Gott Nytt År!! :) Årskrönika 2017

Haha! Här återanvänder vi allt! I alla fall när nåt blev så bra. 😉😊

Okej, det här året är snart slut, så det är hög tid (högtid? 😉) att minnas 2017 när man fortfarande har det i minnet (läs: med stor hjälp av SKK Hunddata samt SAgik Tävling 😏 )

Vi börjar här, på Hundloftet!

Träning pågår inför rallytävling...

"Va? Inne på toan? Tränar ni rally inne på toa?", undrar ni förvånat. Nä, Pingu och Zafir sitter ju på "avbytarbänken" som just vid det här tillfället råkade bli inne på toan. Tyckte faktiskt att de båda passade in där. Hehe!

Här en bild när vi är mer in rallyaction - fast stilla då, och det kan vara nog så svårt.

En rallyträningsbana med störning...ar. 😊

Den här bilden är från när vi passade på att vara med när det var rallyträningsdag. Det gick så där... *muttrar lite fortfarande åt det*

Vi passade givetvis även på att vara med när det var rallyskrivarutbildning på Hundloftet. Det är ju verkligen en win-win situation; sporten får nya välbehövliga skrivare och man själv får välbehövlig tävlingsträning.

Titta så många fina snart nyexaminerade rallyskrivare!!

Vi var med på två sådana där skrivarutbildningar under 2017. På bilden är det Helena och Lukas som visar upp framtassarna för en tapper skara snart färdigutbildade skrivare i hällregnet. Ja, det är lika bra att de får känna på hur det sen kommer bli irl.

En åttas frestelse som heter.. Ja, vad kan den där filuren heta egentligen?

Mera frestelser att stå emot...

Självklart fångar man störningsträningstillfället vid vanliga hundpromenaderna. Det är en konst att kunna fokusera sig på rallyträning när det finns så mycket annat att kika/nosa på i närheten. Men det gick alldeles utmärkt.

Men det var ju inte bara rallytävlingar vi måste/vill träna inför. Snart börjar ju även agilitysäsongen 2017!!

Zafir tränar passivitet medan Pingu tränar agility.

Tur att det numera finns inomhushallar lite här och där, men... det kostar på, rent ekonomiskt, så det gäller att utnyttja tiden maximalt. Medan man väntar på sin tur in till agilitybanan, så tränar man lite rally i gången utanför... och så fikar man. 😊

Ja, att träna agility utomhus rekommenderas för tillfället ej. Även om det inte är lika mycket snö som på bilden, så är det rackarns lerigt och halt.

 

Rallytävling i Väsbyhallen 18:e mars 2017

Pingu skulle debutera i FORTSÄTTNINGSKLASS (!) Ja, det omöjliga hade ju hänt. Det var visst inte omöjligt, men dock otroligt. 😉 (att bli uppflyttad till nästa klass, alltså)

 När vi kom in i hallen så... Ja, jag slog bakut! Så TRÅNGT!! Jag fick näst intill panik. "Nä, vi åker hem!!", var inte bara min spontana kommentar när vi klev in i hallen, utan även min tävlingskompis.

Fast vi tog oss i kragen, förstås.

Nä, jag har ju i och för sig aldrig gillat att tävla inomhus. Just på grund av trängseln och böket med att byta skor typ tusen gånger om under tävlingsdagen.
    Medan man balanserar på ett ben så måste man inte bara hålla koll på ens egen hund - utan även alla andras som passerar tätt intill en. Nä, hatar trängsel.


Zafir (bilden till vänster) undrar nog till vilket ståhej hans matte har tvingat in honom till.

Utsikten från vår lägerplats.

Men inne på banan är det gott om utrymme. Vad man längtar att få komma in på banan, så man får lite andrum. Ja, jag skojar inte! Jag menar det! Så pass mycket avskyr jag trängsel.

Jag blev dock orolig över att det inte fanns något tillstymmelse till staket mellan banorna. Alltså orolig när Pingu skulle köra sin debut i fortsättningsklassen och var lös och ledig. Zafir var ju tjudrad i nybörjarklassen.

     Dagen till ära så slumpar det sig så att ett hopphinder stod precis intill bankanten på den angränsande banan (ungefär där den gula konen är på bilden, det är alltså inte den banan Pingu körde som är på bilden) och inne på vår bana så var skylten "Snurr under gång" precis intill/innan. Gissa vilket handtecken jag har för rallysnurr? Jo, något som liknar väldigt mycket agilitybakomsidbyte. Så behändigt att tvingas göra denna handssignal precis där. Som gjort för missförstånd mellan Pingu och mig. Men det gick bra. 😊
    Jag var så nöjd och glad över vår debut i fortsättningsklassen!! Men jag var så slut när vi gick över målsnöret - på grund av anspänningen och koncentrationen inne på banan. Fast kul var det!! 😊😊 Det är ju så man ska känna sig när man går i mål, annars har man inte kämpat tillräckligt. 😉

Få se nu hur det gick resultatmässigt. *kollar SKK*

Pingu: 64 poäng. Riktigt bra för fortsättningsklassdebuten, tycker i alla fall jag.
Zafir: 12 poäng. Haha! No comments. Detta var hans andra officiella rallytävling (tävlingsdebuterade hösten 2016).

Rallytävling Tyresö, 9:e april 2017

Pingu gjorde ett nytt försök, och det gick...

Så här såg det ut på banan. Det är alltså inte vi utan Katarina och Izza ute på banan.

När vi sen kom tillbaka till bilen, så snarkade Zafir så att hela bilen vibrerade. 😉

Ping lyckades ändå skrapa ihop hela 70 poäng, så close but no cigarr. 😊 Minns att jag ändå just efter var något besviken. Jag visste ju att jycken kunde bättre, men...

Det är bara tillbaka till träningen. En vacker dag så...😉  Jag menar, vem har bråttom? 😊

Apropå Loftet och tävling och...

Nose work!!

Tja, vi testade lite på en träningstävling...

"Och det gick`", undrar ni. Hahaha! *skrattar högt och rått*

Pingu (bilden till vänster) begrep absolut ingenting vid behållarsöket; ett gäng typ tusen sugrör fint och systematiskt (!) utlagda i en tjusig stor cirkel på golvet. Haha! Den sugrörscirkeln blev demorerad till intet efter Pingu varit där.
    Det flög sugrör så det stänkte runt väggarna. Pingu hade jättekul, men hade inte en clue vad han gjorde där.

Han körde lite konster, och till slut la han sig ned och bara glodde på mig. Både domaren och jag kunde inget annat än bara skratta åt honom.

Om jag minns rätt, så var doftprylen i just det sugrör som råkade (!) hamna mellan hans framtassar. 😊😊😁

 

 

 

 

Rallytävling Gustavsberg, 11:e juni 2017

Pingu och jag gjorde ett nytt försök. Det var dubbla starter med resultaten: 54 poäng samt 11 poäng.
Just det! Det går utför...

Pingu hade denna dag inte tid med rally. Det fanns annat i närheten som var för honom mycket mer viktigare. 😉😊

Det gick desto bättre för min tävlingskompis Katarina och Izza. Prispallen väntade sen efter tävlingen. 😊

Rallytävling Österåkers BK (hemmaklubben), 29:e juni 2017

Natt-tävling på hemmaklubben.

Det var lite häftigt när det under tävlingskvällen blev allt mörkare och mörkare för att sen bli allt ljusare igen. Gryningsljus och fågelkvittret kom tillbaka.

Se klockslaget (!) när vi åkte hemåt. Är det natt-tävling så är det! 😊

Det var dubbla starter även vid denna tävling. Haha! Katastrof! 10 poäng samt 0 poäng (alltså minus i protokollet).

Sluta leta på resultatlistan. Kolla längst ned. 😊😊😜

Tja, när ingen ser - då kan vi så bra så. 😊

Ja, vi kan när det inte är annat som stör runtom. Då (!) är vi världens bästa rallyekipage, Ping 💗 och jag! 😊

Det blev inga fler rallytävlingar 2017. Tar nya tag nästa år istället.

... och så började 2017 års agilitysäsong

Pingu hade redan vid agilitysäsongens början sex stycken agilitypinnar, med andra ord titeln (!) AGD1. I hoppklass hade han två stycken, så en pinne kvar till uppflytt till tvåan. Men jag hade inte bråttom. Jag menar, vem kan ha det när det gäller en sävlig springer spaniel i kombo med en förare som knappt kan springa. 😉😊😊

Jag ville alltså inte flytta upp Pingu till klass 2 förrän han även hade alla hoppklasspinnar i sin tass.

Jag trivdes alldeles utmärkt i klass 1. Ofta var det roliga och utmanande banor, alltså ett nytänk hos många av våra duktiga agilitydomare.

Vi inledde dock agilitysäsongen med lagtävlingar i Väsbyhallen. Vårt fina trevliga agilitylag ZaPi-FraKo är inte världsbäst precis, men vi har kul. Vi diskar oss för det mesta (läs: under årens lopp har lyckats komma i mål nån enstaka gång), och har mottot: Never change a losing team. 😉😊

Det rackarns fin utsikt på Nacka BK.

I väntan på att den sista hoppklasspinnen skulle trilla in, så gick det faktiskt ganska bra för Pingen och mig. Det var lite av antingen gick det riktigt bra eller så blev det disk. Antingen eller. Precis som det ska vara i agilitysporten. 😉😊

I april på Nacka BK så nollade vi agilityklasslopp och kom fyra med pinne.








Sen i maj på Haninge BK så blev det vinst i agilityklass - och pinne.


Det var så oväntat så att jag fick stå ensam uppe på prispallen utan Pingu.

  

Sen kom tävlingen med stort T...  Eskilstuna BK, 27:e maj 2017

 

 Haha! Vad jag svor innan jag hittade dit, men sen så slutade jag med det. 😉 Och den enda anledningen till att jag till slut fann klubben var absolut inte med hjälp av vägbeskrivning eller fusk-GPS - utan min känsla över var i ett samhälle en brukshundklubb brukar vara belägen. Det gäller att ha känsla för sånt. 😊

Jag har annars ingenting emot att åka på tävling helt själv, men det var faktiskt lite synd att man var själv på just denna tävling (inte bokstavligt talat, alltså. Det var fler tävlande där 😉). 

Tävlingen då det hände! 😊😊 Alltså, känslan när jag insåg att det som har i så många år varit helt omöjligt nu - faktiskt - hade hänt..! Den känslan kan jag inte riktigt sätta ord på... än just med dessa ord; att det.. finns inga ord.

Den sista hoppklasspinnen föll rakt i famnen på Pingu och mig.

Eftersom vi redan var anmälda till klass 1-tävlingar och jag hade inte bråttom att flytta upp, så körde vi resterande klass 1-tävlingar som om inget hade hänt.

Och vilken dag det blev på Waxholms BK i början av juni 2017!! 😀

Jag skämdes nästan när Pingu lyckades vinna två agilityklasslopp, och jag lovade och bedyrade vid prisutdelningen att nu ska vi flytta upp till klass 2.

Där satt den sista och tionde agilityklasspinnen i klass 1!! 😎😊

Debuten i klass 2 Waxholms BK, 6:e juli 2017

Faktiskt med lite vemod så debuterade jag i klass 2. Jag har ju lite retsamt och skojfriskt alltid hittills kunnat säga: "Jag har tävlat i klass 1 sedan anno 1994!", men nu kan jag ju inte säga så längre. Hädanefter får jag lov att, lika retsamt och skojfriskt, istället säga: "Jag var i klass 1 i 23 år!!", men det låter ju inte lika bra, liksom. 😉😊

Lite kul ändå att klass 2-debuten blev just på grannklubben WBK.

Hur det har gått? Tja, utav de tjugofyra lopp (inklusive laglopp och inoff-lopp som ju är i klass 2-stuk) så har vi kommit i mål fem (5) gånger. I början var jag faktiskt ganska less och sur. "Alltså, ska det bli så här nu i fortsättningen? Det var mycket roligare banor i klass 1.", deppade jag ihop.
    Det tog tio (10) lopp på raken innan vi lyckades med konsten att inte diska oss. Av dessa lopp så ingick även tre lopp på en tävling där banorna faktiskt blev ökända på sociala medier. På nåt vis var det tur för egen egoistisk del, för jag hade helt tappat tron på mig själv och klass 2-tävlingar efter den tävlingen. Ska det vara så här, så har jag inget på tävling att göra, liksom. Det här är alldeles för svårt både för mig och min hund.
   Men när jag såg på nätet att jag inte var ensam, så..  Ja, ni fattar, va? Lite synd om domarkraken, fast.. nä, det var rätt åt honom! *lömskt elak*
    Hur som helst så fick det en att fundera på tävlingsbanors vara eller icke vara; utmanande bör de vara, men inte kännas alltför omöjliga och svåra. Inte en lätt sak att hitta på/konstruera, för ofta blir det svårare i praktiken än på banskissen.

Jippee!! Hurra! Hurra! 😊😊

Men sen efter dessa tio raka diskar, så hamnade vi femma (5 av 25), sen ett par disklopp till, och sen sexa (6 av 22) och åtta (8/22) med nåt disklopp mellan.
   Det lustiga är att de tre (officiella) lopp (av sammanlagt 16) vi kom i mål och lyckas placera oss på yttersta övre halvan av resultatlistan, så är alla hoppklass. En stor skillnad mot klass 1-tävlingarna, där våra framgångar alltid mest har varit i agilityklass. Lite märkligt, eller? Kanske inte i och för sig... Jag menar sävlig ESS vs supersnabb BC. Hm? Ibland vinner sävlighet över superkvickhet.

Det ska inte bara vara snabbt, det ska vara rätt också.

Bilder (tre ovanför) från Västerås KK.  Foto: Rebecka Gadle.

Hur som, träna bör man annars... nja, man dör inte, men det går inte bra i alla fall. Vi passade ofta på att träna direkt efter agilitykursen, mest för störningsträningens skull; banan var besudlad 😉 med godisstapp, löptiksdoft och färsk vittring efter en massa okända hundar.

Nog om Pingu...

 

Hur har Zafirs allra första agilitytävlingssäsong gått, då?

Okej, vi kan kortfattat beskriva den så här:
Disk, disk, disk, disk, disk, disk, disk osv, osv, osv.

Av 34 lopp (varav 5 inoff) så diskade vi oss i samtliga. 😊😀
    Fast det går bättre och bättre. Nu har vi kommit upp till att han ofta lyckas fokusera på agilityn i typ hela 4-5 hinder innan han börjar sitt nosarflamsande runt banan.

Zafir på hans allra andra (!) officiella tävling, Västerås KK. Debuten var på Nacka BK ett par helger innan.  Foto: Stefan Borg.

Zaf skuttar på Väsby BK.

Jag bjuder på denna filmsnutt från Lidingö BK där jag nog tror att Zaf slog rekord!

    Dels med att ta hela åtta (8) hinder på raken och dels för hans (o)fina gungforcerarglädje. 😀 Lite synd att fotografen var för snabb att stänga av kameran efter vi kom i mål (superdiskade), för Zaf gjorde värsta bästa SVANHOPPET över målfållans avspärrningar - men vände direkt tillbaka igen - och gör ett minst lika tjusigt svanhopp tillbaka till en "något" förvånad matte.

Zafir vädrar i luften. Ja, är det inte luktfläckar på marken som frestar, så är det luftvittring som lockar en ständigt påslagen spanielnäsa. Ja, ja, vi måste köra mer nosaktiviteter.

Några "på-tävling"-bilder...

 

Funktionärsjobb 2017

Under året har vi också hjälpt till som funktionärer på både agility- som rallylydnadstävlingar. Favoritsysslan på agilitytävlingar är tidtagare; älskar ens privata tävling vs den elektroniska tidtagningen 😊 (ogillar dock om det inte finns nån speaker så man inte hör tiden att jämföra med 😞, jag ifrågasätter även detta rent resultatmässigt, men man kan inte alltid få allt man önskar).
    Som tidtagare är man ofta även koppelbärare, och även där är det en viss precision när man kastar kopplet till målfållan; gäller att träffa rätt (läs: att inte kasta kopplet i ansiktet på vare sig hundar eller förare 😉)
    Att sitta inne i sekretariattältet är också kul; allra helst med skojfriska medfunktionärer och en välfylld godisskål i ens närhet. 😋

Jag har dock ett förbehåll om jag ställer upp som funktionär: Aldrig på tidig morgon - för allas trevnad.

Man funktionärar även för egen själviska anledning; man lär sig en hel del genom att studera andra tävlande.

Här sitter man i ett hörn och är hinderfixare. Just vid detta tillfälle minns jag att det var intressant att se hur tidigt/sent hundarna låste sig på tunneln. Ofta var det mycket tidigare än vad föraren kanske trodde.

Det tråkiga med att vara funktionär är ens dåliga samvete över sina egna hundar som får ha det tråkigt och vänta, vänta, vänta. Om ni kikar riktigt noga så ser ni både Zafir och Pingu i bilen.

Men i och med att vi ofta ändå är relativt många som hjälper till på tävlingar, så får man lagom ledigt att hinna med att rasta sina jyckar, och får tillfälle att finna nya fina ställen att promenera med sina hundar.

Fast när agilitytävlingarna är på hemmaklubben finner man dock inte några nya promenadslingor; de är (alldeles) för väl innötta.

Här tjänstgör undertecknad som inropare på hemmaklubbens rallytävling/ar. Ett funktionärsuppdrag som jag aldrig skulle åta mig på en agilitytävling.

Tidtagare på Österåkers HU:s agilityträningstävling.

 

Det var också en kennelträff på Lindcrofts

Kul att få träffa uppfödare och kullsyskon samt andra släktingar. Vid denna kennelträff så var nose work huvudaktiviteten (förutom att fika, då). Det passade mig och Zafir ganska bra, för vi hade ju redan gått en nosework-kurs. Så vi kände oss som värsta proffsen, ju! 😉😊

Dagen avslutades med ett "upptillbevisattnifattatgrejen"-test. Hela gänget är ivriga att få vara först ut och noseworka.

Slutligen...

Vad vi annars mest har pysslat med om dagarna är...

... alla dessa "godisstenar" - av alla de slag. Nedan ett urval av olika varianter som mina hundar har hittat på - på egen tass.

Vid det den här "godisstenen" skrattade jag både förvånat och lite rått åt dom: "Det var mig en ynklig godissten! Men okej, den är en upphöjning från marken.."

Samma ställe som ovan fast i dagsljus - många godisutdelningar blir det...  *pust* Man får inte ha bråttom inte! 😉

Rätt som det var hittade Zafir på sin egen variant...

Mmmm. Många cementklumpsgodisstenar blir det... 😉

   Numera har undertecknad matte blivit lite (?) less på dessa evinnerliga godisstenar av varierande sort, så jyckarna får sin belöning om de inte skuttar upp på dom - utan är följsamma intill sin matte. Just det, ja!

Vi har även spårat litegrann, men det blir alltför sällan. Det är planeringen, tråkspårläggandet och väntan på att spåret "mognar" som förstör för oss. Och ja, jag veeet. "Lägg spåret, gå promenad och/eller fika medan spåret lägger till sig..".
    Nej, det funkar inte för mig... om jag inte har nån spårträningskompis/fikakompis som tar tag i kragen på mig. 😉😊

 

Hm? Vad har vi gjort mer då?

Vänta! Ska hämta min lilla fickkalender 2017... *bläddra, bläddra, bläddra* Ja, jag har en i papper. Ni vet en sån som en liten bok... alltså en fysisk bok... som man kan ta på och hålla i... om ni minns dom...

Tja, förutom redan nämnda nose work-kurs, så har jag varit på lite olika föreläsningar/föredrag samt clinic-typgrejs och ett par agilitykurser med Pingu.
Och så några instruktörsmöten. Bilden (till vänster och nedan) är från den i torsdags.

Haha! Lite kul att jag tydligen hade noterat två ytterst viktiga datum i 2017 års almanacka, nämligen Vasaloppet och Wimbledon.
    Inte för att jag vare sig skulle delta eller närvara på plats som publik.. utan så att jag inte skulle missa soffläget framför TV:n (läs:alltså råka dubbelboka mig för nån fånig tävling eller annan rörlig aktivitet). 😊😊

Har tyvärr (?) inget foto på min och mina hundars soffhäng under året. 😊

No comments. //Den luttrade spanielägaren. 😊😉

 

Inför nästa års tävlingssäsong så tränas det när andan faller på...

I och med att jag inser att det där med störningar förstör mest, så försöker jag hitta lite olika platser för en liten stunds träning. Tyvärr funkar det inte med agilityträningen i och med att jag just då ju behöver just agilityhinder. 😉

På lite olika parkeringsplatser...

Intill park samt dansbana...

... och hembyggdsgårdar/byggnader.

Intill kanal, båtar samt nybyggen med ljudande byggarbetsplats (ej i bild).

Och på den vanliga infartsparkeringen där det stundom kan vara så svårt att koncentrera sig. Zafir upptäckte en synnerligt intressant liten lövhög (bilden till vänster). Det var lögn att få honom att inte dra ditåt.

Får ej heller glömma vinterträningen i Arningehallen inför 2018 års tävlingssäsong..

Nästa år så ska minsann Zafir lyckas ta fler hinder på raken - och kanske måhända lyckas komma i mål!

Och Pingu tränar för nya utmaningar i klass 2.

Vi kommer även köra rallytävlingar nästa år...

Men Zafir, när ska du upptäcka att du även har en en bakdel? Så vi kan svänga åt vänster också, samt köra tjusiga 270- och 360 graders vänstercirklar. 😉

Matte är i alla fall också sugen på freestyle. Hoppas att även Pingu är det. 😊 Synd bara att det brukar vara så få freestyletävlingar i närheten.

Vi längtar till sommar, ljusa kvällar och nästa tävlingssäsong.