Chihuahua-besök, agilitytävling på DTBK, Västerås samt ÖBK och en hel del mer
Oj! Oj! Oj! Nu har det hänt grejer!
Nä! Inte mycket, va! Närmare så att det är ett tag sen bloggasist. 😉
 |
| Vad föreställer det här då? Vad glor Pingu och Zafir på? Tja, vem vet? Det här var synen jag möttes av när jag kom tillbaka efter att jag lite kvickt hade langat iväg en dummie bakom huset för lite apporteringsaktivitet hemma på tomten. Kul att se att de i alla fall är lydiga nog att sitta kvar där man satt dom. 😊💖 |
10:e september. En förbjuden hundpromenad.
 |
| Pingu iakttar lillebrorsan Zafir som förirrat sig på fel sida av zickzacköppningen. |
Fick för mig att gå i skogen intill begravningsplatsen. När det började regna bestämde jag mig för att vända. Var liksom inte regnväderklädd. Fick för mig att gena tillbaka längs utsidan av begravninsplatsstaketet.
Men båda jyckarna skulle absolut kuta in till begravningsplatsen. Tydligen väldigt intressant där. Hm? 😏
 |
| "Men!! Hur gick det här till? Ni är på fel sida!", upptäcker Zafir. |
 |
| "Nä! Det är du som är på fel sida. Hehe!", spanar Pingu mitt i zickzacköppningen, på väg tillbaka till matte. |
 |
| "MATTE! HJÄLP!!" *gulp* |
Fast jag var envis. Pingu hittade tillbaka till mig genom zick-zacköppningen, men Zafir hade först problem. Till slut så bara slängde han sig igenom (!) staketet. 😊 Tja, funkar inte list, så funkar våld. (en spaniels motto).
Sen visade det sig att det gick inte att komma fram där vi gick på utsidan av staketet. Fick lov att vända, gjorde försök att smyga längs insidan av staketet istället. Haha! Då hade Zafir - åter igen - problem att lista ut hur den där nedrans kluriga zick-zacköppningen egentligen fungerade. 😀
 |
| Återförenade uppe på en godissten. |
Zafir listade dock ut det - helt på egen tass (med en viss fördröjning, dock) - och slängde sig igenom svängarna i 190 knutar!! Han tycktes resonera: "Bäst att skynda sig det värsta man kan så man inte fastnar på fel sida igen! Vet inte hur det gick till, men läskigt var det!" 😊
Sen efter vi hade smygit där intill staketet, och nästan är framme vid vägen, så visar det sig - ånyo - att det går inte att komma fram. Värsta djungeln. Hade ingen machete med mig, tyvärr.
Vi var helt enkelt tvungna att gå in på begravningsplatsens välansade gräsmattor och prydliga grusgångar där hundtassar är förbjudna. Men vad skulle jag göra? Det enda jag ville var att komma därifrån!!
Fast... när vi ändå var där och "smutsade ned" med våra hundtassar, så passade jag på att besöka farsans och morsans grav. Har inte varit där sen sist. Alltså vid allhelgonahelgen.
Just det! Apropå smutsiga hundtassar...
När vi skulle ta oss från snåren vid staketet och in till själva begravningsplatsen så upptäcker jag att den är omgiven av smala kanaler med äckligt dyvatten... som Pingu - förstås - måste plumsa i. Zafir och jag skuttade minsann över istället. Pingu fick sen sina dytassar avsköljda vid en av begravningsplatsens behändiga vattenpumpar. Vadå´ra? Får man inte göra så? Inte ville väl jag ha in de där dytassarna i bilen heller!!
Hur som helst, ingen såg oss, så ingen tog skada av att vi har olovandes beträtt denna plats (och utnyttjat en vattenpump).
På-jobbet-bilder
|
| När man vänder sig om på lastkajen efter att ha lastat in tre pallar varor: "Matte! Lek med oss istället för bara jobba, jobba, jobba!!" |
Malou, vår söta kollega, klättrade själv upp på kartongerna. 😊15 sept. Chihuahua-besök
I och med vargen borta i Brottby så tänker jag mig för innan jag släpper ut mina hundar på tomten. Visserligen är det ett rejält avstånd mellan Brottby och Stava, men inte så himla rejält för en vargtass. Better be safe than sorry. Så jag gör numera en kvick kalkylering mellan sannolikhet och risk innan hundarna får gå ut själva...
Imorse, precis innan jag - spritt språngande naken - hastar bråttom in i duschen, så hör jag ett okänt hundskall utanför. Öh?!!! Fast jag vet att mina hundar är inne så kollar jag snabbt runt mig för att se att de verkligen är inne, vilket de var.
Meeeen??? Jag kikar - spritt språngande naken - ut genom vardagsrumsfönstret - och ser en glimt av en liten kavat chiahuahua traska runt ute på min altan!!
Plötsligt blev jag mer orolig för den lilla chiahuahuans väl och ve än mina egna hundars. 😉 Tänk om jag hade - helt ovetandes om lill-jycken där utanför - öppnat dörren och mina två byrackor hade jagat den lilla runt tomten - med en spritt språngande naken matte vilt gapade efter i försök att hejda dom. 😀😀
Men vad gör jag nu?
Har ABSOLUT inte tid med det här. Så jag går fort in i duschen, funderar på var den lilla hör hemma.
Grannen brukar ju lite då och då ropa "Mira!" - med stigande panik i rösten 😉 Jag har aldrig sett hunden, men det kan ju vara den. Jag hoppas dock att jycken har hittat hem själv tills jag är klar med duschen.. men nä! När jag öppnar badrumsfönstret så vaktbjäbbar den därute... men jag hör också en kvinnoröst ropa borta i fjärran...
Så spritt språngande naken rusar jag in i sovrummet för att kvickt sätta på mig tröja och byxor. Jag har inga gardiner etc, vill inte bli påkommen av att nån granne som går utanför och letar efter sin hund, och ser mig genom fönstren. 😉
När jag väl öppnar dörren och går ut så är jycken borta. Så jag antar att matte och hund fann varandra. 😊
 |
| Sen när vi gick ut för att åka, så var båda jyckarna väldigt intresserade och nosade intensivt runt altanen. |
15 sept. Fint väder hela dagen medan man är instängd på jobbet, men precis när man ska gå hem, så... REGN... Nej, fel!! STÖRTSKUR PÅ MIG!!!
Vi sökte skydd i gångtunneln, och hängde kvar där och inväntade att regnskuren skulle regna över. Alltså inte regna över som i att svämma över... Jo, förresten!! Regnvattnet svämmade över asfalten.
 |
| Hundarna fattade inte alls varför matte plötsligt stannar och lutar sig bekvämt mot murstaketet. "Öh? Ska vi leta efter nåt här, eller vadå?" |
 |
| "Vadå? Vad händer?", undrade de uppfordrande. |
 |
| En undrande söt-Ping. |
 |
| Det var en redig regnskur där regndropparna studsade tillbaka på asfalten/betongen. |
 |
| "Men vem kommer där? Är det den vi väntar på, månntro?", spanar Zafir. Pingu kollar in nåt annat. Det var några regnväderklädda människor som hastigt passerade oss (jag, ej klädd för regn) medan vi väntade ut regnet. |
 |
| "Men hallå!! Vem där?!!" Det var visst inte bara vi som tog skydd för regnet, utan även... |
 |
| Ja, ser ni vad det är? |
 |
| En katt!! 😊 Den här coola katten har vi stött på några gånger på sistone. Undrar om han/hon har ett hem eller om hen är en utekatt "på riktigt"? |
Till slut så tycktes regnet lugna ned sig, så vi fortsatte mot bilen för att komma hem, men det där rackarns regnet lurades bara - och satte igång igen! Vi skyndade oss mot nästa tunnel, stannade där ett tag, men det där dumma regnet envisades att just regna, vilket var något irriterande. Bilen stod så nära, men ändå så långt ifrån. Till slut så gav jag upp. Vi (läs: jag) hann bli dyngsura på den korta vägen mot bilen.
Haha! I och med att jag inte hade någon större lust att dyblöt besöka ICA, så blev det McDriven istället.. Där jag lyckas få värsta största regnsplashet - mitt i ansiktet - när jag vevar ned rutan precis innan betalaluckan. "Oj! Vad hände?!!", utbrast McDonald-tjejen lite förskräckt när hon såg mig försöka torka bort värsta plaskduschen från ansiktet för att kunna se nåt. Själv så funderade jag för mig själv över varför dom inte passade på att montera ett tak/regnskydd när de renoverade McDrivenbyggnaden för ett typ halvår/år sen...
Senare på kvällskvisten, så där vid midnatt...
 |
| Så det kan bli när en vig och orädd Zafir missförstår litegrann. 😊 |
 |
| De båda gick på eget initiativ uppe på betongklumparna medan jag gick på trottoaren längs p-huset. När sen elskåpet med stolpe kom i vägen för kopplen tyckte jag de kunde fortsätta bakom, som Pingu fattade, men inte Zaf. |
Lördag, 16 sept. Agilitylagtävling på Danderyd-Täby BK
Där ser man! 😊😊 Pingu i mål för andra gången sen uppflytten till klass2. 😉 Denna historiska händelse begav sig på dagens lagtävlingar på DTBK i det tredje och sista loppet. Hur det gick för laget? Äsch! Vem bryr sig? 😉😊
Här en filmsnutt:
Först ut Zack, som är lite av Pingus alter ego, fast han är mer viltintresserad än söt-tösintresserad.
Zack har liksom två lägen: antingen bästa fokuserade agilityhunden eller sämsta flamskillen med nosen vädrande upp mot fjärran skogar. 😉 Sist ut Frasse, border collie, say no more. 😏😉😊 Lagets fjärde medlem, Koy, hade annat för sig denna tävlingsdag än att tävla.
Haha! Gillar fotografens spontana, barska "Nämen!!" när Pingu missar slalomingången. 😊😊😀 Då det begav sig uppskattade jag mycket att Zack protesterade vilt mot att Ping var oförskämd att smita från sin matte (alltså mig) efter målgång (snett bakom sekretariattältet). Tack Zack för Pingu-tillbakaschasningen!! 😊
En till filmsnutt, men denna gång modell... ehum... annorlunda, som kräver vissa akrobatiska övningar för the viewer. 😉 Jag tror att det här är dagens andra lopp. Pingu nosar sig igenom slalomet medan jag något irriterat men peppande (?) tjatar "Sluta nosa! Sluta nosa!!" 😉
Om jag nu minns rätt, så var Pingu helt lost i det första loppet, då jag helt enkelt bröt. Pingu var i sin egen lilla "kärleksvärld".
Inför det andra loppet, så testade vi att Rosie "kidnappade" honom i ett försök att öka mattes värde. Haha! Det var lite skoj - och hedrande som matte - att han knappt ville följa med Rosie. Pingu stannade, tvärnitade och slängde ängsliga blickar tillbaka mot sin riktiga matte hela vägen över den stora träningsplanen. Inte ens när de var intill vår bil - och utanför mattesynhåll - så släppte hans mattelängtan.
När vi sen strax före starten återförenades så blev han JÄTTEGLAD att få vara med matte... sen gick det över DIREKT. Nos, nos, nos i backen. Ja, nu var ju allt som vanligt igen ju, resonerade han nog. Loppet gick ändå bättre än det första, så kanske "hundkidnappningen" gjorde lite skillnad.
 |
| Självklart så var ju även Zafir med, men mest som hejarklack... Eh? Vakna hejaklacken! VAKNA!! |
 |
| Okej, jag är vaken. |
 |
| Mellan de tre loppen snarkade Pingu lugnt inne i sin hundbur. |
 |
| Zafir studerar noggrant de stora grabbarna och tjejerna köra agility. |
 |
| Även Pingu fick kolla in konkurrenterna, men plötsligt började han att kärlekskrankt att gläfsa... |
 |
| ... han blev helt betagen i en söt briard-tös. 💘💘💘-hjärtan svävade över hans söta spanielhuvud. "Mitt livs kärlek! Kom hiiiit!", yyylade han. Hmpf! Pingu åkte strax in i sin hundbur igen, där han lugnt la sig till ro för att sen snarka - och kanske drömma om sin nyfunna kärlek och sitt brustna hjärta. |
Söndag, 17 sept. Agility, klass 2 på Västerås LKK
Utav tre lopp blev det en strykning och två diskningar - men två bra diskar med en Pingu som var med sin matte. Yes!!!! 😀😀 Den bästa vinsten, liksom! 😊
Det första loppet körde dom innan jag hann masa mig dit. Alltså, vem är vaken halv nio (!) på morgonen?!!!
Jo!!! Nu minns jag! Haha! Minns ni att Pingu blev vansinnigt kär i en irländsk setter för några veckor sedan på Haninge BK? Den första hund vi ser under rastningen innan loppen är just denna söta tjej. "Hon har slutat löpa nu!", upplyser matten mig när hon passerar oss. "Haha! Det är lugnt.", svarar jag, "Pingu kan dock önsketänka...." Settermatten svarar i farten att tjejen kan ju förstås fortfarande dofta gott.
Sedan när det var dags för första loppet, och Pingu och jag försöker få till något slags samarbete, fast med lite olika intressen... *menande* Jag: "Fokusera på agility!" Han "Var är den mest intressanta luktfläcken... och tjejerna?" 😎
När vi rör oss där omkring startfållan, så upptäcker vi båda - samtidigt - att söt-settertjejens tält är precis intill starten. Hm..? 😏😟 (jag) 😎 (Pingu)
Vad jag slet i loppet! Men det är ju det jag säger: "Handla hundskrället som om det vore tusen löptikar runt banan!!" Pingu var med mig, men vad jag fick jobba! Vi diskade oss när jag klantade mig i slutet av slalomet. Jag drog mig bortåt för tidigt för jag var orolig att han skulle missförstå och ta målhindret (som stod rakt fram i hans synfält) "i förtid" (flera hundar gjorde det).
Eftersom jag var så glad och lättad att han var med mig, så brydde jag mig inte att ta om; ville inte krångla och böka och riskera att tappa hans agilityfokus när den äntligen fanns där. Med andra ord blev det en bra disk! 😊
Andra loppet (egentlgen tävlingsdagens tredje).
Jag gör samma misstag i slalomet som i loppet innan, vilket kändes helt okej då jag körde, men jag grämde mig sen efteråt. Skulle kunnat kämpat bättre.
Vid starten blev jag överrumplad över att han far iväg förbi det tredje hopphindret, vilket ju var idiotiskt. Att bli överraskad av det, menar jag. Under banvandringen hade jag bara tankar på att han inte skulle dra in i tunneln som låg i linje efter det andra hopphindret, och därmed diska sig. Den fällan fixade vi, men inte "draivägutiintet"-fällan. 😉
Vid ringside...
 |
| Skönt med egen "kuppe". |
 |
| Söt-Zafir. 💗 |
Pingu kände sig lite frusen, så han fick Pingufilten över sig. Man tager vad man haver liksom.
Några bilder från Västerås LKK. Foto: Rebecka G. FOTO.
Tisdag 19 sept. Efter kursen.
Så pass duktig att jag tyckte det var rackarns synd att ingen såg hur han flöööög över hindren i rätt ordning och utan nos. Han tycktes tycka agility är så kul. 😊 Speciellt när det blev jackpot (=hela godispåsen öppen framför nosen på honom medan jag matade ena godiset efter det andra). Hans gladsvans kunde liksom inte sluta vifta. 😊😊
Jag och Pingu (framför allt jag) testade den nya startvarianten jag försöker klura fram. Haha! Funkade men kändes väldigt bakvänt. 😏 Jag fortsätter klura...
Helgen 23 - 24 sept. Agilitytävlingar på Österåkers BK.
Tävlingshelg på hemmaklubben. På lördagen var det klass 1 och klass 2. Med andra ord tävlade både Zafir och Pingu.
Zafirs första lopp (hoppklass) var typ hans bästa lopp hittills. Jag behövde "panik-tjohooa" bara typ tre (kanske fyra) gånger, och han avbröt sina vida utsvävningar direkt och kom tillbaka till mig och agilityn. Han fixade hela slalomet (efter missat ingången vid första försöket). Loppet kändes riktigt kul! 😊 Synd att det inte blev filmat. Fast å andra sidan kan jag nu fortsätta leva på illusionen (?) att det såg riktigt hyfsat ut. Det finns ju inget motbevis, liksom. 😉
Hans andra lopp (agilityklass) var helt klart sämre och ofokuserat. Den gamle (?) Zafir strikes back - och självklart kom just det loppet på film. *suck*
Zafir dråsade ned från balansbommen. Jag misstänker att han blev överraskad att det låg en tunnel under, vilket han aldrig varit med om innan. Fast dum spaniel bryr sig inte om en liten vurpa. Så upp igen, bara! Annars inte mycket att säga om loppet... förutom orden ofokuserat och flamsigt, då.
Det blev en vägran borta i övre vänstra hörnet vid en knepig hinderkombination, men jag lyckas lotsa honom rätt (jag hade vid banvandringen tänkt ut en reservplan, ifall att). Jag kämpade hela banan ut. Det var nära att han flöt ut och förbi näst sista hindret, men denna matte var på, på, på.
Jag blev så GLAD över detta lopp!! 😊😊😊 Pingu fick jackpot-belöning, det vill säga få hela godispåsen framför nosen och smaska på den ena godbiten efter den andra. Inte förrän vi går ifrån banan ville han ha sin tävlingsbollbelöning. Det här är den senaste målgångsbelöningsrutinen. Pingu har de senaste loppet helt ratat hans speciella tävlingsbelöningsboll, så... Ja, hunden bestämmer vad som är en bra belöning, typ.
Men har ni sett?!! Titta på skärmdumpen nedan!! 😊
 |
| Pingu femma av 25 startande i klass 2!! 😊😊😊 Glad? Jag? JAAAAAA! |
Haha! Lite kul var det när domaren efteråt gratulerade till fint lopp. "Synd på femfelaren..", fortsatte hon lite smått medlidande. "Öh?", tänkte jag först undrande, "Vadå? Javisst, ja! Det blev en 5fp.". "Äsch, vem bryr sig! Jag är bara glad att vi kom i mål!!", svarade jag glatt.
Alltså, pinnar hit och dit. Vem bryr sig? Jag vill ha kul nu - inte sen. Jag tycker faktiskt lite synd om alla ni som grämer sig över ett missat kontaktfält eller en fallen hoppbom eller en neslig vägran bara för att uppflyttningspinnen då bokstavligt talat försvann i intet. Det måste vara så gräsligt tråkigt att känna en besvikelse fast man har gjort värsta bästa loppet. Vid nästa lopp så sitter säkert den där pinnen.. eller vid nästa, eller nästa, eller nästa.
*ler igen*
Det var lite kul när en klubbkompis beklagade sig över dumslalomet som sitter som en smäck vid träning, men alltid strular för dom på tävling. "Vi kommer vara kvar i klass 1 i 23 år!!" *skrattar* Vad jag gillar att hon valde att säga just "23 år" istället för det annars sedvanliga "tusen år". Mina 23 år i klass 1 har blivit ett bevingat uttryck! 😊😊😊
Pingus andra lopp (agilityklass).
Hade inför loppet lite känning av att det var svårt att ladda om, men fick till det ändå. Början av loppet kändes riktigt bra... tills det blev ett missförstånd - och då gick allt åt helskotta. Det får helt enkelt inte bli fel. I ofokuseringen när jag skulle få tillbaka honom från uppe på balansen (som han inte skulle ta), så får han syn på hunden som startade före honom gående längs ringside. Han rusar ditåt, men han stannar vid mitt "Stanna!"-rop. Sen överväger han om han ska lyda matte och de andra som hjälper till att schasa tillbaka honom... Han väljer matte. Jag plockar fram bollen och belönar kvickt.
I och med att jag ändå vill avsluta med några hinderskutt, och då gärna i närheten av målet (där kopplet ligger), så avvaktar jag lite till den andra hunden hinner gå förbi. Vill liksom inte göra misstaget att typ "skicka" honom mot det förbjudna, och det blir en ännu värre soppa.
Jo! När denne hund startade så reagerade faktiskt Pingu direkt och vädrade intressant spanande mot den. Så han hade den lite i tankarna redan från början, och när det blev misstag och agilitykoncentrationen blev till intet, så väcktes hans nyfikenhet på denna hund igen. Tänk vad så lite kan göra stor skillnad.
Lärdom: När det blir fel får jag absolut inte visa det för Pingu - utan bara köra på som om inget har hänt.
Nedan några bilder från tävlingsdagarna då man även funktionärade som tidtagare, ögon, skrivare och hinderfixare. Dock inte samtidigt. Nån måtta får det va! 😉
 |
| Sitter som hinderfixare. |
 |
| Publik på första parkett. 😊 |
 |
| Smygfoton på snarkande hundar i bilen. |
 |
| Nyvaken Zafir. |
Söndag och klass 3-tävlingar.
 |
| Full fart var det här!! |
Funktionärspaus med hundrastningstid..
 |
| Pingu och Zafir luftar tassarna lite grann. |
 |
| Och så var man hinderfixare igen. Det är helt klart mer jobb när det är large/X-large än de mindre storleksklasserna. 😉 |
Jo, den där nya startrutinen med Pingu som jag försöker klura ut, är ännu inte utklurad. Jag försökte lite halvdant på dagens tävling, men nä... Nu blev det att jag måste med milt våld draaaa upp honom från luktparadiset där vid starthindret. Känns så där. Fast han satt sen fint kvar med näsan i luften, och han tjuvstartade inte, så... Men det kan helt klart bli bättre.
Måndag. Trött matte och trötta hundar.
Ni kanske minns den här bilden från ovanför. Zafir har nu lyckats slita sönder "Den rosa plattgrisen", så därför hade jag i fredags införskaffat en ny leksak till jyckarna. Det är annars väldigt sällan jag köper leksaker. Man vet ju...
Jag fnissade lite grann åt skylten på mjukdjursleksakshyllan i affären: "Ingen garanti på leksaker!!" 😉
Så på måndagen packade jag upp den söta sköldpaddan. Men jyckarna snarkade i varsin hundbädd, så jag la upp den på hyllan.
Efter en stund så hör jag Zafir gny bakom ryggen på mig, och när jag vänder mig om ser jag denna syn:
Tänk att han förstod att den var till honom.
 |
| Lycklig hund. |
 |
| Ni ser väl hur svansen viftar!!! 😊😊😊 |
Tryckte fel. Skulle ta foto, men det blev en filmsnutt istället, och det var väl lika bra det.
 |
| Medan den fortfarande var hel... |
 |
| "Men vad är det här? Vad har du gjort?!!!", utbrast jag när jag kom tillbaka till hundarna. Sköldpaddan levde i cirka en minut, sen flög det "inälvor" runt hela butikslokalen. |
 |
| Zafir blänger ut det som en gång var sköldpaddans ena ben. |
 |
| Zafir med resterna av sköldpaddan. Pingus uppsyn är obetalbar. 💗💓 |
