Det här blogginlägget kommer nog bli värsta sommarromanläsningen. Undrar om det är nån som tyar med att läsa hela långa "bildberättelsen"? Men den som orkar kanske får ett fint pris... 😉😎 Testa så får ni se! 😀
Om ni vill få reda på om Zafir och jag har haft några framgångar på sistone får ni allt stoppa den nyfikna näsan tätt intill skärmen...
Västerås KK, dag 1, lördag 4:e maj
 |
| Löptik i vårt trevliga tävlingssällskap, men jag (!) bryr mig inte. Slår läger precis intill. Det som löptikståligt ska bli... Man kan nog påstå att Zafir hade koll på läget. 😉 |
Starterna funkade inte bra... Vi lyckades inte ta oss igenom hela banor... Och Zafir har numera fattat att det finns söta töser på sådanan här tävlingstillställningar, vilket han alltså upptäckte genast han satte sina tassar på tävlingsområdet, alltså innan både hans matte och han själv visste om att det var en grann söt-tös i granntältet. Man kan väl säga att hon var ju inte den enda söt-tösen. 😉
Det här var den första tävlingen som Zafir faktiskt körde "en Pingu", och började "publikmingla" i sitt sökande efter det som doftade så spännande.
När vi åkte hem tog vi en avstickare till brukshundklubben för att träna impulskontroll samt starter - med utlagd godishög framför starthindret. Anti-nosstart-träning Tja, har man ingen löptik i bakfickan får man ta det nästbästa.
 |
| Där vid "markeringsringen" ligger korvbitar. |
 |
| Zafir var duktig och fattade efter en stund vad som gällde: Skutta först, äta sen. Det gick till slut så pass bra att han till och med klarade av att köra krångligt slalom precis intill korvhögen på marken. 😊 |
 |
| Först jobb, men sen kommer nöjen, det vill säga belöningen att få glufsa i sig korvhögen. Men som alltid när det gäller "life reward"-stuket: Man måste alltid invänta mattes "Varsågod!". |
Västerås KK, Gurkhoppet, dag 2, söndag 5:e maj
 |
| Den största behållningen där på tävlingsplatsen var rastslingan som verkligen slingrade sig fram kantad med höga snår och buskar. Man hade ingen aning vad som röjde sig efter varje krök, och rastslingan var mycket längre än jag trodde. Blev faktiskt liiite orolig när man plötsligt började höra biltrafik från nån väg (sikten var obefintlig)... men den slingriga smala slingan tog mig fram till rätt ställe; tävlingsplatsens parkering. |
Undrar vad som är bakom den där kröken..? Hm? Undrar vad som är bakom nästa krök..? Vad döljer sig bakom nästa...? Osv.
 |
| Hur gick det tävlingsmässigt, då? |
Tja... Se konversationen nedan efter en av banvandringarna:
- Hur var banan?
- *kort tystnad* Det är en piss-bana!
- Oj! Jag tror jag aldrig har hört dig uttrycka dig så...
- Nä, det har inte jag heller!
Självklart så är tyckanden subjektiva. Vissa tyckte banorna var roligt utmanande, andra inte.
Personligen inte. Alla banorna hade ett gemensamt tema: staket-varianter och dolda tunnelingångar samt "hopphinder-borta-vid-bankanten-samtidigt-som-föraren-måste-skynda-sig-bort-till-motsatta-bansidan-medan-hunden-rusar-igenom-rak-tunnel-för-att-hinna-med-visa-hindervägen-därborta". Med andra ord: Skicka och sticka i mängders mängders överdrift (alltså, mitt ytterst personliga tyckande).
Banorna var med andra ord inte alls några bra "Öka-Zafirs-agilitymotivation"-banor i och med hans hindersug är minst sagt haltande 😏 och det fanns inget utrymme för mig att skicka in honom i en böjd tunnel (i och med det knappt existerade nån böjd tunnel) och sen få försprång fram i banan (detta sporrar honom att springa ifatt sin matte, och därmed får fart under tassarna).
Något annat jag undrade över var varför man väljer att inte ha lägsta höjden på hopphindren när det är klass 1? Det var alltså helt enligt reglerna, men banpåhittarna borde ju ha en tanke varför, och det är just den tanken jag är nyfiken på.
Haha! Apropå "fart under tassarna"...
En utav agilityklassbanorna var lite... domaropraktiskt utformade. Domarna fick verkligen kuta järnet för att hinna se och döma kontaktfälten på balansbommen i och med de måste sekunden (!) innan vara på andra sidan av banan för att se gungbrädekontaktfälten. De fick motion i alla fall. Hehe!
Men för vissa gick det väldigt bra för...
 |
| Alltså, det är nåt speciellt med det här... |
 |
| Glada och lyckliga hundägare fotar stolt sina fyrbenta telningar runt om tävlingsplatsens hörn. |
 |
| Observera att hunden - helt på egen tass - bjuder på lite olika fotoposer. 😊 |
Så här blev sen fotoresultatet:
 |
| Den här bilden råkade jag sen se på en Facebook-agilitysida. 😊 Grattis du okända vovve!! Foto: Sara Thunström Lövkvist |
 |
| Zafir hann faktiskt bli fotad av proffsfotograf, vilket var beundrandsvärt att det hanns med under Zafirs mycket korta tid ute på banan. Foto: Frida K Jansson. |
Två bilder till...
 |
| Foto: Veronica Öström. |
 |
| Foto: Veronica Öström. |
När jag kom tillbaka till bilen efter att ha hämtat min lägerplatspackning...
 |
| "Men Zafir! Det är jag som ska köra!! Klättra genast tillbaka till bakluckan!!" |
 |
| Söt-Zafir lapar vatten. Som synes har han sin (nästan) ständige följeslagare pipormen med sig i bilen. |
Agilityträning Waxholms BK
 |
| Först gick det inte alls. Sen gick det riktigt bra - för att vara Zafir. |
 |
| "Öh? Vad svamlar du om, matte? Jag är ju bäst!!" |
Antilöptiksträning på Stava fotbollsplan
 |
| En granne hade läst mitt lite uppgivna Västeråstävlingsinlägg på Fejjan, och kom på att hon hade planerat träna sina två (2) löpisar på fotbollsplanen. Jag själv kunde inte komma precis när de var där, men passade givetvis på att ta en träningsstund strax efter de hade varit där. Först gick det inte alls... sen gick det riktigt bra. |
Sthlm S:a, Ågesta, lördag 11:e maj
Tja... vad ska man säga..?
Okej, jag kom förstås sent till tävlingen. Det var delad banvandring, och vi hade startnummer för den första banvandringen, men då var vi inte där.
Jag berättade dock för inroparen att startnummer.. 4 (?) faktiskt var där och tänkt starta. Inroparen erbjöd vänligt tillstånd att gå på den andra banvandringen som hade nån minut kvar, men jag avböjde vänligt.
Jag menar, varför ska jag egentligen memorera banor som jag ändå inte kommer köra? (ja, jag börjar bli ordentligt uppgiven)
Min plan för denna tävling var att köra start och sen ta några hinder mot målfållan. Det var knappt att ens det funkade. Prata om att vara tillbaka till ruta ett!! Det var så här vi började för typ två år sen...
 |
| Det var (som vanligt) ganska trångt och det var varmt, så Zaf fick mest vara i bilen som stod strax bredvid vår lägerplats. Den här bilden är ganska talande faktiskt. Nära, men långt ifrån. Jag känner mig inte alls vara på samma planet som Zafir. Jag känner mig instängd och i ett mörker medan det lyser starkt utanför. Antar att Zafir känner detsamma. |
Zafir och jag passade dock på att träna lite freestyle på appellplanen intill, och det gick riktigt bra.
 |
| Prisutdelning pågår.. för vissa... 😉 |
 |
| Även om det var trångt vid banområdena, så fanns säkerhetstänket där. Bra med dessa avspärrningsförsök, även om de är lite provisoriska. |
 |
| Tro´t eller ej så lyckades fotografen få till en bild på Zafir trots att han var så kort stund ute på banan! Foto: Johanna Liedberg. |
Så här skrev jag på Fb:
Idag var inte Zafir o jag på samma planet på agilitytävlingsbanorna i Ågesta, Sthlm S:a. Jag t o m la in lite freestylemoves mitt på banan (benskutt), men nej då. Blir så less. 😒 Jag tog Zaf i "kragen" och gick därifrån.
Sen tog jag mig själv i kragen och gick bort till appellplanen och körde freestyleprogrammet som träning inför tävlingen nästa helg. Försökte iscensätta ingång till tävlingsplan och sen belönade jag enbart de rörelser som han brukar ha lite svårt för att få till. På freestyleplanen var han minsann duktig och körde järnet tillsammans med sin matte - trots tävlingsplatsens all störning runt om, till min förvåning
Nya agilitytag imorrn på Olandstraktens BK (som är typ "mitt i natten", kommer garanterat missa första loppen). *suckar*
Olandstraktens BK, söndag 12:e maj
 |
| Apropå att det var ganska trångt på Sthlm S:a... Ser ni Zafir kika ut ur sin hundbur (se pilen). |
Jo, det var desto trängre på Olandstraktens BK. Det verkar som den större/främre planen är "under arbete", eller nåt. Men det stoppar inte ivriga agilityutövare, inte! 😊
Från Fb:
Det var länge sedan jag var så bedrövad som jag var efter gårdagens agilitytävling. "Nä, nu ger jag upp en gång för alla"-känslan tryckte tungt ned mig.
Åkte ändå till brukshundklubben strax före kl. 22 för lite träning. Det gick hyfsat, men... så blev det bara katastrof (dock ej agilityrelaterat).
Bedrövadkänslan var fortfarande kvar i morse, men... åkte ändå till Olandstraktens BK för agilitytävling. Visserligen skippade vi det första loppet som var typ "mitt i natten". Tog hellre lugnt här hemma på morgonen.
De två "träningsloppen" blev filmade. Jag försöker, men får inte till starterna, men det gick hyfsat ändå. Min plan var att belöna direkt efter första hindret, i försök att hejda hans rymmarnosflamseri runt banområdet, men nä då! *suck* Ändå var det nååågot bättre än igår.
Sen på eftermiddagen tränade vi rally - tillsammans med två (!) höglöpande (!) söt-töser! Och det gick till slut, men godis i handen var ett måste, men det gick! *glatt överraskad* Och nästan bättre med lös hund! 😊
Kände mig som en tvättäkta (men blöt) hundägare när vi tränade i störtregnet. 😉😊 Rallyskyltarna ligger nu utspridda på tork inne i boden.
"Loppen" var så korta så de fick plats på en och samma filmsnutt.
I och med att banan var inhägnad så passade jag på att springa åt andra hållet när hundkräket kutade åstad. Haha! Men inte brydde han sig direkt precis.
När vi kom till målfållan (Zafir hoppade banans sista hinder) så belönade jag honom glatt - samtidigt som jag sa: "Vad jag haaatar dig! Haaatar dig!". Tjejen som stod intill hörde mig nog, undrar vad hon egentligen tänkte om mig..?
Jag menar, jag hatar inte honom - utan situationen och att jag uppenbarligen inte räcker till.
 |
| Nu är vi på väg att packa ihop och åka hem. Kopplet råkade bara hamna så där, men Zafir brydde sig inte ett dugg. |
 |
| Rallyträning hemma på hemmaklubben med två söta löpisar - i regnet. Kan det bli bättre, så säg! 😉 Hur mycket Zafir än ville så fick han inte vara fastbunden ihop med löpisarna medan vi mattar fixade banan, utan han fick egen "kuppe". |
 |
| Zafir ser bara "sin" tjej. Bryr sig inte ett skvatt om att det regnar. Foto: Therese Kvarntorp. |
 |
| Hihi! Matten med nakenhunden tog skydd under lånat paraply. 😉 |
Senare på kvällen (typ) så blev man förvånad att se detta på Facebook:
 |
| Tja, Zafir skuttade väl typ två hinder - och hann ändå bli fotad!! Imponerande! 😏Foto: Sanna Börlin. |
Rally- samt "antilöptiksträning, onsdag 15:e maj
 |
| *tråna, tråna* Zafir är stört-kär i sötlöptösen Wila och gnydde nästan oavbrutet kärlekskrankt. |
 |
| Får man inte flirta "öga mot öga" (eh?) så tar man det nästbästa; noggrant nosa där hon har stått. |
Måste säga att även om han var värre ikväll än i söndags, så var han ganska duktig ändå. Jobbig, men bra träning! Tackar!😊
Citat från min Fb-sida, 16:e maj...
Tjejen med koll, alltså undertecknad, fick infallet att kolla in SBK-tävling (ifall, mot förmodan, PM:et till rallytävlingen på Häverö BK hade kommit ut), så upptäcker jag att det visst är dubbla starter (har ett vagt minne att Inger nämnde det igår).
Sen upptäcker jag att man har visst anmält till ytterligare en tävling (förutom den i Visättra) i Uppsala - som också är dubblerad (fick också en intern aha-upplevelse). 😊 Blev orolig ett slag att jag klantat mig så det krockar med agilitytävlingar, men jag hade visst koll när jag gjorde anmälningarna - sen försvann det. 😊 Det viktiga är tydligen att anmäla - inte att delta. 😉😊
Zafir nyvardagstrimmad lite kvickt och slarvigt. Nu är han i alla fall söt och fin till helgens tävlingar. Att vara söt slår bättre än duktig. 😉😊
*ruskar på huvudet åt min hund* 😊
Från Fb, fredag 17:e maj...
Tyckte att Zafir borde träna agility åtminstone en (1) gång innan tävlingen imorrn, så åkte upp till klubben nu på kvällskvisten.
Jag råkar ramla huvudstupa medan han skuttar hinder bredvid mig, och vad gör Zafir då? Man skulle kunna tycka att han skulle springa fram till sin kravlande matte, men nä. En snabb blick mot mig - sen gick han iväg för att nosa (som var förbjudet under träningen). "Jag passar på nu medan matte är upptagen med att bita i gräset!", tycktes han tänka.
Han kom dock till mig när han fick en utskällning - och då minsann började han fjäska och rulla och flamsa intill mig där jag satt på marken.
Sedan när vi går en nedvarvningsrunda så ser jag (!) att ett rådjur korsar vägen högst c:a 15 meter framför oss. Zafir märker ingenting; han bara snofsar i dikesrenen. Jag är beredd att tjoa till när han kommer fram till det SUPERFÄRSKA rådjurspåret, och jag smyger med handen i godisfickan ifall han skulle reagera önskvärt på mitt tjohooande....
Han märker absolut INGENTING. Han bara fortsätter lugnt sitt snofsande i diket. Han märker inte ens att rådjuret står nu på andra sidan vägen - c:a 10 meter ifrån honom - och iakttar oss. Så godbitarna åkte tillbaka in i godispåsen i fickan...
Alltså, vad gör jag för fel med den där hunden?!! 😉😊
(Bilden är från igår när han fick göra lite akrobatiska övningar på trädstammen.)
Sthlm S:a, Ågesta, lördag 18:e maj
 |
| Borta till vänster pågår agilitytävling... |
 |
| Till höger på appellplanen passade Zaf och jag på att åter igen gå igenom freestyleprogrammet. |
 |
| Att vara med på agilitybanvandringar finns det absolut ingen mening med... Uppgivenheten hänger tungt "runt hörnet", som nästan syns på min uppenbarelse där jag sitter i bakgrunden och slöhänger (tjejen med röd tröja). |
Agilityklassen blev filmad. Tja.. vad säger man..? Alert och taggad hund? Nä!!
Freestyle, Uppsala HU, söndag 19 maj
Som vanligt var jag sen dit, men jag kände ingen jäkt. "Äh, jag kommer när jag kommer.", tänkte jag i bilen, men när jag klantar mig och kör fel, så sa jag irriterat åt mig själv: "Ja, nu hinner jag garanterat inte!!", men det gjorde jag.
Arrangörerna var nämligen sena på grund av att tävlingsledaren (?) hade skadat sig och åkt till sjukhus, och annat folk hade akut hoppat in. Det är tur att det finns hjälpsamt folk, så tävlingen blev av.
 |
| När man sitter där på sin stol och väntar, så ser jag i ögonvrån hur Zafir plötsligt får för sig att skutta upp på stenen bakom min rygg. Tok-hund! 💗 |
 |
| Zafir är högst av alla och spanar stolt över hela tävlingsplatsen. |
Från Fb:
Medan jag sitter och kollar mina medtävlande och väntar på att FS1 och FS2 ska bli klara för stundande prisutdelning, så tänker jag att freestylemänniskor är inte bara ett trevligt folk - de är ytterst tålmodiga också!! 😉😉
Trots att jag förstår att vi är diskade pga "Hund utanför banan", så är jag vid gott mod. Tyckte vi fick till programmet ändå hyfsat efter Zafirs lilla repa bort mot publik o sen tittade nyfiket in i DJ-tältet innan vi hann påbörja vårt program.
Jag vill ha mina protokoll. Är nyfiken på domarkommentarerna... Jag skiter väl i poängen; jag vill få feedback för framtida tävlingar. Vilket man/jag är van med från bedömningssporter. Känner mig taggad att fortsätta med freestylen. 😀
Tävlingsarrangörerna har jobbigt o struligt för den som eg skulle ha hand om det har skadat sig, och annan/andra hoppade in. Jag är glad och tacksam för dessa freestyle-eldsjälar som ändå lyckades rodda ihop det hela! 😍
Jag vill inte vara lite ofin och strula och fråga efter protokollen i förväg. Vill vara sportslig o närvara vid prisutdelningen.
Efter "tusen år" så är det äntligen dags för trevlig prisutdelning, som avslutas lite kort med "... och ni som tyvärr blivit diskade.. OM ni vill ha era protokoll så finns dom här..."
Hmpf! Alltså, har man slutat med domarkommentarer nu för tiden, eller? På de bådas domarnas protokoll står det enbart "Hund ur kontroll" och ett "disk-streck" rakt över pappret.
Vadå "ur kontroll"? Ja, vi blev diskade, så är reglerna, men sen när vi påbörjade själva programmet så var han absolut inte ur kontroll!! 😒
OM (!) jag hade varit domare (läs: eldsjäl) så hade jag skrivit nåt peppande typ "Synd på disken. Bra kämpat. Tänk på att..." och så nåt tips för framtida tävlingar.
På vägen hem tänkte jag surt: "Nä, freestylen kan de få ha för sig själva." Tänk att man kan bli så besviken o tappa modet på två uteblivna domarkommentarer..
Däremot blev jag glad över medtävlandes glada tillrop om roligt program. Tackar! 😊
Ja, freestylefolket är trevliga. När jag lite försynt gick fram till folket som bänkat sig vid brukshundsklubbsbänkarna för att fråga om det möjligtvis fanns någon som ville filma Zafir och mig, så erbjuder sig tre (3) stycken direkt!! Jag fick nu liksom svårt att välja. Som tur (?) var hade en för nära startnummer, så hon gick "naturligt" bort, men nu fick jag ju lov att "rata" en av de andra två frivilliga. Tänk att man kan få "problem" med att för många vill hjälpa till. 😊😊
Så här blev filmen...
Filmen startar alltså efter att Zafir har nyfiket kollat in publiken och DJ-tältet.
 |
| Tja... Vad ska man roa sig med medan man sitter och väntar... Jo, fota tusen bilder på sin egen hund. |
Stilstudie på en dregelsträng. 😉😊
 |
| "Vadå´ra? Får jag inte dregla som jag vill?", surade sen Zafir och la sig med en suck. |
Man skulle kunna tro att bilderna här nedanför är foton på min hund, men nä! Det är en lömsk luring!
Kolla in freestylebanvandringen i bakgrunden. Alltså, agilitybanvandringar är ingenting gentemot freestylebanvandringarna.
 |
| Helst skulle man ha filmat det, men nä. Så får man inte göra. |
 |
| På vägen mot parkeringen upptäckte jag denna söta hund. |
Till skillnad mot mina amatörfoton, så fanns det en proffsfotograf på stället och här nedanför är bildresultaten. Fina, va?! Foto: Whamp photo.
 |
| Du och jag, grabben! Nu börjar vi! 😊 |
 |
| Det här är i alla fall min favvobild. 😊 Fart, rörelse och glädje. |
 |
| Det här är Zafirs favvofreestylerörelse; backa runt matte. Den spar vi alltid till sist så han piggnar till. 😉 Fast... kanske ska börja ha den i början också, för att öka motivationen i starten..? Har faktiskt försökt få till den inför agilitystarter, men Zaf är för borta i huvudet - och kanhända även jag. |
 |
| "Yes!! Vi fixa´ det!!" 😊 Slutposen gillar Zafir också... för strax kommer ju belöningen. |
 |
| Det här nedanför omtalade höga lydnadshoppet syns här på bilden. |
De här tre senaste gångerna (med långt mellanrum däremellan) så när man är klar och utanför banan och ska koppla den ystra hunden så finns det inget koppel där!! Koppelbäraren är visst alltid ute på vift nån annanstans.
Fick ju instruktioner innan start att kopplet kommer att finnas borta i det andra hörnet intill lydnadshoppet... Men nä! Jag ser mig desperat runtom, men inget koppel där. Zafir var ju uppe i varv... så plötsligt tar han ett skutt över det jättehöga lydnadshindret!! Han höll nästan på att fastna med baktassarna på grund av höjden. Tok-hund!! 😊 💗 Nu minsann ska man plötsligt från ingenstans skutta hinder, men på agilitytävlingarna... *fnys* 😏
Vi fick sen vårt koppel, så nu är han tjudrad igen. 😉
Nu så här i efterhand så bryr jag mig inte längre (så mycket) om de uteblivna domarkommentarerna. Blev faktiskt lite förvånad över mig själv att jag blev så...typ besviken över att inte få nåt gensvar från domarna. Men det blev liksom ett riktigt antiklimax efter den låååånga väntan.
Man ska inte hålla på med bedömningssporter..!
Fast i rallyn så brukar (?) man få både bedömning och kommentar trots disk. I alla fall vid dom tillfällen det har hänt mig. Jag kanske har haft tur (i oturen).
Samtidigt så typ beundrar jag alla domare. Hur sjutton tyar de med sitt jobb?
Rallyfortsättningsklassdebut, Häverö BK, lördag 25:e maj
 |
| Två banor igång samtidigt - utan stängsel mellan... Say no more! 😏 |
Citerar mig själv från Fb:
Tja, vad säger man..?
Zafir debuterade i fortsättningsklassen i rally idag. Det kunde gå vilket som. Det var 50/50, typ, om jycken skulle ägna sig åt rally eller annat... Det blev annat.
Första rundan skrapade vi ihop... håll i er nu... minus (!) 28 poäng, men det står 0 i protokollet. Det fluffiga mjukisdjuret i åttans frestelse var för frestande. Fin (nja) apportering av det över halva planen (ett par gånger). Lite senare låg godisburken i frestelsen illa till: "Man SKA kunna komma in i den!", tuggade Zafir envist.
Han körde även - mkt envist - lite freestylemoves (backa runt förare). Jag fick knappt stopp på honom mellan mina skrattattacker. 😉😊
Sen på andra rundan så kom han på att man är ju lös och fågelfri, ju! Smet iväg meddetsamma vi gick över banbandet. Han smet iväg ett flertal gånger, bl a tog nån repa bort till den andra banan (som var tom) för att kolla om det där fluffiga mjukisdjuret o godisburken låg kvar...
Domarna tyckte ändå att jag kämpade väl, och att vi ska träna mer med störning. Kunde inte låta bli att skratta till när jag såg det sistnämnda. 😊😊 //Hon som är typ störningsträningsnarkoman, men uppenbarligen inte tillräckligt. 😏
Nedan en bildstudie på ekipaget Inger och Wila - i regn och med dyngblöta skor.
Det regnade och blåste iskallt, inte roligaste vädret precis, men alla var vid gott mod ändå. Hundfolk är ett tåligt släkte. Och så regnade och blåste det inte precis hela tiden - faktiskt. 😉
Jag blev lite överraskad över att Zafir hade ett sådant bra minne. Vissa saker minns man. Saker som han anser är viktiga.
På den första rundan så blev jag först positivt förvånad över att han inte direkt kastade sig mot "Åttans frestelse" - utan han följde med mig i vänstersvängen bortåt...
Men sen när vi var på andra sidan av banan, så kunde han inte hålla sig längre. Han kutade bort till fluffleksaken och levererade den till mig. Eller rättare sagt, jag frågade domaren vad jag skulle göra, och blev uppmanad att ta den och lägga den kvar där vi var, för att sen fortsätta banan...
Zafir surar. "Man får aldrig göra nåt kul!"
 |
| "Vadå´ra? Om man lägger en godisburk mitt i banan så måste det vara meningen att den ska användas, eller hur?!!", protesterar Zaf. |
På den andra rundan - som inte hade nån frestelse (men vad hjälpte det?) - så stack han bort till grannplanen (som alltså var tom på folk och fä) för att kolla om frestelseprylarna låg kvar. Som sagt, minne har han, lillgrabben! 😊😊
Inger, som stod i publiken, överhörde alla kommentarer... som enligt henne var, mellan alla skratt och fniss, "Vilken glad hund!". Roligast var nog när jag hör mig själv ropa: "Zafiiiir!! Kom tillbaka! Vi tävlar här!!"
Ja, jag kände mig faktiskt lite ensam och övergiven därinne på tävlingsbanan medan han rände omkring och snofsade runt. Ville liksom påminna honom om vad vi egentligen skulle pyssla med där. 😉
 |
| En tjudrad hund är den bästa hunden. 😏😊😊 |
Apropå domarkommentarer:
Den första rundan där vi fick 0p (minus 28): "Fin stadga m 8 & 9 (sitt, ligg, gå runt & sitt, stå gå runt). Träna mer med störning. Fin position efter hoppet." Nu blev jag förvånad!! Vadå fin position efter hoppet? Hm? Visst, ja! Han rusade ju inte till åttans godisburk direkt efter hoppet, utan med en viss fördröjning.
Den andra rundan (disk): "Bra kämpat. H. lämnar banan flera gånger." Som jag förstår det på protokollet så måste de ha fortsatt att döma fast han var diskad flera gånger om. Just sayin´! 😉
Nedan en fotosession på våra fina hundar...
Två söta ESS på "rallyutvisningsbänken". Zafir och Wila, som hade mer skoj ute på banorna än på bänken och mer kul under rallyrundorna än deras mattar. Fast undertecknad hade faktiskt ganska kul under den första rundan när jycken oavbrutet kör freestyle-backaruntförare istället för rallyns "Sitt, hund runt förare (framlänges), sitt". 😊
Han körde även detta freestylemove på nästa rallyrunda - mellan smitarreporna efter fluffiga mjukisdjur, godisburk och söta töser.
 |
| Wila glor hela tiden på sin matte, men Zaf... 😊 "Det finns många fler söta töser här.", spanar Zafir. Tja, inte är han trogen i alla fall. 😉 Vilket i och för sig Wila bara är lättad över, och får ha sin söta rumpa ifred. |
Uppvisningsgig på Runö konferens- och kursgård, söndag 26:e maj
 |
| Hastig genomgång av startordningen medan mycket duktiga musiker från Popskolan spelar. |
Fb-citerar mig själv igen...
Idag har Zafir, jag o våra trevliga klubbisar på Österåkers BK Agility gjort ett uppvisningsgig på Runö konferens o kursgård, möten o events (vet inte vad dom eg heter 😉 ) på deras famlijedag med en massa aktiviteter (https://www.runo.se/konferens/program-26-maj).
Det var eg meningen att vi skulle ha en riktig bana utomhus, men i o m störtregn så hastade vi ihop en kortbana i deras "storhall" medan Popskolan, Åkersbergas bästa (?) musikskola (http://popskolan.se), spelade.
Kul gig o bra att göra reklam för ÖBK. Hundarna uppförde sig exemplariskt trots den ovana miljön, men några *harkl* passade på att flirta lite kort med publiken, vilket uppskattades nästan mer (som vanligt) av de som tittade på än själva uppvisningen. 😉😊
Som grädde på moset så fick undertecknad köra en mkt improviserad freestyleuppvisning. Det var Lisas man Pär som plötsligt fick idéen och kuppade stället 😊😎. Ja, egentligen var det ju ett självklart samarbete när Popskolan o hundklubben uppträdde på samma ställe!! 😊 Teaterapa som man är så uppskattade jag det hela. 😉 Zafir gjorde detsamma. 😊😊
Uppvisningen blev filmad, tryck på länken https://www.facebook.com/per.jj.9/videos/2196269580441835/?t=103, så (kanske) ni kommer dit och kan se den. Zafirs skuttande börjar vid 1.45 in i filmsnutten.
Haha! Självklart så hittar han ett tappat människogodis på "planen" och tuggar i sig det ytterst seeeeega godiset. Anledningen till att han stannar upp inne i tunneln var för han tuggade fortfarande för fulla muggar!! Att tugga och springa samtidigt blev för mycket för lillgrabben! 😉
Vårt superimproviserade freestylenummer blev bara slutet filmat. Länk här: https://www.facebook.com/per.jj.9/videos/2196280177107442/
Den snabba konversationen inför improvisationen:
Popskolan-killen (som var lika överraskad som jag): Vad vill du ha för musik, då?
Jag: Äh, ta nåt bara.
Popskolan-killen: Men ska det vara snabbt, långsamt..?
Jag: Ta nåt mittemellan!
 |
| Popskolan in action. |
 |
| Österåkers BK, Agility... |
 |
| ... in action. 😊 Och så Zafir stilla i förgrunden. |
 |
| Apropå stilla. Zafir slappade mitt på golvet. |
 |
| Nu är allt ihoppackat och det var dags att åka hem. Fast jag får ju inte glömma hunden!! |
Rallybaneträning, tisdag 28:e maj
Som vanligt, Fb-citerar mig själv...
Rallyträning igen. Fyra söta vovvar väntar så fint medan mattarna bygger bana.
På en utav träningsrundorna var Elaka Matten *hehe* framme och strödde ut tio stycken leksaker av olika slag i banan. Hehe!
Det tog oss, Zafir o jag, typ en halvtimme (nja, lätt överdrift) att ta oss igenom banan. Det blev flera tillrättavisningar, men också ÄNNU fler glada tillrop och belöningar med leksaken som låg i mattes ficka (jag bytte flera gånger till den som han verkade tycka var roligast). 😊😊😊
Vid nästa runda - då leksakerna var borttagna - så tog det ungefär halva banan innan Zaf förstod att leksakerna var borta. 😀😀😀 Minne har han iaf, lillgrabben. 💗
Agilitykurs för proffsinstruktör, onsdag 29:e maj
"Fb-roman" nedan. Jag tvekade länge innan jag publicerade detta, men... jag gjorde det.
"Igår kväll var det agilitykurs för mycket duktiga Maria Alexandersson. Redan när vi gick kurs för henne i höstas så intresseanmälde jag mig för denna kurs nu i vår. Min tanke var egentligen att jag skulle gå med Pingu den ena kvällen och Zafir den andra, men... som ni förstår så är det nu bara Zafir som får gå.
Den senaste tiden har sorgen och saknaden efter Pingu varit över mig som ett tungt, mörkt moln. Den trycker ned mig. Kvällens kurs som jag förut sett fram emot, hade jag nu ingen större lust med. Det är ett stort vemod inom mig; det här var ju den absolut sista saken som var planerad för Pingu och mig.
Samtidigt skulle det bli väldigt intressant; vad för erfarenhet o tips har eg dessa proffsinstruktörer, som till 99,9 procent har fartiga border collies, vad kan de om sävliga, omotiverade spaniels?
I o m jag har gått kurs för Maria förut, så visste jag att det kommer bli svår och lång bana, som givetvis delas upp i kombinationer.
Vi var tre stycken som varvade i 7 minuters pass under dessa två kurstimmar. Inför banmemoreringen var jag uppgiven. Vilken startordning vi ska ha? Det spelar absolut ingen roll. Jag kan börja. Jag berättade dock att det jag söker är att höja Zafirs motivation.
Under banvandringen är jag översköljd av sorg efter Pingu och uppgivenhet. Det här är för svårt för Zafir. Det finns ingen mening att memorera. En känsla som jag har haft de senaste tävlingarna.
Vad är det för mening att gå banvandring när jycken knappt hoppar ett endaste hinder? Plötsligt känner jag tårarna börja välla upp. "Men skärp dig, män´ska! Grina som en barnunge!", tänker jag. Men vemodet o sorgen har ett stadigt grepp om mig. "Varför utsätter jag mig för det här?", tänker jag. Vill bara försvinna. I o m jag startar först så går jag ifrån banvandring o värmer upp istället.
Jag berättar direkt för Maria att det tredje hindret kommer Zafir inte ta (hopphinder vänt 90 grader efter tunnel). "Vad kommer han göra då?", undrar Maria, och jag svarar att han kommer springa förbi o börja nosa vid staketet. "Okej, men då gör vi så här..", svarar bästa Maria och instruerar lugnt och mkt pedagogiskt hur jag ska göra. Allt går som smort!
När jag sen har paus så bubblar tårarna igen... men nu av glädje och fulla av hopp - i dubbel bemärkelse. Det har ju gått stadigt nedåt på sistone, även i freestyle och rally (och även mitt egna kurseriande). Har haft dystra tankar att lägga av helt - med allt!
När det är min tur igen så kör vi valp-/jaktinkallningar (!) mitt på agilityplanen! Vi vill skapa en lust att vilja hänga med matte. Maria höll kvar Zafir medan jag vilt gastande "Zaaafiiir!" springer iväg o viftar med leksak. När Zaf blir tillräckligt frustrerad fick han kuta efter. Det fungerade utmärkt. Hihi! Jag fnissade dock lite i mjugg när Zaf först visar att han ville kuta till matte, och blir släppt - men väljer sekunden efter att luktfläcknosa istället. Impulskontroll, ja! :) Han ratade dock ändå luktfläcken rätt så snabbt, och sprang till mig. Yes! Men det var lite kul att få visa en något snopen instruktör hur Zafir eg är o uppför sig.
Vi har liten samling innan kursslut. Jag tackar Maria för pepp och träningstips. "... har haft tankar att lägga av, men nu ändrar jag mig..."
Innan vi skiljs berättar Maria om sin hund som hade en mkt nära döden upplevelse, men som slutade lyckligt. När hon säger orden "Tänk så det kan bli, från den ena dagen till den andra..." (typ), och inom mig skriker orden "JAG VEEET!!!", och jag har på tungan att börja berätta om Pingu, men säger inget. Vill inte förstöra den glada o goda stämningen. Vill att hon ska få åka hemåt med en genuin glad känsla att hennes hund fortfarande lever. Hon ska inte behöva känna min sorg... Den är min att bära.
Väl i bilen så ångrar jag mig. Varför sa jag inget? Känns som jag typ svek Pingu. Som om jag förnekar hans existens. Min fina hundvän. Men han är död. Han känner o vet inget. Det är inte Pingu jag sviker. Jag sviker mig själv.
Det är rallytävling tidigt nästa dag, och därför åker jag ned till jobbet för att fixa nu på kvällen. Vemodet och sorgen faller över mig. Den tynger. Sorg och saknaden kväver mig. Jag vill bara SKRIKA ut... min saknad över min fina Pingu. Hans glada uppsyn, hans lena päls mot mitt skinn, hans inbjudan till rumpkli, hans fina, uppfordrande och glada blick. Hans hela jag... Han hade ju nu (efter slyngelåren) blivit så glad o harmonisk. Min Pingu-vän.
När jag parkerar utanför jobbet sitter jag kvar i bilen. Är typ oförmögen att resa mig. Är så trött. Skulle bara vilja dra en filt över mig och sova. Jag lyssnar till bilstereon. Brister ut i riktig gråt. Efter en stund tänker jag att jag kan inte sitta kvar här. Tar ur nyckeln ur tändningen, musiken tystnar... men det går inte att röra sig. Jag sitter nu kvar i tystnaden och bara iakttar människor som passerar, studerar köpcentrumbyggnaden och allt omkring. Jag satt tydligen kvar i en hel timme. Jag kliver ut, går en kort rastvända med Zaf innan vi går in o jobbar. Upptäcker att vi har missat ICA. Skulle ju handlat inför morgondagens tävlingstur...
Sen på natten drömmer jag om min sorg o saknad efter Pingu. Min hela familj är med i drömmen, även dom som inte längre lever.
Nu idag har jag hela dagen haft en lite märklig känsla i kroppen; ett avslappnat lugn. Så där som man kan känna när man är typ klar med nåt. Jag vet inte vad. Inte är jag klar med sorgen o saknaden (det är snart 7 månader sen han dog), men det känns lite grann som ett... typ avslut. Det kanske _är_ det där att den där agilitykursen var det absolut sista Pingu och jag hade planerat ihop. Nu är det bara framåt, nya erfarenheter, nya äventyr - med min fina Zafir.
Och det gick riktigt bra på rallytävlingen dagen efter. Helt klart framåt jämfört med tävlingen innan. Och jag använde tips från agilitykursen kvällen innan med superduktiga Maria Alexandersson. Tack!
Självklart förstår jag att jag inte redan nu ska ha några högre förväntningar på nästa agilitytävling som är nu på söndag, men jag kommer nog ändra mitt beslut att lägga agilityn på hyllan, och anmäla Zaf till höstens tävlingar."
><
Jag är fortfarande lite förvånad över detta psykbryt och sammanbrott, men.. det var nog det där att det faktiskt var den absolut sista grejen som var planerad för Pingu och mig tillsammans.
Jag är även lika förvånad över detta lugn som nu har översköljt mig. Alltså, känslan av att nu är det klart. Nu har vi gjort det som var planerat. Det är nu ett avslutat kapitel. Nu ser vi framåt.
Självklart saknar jag fortfarande min vän Pingu. Sorgen och saknaden kommer sitta kvar i mitt hjärta för alltid. Men den där akuta och tunga sorgsmärtan är inte längre i mitt hjärta. Nu är det mer den uppsluppna känslan av att få ha träffat och gjort så mycket roligt tillsammans med honom, samt allt han lärde mig och fick erfarenheten.
Mitt hjärta fylls även av envishet; att Zafir och jag ska hitta en väg att ha roligt tillsammans - så vi båda har skoj.
Rallytävling på Uppsala BK/HU, torsdag 30:e maj
Så har man varit på Uppsala BK/HU och väntat igen. 😉😊
Men det gick helt klart bättre idag än sist. Jippie!! Zafir höll sig inne på banan med enbart korta smitarrepor!! 😊 Men så var inte åttans frestelse med heller
.
Ja, idag var det rally, dubblerad fortsättningsklass, och vi fick typ dubbelt o trippelt så många poäng kvar jämfört med debuten förra helgen. Håll i er nu! 26p 😊 och hela 😉 61poäng 😊😊 , med trevliga domarkommentarer 😊:
"Charmigt ekipage - trevlig attityd från matte med glad o yvig hund! Snyggt hund-runt-förare o sitt-ligg-stå!", (26 poäng)
"Matte känner sin hund väl! Hjälper hunden bra genom banan. 😊 Helhet: Oflyt o önskar mer visad glädje." (61 poäng)
Jag håller med domaren; jag föll i barskhetsträsket när jag försökte få tillbaka Zafir. Sekunden efter mitt spontant barska "Kom hiiiit!" så bet jag mig i tungan, typ. *skäms litegrann*
Tror faktiskt att jag hade stor hjälp idag på rallytävlingen av gårdagens agilitykurs!
 |
| Söt-Zafiren. 💗 |
 |
| Tillbaka till Uppsala BK/HU och väntat och spanat igen. 😊 |
 |
| Som sagt var. Intet är som väntans tider... Men det är fint där på Uppsala BK. Lite väl blåsigt bara... |
 |
| Och så får man i vanlig ordning en vattenlapslurk innan hemfärd. |
Agilityträning på Waxholms BK, fredag 31:a maj
 |
| Ikväll tränade vi agility på Waxholms BK. Helena o jag bytte hundar vid ett tillfälle, och vilken rolig hund hennes Ebony är! Så rolig att köra!! 😊 På bilden är det Zafir som först var tveksam över att köra agility med någon annans matte, men till slut så fixade han även det. |
Agilitytävling på Häverö BK, söndag 2:a juni
Från min Fb:
"Idag ska Zafir åka tillbaka till Häverö BK för agilitytävling - och för att kolla om "Åttans frestelse"-fluffmjukisdjuret o godisburken ligger kvar sen förra helgens rallytävling. 😊😊😊"
Sista agilitytävlingen för säsongen. Innan agilitykursen för Maria Alexandersson (se ovan) så hade jag tänkt att det här blir den sista agilitytävling för i år, men.. Jag kanske ändrar mig. Vi får se.
Filmtajm!!
Agility"loppet".
Hopp"loppet".
Nja, hoppa kan han, men svänga? Varför då när man kan kuta rakt fram. Allra helst om man får syn på belöningslådan som ligger vid målfållan, och när man i alla fall var där och tassade omkring så började han först springa tillbaka till matte - men ångrar sig - och besöker sekretariattältet istället för att kolla om de har nåt intressant där.
Äsch! Strunt i agility-loppen! Nu kollar vi in tälten istället.
 |
| När det behövs tre man för att få ned ett tält in i själva tältväskan. 😊😊 |
 |
| Zafir! Nu är det dags att åka hem. Du får sitta därbakom medan vi monterar ned tältet. |
 |
| "Men vad gör ni därinne? Ni glömmer väl inte mig, va?", kikar Zafir lite oroligt. |
 |
| Nu är tältet borta. Hej då, Zafir! Nu åker vi... Okej, då! Du får följa med oss hem. Söthunden! 💗 |
Lite proffsfoton:
 |
| De tre bilderna här ovanför, foto: Pärltassars foto. |
 |
| Zafir och jag på språng åt varsitt håll. 😊 Foto: Frida K. Jansson. |
 |
| Skuttar bäst som skuttar sist... ellet nåt. Foto: Sanna Börlin. |
Ska tilläggas att på alla agilitytävlingar så har jag frivilligt diskat mig genom att ha Zafirs tävlingsleksak(/er) beredd i handen - som jag självklart först visar domaren, så denne förstår läget - så jag kvickt kan belöna när/om han gör något bra. Jag har även försökt att belöna redan efter starthindret, och annan variant är att försöka få fokus genom att jaktleka/kampa i starten innan första hindret. *fnyser lite åt mina försök, och Zafir med mig: "Vem bryr sig?"*
Jag har dock aldrig leksaken i handen när vi tränar.
Rallytävling på Visättra, Apollogruppen, torsdag 6 juni
Sista tävlingen innan sommaruppehållet! Det ska faktiskt bli skönt med sommarlov från tävlandet, och hinna med att träna ordentligt mellan varven.
 |
| "Matte! När åker vi? Kom nu, då! Våra grejer står här och väntar, ju!!", visar Zafir lite otåligt. Vi hade bestämt att åka i en bil, Inger, Wila, Zafir och jag. |
 |
| Det var ju värsta högsommarvärmen! Puh! Vi hittade en skuggig plats uppe i skogsslänten, men det var för varmt ändå!! |
 |
| Zafir hittade en något skuggigare plats under alla buskar och snår bakom min stol. Där samsades han frivilligt med alla skogsmyrorna. |
 |
| Fin utsikt, va? 😏 Tävlande som var nästa på tur trängdes och sökte sig till den lilla skugga som fanns därborta intill tävlingsbanan. |
 |
| Wila in rallyaction! Haha! Nja, tror nog att värmen tog ut sin rätt. Har varken sett Wila eller Zafir så slöa ute på en rallybana! |
 |
| Zafir var så slö att han tyade bara att nosa på "Åttans frestelse"-mjukisleksaken! Resten gick i slow motion. Det kändes väääldigt märkligt, faktiskt. |
Det sista rallymomentet var hopphindret... Zafir gick (!) förbi det, men han kom tillbaka för att slött skutta över. Sen fick han däremot fart och kutade iväg till banhörnet för att kolla runt. Jag stod övergiven kvar intill "mål"-skylten och ropade: "Kom tillbaka!! Vi är inte klara än!!"
Vi lyckades få en 26-poängare igen, med domarkommentaren: "Inte världens bästa tempo idag, men ni kämpar på bra båda två."
 |
| Det var nog typ en 20 år sen jag var där sist (lätt överdrift), men det var lite kul att se stället "från förr". Då var det agilitytävling innanför stängslet. Om ni kollar noga så är det nu en "hundar förbjuden"-skylt vid grinden. |
Nä, slut med memorylanebabblet...
Plötsligt händer det!!
 |
| "Puss på dig, Zafir!", nosade Wila, och Zafir rodnade då lite sött om kinden. |
Nä, dra på trissor! Den sista bilden för det här maratonslånga blogginlägget!! Undrar förresten om det är just du som vinner det utlovade (eh?) priset i mest uthållighet i bloggläsande?
 |
| Alltså, vi sprang genom grinden - livrädda att den skulle slå igen precis när vi gick igenom. Uff!! Aj, det gör ont att få en bom mitt i magen, liksom ju!! Men vi hann förbi. *puh* 😊😉 |
Jag looovar!! Jag ska aldrig mer skriva ett sånt här lååååångt blogginlägg... och jag har aldrig någonsin ljugit i hela mitt liv!
