Allt eller inget... Det är vi det!! Zafir har rallytävlat och Pingu agilitylagtävlat

Nu ska jag berätta när...

Men varför sitter Zafir 💖 här med en prisrosettkravatt under hakan? Ja, det får du reda på längst ned i dagens blogginlägg. För här tar vi saker och ting i tur och ordning... eller inte då. 😉

Förra helgen, typ 1:a och 2:a september. Agilitylagtävlingar på Södertälje LKK

Pingus lag har nu bytt namn i och med att hundar har lämnat oss 💔 men nya hoppar in i hålet som då uppstod.  Nja, hundar och hundar. Vi pratar alltså om en hund... eller två då..? Alltså, en ut och en in.. Blir det två eller en hund? Eh? Strunt samma. Till saken...

Jo. Jag (och säkert några till, jag vet helt säkert en) har en liten hatkärlek till Södertälje LKK. Tja, alla klubbar har sina för- och nackdelar. Till exempel Solna-Sundbyberg BK har ju sin "bedårande" mördarbacke.... Hatar den!! Fast för några år sedan (läs: för lääänge sedan) hade de ett ekorrbo ovanför bajamajorna som då stod mellan parkeringen och backen. När man stod i toakön hade man underhållning av dessa bedårande ekorrungar som klättrade hej vilt i träden. Dessa ekorrungar tänker jag på varje gång jag är där, och pustar uppför den tunga mördarbacken - bara för att lätta (!) upp stämningen lite.

Men nu tillbaka till nutid, alltså förra helgen, och Södertälje LKK i samarbete med.. Hölö-Mörkö BK:s (väl?) stora agilitylagtävling.

Varför mitt hat?
   Jo, "Suckarnas väg" mellan parkeringen - typ "en mil" bort - och tävlingsområdet - som är GIGANTISKT!! Jag menar, när man väl har kommit fram till tävlingsplatsen - så är det typ "en halvmil" kvar att tillryggalägga innan man är framme.

"Suckarnas väg" Bilden är tagen på söndagsmorgonen då jag inte hade hela packningen med mig. Att ta nån bild på lördagen då jag hade två nosnyfikna, ystra samt tokdragiga hundar i ena handen och halvtung, vällastad samt något bångstyrig pirra i den andra fanns inte en tanke på. Allra helst att man då fick trängas med andra tävlande som tog sig till tävlingsplatsen samt karavan av bilar som rullade mot själva parkeringen. Ja, tänk!! Det fanns dom som kom dit efter mig. Jag var där i TID!!! Kors i taket!! 

Tja, är det LAG-tävling, så måste man ju skärpa till sig... Alla i laget höll dock få hjärtsnurp när de såg mig komma dit cirka 20-30 minuter innan första banvandringen för dagen. Sorry, det var inte meningen att chocka er! 😊

När man svettig och dan äntligen är framme vid tävlingsområdet så är det typ "en halvmil" kvar att gå för att komma fram till sin bana och lägerplats. "Men..? Det är ju en parkering där?", undrar ni. Jo, men den är enbart för funktionärer och annat odödligt folk. Okej, visst kunde man dumpa av all packning där och sen köra iväg bilen, men det är ju även det lite knöligt. Och alltid glömmer man nåt, så man ändå måste knata längs "Suckarnas väg" bort till bilen för att hämta det, som till exempel silvershade-duk till granntältet... 😉

Fyra banor igång samtidigt samt även fyra banor till som väntade på sin start (agilityklass-/hoppklassbana).

Tälten stod uppradade som värsta husradslängan, och här och där även i dubbla rader.

Jag minns första gången jag var där, och jag minns hur arg och sur jag var. Jag verkligen hatade stället och själva situationen med folk och hundar och tält och banband och folk och hundar och banor och... ALLT i vägen och trängsel ÖVERALLT!! *hatar*
   Men.. i år kände jag inte samma onda hat.. Undrar varför? För att Pingu och Zafir uppför sig något bättre än förut (men de tokdrar fortfarande) eller för att själva platsen var bättre arrangerad? I år kände jag inte samma trängselfobi i min arma kropp.

Utsikt från vår lägerplats.

Hör ni Zafirsnarkandet? Inte? Kom lite närmare...

Shhh. Hör ni det nu då?

Pingu vilar i sin bur.

Nähe! De låg inte i sina burar hela dagarna. Lite då och då var det nosarunt- och rastturer. Det fanns mycket spännande att undersöka.

 Pingu tävlade ju också förstås mellan nosavarven, men Zafir var bara hejaklack samt han fick lite torr-rallyträning på bortaplan. Man är ju inte helt dum i huvudet och missar tillfället att träna  på rallytävlingslikt ställe. Ja, att det var agilitytävling som pågick runtom istället för rally, men det brydde sig nog inte Zafir om så himla mycket.

Bästa laget spekulerar. De är "På G..." Nja, den fjärde medlemmen sitter kvar i tältet och latar sig/fotar. 😉😊 Laget består alltså av (i turordning efter bilden): Sheena, bc-blandis (Rosie), Zack, unik blandis (Anneli), Koy, tvättäkta bc (Annika) och så Pingu förstås (jag, som fotar från tältet).

Hur det gick?
   Tja, vi fick i alla fall till ett (1) resultat per tävlingsdag, resten av loppen diskade vi oss (man måste få till minst tre i mål för att det ska räknas). Det var alltså fyra lopp varje dag, som gick i ett typ. Ingen rast och ro där inte! Allt gick i ett: banvandringar, kolla in hemmaklubbslagens lopp, värma upp sin egen hund medan man hela tiden kikar bort mot banan för att inte missa sin start, kuta själva loppen, nedvarvningvända med hunden och pusta ut... och sen banvandring igen...
   Koys matte var inte där på lördagen, så Anneli körde både Zack och Koy, och därmed var det ett evigt kånkande med hundbur fram och tillbaka mellan startområde och lägerplats. Det blev något lugnare på söndagen då Koys matte var med.

Det var ändå en cirka halvtimmens rast mitt på dagen under banombyggnaderna, då man passade på att gå ett varv runt tävlingsområdet.

Jo, vi kunde ha fått till ett till resultat på söndagen - om inte jag hade klantat mig. Vadå´ra? Ska det vara så himla petigt med vilken tunnelingång som är rätt. Äsch! Pingu gjorde i alla fall precis  som jag visade, ju! Och då borde det ju vara rätt. Äh, petigt tycker jag!! 😊

"Men.. vart tog tältet vägen?", undrar Zafir lite oroligt.

"Äh, vi ska ju åka hem nu.", förklarar den lite med tävlingsvärldsvana Pingu för sin lillebror.

På väg hemåt...

Och så knata bort för att hämta bilen... Tillsammans med andra hemvändande och hela tiden möter man hemkörande bilar på den relativt smala vägen.

Titta! Nu är området nästan helt tomt.

Hihi! Vissa har mer packning än andra... 😉😊

Så! Nu är bilen hämtad och hundarna i bilen. Även packningen är instuvad. Nu återstår enbart kissning av matte innan vi kör hemåt.

Några bilder från förra veckan...

Måndag: Plötslig rallybaneträning. Jo, Zafir hade ju tävling på lördagen efter, och han hade lite lömskt lurat med sin ESS-kompis Wila.. som här blev helt paralyserad av bären i häcken... Alltså, buskväxterna - inte någon annan sorts häck. 😊

Tisdag: Dumma tråkhöstmörker. 😒
Det enda smått uppiggande var att Pingu fick inviga sin agilityklass2pinne-vinst, en reflexväst som satt som en smäck och lyste upp hela Stava i skenet av mattes pannlampa. 😊 De bilar vi mötte slängde sig i diket när de såg oss traska på vägen. 😉
    Det är hundarna själva som tar initiativet att skutta upp på cementvägskyltklumpen varje gång vi går förbi den.

Onsdag:

Tänk att Pingu numera själv tar initiativet att skutta in i bilen på morgonen. Varje gång det händer så kan jag inte låta bli att tänka på vilket sjå det var förr i tiden när man hade bråttom iväg - och jycken tokvägrar att hoppa in i bilskrället.

Vilka slöa lathundar man har på jobbet! Inte en reaktion så man tvingas kliva över dom för att öppna dörren och ta emot ett gäng kollin ute på lastkajen.
Får väl vara glad att Zafir åtminstone sneglade mot mig när jag skulle gå tillbaka och kliva över honom igen.

Det kan vara lite småvackert även på fula ställen, där man minst anar det. På en infartsparkering i Åkersberga.

Åter igen plötsligt rallybanetränng. Fortfarande tävling på lördag. 😉

Om ni kollar mycket noga.. Titta bort mot agilityplanen..!

Vet att jag sagt att jag inte ska ha fler jyckar, men hastigt och lustigt blev jag med en till. Har redan påbörjat med grunderna i agility med den. 😉😀😀

Som ni säkert redan har märkt, så skojar jag bara med er. Räven är så gott som helt orädd; springer iväg för en liten stund om hen tycker man kommer för nära, för att strax komma tillbaka igen när kusten är klar och fortsätta att leta tappade godisrester.

Om hundarna brydde sig om räven? "Öh? Vadå? Räv?", undrar en helt oförstående Zafir.

Torsdag:

Så där ja! Tillbaka i gamla vanor. Nattagility!! 😊

 Efter kursen så fick jyckarna testa kursbanan. Pingu (och jag) tyckte i alla fall att den var kul och utmanande. Vad Zafir tyckte..? Tja, den var väl okej...

 Men vad mörkt det blev för en stund (innan ögonen vande sig) när planbelysningen slocknade precis när Pingu var mitt i slalomet. Han kom av sig och gick ur. Töntigt! 😉

Lördag, 8:e september. Rallytävling på Mälarö BK

Jag hade ju som sagt lite lömskt lurat med Inger och Wila och låta dom få debutera på en rallytävling. Hehe!
   I och med att de inte tidigare varit på Mälarö BK, så skulle vi samköra dit. Jag, som senast var där på Mälarö för typ hundra år sedan, men faktiskt ändå varit där, skulle typ "lead the way". Haha! Bra drag, eller..? 😕😏
   Moi, som är känd för alltid vara sen och vägrar använda GPS utan läser så där lite gammeldags klubbars hemsidors vägbeskrivningar samt läser på vägskyltar, skulle alltså stjälp.. Nej! ... hjälpa dom att hitta dit samt även i tid. Haha!

Pingu väntar och håller utkik på att Wilas bil ska dyka upp. Zafir däremot ser bara sin blekgröna piporm. 😉

Måste väl erkänna att tack vare att Wilamattens tävlingsväl och ve låg på mina axlar, så skärpte jag väl till mig (igen, se lagtävlingarna ovan) och steg upp i tid - samt även la till i morgonbestyrberäkningen tiden det tar att hinna en rastvända med hundarna. Något som jag typ alltid annars typ glömmer bort, och därför alltid blir sen.

Hur det gick? Hittade vi dit?
   Jodå! Men vi tog först en liten sightseeingtur i villaområdet strax innan själva brukshundklubben.

Till mitt försvar måste jag tillägga att de finurligt (?) utställda rallyskyltarna längs grusvägen lurade mig. Om den första skylten bara varit utställd bortom "lönnavtagsvägen", så skulle jag inte lurat in oss i detta stugområdegytter (stannade och frågade några trevliga hundägare på promenad om vägen). Annars var de utställda rallyskyltarna ett vettigt och roligt initiativ; ex: "sväng vänster", "långsamt tempo" och "slalom" (vid fartguppig vägsträcka). 😊


Okej, nu är vi på plats. Nu till själva tävlingen som var dubblerad nybörjarklass.

Inger och Wila på sin allra, allra första officiell rallytävlingsbana. Och det gick med bravur! Ja, ja, inga kvalificeringspoäng men vem bryr sig om sånt? Vi talar ju tävlingsträning än så länge, men vänta bara!!

Den här bilden är från deras näst allra första rallytävlingsrunda. 😊 Nu gick det ännu bättre! Wila-matten blev så pass sporrad att när de sen kom hem anmälde de sig till en till tävling. Bra där!! 😊

Ralf var också där och tävlade. De lyckades få till RLD N-titeln!! Hurra! Hurra! och GRATTIS!! 😊😊😊

Men nu undrar ni säkert hur det gick för Zaffen?

Eller det kanske ni inte gör..? Okej, då avslutar jag blogginlägget här. Hej då! Vi ses nån annan dag!

Va? Vill ni veta? Nu?
   Okej, då...

På den första rundan för dagen klämde Zafir till med hela.. Håll i er nu!! .. Hela 92 poäng!! Ja, ni hörde/läste rätt; nittiotvå poäng! Bara åtta poängavdrag, alla -1poängare.

Zafir kom på en fjärdeplacering, vilket var bra för jag hade ju redan satt in jycken i bilen borta vid parkeringen. Jag menar, om man nu - för en gång skull - ska stå på en prispall vill man ju ha byrackan med sig, liksom. 😉 Men nu slapp jag fundera på att hämta hund och hålla upp hela hallaballunsprisutdelningen. 😊

Det som jag personligen tycker är roligast med bedömningstävlande är ju domarkommentarerna. Så här tyckte domaren om vår första runda:

"Kändes något stressigt. Få ett lugn i momenten. Bra jobbat."

Haha! Okej, "något stressigt" Då ska ni bara veta att han var ovanligt lugn. 😊😊 Men jag tar självklart till mig tipset.
   Det är lite lustigt (eller inte då) att i rallyn - där jag vill ha ett snäpp lugnare energi - så är jycken helspattig och stressgläfsig, men i agilityn - där jag vill ha denna mer explosiva energi - så är jycken hur lugn och tyst som helst och travar lite småslött. Uppånervända världen, typ. 😕😖


Men hur gick det på den andra rundan?

Bilden nedan kan illustrera det...

😏😊

Zaf var helt lost. Och därmed typ även jag.
    Jag försökte få till det genom att läsa av honom hur mycket - eller lite - pepp han behövde för att fokusera på rallytraskande.
    Tog verkligen till nya pepptag - både för mig själv och Zaf - innan slalomet med att högt säga "Nu kör vi!!", men det spårade strax ur ändå med flams och nosande, så jag till och med sa högt: "Nä, det här är inget kul." och hade för avsikt att frivilligt diska oss när/om han för ett ögonblick tog kontakt med sin matte.
    Haha! Jag missade det första ögonblicket Nedrans! Minns att jag tänkte: "Men.. Vi är ju snart vid målskylten..." Näst sista skylten var "Tre steg bakåt", och Zafir var inte med för fem öre, så jag avbröt vår bakåtstegande och sa: "Nä, nu struntar vi i det här. Gick förbi målskylten... och jycken tar kontakt och går snygg vid min sida - och så berömde jag och belönade med hans minipiporm fortfarande inne på banan - och höll mitt motto: "Varje tävling är träning inför nästa tävling."

Och domarkommentaren som faktiskt värmde:

"Bra jobbat av matte!"

 Och Så här skrev jag på Fejjan:

"Tja... 92 poäng... Piece of cake! 😉😊😊

Zafirs andra kval.poängrunda i rally, nybörjare.

Tänker dock inte avslöja att i den andra rundan för dagen så diskade vi oss frivilligt pga uruselt utförande o mängders mängder brist på rallyfokus. Matte belönade EFTER målskylten - men fortfarande inne på banan - för då fick man äntligen lite kontakt med byrackan som bara ville nosa o flamsa runt. Antingen eller.. Det är vi det!! 😀😉😊"

Antingen eller... Det är vi det!! 😊💖😊

Den här bilden är faktiskt från "bläh-rundan". Ser ju helt okej ut...

*kollar lite närmare* Men visst är det efter slalomet - och innan han flipprar ut igen.

Zafir vädrar i luften i den stilla sensommarbrisen eller så undar han vad domar- och funktionärfolket pysslar med en sån här dag när det är rallytävling.

Bilderna här ovanför är tagna av Inger Petersson.

Epilog

Lite eftertankar...
   Innan första rundan var jag sen med uppvärmningen; hade tappat räkningen på ekipagen före oss. Så det blev en hastig panikuppvärmning... som faktiskt funkade!

Uppvärmningen före den andra rundan var i lagom tid, men jag misstänker att Zaf nu var lite trött i huvudet. Annars brukar andra rundan fungera bättre än första.. Det var även varmt och så låg en stilla bris på vid den andra banan, som eventuellt kan ha ställt till det för virrpannan till jycke. Den första banan låg något mer "skyddad". I alla fall la jag inte märke till vinden... Hm? Eller var det så att jag var mer fokuserad så jag inte la märke till vinden..?