Mastodontblogginlägg som har PRECIS ALLT!!

💖 Börjar med skrytbilden. 😊💖

Ojsan! Har ju inte haft nån lust med bloggning, så här kommer ett MASTODONT-inlägg som har allt!
    Vadå att dela upp i flera inlägg. Nä! Orkar inte. Nä, ni får minsann träna upp scrollararmen och flyyyyga ned till det som ni måhända kan tycka vara intressant.

  Här nedan finns berättelser och referat och allmänt svammel från 2018 års tävlingssäsongs början med freestyle-tävling, rallytävling, agilitytävling, rally-KM, men också från diverse träningsstunder och annat tjafs.

Men det som vi har pysslat med mest är detta:

Zzzzzzzzzzz

 Förrförra söndagen, alltså förra söndagen - inte i söndags

    edit: Det har gått över en månad sen jag skrev underrubriken här ovanför.

Latmansbloggar genom att ctrl:a från Fb, den 8:e april:

Lurvig Pingu dricker vatten medan burinstängda Zafir tittar på. (Varför tog jag denna bild för egentligen?)

"Måste säga att kvällens agilityträning kändes som en seger.😊

Seger 1: Pingu kände direkt att Zia löper, och hon var t o m i höglöp! Visserligen har det tagit... typ 4 år att få kärlekskrank spaniel att låta bli tjejerna, men trägen vinner. Det är nu bevisat att Pingu tycker agility är roligare än löptik. Iaf inomhus. Vi valde att hela tiden starta efter Zia för träningens skull - och det gick hur bra som helst!! 😊😊

Seger 2: Zafir var faktiskt mkt duktig. Hade MYCKET bättre hindersug idag än han brukar. Jovisst, ibland så kutar han fortfarande bredvid och är ibland (ofta) väldans trögstyrd, men det går framåt. Han t o m galopperade!!" 😉😊

Onsdag, för en vecka sen, typ. 

 (edit: det var den 11:e april)

Tog kvällsrastningen nere i Österskär på strandpromenaden. Precis när man skulle ta foto på hundar, sothöns och Ålandsfärja långt borta i horisonten, så kommer tre stycken taxar joggande förbi. Jo, de hade en joggande matte med sig.😉

Både Zafir och Pingu glodde länge efter dom. Sothönsen och den upplysta färjan var försvunna när man åter fick kontakt med jyckarna.

Från Fb:

"Det ska vara gott å leva, annars kan det kvitta!!😊

Har inte tränat nåt alls sen i söndags, men när vi kom tillbaka till parkeringen efter strandpromenaden nere i Österskär fick först Zafir träna lite rally (utan skyltar - igen!! Hur ska det gå på söndag - med skyltar?) Zaf var faktiskt duktig o kunde hålla fokus trots störningar runtom.

Sen fick Pingu träna rally. Han höll ihop o var duktig trots alla ljud runtom, sen blev det freestyleprogrammet där vi även improviserade o bara hade skoj. Som sagt, det ska vara gott å leva - annars kan det kvitta! 😊😊 Det är nog nyttigt med träningsuppehåll så det blir kul igen.

Innan hade vi varit hos min freestylekostymhovleverantör. Det är inte alla som har en sån inte!!😊
Bilderna är tagna när vi tränat klart, o Pingu lyssnar på folk som skränande o stojande passerar, svanar som flyger förbi samt andra sjöfåglar som väsnas."

På jobbet...

Zafir: "Om jag gömmer mig bakom stolen så märker nog inte matte att jag har smygit mig ut hit där vi egentligen inte får vara."

Busted!!

Freestyle-tävlingen, 14:e april

 

Jo, vi har freestyletävlat! I och med att det för en gång skull var en tävling inom mitt "resapåtävlingavstånd" och som faktiskt inte krockade med agilitytävling, så var det givet att vi, Pingu och jag, skulle ställa upp. Det kändes lite som en "once-in-a-lifetime"-tilldragelse!

Tack Tyra, kvickt inhyrd fotograf, för filmen!! Ja, eftersom det här antagligen inte kommer hända igen, så bara måste det bli förevigat!

Här ovan är den oredigerade versionen. Om du inte tyar med att se Pingu och mig sitta lugnt och avslappnat (faktiskt) vänta på att de ska få fram rätt låt och till rätt ställe, så spola fram till 1.15.

Jag tyckte jag hade noterat tydligt och klart låtnummer samt starttid. Jag hade också - för säkerhets skull - tagit med ett usb i bakfickan ifall CD:n skulle fallera eller nåt. Som sagt; vid detta onceinalifetime-händelse fick inget gå tokigt.

Jag blev överrumplad att Vaffar-Pingu dök upp så snart i programmet (han brukar annars dyka upp cirka tre moves från slutet), och när Vaffar-Pingu är framme så är det inte mkt att göra.
   Om jag hade varit smart tävlingsmässigt (tror jag) så hade det nog varit bättre att låtsas att programmet slutade där Vaffar-Pingu plötsligt dök upp, men vem bryr sig om poäng?

Hihi! *harkl* Hur som så fick vi 21,95p men som novis freestyletävlande som ej har memorerat reglerna ordentligt så säger det mig inte mycket.
   Den ena domaren gav: 7,0/8,0/8,0 och kommenterade:  

"Roligt, händelserikt, men ojämnt program. Mkt stopp, en hel del missade kommandon."

   Den andre domarens poäng blev: 6,6/7,5/6,8, med kommentaren:

"Rolig start som passar till låten 😊 Tyvärr en del ofokus o skall som stör samarbetet o flytet. Du kämpar på bra! Snyggt backande!"

Jag instämmer med båda domarna (känns som vi missade typ mer än hälften av movesen) - och jag vill ha revansch!! 😊 Det här var ju kul, ju!! 😊😊
Och vi kom ju i alla fall inte sist! (dock nästnästnästnästsist) 😊😊😊

Kändes ganska skönt att komma ut i skogen och solskenet efter att ha varit typ instängd i trång hundhall typ hela eftermiddagen.

Texten här ovanför var halvcitat från Fb, men det hände mer saker där i Hundhallen i Haninge...

Min allra första reflektion var när jag trevande rullar in mot den för mig okända parkeringen, så vinkar en tjej till mig för att visa att det finns en ledig parkeringsplats precis intill. Alltså, hon var bara en dödlig tävlande, inte funktionär eller nåt sånt. Trevligt värre, alltså! 😊 Freestylefolk är tydligen ett trevligt släkte! 😊😊

Min andra reflektion för dagen var att hundar har en sådan koll!!
   Jag hade ju först gått in till hallen för att anmäla min ankomst och kollat in läget. Sedan gick jag tillbaka till bilen för att rasta av båda jyckarna. Båda (!) tokdrar mot hallentréhållet som alltså var på andra sidan av parkeringen och på byggnadens bortre gavel. "Vadå? Du och alla andra har ju gått åt det hållet!! Vad är det för spännande som försiggår därborta? Det måsta kollas - NU!!", envisades jyckarna.

Till båda hundarnas förtret gick vi en snabb rastvända åt andra hållet. Sedan när vi var tillbaka till hallbyggnaden, men alltså vid den motsatta gaveln mot entrén, så gör båda ett tokryck för att dra sin motsträviga matte ditåt. Just där så råkar asfalten luta något samt även vara beströdd med gammalt vintergrus... så jag halkar till av det plötsliga tokrycket och ramlar platt på rumpan!! Ilsket muttrande stapplar jag upp från marken. Sedan åkte jyckarna in i bilen igen.

Några bilder från min "once in a lifetime"-freestyletävling. Foto: Ann-Marie Pettersson.

Tävlingsarrangörerna var smarta genom att varva freestyletävlingen med Heel Work To Music-tävlingen, så det inte det hela drog ut på tiden när man väntar på att domarna ska skriva klart protokollen (alltså var alla fyra domarna på plats).

Det var en ljus och trevlig hundhall med avgränsande staket mot cafeteria/publikområde, och så var det ett hunddagis i ett rum intill hallen, där de tävlande fick ha sina "lägerplatser" i boxutrymmen. Med andra ord var det TRÅNGT i hunddagisdelen.

   Haha! *skrattar nu efteråt av minnet* Sen skulle ju jag få in mina prylar; hundbur och rekvisita (däribland två stolar)...
    Först uppför en trång trappa med dörr längst ned. Fick hjälp av vänlig tävlande som höll upp dörren. Ovanför trappan var det "avmeduteskorplats". En ganska trång sådan, speciellt i och med att samma utrymme även var belöningsplats för de som precis har tävlat klart.
    Som grädde på trängselmoset, så kutade en svettig och jäktad koppelbärarfunktionär fram och tillbaka från uppvärmningsrutan borta i själva tävlingshallen, genom cafeteria- och hunddagiskorridoren bort till belönings- och "bytaskoannarsfårdustryk"-området full med kvickt avtagna skor, folk, hundar, bärbara hundburar och freestylerekvisita samt ett frekvent använt skohorn tillhörande en liten bänk att sitta på intill den smala, trånga trappan.

Okej, jag skulle även bara kunnat beskriva det hela med att ha skrivit KAOS!! Fast ändå inte. Det funkade hyfsat bra ändå. Trots det evigt skallande/skanderande: "Flytta! Funktionär på väg!!" 😉😊
   Tyckte faktiskt lite synd om koppelbärarna. Kunde inte låta bli att fundera om man inte kunde ha arrangerat tävlingsområdet lite annorlunda.

Jo! När jag kånkande på prylar äntrar hunddagisboxarna så lyckas jag missa att en sån där stor gallerbox har en gallertröskel - som jag givetvis snubblar över och håller nästan på att stå på näsan i famnen på en kille som satt i boxen intill sin hundbur. I mitt snubbelkrumsprång tjoar jag till, och skämtar om min entré, men inte en min från killen. 😉
   Jag lämpar av Pingus hundbur, ryggsäck samt rekvisitafylld påse för att vända och hämta stolarna som stod kvar ute i "taavuteskornaannars..."-området. Haha! När jag då två sekunder senare kommer tillbaka till hundboxen så glömmer jag - åter igen - bort tröskeln och snubblar till - och åter igen - nästan står på näsan i killens famn. Inte en min från killen. 😊😎😊

Lite blåslagen från att trillat och suttit på rumpan på hård grusbelagd asfalt och snubblat över hundboxtröskel - två gånger - inväntar jag vår tur att äntligen få lite utrymme ute på tävlingsbanan. 😊

Så var det dags att hämta Pingu...
   I och med att vi hade sent startnummer, så hade flera tävlande flytt trängseln, så jag bytte till rymligare hundboxplats för mitt "läger" - utan att snubbla över boxtröskel en endaste gång!! 😊😊

Pingu drar glatt in i hundhallen och uppför trappan, men vid "taavdiguteskornaannars..."-området måste vi ju stanna till och just ta av ytterskorna. Vi var (förstås) inte ensamma där, så jag inväntar att annan hund med sällskap ska byta skor. Jag vill absolut inte trängas och tvinga Pingu för nära främmande hundar. Då kommer den jäktade koppelbäraren farande, och ryar åt oss att flytta på oss. "Det går inte för det är en hund i vägen..", protesterar jag. "Då får du väl flytta på hunden!", envisas koppelbäraren. Men jag protesterar envist i min tur: "Men då kommer det bli ett jäkla liv!! Och det vill vi inte!"

   Nu minns jag inte om det var nu eller nästa gång Pingu var tvungen att tillryggalägga denna trängsel, som jäktad koppelbärare kommer i fart med "Flytta på er!!"-uppmaning och jag är dum nog att gå lite åt sidan, och då kommer för nära (enligt Pingu) en annan hund. Pingu hinner få till ett ensekunders (1 sekund!) gruff, och jag blir besviken på mig själv. Min - och andras hundars - välfärd går först. Före jäktade koppelbärare eller vad det än må vara.

Ahhhh! Äntligen fritt utrymme. Pingu och jag njuter. (vi sitter lugnt och inväntar att rätt låt hittas) Faktum är att jag tror (inbillar mig?) att en av domarna smålog lite åt oss när Pingu och jag colaburkfiskade lite, dinglade med benen och småpratade lite med varandra. Vi njöt bara av det fria utrymmet.

Onceinalifetime-freestylefilmsnutt från en annan vinkel. Foto: Ann-Marie Pettersson.

Ja, jag vill ha freestyle-revansch! Pingu kan ju så mycket bättre! Men... vi får se när det händer.. om det händer.

 Jo, när vi efteråt sprang bort till belönings/"taavuteskornaannars..."-området, så fanns inget koppel där. Däremot andra tävlande med hundar. Så Pingu fick inte mycket till belöning utan bara glada tillrop från matte med ett stadigt tag i nackskinnet. Den jäktade stackars koppelbäraren kom sen strax och bad så mycket om ursäkt för koppelfördröjningen. Tja, det är sånt som händer.

Dagen efter freestyletävlingen. Rallytävling på Bro-Håbo BK, fast inte på BK, 15 april

Från Fb:

"Rallytävlingar på Bro-Håbo idag. Jag var så HÄÄÄR nära att ta mitt pick o pack och åka bedrövad hem efter dagens första runda, då Pingu smet över till grannplanen (fyra planer igång samtidigt), men jag stannade ngt moloken kvar....

Yes! Yes! Yes!! 😊😊😊 Vid den andra rundan kom Zafir i mål för första gången - någonsin - och det med bravur: Den magiska 70-poänggränsen (kval.poäng) var nådd exakt!! 😊 Zafir med sin allra, allra första prisrosett!! 💖😊
Haha! Gillar domarkommentaren: "Snygga fronter. Lite okoncentrerad för dagen." Haha! Nä! Han var ovanligt KONCENTRERAD! Det var därför det gick så pass bra!!"

Lite bilder från dagen...

Zafir inspekterar banorna.

Klubbkompisen samt linslusen Catherine måste ju förstås larva sig när man försöker ta bild på sin okoncentrerade byracka. 😊😊

Fyra banorn igång samtidigt. Det var dumt av mig att inbilla mig att Pingu skulle uppföra sig som man bör.

Det är inte var dag som lillebrorsan Zafir är bäst. "Öh? Jag är väl alltid bäst!", protesterar Zaf själv.

Jo, Pingu hamnade bakom lås och bom.

Pingu var knappt kontaktbar inför rallystarten.
    Jo, han var hyfsat okej precis innan vi klev över banbandet, men sen var han borta i det blå. Lös och ledig som jyckarna är i fortsättningsklassen.
    Jag får tillbaka honom, men han smiter ånyo iväg. Han kommer tillbaka, och domaren tänker samma sak som jag; att bara göra nåt rätt och sen kliva av och belöna det lilla rätta, men...

  Pingu har andra tankar. Jag inväntar att hunden på grannplanen ska hinna bort en bit, men nä. Dum som jag är så tror jag att det ska gå ändå, men... Pingu kutar bort mot grannhunden. Jag ropar varnande: "Akta rygg!!". Pingu kommer tillbaka, och grannbaneskrivare ropar åt mig att koppla hunden. Jag går moloken, ångerfull och bedrövad därifrån. Vill bara försvinna.

Det var ju dubblerade starter, men jag stryker Pingu från den andra starten. Vill vare sig utsätta mig själv eller andra för förälskad och önsketänkande kärhund.
    Får sen det smarta tipset att köra, men med kopplad hund (frivilligt diska sig, alltså). Bara för träningens skull. Så skulle jag ju förstås gjort, men nu var det liksom för sent.

När jag anmälde båda hundarna till denna dubblerade tävling, så tänkte jag inte på att de olika banvandringarna ju förstås kommer vara samtidigt. Så till Zafirs och Pingus första (och sedemera enda) starter hade jag två banor i huvudet. Inte optimalt.
   I Zafirs första bana var det mycket spring i, vilket vi inte hade tränat på ett dugg, så jag diskade (typ, eg fel övning) mig frivilligt genom att ignorera spring-uppmaningen. Sedan så låtsades jag att banan var något kortare än den egentligen var, och klev av innan Zafir gick upp i tokgnällvarv. Han fick världens belöning utanför banan för att inbilla honom att han var bäst i stan.

Vilket han ju sedan var!! Alltså i mina mått mätt! 😊

Den andra Zafir-rundan gick alldels utmärkt. Notera åter igen i mina mått mätt. Jag kunde precis hålla honom i rätt mode; inte gå över styr med tokgny och gnäll och annat flams.
   Jag var helnöjd över Zafir - och mäkta glad att vi för första gången "kom i mål". Poängen hade jag faktiskt inte en tanke på. Bara att Zaf för första gången borde fått... poäng!

Jag har för vana att inte tjuvkolla SBK-tävling, utan jag inväntar prisutdelningen. Så jag hade inte en clue innan!

Prisutdelaren förklarar: "Vi ropar upp alla de som kommit upp i kvalificeringspoäng, som också får prisrosett. De andra protokollen finns på bordet här intill.", och jag spanar in pappren på bordet. Döm till min förvåning när prisutdelaren sen ropar:"Med 70 poäng: Kerstin Eriksson med Zafir!" Vaaaa?!!!!!! Alltså, min förvåning och glädje där var inte spelad! Den var helt genuin! 😊😀😊💖💖

Sicken tur att jag inte tog mitt pick och pack och åkte hem efter Pingus dumfasoner!

Innan hemfärd blev det fotosession - med Zafir - för allra, allra första gången!! Zaf! Zaf! Zaf!

Zafir, stolt som en tupp med Stig Helmer-tofsen på sned. 💖💖💖

Rastning med båda jyckarna. Jo, Pingu fick gå ut ur bilen sen. Fast det var knappt.

Ler fortfarande åt domarkommentaren: "Ngt okoncentrerad för dagen." Haha! Nä, ovanligt KONCENTRERAD!! 😊😊😊

    Jo, jag pratade några ord efteråt med skrivaren från grannplanen, som berättade att den tävlade inte alls blev störd över Pingus dumma tilltag, vilket var såååå skönt att höra.

Några vardagsbilder...

Båda hundarna, inklusive Pingu, ligger lydigt kvar medan matte fixar ute på lastkajen.

Zafir hittade "den gröna pipormen" som har varit borta över vintern. Tja, är man orm så är man. Då sover man under snödrivorna tills vårsolen skiner.

Det såg lite komiskt ut när Zaf upptäckte ormen som tydligen låg gömd i blåbärsriset. Först hoppade han högt när han såg den, sen trevade han försiktigt fram mot den, för att slutligen ta ett rejält tag i den och sen lyckligt kuta runt med euforiska glädjeskutt med den munnen.

Hundarna upptäckte en lite annorlunda "godissten" ute i skogen.

Bilen skulle till bildoktorn och samtidigt byta till sommartassarna. Pingu protesterade att behöva sitta i baksätet medan hans sedvanliga bilplats var upptagen av en massa dumma biltassar.

I och med alla bildoktorer är så himla morgonpigga så blev det en lite längre promenad med hundarna innan jobbet.

Här sitter vi i solskenet i en park och inväntar att det ska bli dags att få gå till jobbet.

Som valpar var både Pingu och Zafir (väl?) lite rädda för statyerna. Nu brydde de sig nada.

Zafir spanar. Någon går därborta.

Pingu småspanar liggandes.

Sen efter jobbet så bar det av till bildoktorn igen för att hämta hem bilskrället. Zafir spanar bakom disken inne hos bilverkstaden.

En mycket nöjd Pingu i sin baklucka, men... inte helt nöjd ändå...

"Var är min hundgrind?!! Min plats i bilen brukar inte se ut så här." Pingu är nämligen mycket noga att saker och ting ska vara som de brukar. Annars får det va, liksom!

Haha! *skrattar åt bilden, jag brukar aldrig fota mat* En bökig dag på jobbet; folk sjuka och vårköpsugna kunder. Jag tog denna första tugga på min frukostmacka strax efter butiksöppning kl. 10.00. Bilden är tagen kl. 12.49!!

Agilitysäsongen börjar! Nacka BK, 21 april

Så var man tillbaka i agilitytävlingsvärlden igen. Jag var lite stolt över mig själv att jag kom ihåg att Zafir skulle slutmätas. Det är lätt att glömma det. I alla fall för en som inte använder tävlingsboken så ofta.

Det är tjusigt värre där på Nacka BK. Så här de sedvanliga Nacka BK-utsiktsbilderna.

Som ni ser på Zafirfladderöronen så var den naturliga fläkten påslagen.

Men vi tittade ju inte bara på utsikten, vi tävlade också...

Från Fb:

"Jaaaaaa!! 😊😊 Idag började Zafirs agilitysäsong 2018!! Det var på Nacka BK. Hur det gick?

JAAAAA!! Två disk!! 😊 Om ni vill få ett gott skratt, se ffa hoppklassloppet, men var beredd på lååångfilm. Det kan diskuteras om vi pysslar med agility... 😉😊😊 (anlednngen till mitt slalomtragglande var att det "ska" funka även på tävling, men till slut gav jag upp i hoppkl)."

Agilityklass.

Hoppklass.

Funderingar till nästa tävling:

• Att koncentrera sig på krångligt slalom blev för svårt för Zaf. Kanske ska jag på nästa tävling frivilligt diska oss genom att köra egen kortare bana men där slalom ingår?
• Zaf blir mer hindermotiverad när jag håller leksaken i handen. Kanske ska jag några tävlingar till ha den i handen redan från starten? Så det inte blir ett invant beteende att först flippra ut - då kommer leksaken fram.

Självklart fick även Pingu lufta tassarna där på Nacka BK.

Pingen hittade godisstenar även där.

Och så utsikten förstås, men här från ett annat håll. Fläkten höll fladderöronen fladdrande. 😊

Pingu spanar ned där alla andra får köra rolig agility. Själva agilitybanan är under pilen.

Det var ömsom varmt solsken och ömsom kyliga vindar, så silvershadeduken satt väl på plats över bilen.

Men... jag hade bara tagit med mig en hundbur. Den med alla fastsättningsprylar var ju kvar hemma! Då tar man till hundbajspåsen, människans bästa vän i nöden! Prylen som man kan ha till precis ALLT!! 😊

När det var dags att åka hem så såg jag detta ekipaget sittandes så harmoniskt på stenen; "Du och jag, matte."

Hej då, Nacka BK. Vi ses nästa år igen!

Väsbyhallen, 22 april

Nu var det dags för Pingu att visa framtassarna på agilitytävling.

Så nu fick Pingu skutta ur bilen.

Men Pingu! Vakna!!

Det var enbart klass 2-tävlingar, så hallen var inte överfull. Fast.. det kändes lite konstigt att gå in i en instängd hall när det var värsta soliga vårvädret utanför.
   Tävlingsdagen var arrangerad i XS, S, M, L och XL-ordning (alltså inte i block där L och XL har antingen för- eller eftermiddag), så det blev lite som i förr i tiden. 😉 Trevligt att för en gång skull vara social och umgås med småhundsägare. Vi satte upp våra medhavda stolar i solskenet utanför hallväggen, och såg folk komma och gå - och även prata några ord med varandra. Kändes både trevligt och lite märkligt. 😏😉😊

Fast vi satt inte bara och fikade och solade oss medan småhundarna tävlade. Vi gick flertalet småpromenader också i väntan på XL-klassernas tur.

Här är när jag gick bara med Zafir. Han hittade en godissten.

Här är från när jag gick med båda två. Zafir hittade en godissten där Pingu inte fick plats.

Här hittade dom en dubbelgodissten där båda fick plats, men på olika höjder.

Och slutligen hittade Pingu världens klenaste lilla godissten. Zafir fick absolut inte plats uppe på den tillsammans med Ping.

Hur gick själva tävlandet då?

Varför gömmer sig Pingu bakom filten? Skäms han över nåt, månntro?

"Jag skäms över min matte..!", viskar Pingu.

Till och med en bil buade ut mig när det var dag att åka hem.

Okej, det var fyra lopp; två agilityklass och två hoppklass.
   Det första loppet gick alldeles utmärkt. Se själva!!

Femma av 21 startande i klass 2 är inte fy skam. 😊 Eh? Fast att vara hela 17 sekunder efter vinnande hund svider lite. Jag som tyckte vi sprang på fortare än blixten. 😏

Sen gick det utför...
   Jag kommer inte längre ihåg banorna! Jag som förr i tiden var typ bäst att minnas banor. Jag kunde minnas banor flera år efteråt. Och om jag mot förmodan ändå skulle glömma mig, så kunde jag åtminstone mörka det för Pingu och bara köra på ändå; blixtsnabbt hitta på en egen hinderturordning mot målet.

Ärligt talat hade jag efteråt lite smått tankar att man kanske ska sluta tävla. Jag menar när jag inte ens kan komma ihåg hinderordningen när jag står där ute på banan.
   Visst det var lite krångliga och snurriga banor (det var ju klass2!), men det som tokade till det mest för mig var att det var dubblerade klasser, och därmed två snarlika agilityklass- respektive hoppklassbanor, som jag förstås blandade ihop.
   När jag stod bredvid och försökte pränta in hinderordningen så satt det hyfsat, men väl in action inne på banan.... Borta!!

Jag skäms riktigt för det sista loppet där jag var helt urblåst i huvudet! Total hjärnsläpp!

Fast jag får väl skylla på en låååång tävlingsdag. Kanske inte helt konstigt att man blev slut i huvudet. Hjärnan hängde inte riktigt med.

Självklart blev det enda loppet jag var glad och nöjd över inte filmat, men här är de andra tre loppen...

Agilityklass B

Hoppklass A

Hoppklass B. Plocka fram skämskudden!

Jo, vill berömma arrangörerna för säkerhetstänket runt banan med kompostgallerstaket vid start- och målfållor. Gillar!! Tack, Väsby!!

Att jag under dagen funderade på att jag skulle vilja bygga om Väsbyhallen kanske jag inte behöver berätta, men gör det ändå. Det blir för trångt och omständigt med det lilla "taavuteskornaannars..."-området. Risken att folk går in med uteskor ändå är stor.
    Det hade nog varit bättre med en längre gång/korridor runt banorna där man kunde byta skor mer i lugn och ro. Visserligen blir då själva "banhallen" mindre, men jag ifrågasätter om man ändå verkligen utnyttjar golvet ända ut till väggarna. Jag menar, jyckarna kan ju knappast hoppa/springa (eller vad de nu ska göra) ända in i kaklet/väggen och typ studsa tillbaka.

Måndag, dagen efter...

Jag tror nog att jyckarna var "lite" trötta efter helgen med tävlingar både lördag och hela söndagen till mycket sen eftermiddag/kväll. De brukar annars minsann alltid hälsa på åkarna när det kommer leverans. Zafir låg kvar raklång, vände inte ens på huvudet förrän bilden togs, och då hade vi stått där och pratat i nån minut. 😊

 

En sån där vanlig vardagsbild...

Vattenskålen på jobbet. Nån av hundarna har lämnat det urgamla märgbenet som nån av dom fann från nån gömma nere på lagret. Vet inte, men det är nåt med den här bilden; hundarna fixar med sitt medan människorna fixar med det de nu gör på jobbet.

Nämen nu har vi snart kommit fram till nutid...

Rallylydnads-KM, fredag 27:e april

I fredagskväll var det rally-KM på klubben, och kvällens behållning var - förutom det trevliga sällskapet av alla rallyklubbkompisar - att Zafir slog storebrorsan på sitt allra första KM!

Zafir kom nästnästnästsist 😉 med 54 poäng. Pingu sist med 42p.

Jag är helt nöjd över Zaf. Besviken över Pingu, som kan såååå mkt bättre, men han har visst lagt rallyn på hyllan. Vet inte hur jag ska få honom i rallymode längre. 😕😞😔

Tja, Pingu kan tydligen fortfarande sitta fot och kolla in sin matte. Undrar om inte bilden är tagen precis innan vi steg in på tävlingsplanen? Sen gick det åt skogen. 😉 Foto: Veronica Forsberg.

Ytterligare en behållning för kvällen samt "träningsseger" (eller var det ren tur?) var att Mistlur-Zafir var helt tyst och lugn när han skulle kliva ut ur bilen. 😊 Han brukar annars skriiiika i högan sky av lycka att få beträda klubbområdet.

Men allra trevligast var det att få hälsa på världens sötaste ESS-valpen Harry. Ville byta mot mina två... 😉

Valpen Harry som vägrade posera framför kameran. Men kolla in valpmagen! Tassarna! Det syns inte på bilden men Harry har världens sötaste ansikte!

Igår, lördag

Kärrans vårregel: När krokus och vitsippor till slut även spirar upp genom löven på min skuggiga tomt är det dags att ställa in snöskyfflarna. Så nu idag är det gjort! 😊

Kors i taket!! 😊😊

Idag (lördag) har mina jyckar spårat tack vare Katarina lockade mig med El Maco medan spåren mognade. 😋
Spåren gick mestadels över stock och sten i en förfärlig fart (om jyckarna hade fått bestämma över dumankaret i andra änden av spårlinan), men där hade jag full sjå att hålla mig på benen. Gick inte ta nån bild då inte!! Det fanns inte en tanke på det!

Katarina (som hade lagt spåren) gick bakom som en liten bisittare och gav tips när jag skulle stanna upp och låta jycken få hitta tillbaka till spåret igen. "Titta på hunden så ser du när han är rätt eller är ute och virrar runt!".
    Haha! Vem har tid att kolla in hunden?!!! Jag hade ju full sjå att hålla mig på benen utan att trilla över all natur som skräpar därute i bushen. Jag kunde inför min inre syn se mig åka raklång på mage över stock och sten efter min spårande hund.

  Vid ett tillfälle så hade jag - och min Zafir - lyckats hårt trassla in en mindre taggbusketuva, lite snår, nån stenbumling - samt min vänstra fot (!).  Medan jag desperat försöker först och främst trassla ut min fot hör jag Katarina skratta rått bakom min rygg: "Att man inte filmar det här!!" 😊😊

Sen när det var Pingus tur så lyckades han, förutom att trassla in sig själv - som han inte brydde sig om ett skvatt - även samtidigt trassla in en buske, ett lite större snår och en trädstam. Jag fick dra i linan med all kraft för att få loss hela bunten. 😉

 Det var nån på Facebook som "klagade" på att jycken har för lång lina. Haha! Jag försökte hela tiden få ned linlängden, men jycken far ju iväg med sådan fart, och ibland så måste man släppa för att ta tag i linan på andra sidan av snåren/träden, och jycken har hastat iväg med blixtens hastighet. Man är då glad att man hann få fatt i linan överhuvudtaget!!

Vet inte om det här med spår är min grej längre, men hundarna tycker det är skoj! 😊
   Hm? Vad är det här? Först får hon (alltså jag) tankar att sluta agilitytävla för man inte längre minns banorna, sen sluta att försöka börja (!) spåra för terrängens skull. Men vad är det här?!! Vadå träna och bli bättre? Fattar inte... 😏