Jaha, och så har det blivit påsk igen. Den förknippar jag med... (länk till hemsidans dagbok, där det handlar om det som hände natten till påskdagen, som då var den 8:e april, cyberflyg dit om du orkar)... och lite då och då under årets påskhelg tänker jag på det - och att det har gått hela sex år. Tiden läker, ja, så är det.
Tänker även lite då och då på Zafirs pappas matte... och husse 💗😢 ... Zafirpappamatten kommer nog (precis som jag, fast jag i något mindre mått) alltid hädanefter förknippa påsken med sorg och förtvivlan. 💗
Nä! Vemod och eftertänksamhet har sin tid. Nu är det dags och liva upp det här stället. Kom igen nu, vetja!! Kolla in den här livs levande hunden som traskar och tassar runtom min sida!!
Söt-Zafir. 💓 Foto: Helena Lagerroos.
Förra helgen var det agilityträning igen. Zafir var duktig, men... tja... Man undrar vad han egentligen tycker om agility. Jo, balanshindren gillar han skarpt, men att skutta över hinder..? Slalom tycker han i och för sig också är kul, men klurigt när matte är så himla noga med att han ska forcera alla portarna. Tunnlar kan han mycket väl kuta igenom, men han kan likväl springa förbi dom. Jag saknar lite grann det där det, om ni förstår vad jag menar. Att man ser att han tycker det är kul att forcera hindren. Fast han är ju fortfarande rookie... Det kanske kommer. Fast ibland så undrar jag om han har ont nånstans, och att det är därför han hellre springer förbi än att skutta. //Hundhypokondrikern
Fast hemma på tomten kutar han runt i 190 som värsta tornadon. Vrooooom! bara. Då är det fart på honom och sprudlar av springafortglädje.
Tråkpaus medan mattarna fixar banan/hinderkombination.
Och han vill verkligen in på banan när vi tränar. Han är otålig och vill in fort, fort, fortare än så, men väl därinne så... Tja... jag vet inte.
Det är förstås spännande med alla dofter. Nosigt är det ju. Han kanske bara har svårt att fokusera på skutteriet.
Världens sötaste och bästa Zafir. Foto: Helena Lagerroos.
Pingu var jätteduktig på träningen. Ja, om man tänker bort när han börjar frustrationsvaffa på sin urusla handler, och det ska man kanske inte skylla på hundkräket för, eller? 😏
Pingu fixade löptiksstörning (Tack, Sheena för träningen!), skikthandling och lite annat smått och gott. Både han och jag har dock fortfarande lite svårt för tahinderbakifrånskutt; jag att hinna visa och han att hinna uppfatta.
Jo! Vid ett tillfälle så var jag väldans sen med att visa vilket hinder han skulle ta (eller rättare sagt; jag kom lite fel), men jycken skuttar över ändå - helt rätt - men från värsta sämsta vinkeln. Alltså, att han trots allt klarade av skuttet med tanke på hans storlek är fenomenalt!
Det ska faktiskt bli lite kul att se hur han fixar riktiga banor sen när tävlingssäsongen börjar. 😊
Det var en klurig, men rolig banan vi jobbade med. Både finlir och full fart. Haha! Ni skulle sett mig sen när jag kom hem. Helt ledbruten! Kunde knappt ta mig ur bilen. Ja, man är inte i toppform precis. Skrattade lite rått åt mig själv när jag stapplade fram. Man skulle inte kunna tro att jag då var samma person som kutade för fulla muggar (i mina mått mätt) bara en liten stund innan. Fast det var värt det!! 😊
Jag tror nog att Zaffe sen var lite trött efter träningen. Zzzzz och gos intill matte.
Zafirs andra talanger 😉
På jobbet. Av en händelse råkar jag kika in till hundarna...
.. och jag ser Zafir blåstirra närgånget mellan två kartonger.
Han var helt tyst och stilla. Inte en minsta antydan till att be matte om hjälp.
Jag misstänkte vad det var. Pingu hade nämligen gått ut med brorsan, som strax innan hade kastat ut några godisbitar på golvet till Zaffe, och mycket riktigt...
Ja, Zafir är en äkta "Ratata-hund". Helt hjälplöst dum, men envis som synden. Undrar om han skulle klara sig på en öde ö? 😊
Allmänlydnadskursen
Efter att ha varit "på" med full fokus så var det skönt att komma hem till tystnaden och lugnet.
I tisdags var det starttillfället på kursen som jag och Rosie har tillsammans. Det var länge sen jag hade allmänlydnadskurs. Har blivit lite "bränd" (typ) sen tidigare, men det var kul i tisdags.
Jag kan ju inte heller låta bli att som instruktör vara lustigkurren 😎 på kursen. Extra kul var det nu när jag också har en "side-kick". 😉😊 Vi fick några skratt i alla fall. Jag menar, det ska vara kul att gå kurs. 😊😊
Jag, mina älskade icebugskängor och min hund kurar kväll ute på tomten i lugn och ro.
Ja, jag var attans glad och nöjd över att jag hade icebugsen. Planerna och de sluttande gångvägarna uppe på brukshundklubben var nämligen isigt hala. Ett under att ingen kursdeltagare satte sig på rumpan.
Även Zafir kurade kväll, men han ville nog ha lite mer action. "Kom igen nu, matte!"
Idag, påskafton
Vad man ser när man vänder sig om när man rensar hundbajs på tomten. Fin-Pingen! 💓
Typiskt!! Sekunden innan kameran behagade sig att säga "klick" så stod Zafir i värsta bästa fotoposen.
Pingu spanar på grannar (?) och Zafir sniffar.
"Vad håller du på med?", undrar Pingu. "Vadå´ra?", svarar Zaf.
I själva verket vad det matte som försökte efterarrangera "värsta bästa fotoposebilden" med Zafir... men det lyckades inte, fast ett försök i alla fall.
Hm? Vad har hänt sen sist, då? *funderar ett bra tag och scrollar ned för att kolla in bilderna som jag laddat upp hit tidigare* Eh? Bäst att istället checka med Facebook och min aktivitetssida. Alltså, Fejjan kan man lita på!! 😉😀
De första bilderna fanns inte med på Fejjan, men den här vill illustrera det enda bra med dumsnön; man kan se vilka djur som har tassat runt på min tomt. Här har en söt (antagligen, de brukar ju vara ganska söta i alla fall) ekorre.
Hade inte dumsnön varit så hade jag kunnat suttit ned och njutit av vårsolen istället för att luta mig stående mot en knagglig björkstam... *menande*
Bilder från skogspromenad...
Ja, du.. Varför denna bild, månntro? Hundarna på godisstsen, men bilden har mer fokus på stigen..? *funderar* Kanske jag tog bilden för att visa att ingen mänsklig fot hade beträtt stigen efter det senaste snöfallet. Eh? Tja, det var väl en reflektion som var värd ett fotoklick. Eller? 😉
Ja, den här bilden kommer jag faktiskt ihåg! Tyckte det var lite märkligt att det fanns hundtass-spår men utan människospår intill. Man kan se hur tassavtryckaren har hastat iväg rakt ut i bushen. Fast... det kanske inte var en hund? En räv? Men deras fötter är väl mindre? Och vargfötter är betydligt större.
Vem har tassat fram här?
Ytterligare en bild som jag inte har en aning om varför den togs. Två slarvigt nytrimmade hundar som spanar.
Fler spår. Hm? Så här ska det väl se ut? Människo- och hundspår jämte varandra.
Solnedgång i fjärran skymtar mellan trädstammarna.
Här muttrade matte surt: "Varför kan ni gå på skaren, men jag bara sjunker irriterande igenom?" De båda himlade med ögonen, men bortvända så jag inte skulle se, så viskade de till varandra så jag inte skulle höra sannngen: "För du är för tjock, matte."
Tillbaka hemma vid grindhålet.
Sen kurade vi skymmning hemma på tomten.
Alltså, vi kurar skymning lite olika, hundarna och jag. Jag står still och njuter medan jyckarna rejsade runt.
Till och med Pingu fick tokfnatt och fick tag i en gammal sko och bollade runt med den i flygande fläng...
... medan solen går stämningsfullt och tyst ned bakom trädtopparna.
"Varför pratar matte om nedramlande solar bakom träden när det finns kängor att leka med här intill mina tassar?", funderar Pingu kort medan Zafir gnager på ett nyfunnet gammalt märgben från i julas.
Zafir rejsar också i skymningen.
💗💗
Apropå 💗
Malou (Pingus och Zafirs jobbarkompis) löper, så det är skilda rum som gäller. Ser ni förresten det lilla ynkliga tuggbenet? Jämfört med mina springrars tuggben så är det där bara en ynklig liten tugga!! Störtlöjligt!!
Jo, apropå löptikar...
För nåt blogginlägg sedan så visade jag en filmsnutt hur Zafir ljudar (milt uttryckt) var enda dag vi kommer hem... eller rättare sagt; varje gång vi stannar bilen vid plats som han tror att nu kommer det bli nåt skoj. Alltså, alltid! 😏
Ni kanske också minns att jag berättade om den före detta grannhunden som har flyttat "ned till byn" och ofta går intill infartsparkeringen som jag utnyttjar medan man jobbar. Den före detta granntiken löper. Så numera när jag parkerar bilen så låter det så här. Alltså, varje morgon låter det så här...
Just det! Nu har även Pingu börjat stämma in i olåten. Observera att den ljusa stämman tillhör Pingu, som annars skäller med grov röst, och det lite mörkare oljudet kommer från Zafirs hals, som annars falsettbjäbbar när han försöker få till ett skräckinjagande skall.
Från min Fb-sida, 18:e mars:
"Sitter med tävlingskalendern framför mig... och velar. Inte nog med att agilitytävlingar krockar med varandra. Jag vill ju köra rally med, men agilityn går före. Det är bara 3 rallytävlingsdagar som är agilityfria nu i vår, men den första är redan om en månad... Annars perfekt med både nybörjare o fortsättning samt dubblerad... *vela, vela, vela*
Kommer jag kasta 600 spänn i sjön? 😉" Från min Fb-sida, dagen efter...
"Nämen!! Inte nog med alla agility- och få "krockarintemedagility"-rallytävlingar, nu har man fått reda på en freestyletävling som vare sig krockar med agility- eller rallytävling - och så är den inom mitt "åkapåtävlingavstånd" också. Som gjord för att anmäla sig... förutom att den är om mindre än en månad... //Vel-Kärran suckar djupt som nu till börja med har skapat Pingu-konto på Hundaktiv...."
Från min Fb-sida, 21:a mars...
"Igår den första "seriösa" freestyleträningen (på infartsparkeringen) efter man har anmält sig till tävling (dock ej ännu betalt). Både Pingu o jag var ganska dåliga. Så typiskt när man har tävlingsanmält sig.
Idag nytt försök på infartsparkeringen, denna gång med publik när flertalet folk gick till o från sina bilar samt en lastbilschaufför i sin för natten (?) parkerade bil.
Idag gick allt mkt bättre (även Zafirs rallyträning), så nöjd belönade jag mig själv med ett besök på McDonaldsrestaurangen (alltså inte McDriven)!! Hundarna tyckte dock att belöningen var mäkta orättvis. 😉"
Två sura hundar kvar i bilen medan matte går in på McDonaldsrestaurangen och glufsar i sig träningsbelöning. Vadå´ra? Jyckarna fick ju sin belöning under själva träningen, ju!!
Just for the record, lastbilen med chaufför övernattade mycket riktigt, vilket jag ju antog dagen innan. Bilden är med andra ord tagen morgonen efter. Här måste allt förtydligas ordentligt. 😉
Vakna Pingu! Vakna!! Det är din födelsedag idag!!
"Öh?"
Pingus 6-års födelsedag började med mattemys i morgonsoffan.
Haha! Tusen bilder på samma motiv fast från något olika vinklar. Man skulle nästan tro att undertecknad matte gillar sin hund och tyckte han såg så söt och gosig ut, och överdrev sitt fotoklickande för att föreviga den trevliga gosstunden med sin bästaste - numera slipade - diamant till hund. Bästa, bästa Pingen 💖, som nu har växt upp från sitt odågeri.. och blivit.. just... hund.
Sex år gammal halvglömd filmsnutt. 💗😊
Min andra trotjänare...
Alltså min bil. Ha! Ni trodde nog att jag tänkte på Zafir, va? *luras*. Bilen hade fått tid för check-up på bilbesiktnngen, och i desperat försök till fjäsk så ville jag tvätta bilen...
Men till min stora fasa, när jag dagen innan besiktningen rattade till min sedvanliga biltvättställe... så var tvättanläggningen kaputt!! Panik! (ja, så fattigt är mitt liv, så jag anser denna obetydliga motgång är panikläge)
Men istället för att ställa sig i den konkurrerande biltvättkön på andra sidan vägen, så åkte jag hem för att i min vana trogen skjuta upp problemet till morgondagen. Bra beslut! 😉
Jo, det var ett bra beslut (lurade igen, eller? 😏) för när jag följande dag - efter att jag städat ut det värsta gruset ur bilen samt lyft ur hundgrindarna för att komma åt och lägga fram dragkroken som jag aldrig använt eller kommer göra det - åker tillbaka till min stamkundsbiltvättställe (= typ en gång om året) så är biltvättmaskineriet fullt fungerande!!
Citat från min Fb-sida:
"För en liten stund sen äntrade jag bensinmacken:
- Hej! Jag vill tvätta bilen..
- Hej, vilken tvätt vill du ha?
- Hm? *tittar på tvättprogamsskylten* Har du nån som fixar att bilen går igenom besiktningen..?
- *skrattar* Ja, du ska iaf ta en med underspolning.
Eftersom jag inte hade hundarna med mig, så hade jag ingen giltig 😉 anledning till att vägra vara kvar i bilen under själva tvätteriet, så med skälvande knän o dunkande hjärta rattade jag för första gången i mitt liv in i biltvätten för att stanna där i bilen....
Alltså, jag har tydligen inte varit med om så mkt, men det där var det värsta jag varit med om!! Huva!! Kände mig som en ynklig hund som duckade o blundade och darrade i hela kroppen. Usch!! Men bilen blev fin! 😊"
Men kolla!! Skinande ren!! Den blänker, ju!!
Bilen är ju för sjutton vitare än snön, ju!! 😊😊
Ja, hur ska nån bilbesiktningsmänniska kunna sätta fula bockar i protokollet om denna skinande och fina bil?
Det började bra när jag rattade in i bilbesiktningshallen. "Hej! Den där ska det väl inte vara några fel på!", hälsar den trevliga killen mig. Jag svarar lite mumligt "Nä, det ska det väl inte va."
Som lite väntat, så blir det ett återbesök om en månad till den trevliga besiktarkillen. "Min fina bil...", sa jag lite spelat besviket. "Jo, den är fin.", höll killen tröstade med med ett leende.
Med andra ord var mitt biltvättarfjäsk helt i onödan. Två hundra spänn till spillo. Väl hemma igen...
Pingu ligger helt lugn med hakan vilande på fönsterbrädan.
Jo, eftersom jag ju har hundarna med mig på jobbet, så är dom typ aldrig ensamma hemma, och det blir heller inga naturliga "ensamhemma"-träningspass.
Men jag passade på nu vid biltvätt- samt bilbesiktningsturer. Helt dum är jag faktiskt inte! 😉
De få gånger hundarna nu ska vara ensamma hemma, så kör jag alltid samma rutin; säger halvglatt, men bestämt: "Ni ska stanna hemma och vakta huset! Upp i soffan!" och jag bjuder på varsin godbit när de har äntrat sina "ensammahemmaplatser". Pingu hoppar genast upp i fåtöljen vid fönstret, men Zafir får jag tjata lite på innan han skuttar upp i soffan.
När jag sen vänder mig om för att gå ut, så rusar Zafir genast efter i smått panik. Pingu är helt lugn i sin fåtölj.
Väl ute, och jag går mot bilen hör jag hur Zafir olyckligt gläfser innanför ytterdörren.
Innan jag kliver in i bilen vinkar jag lite åt Pingu som glor helt avslappnat mot mig genom fönstret. Han rör inte en min.
Notera dock att när jag för andra gången för dagen lämnade dom ensamma hemma, var Zafir tyst. Det går framåt i alla fall.
När jag sen kommer hem igen, så ligger Pingu kvar i fönstret, sin vana trogen. Zafir är dock nu tyst, (han har inte gläfsat hela tiden).... tills han hör mig på andra sidan dörren. Glädjetjut!! "Matte är tillbaka!!".
Promenad nere i Österskär
Det var länge sen sist vi gick strandpromenaden. Det första som slår mig är hur tyst det är! Jag är annars så van att alltid höra trafikbruset från 276:an. Det var riktigt rofyllt, faktiskt.
När vi sen kommer tillbaka till parkeringen intill Thimgrenskans och Solbrännan, så får jag infallet att träna lite. Först ut Zafir... som inte alls var lika duktig som senast. Han var helt ofokuserad.
Vid ett tillfälle var han som paralyserad och bara glodde mot... en snöskyffel (!) som stod lutad mot garage på tomt på andra sidan av vägen.
Det gick liksom inte att väcka honom ur hans trans. Jag lockade på honom, sa hans namn, jag lockade med godbit framför nosen på honom.. Till slut la jag uppgivet godbiten mitt på hans söta hjässa (!) vid hans åter begynnande Stig-Helmstofs... men nä! Absolut ingen notis om godbiten som låg stadigt kvar mitt på huvudet "Snöskyffel! Snöskyffel! Snöskyffel!", upprepade hans uppsyn likt Ratata-stuk. (Lucky Luke).
Alltså, jag vet ju inte att det var just snöskyffeln som var grejen, men jag såg inget annat där som utmärkte sig, vilket snöskyffeln i och för sig inte gjorde, men...
Till slut får jag dock ur honom hans snöskyffelparalyseringstrans, och vi fortsätter rallyträningen (utan skyltar). Jag utmanar och går tillbaka till samma punkt som han fastnade i snöskyffelparalyseringen, men... denna gång så funkade rallysvängen. Glädjerop och massor med beröm!!
Hmpf! Sen dröjde det inte länge förrän Zaf var lost igen. Det blev time-out och hundbyte. Fast ändå nyttigt för mig att få se här och nu hur han kan vara på ny plats, som till exempel på en tävlingsbana.
En Pingu-pausnärbild.
Ut med Pingu ur bilen, och... nja, han var lite ofokuserad han med, men det gick ändå att få fart i honom - trots den nya platsen och folk och fä (läs: hundar) som passerade runt om samt ett ibland högt tjohejande från villabalkong på andra sidan av vägen.
Vi tränade både rally och freestyleprogrammet, där det sistnämnda måste fixas. Det funkar inte i "mellandelen". Får finurla på det.
Nytt försök med Zafir, så ut med honom ur bilen... Nja... ofokuserat och flamsigt. Det blev ett abrupt slut med typ "Ska du vara på det här viset så blir det inget! Inget roligt för varken dig eller mig.", vilket han ju förstår... hund som han är... eller inte då.
Äh, nytt försök vid nåt annat tillfälle. Man kan inte vara bäst jämt heller! Vare sig hund eller matte.
Avslutar med dagsfärsk bild på...
... Pingu, sex år och en dag, som uppmanar matte att sluta lata sig i soffan.
PS. Nu är både rally- och freestyletävling betalda. Ingen återvändo. 😊
