Jo, så här i juletider så kan man bara inte låta bli att vara snäll, omtänksam, harmonisk och... sur och grinig. Tänker på alla snälla barn där ute - och deras föräldrar - och planeten man bor på, och hur långt (?) alla dessa kortnästa människor tänker. "Öh? Vadå?", undrar ni.
Ja, jag ska börja med plast!
Som ni vet (borde i alla fall) så använder vi alldeles för mycket plastpåsar helt i onödan, så det är bestämt att när vi i handeln säljer nåt så får vi inte (!) bara lägga den nyss sålda prylen i en påse utan att först fråga om kunden verkligen behöver påsen.
Det är märkligt det där med plast. Först har vi själva prylen, låt oss som exempel säga en CD - gjord av plast, som har ett tunnt skyddande plasthölje på själva skivan, som ligger - som skydd - i en hårdplastask, som ofta är omhuldad med mjukplast. Alltså, hur mycket skyddande plast behövs egentligen?!! Nä, självklart så bara måste man även ha en extra skyddande plastpåse runtom alltihopa.
Här ett gammalt kåser från 2007 om bland annat just detta. "Dumhet - dagens intelligens."
(Nu när jag läste igenom det, upptäckte jag en del skriverrors bland annat en särskrivning!! Huva, vad det kliar i fingrarna att skriva om, men jag får hålla tillbaka mina rättarfingrar.)
Alltså, det var skrivet för tio år sedan, ett decennium!! Och folk är lika plastpåsslösande fortfarande (om inte värre).
Men okej, det har blivit bättre nu efter den nya "plastpåselagen". Många tar sina nyinköpta skor, CD, DVD som dom är i handen eller lägger dom i sin medhavda väska, ryggsäck eller påsar. Lite lustigt är att man ofta behöver påminna dom med vår fråga om de redan har påse med sig eller inte.
Nutidens värsta miljöbovar (nja) är nog dessa som svarar så här:
Kunden har precis betalat sin vara, och vi frågar:
- Behöver (!) du en påse?
- Kostar det nåt eller är den gratis?
- Den är gratis... *blir avbruten*
- Ja, men då tar jag den!
Varje gång denna konversation uppstår så tänker jag.... *avbryter mig själv* men för nån dag sedan fyllde en annan förbipasserande kund i och sa högt det jag tänker: "... men den är inte gratis för vår planet..." Just det ja!!
(Egentligen var det min kollega som hade just denna kund, när den andre lite menande fyllde i vad både min kollega och jag tänkte.)
Apropå jul, så blev jag nu påmind om när Band Aids "Do They Know It´s Christmas" var ny - och ALLA skulle ha en singel (vinyl på den tiden). Det var alltså julen anno 1984.
Men i och med detta köptryck hanns det inte med att pressa upp tillräckligt många ex så att det räckte till alla - till just julafton.
Jag glömmer aldrig tjejen som grät (!) i butiken för att hon blev utan. Hon var helt förtvivlad, ledsen och besviken - för att hon inte fick denna svarta plastbit till jul. Fast hon skulle garanterat få plastbiten om några dagar, till efter helgerna. Det lovade vi! Men våra löften hjälpte föga.
Tänk att en svart, rund och platt plaststycke kan vara så eftertraktad! Tänk vad som låter när man lägger denna lilla plastbit på en elektrisk skivspelare, startar den och lägger pick-upen mot den. Ja, då ljuder en ljuv melodi ut från högtalarna - med ord om vattenbrist, svält etc, etc, etc, att alla här på vår jord inte har mat, rent vatten och sånt. Fast vad är sånt värt här i livet? Jag har ju min lilla svarta plastbit. Den är så fin!! 😉
Oj, nu var jag riktigt elak, men så är jag så här i juletider! 😊
"Do They Know It´s Christmas"-historien är inte slut än...
Sen efter julen, så kommer folk och säger: "Jag fick flera singlar i julklapp. Jag vill byta till en annan!".
Duh!! Alltså, ju fler singlar det såldes desto mer fick de behövande (vi sålde dom för nettopris plus moms, så inte priset skulle hejda köp/gåvolusten), så att vilja byta in dom är ju så korttänkt, men de fick förstås göra som de ville.
Okej, jag ska vara lite snäll då. Det är ju ändå jul. Självklart var inte viljan att byta tillbaka singeln utav ren snålhet utan för de var omtänksamma och ville sprida låtens budskap till så många som möjligt. Jo, så var det.. säkert!! 😏
Mvh
Scrooge
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar