Nyårsafton, anno 2013, ett blogginlägg om ungefär ingenting och om ur led är min tid

Idag är det nyårsafton, och i år tänker jag inte skriva nåt alls om det där som smäller utanför - för jag är så in i norden less på alla upprörda, ilskna kommentarer runt om en som tjatar, ryter och svär. Less, less, less. Så var det med det! Man kan i alla fall inte anklaga mig för att vända kappan efter strömmen. :)

Hm? "Idag är det nyårsafton"? *läser vad jag nyss skrev* Det är nog lite missvisande. Visserligen är det nyårsafton, men det är natten till nyårsafton, inte natten efter. Så det smäller inte ett dugg. I alla fall inte just nu. Men!!! Jag skulle ju inte nämna det där ju! Sluta, dumskalle!

Now till something completely diffrent! Eller nästan i alla fall. Alltså, tiden och jag funkar inte ihop. Nu är klockan 02.16, och jag ska upp tidigt. Istället för att sova, så sätter man igång att skriva här.
    För cirka en timme sen så började jag träna konster med alla fyra hundarna. Alltså klocken kvart över ett på natten. Är jag dum, eller? "Ja....", tänker ni. Och ni har så rätt. Svamlar om ingenting gör jag också... *suck* ... istället för att stå på barrikaderna och högt ryta i och försöka change the world. Eh? I dubbel bemärkelse. Eh? för mitt svammel, och Eh? för att jag hela tiden plötsligt börjar prata utrikiska. Eh? Äh, till bilderna....

I lördags hade jag heeeela dagen på mig att fixa jyckarna. Gjorde jag det? Nä!

Hela söndagen hade jag på mig för att fixa jyckarna. Gjorde jag det? Nä! Men typ cirka vid sju-tiden på kvällen sätter jag igång - i det klara månskenet. Alltså perfekt belysning för att fixa hundpälsar. Okej, jag har elektricitet hemma, men det hade varit smartare att göra det i dagsljus.
    Först ut Linus, till sin stora förtret. Fram med rakmaskinen, skär 5, och vrooooom. Linus är med andra ord nu nedrakad. Till och med benen. Jag avskyr nedrakade pudelben. Det är så fuuuuuult! Men sköter man inte om en dum-ullig pudelpäls så får man stå sitt kast.
    Wilburs päls är mycket mer vänlig åt amatörer som jag. Amatörer som inte tyar med att bada och föna och ha sig varje vecka. Linus ulliga päls blir ju filttover bara man ser på den. Allra helst om det råkar komma vatten på pälsen. Wilbur är bara småtovig, lätt att reda ut, men Linus... Suck, nej!! Ack och ve!! Han är inte heller så samarbetsvillig. Jag hade till och med "problem" med att raka frambenen för att han protesterade med att envist dra åt sig benen. Jag blev tråkigt nog till och med arg på honom. Fast å andra sidan så skärpte han då till sig - något.

Efter Linus nedrakning var det Pingus tur att få komma upp på trimbordet. Ja, ni ser ju på bilderna. Han är hopplös. Han ska ABSOLUT upp. Han don´t take no för an answer! Och sen ligger han där, så gott som stilla hela tiden. Bilderna är förresten inte från i söndags, utan från cirka en månad sen. Men det spelar ingen roll, för så här såg det ut även i söndags.
    Pingus päls är hur lättskött som helst; tio minuter så var han genomborstad (-kammad, om jag ska vara petig) och kloklippt. Han ligger och blundar när jag klipper klorna, helt avslappnad.

  

Efter Pingu så var det Spirous tur. Haha! Jag och Spirou får lov att "armbåga" oss fram för att komma förbi en ivrig Pingu som trängs och envist vill upp på trimbordet igen. "Nej!", säger jag åt Pingu, "Du är redan klar. Flytta på dig!".

    Spirous päls har blivit dum-ullig jobb-päls på äldre dar (jag skyller på kastrationen för nåt år sen). Om vi jämför med Pingu, så tog det cirka 40 minuter för att köra igenom Spirous päls inkluderat kloklippning. Förresten så har inte heller Spirou problem med kloklippningen; han ligger lugnt på sidan. Fast på senaste tiden så har han börjat småprotestera när jag ska klippa baktassarnas klor. Han drar åt sig tassarna, och försöker gömma dom under sig. Undrar varför?

Sist ut uppe på trimbordet var Wilbur. Det knepiga med honom nu för tiden är att han inte ser. Jag känner att jag bör ha ett grepp om nån kroppsdel hela tiden, så jag måste slå knut på mig själv. Alltså jag grovklippte honom, och då måste han ju stå upp (när jag borstar ligger han ned). Jag vill absolut inte vara med om nåt pensionärspudelras från det höga trimbordet. Man borde faktiskt ha en sån där koppelkrok på bordet.

Jag orkar inte leta reda på nån bild när Wilbur ligger på trimbordet, så det fick bli den här istället.

Haha! Har jag förresten nämnt att Wilbur blir 15 år om tolv dagar? Varje gång nån tillalar mig när jag är ute med Wilbur (och de andra hundarna, förstås), så bara måste jag "råka" nämna Wilburs ålder. Bara sådär. :)

Nä, nu är klockan strax över tre, dags att sova. Om tre, fyra* timmar piper klockradion. Wakie-wakie!!

Sådan matte sådan hund.

* Alltså klockradion börjar pipa om tre timmar, men deadline för att jag måste stiga upp ur mjuka, varma, sköna soffan är om fyra timmar. Jag behöver en timme för att vakna till liv. Begriper inte dom som klarar av att bara gå upp. Så där bara! Här måste det halvdåsas ett bra tag först.

Sova eller träna? Det är frågan.

Vad har vi egentligen gjort på sistone?
    Jo, latat oss mest. Ja, jag har latat mig, inte haft nån lust att göra nåt överhuvudtaget, och hundstackarna får då lov att göra som sin latmask till matte. Urtrist, tycker dom!

Det har till och med funnits självkritiska tankar att man är totalt värdelös som hundtränare, totalt, alldeles sämst, typ. Dessa dystra tankar dyker mest upp vid draghundkoppelpromenaderna, där jag ständigt blir förföljd av ett grått, tråkigt åskmoln över mitt huvud, som ackompanjeras av ett evinnerligt trist nejande hit och dit. Jag, urtråkig, sämst matte och hundtränare.
    Fast vad kan man förvänta sig av en slyngeljycke som har varit alldeles jätteduktig och lugn hela dagen på jobbet medan han väntar på att hans matte ska jobba klart. Såklart det är liv under tassarna när man äntligen kommer ut i det fria!

Linus måtte ibland undra vad det är för ett ställe han har hamnat på.

När man kommer hem efter promenaden, så är det detta som gäller; hundarna bara sover, och sover. Det finns ju inget annat att göra ju, när matte är en sådan latmask!

Zzzzzzzzzz

Zzzzzzzz.

Slö slappar-Pingu vilar huvudet på mattes arm medan hon glor på TV och äter chokladpraliner i parti och minut.

Spirou har bytt plats - för att snarka där också.

Här sover Wilbur så pass djupt att han inte lägger märke till att han faktiskt använder Spirous svans som kudde. Men jag tror nog att Spirou är väl medveten om det. ;)

 Men hallå?!!!! Vem är det här? Varför sover denna pippi i min soffa?!!!!

 Titta! Nu har han vaknat också!

 Pingu undrar vad matte mumlar om...

 "Vad säger du, matte? Ska vi göra nåt kul?"

 Och så tog han pippin i mun och bjuder upp matte till lek. Och jag förstår honom, vi har ju inte tränat eller gjort nåt ordentligt sen före jul nån gång. Det känns som om det är urlänge sen.

Spirou och Linus har nu gått på metacam en liten tid, och visst tycker jag att den har effekt. Speciellt nu idag, så har Spirou, 11 år, varit helt odräglig! När vi efter jobbet åkte för att hämta Wilbur och Linus hos brorsan, så tjöt han - ja, han vråltjöt i bilen - av lycka att få åka till Österskär och brorsan. Brorsan som alltid bjuder på läckra schmackos. Spirou väsnades därbak i bilen precis som förr i tiden.
    Sen när vi skulle fara därifrån, så skuttade han glatt in i bilen - helt på egen tass. Jag brukar annars få lov att lyfta in honom, men idag så skuttade han in av bara farten.
    Vi stannade på vägen hem för en längre promenad då Wilbur och Linus fick vara kvar i bilen. Vi kunde gå i en ganska rask takt, med andra ord; Spirou hängde lätt med.

Sedan väl hemma, så var han helt tokig inför middagsmålet; han hoppade jämfota av lycka att få mat. Efter maten så fortsatte han sitt envisa pockande; han var riktigt odräglig. "Gå och lägg dig!", kommenderade jag honom, och visst han gjorde som jag sa, men med mycket uppfordrande blickar så visade han vad han egentligen tyckte. Till slut orkade jag inte med att känna de där blickarna i ögonvrån.
    "Ska vi träna?", frågade jag, och gick ut i köket. Spirou var helt vild ute i köket, som om han vore en yster tonåring. Han bjöd på den ena gamla konsten efter den andra. "Nä, det här går inte", tänkte jag, "Spirou måste lära sig nåt nytt!", så jag gick och hämtade en klicker, och satte igång att shejpa in nåt kul.
    Spirou bjöd hejvilt, och jag fastnade för några roliga jämfotaskutt han fick till med framtassarna. Vi får se vad det blir med det.

Efter Spirou blev det Linus tur. Haha! Gissa om Pingu blev besviken. Du skulle sett hans min bakom kompostgallret. Olyckligare och mer besviken min går ej att åstadkomma.
    Linus fick bara köra sina snurrar. Motsolssnurr kan han perfekt, men medsolscirkel funkar inte utan ordentligt handtecken. 

Sen blev det Pingus tur. Han är nu säker på att backa, till och med när han är vid min sida för att backa bakom mig. Ingång till- och att sitta "högerfot" funkar också riktigt bra. Tänk att jycken blir duktig bara för att man tränar! Märkligt! :) "Mellan" (fot mellan mina knän) funkar. Vi jobbar nu på följsamhet vid sväng (i mellan knälposition), vilket är betydligt svårare än att bara gå framåt. Vi tränar också "nolla" (gå cirkel runt mig), men det glömde jag idag.
    Däremot kom jag på att Pingu borde lära sig nåt "riktigt" trick. Så vi började några stapplande steg som någon gång ska bli "skämmas"-konsten. Vi kom inte långt ikväll, inte!

Efter att de tre jyckarna fått sin lilla träningsstund, så "schasade" jag ut dom för lite godissök på tomten (jag slänger ut en näve godis på gräsmattan). Medan de roade sig med godissök, så tog jag mig i kragen för att träna Wilbur lite. Jag letade rätt på den gamla och mycket HÖGLJUDDA klickern, och satte mig bredvid Wilbur i soffan. Han vädrade snabbt in godiset i min hand, och han nosade även mot klickern (!). Han låg fortfarande ned medan han testade lite olika saker, och jag bestämde mig för att klicka när han lyfte på högertassen. Det spelar ju ingen roll vad han gör, bara han får träna, fundera och tänka efter hur sjutton han ska få matte att klicka. Jag är ganska säker på att Wilbur uppskattade träningsstunden, att han tyckte det var uppfriskande med en liten utmaning.
   

 Wilbur. Snart är det hans 15-års dag, den 12 januari.

 Wilbur slappar i soffan. Sådan matte, sådan hund.

Julafton 2013

Ja, till slut så blev det ju julafton.

    Efter jobbet så åkte vi (hundarna och jag, alltså) till mina brorsor och kollade in Kalle Anka - som vanligt. Just det, ja! När vi skulle åka efter jobbet så vägrade brorsans bil plötsligt att starta, trots att den typ två sekunder innan minsann behagat sig att vråla igång. Dum-bil!!
    Vi beslöt att överge dumbilen där på stället. Nja, nästan på stället; vi skulle knuffa den till en parkeringsficka istället för att låta den stå kvar där det nu stod - tätt intill en bensinpumpstapp. Det var ett bra beslut.
    Hmpf! Däremot beslutet att övertala mig - alltså mot min vilja - att sätta mig bakom ratten (medan fyra hundar satt provisoriskt uppbundna i ett staket - vilt protesterande) var dock inte så hiiimla bra. Allra helst när gubbarna börjar knuffa bilen innan jag hinner sätta mig tillrätta bakom ratten.
    Jag hade typ drunknat i brorsans förarsäte med inte en chans att nå ned till bromspedalen. Sätet är även så pass lågt, så det känns som jag knappt ser ut över instrumentbrädan. Haha! Förutom det, så är ju - förstås - inte servostyrningen igång. Man är inte riktigt van nu för tiden att manövrera bilar utan servostyrning, och därtill så blir det ju ännu mer trögt när servon är "avstängd" än om bilen inte hade haft nån servo överhuvudtaget. 

Fel bilar, men rätt bensinmack, fast fel parkeringsställe.

    Det första jag gör efter jag "drunknat" i sätet är att se om växeln är i friläge... tja... det behövde jag då nu inte för jag ser i ögonvrån att bilen rör ju på sig!!
    Eftersom jag inte hade nån större lust att riskera krocka rakt in i en annan bil som stod intill vi skulle parkera, så får jag först lite panik; jag kan knappt styra bilen, jag når inte ned till bromsen, och jag hittar först inte handtaget till dörren för att ropa till dom att sluta knuffa! Men jag slänger/ålar mig ned så jag når med tårna bromspedalen samtidigt som jag hittar dörrhandtaget - bilen stannar några decimeter/halvmeter från den parkerade bilen. *puh* (jag får också ett smärre vredesutbrott)
    Man kan ju tänka sig om jag hade lyckats krocka brorsans jaguar med den andra parkerade bilen, så hade jag fått leva med det resten av mitt liv!! Fått höra det omtalas varje gång det berättas nåt om trasiga bilar med mera. *suck* och *puh* att man nu slipper det för all framtid. Den korta förnedring man fick utstå dessa få sekunder var värt det; för att slippa framtida - utdragna - anekdoter.

Hemma hos brorsorna stod julgranen och väntade inne i vardagsrummet för att bli pyntad. Så det fixades, med en timmes avbrott att se på Kalle. Sen (som vanligt) ned till jobbet, fixa lite, sedan hem för att få en skinkmacka och lite julmust i sig, och slutligen paketera in julklapparna. Sedan tillbaka till brorsorna som har fixat maten så fint. :)

Spirou och Linus väntar på jultomten.

Till slut så dåsar man ju till.

"Öh? Hur går det med tomten egentligen? När kommer han?", undrar Spirou.

Sen så somnade han om igen...

... för att efter en stund byta sovställning.

Här har vi en till som väntar, och väntar. Pingu.

Vissa av oss är inte så himla noga med vad man ligger på medan man väntar - eller har över sig.

Nu vill Pingu inte enbart ha sin julklapp - han vill även ha tårta!

Spirou har bytt fåtölj.

Äntligen!!! Pingu öppnar sitt paket.

och Linus sitt.

Wilbur käkar sitt uppe i finsoffan!

 

Spirou med sitt paket.

Efter en stund såg jag i ögonvrån att julgranen liksom rörde på sig...

och här är förklaringen...

... Linus skulle absolut bearbeta sitt märgben under granen. Nej, granen barrade inte alls - JO! (i alla fall inte så mycket)

Väl hemma fortsatte Spirou och Pingu att käka på märgbenen...

... medan Linus och Wilbur äntrade sovsoffan. Som synes, så spanar dock Linus in mot köket och springrarnas bearbetning av märgben.

På juldagsmorgonen så vaknar jag trevligt till ljudet av märgbensgnag till skillnad mot det annars sedvanliga, irriterande klockradiopipet. Skönt med ingen jäkt eller tidpassning. Inte heller något bråk eller tjafs mellan hundarna, bara stilla märgbensgnag.

En ny Tomtelandsjulsaga

Åter i stan. Nu är den här! Den nya Tomtelandssagan. Denna gång är det mycket spännande, man skulle kunna säga att det är en deckare; ett riktigt mysterie i Tomteland. Huuuu!

Nej, jag överdriver inte alls.

Ja, ja... hur som helst, spänn fast er och flyyyyyyyg iväg till.... Mysterier i Tomteland*. Hoppas ni får en trevlig stund.

GOD JUL PÅ ER ALLIHOPA!!!

* Om man skulle vilja läsa de äldre utgåvorna så ligger de under "Bildhistorier"-fliken.

Nu kan det bara bli ljusare eller Dagen efter vintersolståndet

Rubriken skulle också kunna vara "Två dagar före julblähafton".

Ja, jag "råkade" få in ett "bläh" där. Sorry! Det är min Uncle Scrooge som fortfarande finns där och bor inom mig. Han finns där i djupet av mitt hjärta. Dear Uncle Scrooge. För att inte tala om Grinchen. Love ya, Grinch!!

Ibland kan jag lite kort få tanken att kanske åtminstone sätta upp elljusstakarna som står där ute i boden, men nej... tyar inte. Tänk att förr i tiden så julpyntade jag; hade julgran och grejer. Det var då det.

Idag efter stängningsdags (på jobbet, alltså) medan jag fixade lite, så satte jag på stereon högt, högt. För att avreagera mig. I CD-spelaren ligger mina julblandskivor. Lite lömskt blandat med alla vanliga jullåtar så kommer låtar som exempelvis Depeche Modes "Barrel Of The Gun", Metallicas "Enter Sandman" och "Until It Sleeps" samt Alice Coopers "Welcome To My Nightmare". Ja, jag tycker julblähet är som en lång mardröm. Men snart är det dags att vakna, snart är det över. Nu blir det ljusare för varje dygn. Låt ljuset skina på mig!

Strax efter kl.16.00 (tror jag, har ingen större koll) tog jag ett break från jobbet och gick ut med alla fyra hundarna. Hehe! Ja, även stackars Wilbur och Linus har fått lov att jobba idag... söndag. Kom precis på att det är ju söndag idag! Har som sagt ingen koll, liksom. Pudlarna brukar ju inte jobba över huvudtaget, men de skötte sig helt okej, faktiskt. Wilbur försökte börja protest-yla, men det fick han inget för, förutom en tillsägelse att det där protest-ylet var totalt meningslöst. "Gå och lägg dig!", beordrade jag bestämt med både röst och handtecken framför hans nos. Lite märkligt att han uppfattade min uppmaning - trots att han så gott som varken hör eller ser. Han tog väl det på "atmosfären" och min bestämda attityd, kanske. Vad vet jag?

     När vi kom ut i friska luften så skyndade jag och alla fyra jyckarna bort från allt folk och liv. Vi gick bort mot den nu ganska öde Båthamnsvägen, borta vid kanalen och den stora båtuppställningsplatsen. Gissa om det var såååå skönt att komma bort från allt. Det var helt ljuuuuvligt! Helt fantastiskt att helt alena stilla strosa i den svaga gatubelysningen och i tystnaden. Det enda som hördes var vindens sus och skrammelljud från de uppställda båtarnas linor och attiraljer samt prassel från presenningarna som fladdrade i den ganska hårda blåsten. Allt var bara ljuvligt. Fridfullt. I blåsten.
    Hm? Tror att det var för länge sen jag och hundarna tog skogspromenad. Det har ju på senaste tiden enbart blivit koppelpromenader på gatorna i kvällsmörkret. På juldagen, då är det dags. Skogen, here we come!! Hm? Kan man inte bara typ hoppa över morgondagen och julafton och ta juldagen direkt? 

Blev en liten paus i skrivandet för en viss liten Pingu kom med en leksak i munnen och bad om lite gos. Det fick han. 

Jag var i och för sig ledig igår, lördag före julafton!! Det kändes konstigt. Men inte kom jag ut till skogen för det. Nä, den där stora lampan utanför släcktes alldeles för tidigt, och jag vaknade aldrig. Typ. Med andra ord, så är det jag som är klantig. Jag och tiden funkar liksom inte ihop. Ur led är vår tajming, vår synkronisering, tiden och jag.

Julklappar, ja. Sånt ska man väl ha. Efter den korta promenaden vid "båthamnen", så knallade jag in på ICA och fixade det; en sån, en sån, en sån och en sån där. Klart! Får se om jag ids att slå in dom. Det är kvalité på mina julklappar - NOT!

Jo, måste berätta lite om kunderna. De allra, allra, allra flesta är trevliga människor. Trevligt, vanligt, hederligt folk. Prisa dom!!
    Så finns de dom där få; dom som man kommer ihåg lite mer. Say no more!

Äh! Jo, en kan jag bjuda på.
    En man och en kvinna kommer in i butiken. Mannen frågade mycket arrogant: "Är det här Lisa Nilssons sista?!" *suck* (jag suckar åt mig själv) Jag kan ju nu inte låta bli... så jag svarar bestämt och skämtsamt: "Nej, det hoppas jag verkligen inte, men det är hennes senaste!". Kvinnan (som jag antar var mannens fru) skrattar glatt - för hon fattade vinken. Mannen däremot fortsätter helt allvarlig med nästa fråga; "Mauro Scoccos sista", och fortsätter utfrågningen med nästa fråga, och nästa och nästa, utan att invänta - eller lyssna - på mina svar (!). I hans bombardering av utfrågningar, undrar han minst fyra gånger om det verkligen är Lisa Nilssons sista (!)  CD.
    Mannen slänger slutligen - lika arrogant som hela hans uppenbarelse - Lisa Nilssons senaste CD på disken, samtidigt som han säger: "Om (!) det här är hennes sista (!) CD, så vill jag ha den!". Jag nonchalerar detta. Istället säger jag: "Jag har ju inte hunnit svara på Mauro Scocco. Vill du inte veta hur det ligger till?". Mannens fru instämmer med mig, och påpekar samtidigt glatt: "Det är inte den sista Lisa Nilsson - utan den senaste!!". Heja, frugan!! :)

Nä, jag instämmer med detta citat: "Ju fler människor jag träffar desto mer uppskattar jag min hund!" Fast..nä, jag ska inte vara orättvis - för de allra, allra, allra, allra flesta är jäkligt trevligt folk!

Jo, här kommer min topp 5-lista, jullåtar, riktiga jullåtar, utan inbördes ordning, för det är olika beroende på humör.

Happy X-mas (War Is Over) - John Lennon
Do They Know It´s Christmas - Band Aid
Nu kommer det tomtar - Fronda
Det är inte snön som faller - Anders F. Rönnblom
I Believe In Father Christmas - Emerson Lake And Palmer
Christmas (Baby Please Come Home) - U2
Och förstås Mer jul - Adolpson Falk och Juligen - Just D
Samt givetvis Road To Hell, pt 2 - Chris Rea :)

Meeeen.... det där var ju inte fem stycken. Nä, so what?!! Jag gör som jaaaag vill!!!!!! 

Alla bilderna är några "left-overs" från julfotosessionen förra helgen. Att inte Linus är med på så många foton är enbart för att han är som en ständig skugga typ högst en decimeter bakom mina fötter. Det vill säga han är något svårfotad.

Nä, nu ska jag hänga upp tvätten. kl. 00.34 pip. Med andra ord, så har det hunnit gått å blivit måndag den 23:e nu.