I´m back!! :) :) :) :) :) :) :) :) :) :) :) :) :) :) :) :) :) :)

Så var man tillbaka då, efter en liten "nätt paus" på två och ett halvt år - och allt var nästan precis som vanligt; typ samma agilitymänniskor, en del hade skaffat sig nya - blivande - stjärnskott, brukshundklubben (Nacka BK) såg precis ut som vanligt, med samma fina utsikt. Nej, förresten! En häck saknas sen sist. Undrar när den försvann?
    Apropå det! När jag sen åkte hem* så hade Fredhälls-tunneln liksom bara försvunnit. "Men hallå! Vägen ska ju gå därnere till vänster, ju!", protesterade jag lite smått, men jag inte hade så mycket annat att göra än att följa vägen (vilket i och för sig var bra, för jag åkte ju rätt). Fast jag fattar liksom inte hur det där med tunneln går till? Bortåt så åkte jag i den, men inte hemåt? Och det måste (bör?) finnas någon anledning varför tunneln är/var där överhuvudtaget, som nu bara är "halvborta"? Begriper inte! Måste vara nåt elektroniskt... (Hasse & Tage, i sportbutiken, tror jag sketchen heter).

 Pingu poserar vid Nacka BK:s utsiktsplats.

Hihi! Apropå allt var som vanligt...

    Självklart vaknade jag inte av klockradions hemska pipipipipipipipip utan den hade pipit i en timme - och sen gett upp. Jag minns lite grann diffust att hundarna försökte väcka mig, men jag muttrade bara surt: "Gå och lägg er!! Och du (Linus) slutar morra!!" Linus morrar åt Spirou och Pingu att de inte alls får väcka matte - för det ska han göra!

    Det som slutligen väckte mig - var ljudet av att Wilbur kräktes. Men ett irriterande, ihållande, hemskt pipljud från klockradion... Nä, då!

Jag vaknade alltså till slut vid samma klockslag som jag hade planerat att åka hemifrån, och mina planeringar ger inte utrymme till något extra, så jag förstod genast att hinna till Nacka i tid för banvandringen var totalt omöjligt. Så det var bara att gilla läget, och göra sig i ordning i strategisk samt rask takt, men utan stress.

    Med tanke på att jag var "något" sen, kändes det ganska dumt att först behöva åka åt det andra hållet  för att dumpa Wilbur och Linus hos brorsan, men a man gotta do what at man gotta do.

    Min nu ändrade plan blev att skippa banvandringen (hade liksom inget annat val), men att köra loppet ändå; för vi hade ju startnummer 44, och vi skulle med största sannolikhet hinna fram till dess.

Haha! Inte nog med att jag försover mig rejält!

    Sen så missar jag avfarten från 222:an. "Men hallå?!!! Där skulle jag ju åka av!!", trånade jag förgäves när jag ofrivilligt blev tvungen att följa motorvägen. *suck* Jag var tydligen inte ännu riktigt vaken.

    Det är ju en liten nätt sträcka till nästa avfart, och sen så lyckas jag virra runt där ett tag (jag tror jag vände - minst - tre gånger) innan jag hittade tillbaka till 222:an. Jag menar, hur lyckas man tappa bort en hel motorväg?

    Sen när jag väl kom ut på motorvägen, så var jag typ livrädd för att åka för långt och komma in i den där låååååånga tunneln igen. Det var nära dock, kan jag säga! Nej!! Jag vägrar skaffa mig en GPS - jag kan själv!!! *harkl*

 

 Titta va tjusigt, va! Fast det är tjusigare mer åt höger, men det blev ingen bild åt det hållet - för då fick man även med min skugga - och den är inte så himla tjusig att se en vacker vårdag.

När Pingu, Spirou och jag väl kommer fram till tävlingsplatsen så är det full fart där, men till min stora glädje så hade tävlingen precis startat, så jag går relativt lugnt och anmäler min närvaro till inroparen. En funktionär/hinderfixare nämner i förbifarten att jag faktiskt hade varit lite saknad. :)

    Nu hinner jag i godan ro att rasta av Pingu. Jag väntar med att bygga upp vårt läger till efter loppet.

Ja, till saken! Loppen! Hur gick loppen?!!

Mitt mål för Pingus officiella tävlingsdebut var:

1. Att hålla Pingu kvar inne på banan - och inte ut för något "publikmingel".

2. Att efter målgång få honom att stanna vid mig för en glad belöningsstund - och inte ut iväg för något "publikmingel".

Dessa två mål var allt för att jag skulle bli glad och nöjd. Och jag måste säga att det lyckades! :)

Jag hade också ett litet "delmål"; att kunna gå omkring bland folk och fä utan att Pingu drar som en idiot. Det delmålet gick så där, men det gick allt bättre ju längre vi var där.

Här är det första loppet..

Hoppklass A

Som sagt så hade jag inte gått någon banvandring, men det funkar (ofta) ändå i en klass1-bana, fast det kan bli knepigt att memorera banan från ringside, då man inte därifrån riktigt ser vinklar etc. I agility så kan ju ett litet halvt felsteg bli avgörande om jycken forcerar hindret rätt eller inte, det vill säga; en disk eller inte.

Muren var med på banan, ett hinder som Pingu inte har tränat in alls. Muren var med vid något tillfälle på Sommarcupen förra året, men jag lyckades aldrig att övertala honom att man skulle skutta över det. Därför så valde jag att inte krångla med det idag på tävlingen; dels för att det då fanns risk att han skulle istället "publikmingla", och dels för att jag ville att hans debut skulle bli så trevlig och rolig (för oss båda) som möjligt.

    Trots att vi frivilligt diskade oss, och trots att Pingu råkade i förbifarten att rusa förbi platta tunneln, så är jag såååå glad och nöjd över detta debutlopp. Det jag nästan är mest glad över är att han faktiskt valde att stanna vid mig efter målgång. Yes!!! Pingu kampade som en galning med den där tygbollen, som han av okänd anledning tycker är så kul - fortfarande!

    Ja, fortfarande, för Pingu har annars hittills varit som så att först tycka nån ny leksak är urskoj; det finns inget roligare än den, men sen vid nästa träningstillfälle totalrata den: "Duh? Hur kan du tro att jag skulle vilja leka med det där?!!!"

Hoppklass B

Vis från träningstävling på Täby Hundsällskap i höstas, så var jag något beredd på att Pingu nu vid andra loppet vara mer "hemmastadd" på platsen, och därmed inte vara "blyg" utan istället våga ta stegen mot "publikmingel".

    Pingu tänkte tjuvstarta, vilket jag hindrade relativt snabbt. Men sen så for han direkt åstad i banan. Jag vet inte om jag uppförde mig annorlunda (jag tycker inte det, men jag kan ha fel), eller om det berodde på att denna hoppbanan var något svårare. Hur som helst, Pingu vimsade runt helt okoncentrerat från agilityn och mig.

    Pingu vädrar bort mot ett tält där det "bodde" (minst) tre tervar (eller nåt sånt, hann liksom inte se, var något mer koncentrerad på min odåga till hund).

    I och med Pingus olydigt vädrande åt det hållet, så tvekade jag om jag verkligen skulle skicka honom över muren (som stod i linje mot terv-tältet), men jag gjorde det ändå, vilket måhända var dumt gjort. Jag tycker också att jag var alldeles för passiv; skulle varit mer på honom som en igel när han vimsade runt på planen.

    När han ändå kommer till mig, så visar (påminner) jag honom om bollen som jag har knölat ned i fickan. Det är då jag med all rätt diskar oss. Eftersom jag ändå vill få till loppet till nåt positivt, så kör vi målrakan.

    Jag begriper inte riktigt hur Pingu lyckades att ta däcket från typ ingen vinkel alls, men den där hunden har en vilja av stål! :) (på gott och ont)

Agilityloppet.

Innan filmen börjar (kameran strulade) så tänker Pingu tjuvstarta. Jag är nöjd över mig själv att jag faktiskt var envis att han skulle sitta där jag hade bestämt, även om jag just då tvekade om det var rätt beslut eftersom de då fanns risk för att Pingu skulle "snedtända" och börja strula ännu mer. Men han sitter nu duktigt och stilla kvar, så jag får chansen att trevligt berömma honom. Duktig matte, duktig hund!

    Pingu rusar förbi balansbommen, men han kommer genast tillbaka - och jag överöser honom med beröm. Han går något tveksamt över balansen (men det är ändå typ en av de första gångerna han forcerar en för honom okänd balans), han bjuder inte fullt ut på mitt önskvärda kontaktfältsbeteendet, men det är hyfsat.

    Pingu ratar muren åter igen (vilket inte är så konstigt när han inte kan det), men han tar åter igen slalomet helt korrekt, och på sluttampen så tar han igen ett hinder från nästan ingen vinkel alls (vid bakombytet). Han är otrolig, jycken!

Något som jag igen funderar över är synkroniseringen mellan ljud och bild; är inte ljudet nån halvsekund efter bilden? Enligt filmsnuttarna så rusar Pingu iväg i starten direkt efter mitt "Kör!", och till exempel på den sista filmen så gastar jag "Piiiinguuuu!" typ när han redan är på väg in i den sista tunneln. Som jag minns det (och planerade) så gastade jag i svängen efter hopphindret, men jag kanske inte gjorde det? Likaså så hör man på filmen att Tina (Hej, Tina! :) ) utropa beröm över att Pingu faktiskt tog balansen lite senare än vad jag minns det. Men mig ska man aldrig lita på. Jag kommer dock att vara tveksam tills nån överbevisar mig.
Hm? Fast nu (ett antal timmar senare) när jag kollar in filmsnuttarna är ljudet där det borde.. Hm?

Ett.. nej många stora tack till Anneli som tålmodigt och hurtigt ställde upp som filmare idag; inte bara åt Pingu utan även åt alla andra, typ. Hon hade fickorna fulla med den ena mobilen efter den andra, och så min kamera hängande runt halsen. Det gällde för Anneli nu att filma rätt hund med rätt kamera! :)

Det var ju egentligen meningen att även hon skulle köra, men tyvärr hade hennes Zack överansträngt sig och haltade. Så det kan bli...

 Spirou solar sig i agilityglansen...

 ... medan Pingu tar sig en välbehövd tupplur inför nästa lopp.

 Fin Spirou kisar i vårsolskenet.

Mahogny, agility-rookie-tollare.

 

Här på sin egen blogg får man ju vara hur självupptagen som helst, så jag säger att jag tyckte det var hur roligt som helst att få se sina klubbkompisars duktiga hundar göra fina lopp, kanske speciellt de där två som har varsin vimsig ;) bc, som idag höll ihop hela lopp. Verkligen bra jobbat mattarna!!
    Mahogny, som är likt Pingu ännu en ung agilityrookie, presterade även han fint på banan. Precis som med Pingu är det lite "publikmingel"-varning där. ;) 

Ett alldeles speciellt stort GRATTIS till Tomas med Izzie som vann det ena hopploppet och kom tvåa i det andra!! (med uppflyttningspinnar, samt femma i agilityloppet)

Izzie presterar fint fast hon är några veckor yngre än min Pingu, men så är hon också "en sån där racer-bc", till skillnad mot "vimsa-runt-bc:na", vilka för övrigt är syskon. :)

Tacka vet jag min Pingu, min oslipade diamant, som snart är agility-slipad värre.

Där hinner man i alla fall/i bästa fall med.

 Så här trött var han när vi kom hem.

Nästa helg Haninge på lördag och Västerås på söndag. Hur ska jag lyckas komma upp?

* Sen när vi skulle åka hem, så körde jag fel - minst - tre gånger** innan jag hittade dom där gröna, fina, trevliga vägskyltarna. Tänk vad glad man kan bli för en grön vägskylt där det står E4/E20 med vita streckmarkeringar runt om. :)

** Först så hängde jag vimsigt och lite omtöcknat bara på en bil före mig, men så visade det sig att denna bil hade tänkt åka och handla (!) - men det ville ju inte jag, ju!! Allt jag ville var att hitta hem igen! Varför kan dom aldrig ha med i PM:et vägbeskrivning hem också? Bara vägbeskrivning dit?