Hallå? Hur är det med Wilbur och Linus, då?

Det är ett rackarns tjat om de där springrarna hela tiden. Vad gör pudlarna? Varför skriver du knappt något om dom för? Det är bara prickar och prickar, men var är lurvet?!!! Nå!!!!

Tja... (lugna ned dig, män´ska, förresten) Jag har ju berättat om Wilbur v/s Pingu-intrigerna, men jag kan skriva mer om pudlar. Om det ska vara på det viset. 

*Tänker efter*

Kan berätta en kul grej... 
    Jag har på senare tid gått en liten promenad med Wilbur och Linus i Åkersberga "city", stadshundar som pudlar är (eh?) (och så har Spirou och Pingu fått gått ute i skärgården i Österskär, se här). Jag tycker faktiskt det är helt rättvist, för annars så brukar de så där till vardags ofta gå sina dagliga promenader vice versa (alltså pudlar i skärgården/skogen och springrarna "city") de måste ju få lite omväxling på dofterna.

Jo, i alla fall...
    När Wilbur, Linus och jag skulle gå över ett övergångsställe med trafikljus, så tryckte jag på knappen (annars så brukar ju Pingu få göra det, men nu när inte han var med så fick jag "offra mig"; vare sig Wilbur eller Linus når liksom upp), och vet ni vad som hände? Ja, förutom att "Gröna Gubben" började att blinka och ticka. Direkt efter mitt knapptryck så vända Wilbur upp mot mig och började tigga godis. :) Tala om att jyckar är situationsbundna!! Självklart hängde Linus genast på.
    Nästa dag vi gjorde samma sak, så var istället Linus först med godistiggeriet vid övergångsställetryckeriet, och Wilbur hakade genast på.

Det brukar ju bli allmän godisutdelning efter att Pingu har tryckt på knappen. Undrar vad som triggade Wilbur och Linus? Själva platsen, att jag stannade upp och tryckte på knappen eller "Gå-nu-över-gatan-"klickljudet?

Linus hos veterinären.

För ett bra tag sen skjutsade jag Linus till Farbror Veterinären. Jag blev positivt förvånad över att Linus faktiskt uppförde sig riktigt bra i väntrummet. Han kan ju vara lite odräglig ihop med främmande hundar. Om man säger så.

    Eftersom han nu inte har blivit bättre så är det dags för ett nytt veterinärbesök, och så vill jag även få en liten second opinion - innan vi gör nåt drastiskt, om man säger så.

Idag fick jag ju lov att jobba - fast det är lördag. Och då fick alla jyckarna också lov att jobba. Nån rättvisa ska det väl va´! Vare sig Wilbur eller Linus är vana med sånt här kneg (de brukar ljudligt protestera), men de skötte sig galant! De brukar ju annars vara hos brorsan när jag (och springrarna) jobbar.

Wilbur har tagit beslag på den största hundsängen. Förstås.

Här står de i och för sig - och protesterar - hand(tass?)gripligen lite grann vid grinden. Men de förlikade sig till sitt bittra öde (att de måste vara kvar på fel sida om grindhålet) förvånansvärt fort

Just det! När pudlarna jobbar så är det ett måste att vända på grindkroken så att själva grinden verkligen krokar fast. Jag har ingen större lust att riskera att få jaga efter döv och blind pudel runt innecentrumet.

Apropå det....

    Undrar egentligen hur mycket Wilbur verkligen ser? En sak som jag har märkt att han ser betydligt sämre i mörker (annars brukar ju hundar ha bättre mörkerseende än människor). När jag släcker lyset så får han mycket svårare att orientera sig, så han förlitar sig inte enbart efter hans nos när han förflyttar sig.

   Förresten apropå det, så börjar jag numera bli lite less på att sova med taklampan på... men vad gör man inte för sin hund. Den dagen (eller natten då, om man ska vara så himla noga) jag släcker taklampan, så finns inte Wilbur längre med oss... så det är bara att njuta istället för att beklaga sig. Tyst med mig!!

 

Men vad är det här?

Spirou ligger på Pingus egenbestämda tillhåll och "upphittadskattbearbetarplats" nere på lagret - med ett gammalt väl tilltuggat tuggben...

 

... och han njuter...

 

... till Pingus stora besvikelse!

Va! Vilken olycka!! Spirou har snott både hans privata (?) plats och tuggben.

Vad försiggår här då?

Jo, Pingu försöker att "hjälpa till" så att pappersarbetet går fortare, så att man får gå hem. Eh? Jag vet inte om Pingus sätt att få tråkjobb att gå snabbare är så hiiiimla effektivt. 

Titta vad fint Pingu sitter still så att jag kan sätta på mig skorna utan att bli brutalt knuffad i genuin glädjeyra. Arbetsdagen är äntligen slut, och det är dags att gå hem. (Han satt still i hela... tja.... kanske det var fyra sekunder, typ)

Men hallå?!!! Author!!! Det skulle ju handla om pudlarna! Jag ser inte ett lurv på de senaste bilderna, ju!! 

Oj! Sorry!!

När vi kom hem var det matdags, och jag skämmer inte alls bort mina gammelhundar...

Wilbur får sin mat uppe i soffan. Och idag var han visst lite trött i tassarna; han låg ned och åt. 

 Gott var det i alla fall.

 Pingu (som precis har slukat sin egen mat) står och tigger mot mig - att han vill ha Wilburs käk.

(Wilbur hade nu precis ätit klart, men jag hade ännu inte tagit bort matskålen.)

 

Ser ni det subtila hundspråket? Pingu sneglar lite åt Wilbur (och hans matskål) håll.

Jag blir om och om igen förbluffad över hundarnas koll..

Här har Pingu förflyttat sig runt bordet, och trots Wilburs syn- och hörselhandikapp så har han kontroll på läget. Han sneglar och har full uppsikt mot Pingu.

 Som ni vet så har Wilbur och Pingu lite issues mellan varandra, men oftast så är det hur lugnt som helst; de sköter det galant. (det är bara jag som alltför ofta har hjärtat i halsgropen, men jag försöker så gott jag kan att spela cool)

    Några som absolut inte har nåt emot att ligga tätt intill varandra är Spirou och Pingu...

 Spirou och Pingu ser på TV. Jag kommer inte ihåg vad det var för program som var så himla intressant. Fast Spirou ser lite sömning ut.

Jo, skämt åsido, anledningen till bilderna var för att det är tämligen ovanligt att Spirou ligger överst. Det brukar annars alltid vara tvärtom, och att Spirou brukar åla sig där ifrån efter en liten stund. Fast här låg de och myste tillsammans.

*suck* Se! Kunde inte låta bli att avsluta med prickbilder. Det är ju hopplöst.

The BIG no-no

Jo, i tisdags så råkade (?) Pingu utföra "the BIG no-no"*, så nu blir det andra bullar hädanefter. Här börjas det genast att mota Olle från grinden; började smida träningsplaner direkt. Så vi har passat på lite då och då att träna lite konster mellan kunderna på jobbet. Ja, alltså inte bokstavligt talat mellan kunderna utan när det är "kundfritt" i butiken.
    I fredags så försökte jag fixa lite bildbevis, men... det var inte så lätt. Pingu tyckte jag var konstig när jag höll på och flipprade med mobilen samtidigt, och då tyckte han att man kunde vara lika okoncentrerad som sin matte. *harkl*

Det vi tränar är backa, men här blev det buga istället - fast han egentligen inte kan det. Jag hade full sjå att inte falla för frestelsen och belöna hans snygga bugning. Vi höll ju på med backa, ju! (Pingu flänger runt med huvudet, och kameran hängde inte med)

Här står han still och funderar: "Vad sjutton vill hon, män´skan? Hur ska jag göra får att få ett "Yes!"(istället för klickern) och en godisbit?"

Det är lite komiskt att när vi tränar shapingvis så är Pingu som en slö slashas med ett stort blinkande frågetecken ovanför hans söta huvud. "Öh?", frågar han - och lägger sig ned - blickstilla. Att fortsätta att försöka prova nåt annat.... är inte direkt det första han kommer på - om man säger så. Hela han går i slow motion, till skillnad mot annars. Det är jobbigt att tänka själv, tycker Pingu."Visa istället!", uppmanar han.

Spirou däremot - som annars är en slö slashas - blir som en fnittrande och fladdrande gigantisk skogsmus som testar både det ena och det andra - i en hysterisk kackafoni när vi tränar konster. Kameran hinner definitivt inte med (som synes). Det är förresten inte bara kameran som inte hinner med; jag gör det inte heller.

Bilden ovanför så körde han ett kvickt och slarvigt "Skäms!"

Här har han precis backat och gjort några snurrar åt bägge hållen - och tycker att nu är det belöningsdags. Vem är det som bestämmer vad här egentligen? Va?!!!

Ett nytt försök, men han backade iväg och körde sitt race. Hahaha!

Här är det på gång i alla fall; "Se fånig ut"-konsten.

Där satt den!!

Jag har ju nu misstänkt under en längre tid att Spirou börjar höra sämre, därför så har jag nu introducerat nya handtecken för skämmas- och "se fånig ut"-konsterna. Jag trodde ett tag att han hade fattat handtecknen, men sen så har jag börjat tvivla... men det kan ju bero på att jag höll på med mobiltelefonen samtidigt.

 Spirou, Pingu och jag går promenad i Österskär by night. Vi (i alla fall jag) hoppades på flera hundmöten, men det blev inte så. Inte ett enda. Det fanns däremot fina stenar att skutta upp på.

Anledningen till att vi styrt promenader till Österskär är för att där bor det typ millioner hundar, i alla fall fler hundar än människor (nja... en lätt överdrift, eller en stor då). Denna morgon fick vi bara två hundmöten - med samma lilla tax. Men det gick alldeles utmärkt. Typ.

Mitt "typ" nyss var för att Pingu var helt galen (en lätt underdrift) i början av promenaden (han var överlycklig av spänningen att vara på en ny plats); han höll på att dra omkull mig ett flertal gånger - men jag lyckades hålla mig på fötter, trots att jag förblindad av solen lyckades kliva i värsta leran samtidigt som Pingu gjorde världens megaryck. Taxmatten tittade skeptiskt mot mig och de två windsurfingkillarna som stod bredvid.... jag undvek att se åt deras håll, om man säger så...

Om ni undrar varför inte Wilbur och Linus är med på bilderna är för att de inte är med. De fick gå en egen kort liten promenad i "storstan" eller i Åkersberga "city" om man vill kalla det så. De brukar ju annars promenera i Österskär, så jag tyckte de behövde lite omväxling på dofterna. Spirou och Pingu däremot brukar ju oftast tillbringa sina kortpromenader i Åkersberga, så då blev det Österskär för dom (plus att det bor typ millioner hundar där).

Pingu tyckte det var så läskigt ute på bryggan med blåsten och de kluckande vågorna samt båtförtöjargnissel så han ansåg att det var säkrast att lägga sig ned.

Här står han dock på darrande tassar. Hehe!

Igår morse (eller förmiddag, då.. nja... tidig eftermiddag, kanske) så hängde vi på att lägga lite spår. Det var typ ett och ett halvt år sen sist. Om man inte räknar med då jag och Pingu gick våra hemmagjorda "latmansspår" (gick först ut i skogen med de andra hundarna och sen satte jag på spårlinan på Pingu och så fick han sköta sig själv, typ).
Bilden är från igår. Se hur fint han går i spårlinan... *harkl*

 Eller så var det så att han fattade nada (konstigt, va?). Här nosar han runt lite grann.

Här ställde han sig på en sten för att lättare kunna se vad Zero och Izza hade för sig på andra sidan två höga staket.

 Som ni ser så är han fullt koncentrerad på spårkärnan... *harkl*

"Men... hallå?!!! Vad är det här som sitter runt min mage?!!!!", undrar plötsligt Pingu och försöker dra av sig spårselet. Just det! Den väl erfarna spårhunden... *harkl*

"Hm? Vad gör dom där nere på åkern, månntro?", funderar spår-Pingu mitt i alltihopa.

"Öh, matte? Vad händer egentligen?", fråga en spårnovis Pingu.

"Men hallå!!!! Vad är det här?!! Min agilitykampleksak ligger och skrotar ensam för sig själv mitt i spårterrängen!!!", visar en ÖVERLYCKLIG Pingu. Jag tror att jag aldrig har sett honom så euforisk - någonsin!
Annars så tycker han att hans agilitykampleksak är tämligen småtråkig när vi kör agility (då oftast godis är en bättre belöning enligt honom).
Gissa om jag är ovan att spåra med en hund som tycker att spårslutet är roligare än själva spåret!!

"Min agilitykampleksak!!", skuttar, rullar och har sig Pingu överlycklig - och trasslar in sig i både spårlina, sele samt koppel.

"Åh, min agilitykampleksak! Vilken tur att jag hittade dig här ensam ute i ödesmarken. Vad jag har längtat efter dig". <3

 Sen fick Spirou visa framtassarna i spårlinan. Vilken skillnad! Han går metodiskt och lugnt tillväga, men så kan han det här också. Spåret korsade stigar ett par gånger, men det var inga problem, och vid ett ställe så gick spåret på stigen men vek sen av - inga problem för Spirre inte!

Visserligen var han ute på villovägar vid vinklarna, men han fixade till det på egen tass.

 Stolt Spirou efter att ha spårat. Det var länge sen sist, men han kommer ihåg. Borde ju spåra oftare, men jag är ju så himla lat. *suck*
Jo, jag kör ju bara lekmans-spår - inga spårpinnar och sånt tjafs. ;) Vi gör det som en rolig aktivering utan en endaste tanke på att göra det tävlingsmässigt.

Efter spåret så blev det uppletande. Dra på trissor, va!! :)

Här kommer en glad och lycklig Spirou i full fart med upphittad pryl.

Jag tycker att han var jätteduktig! Allra helst med tanke på att det var evigheter sen sist. Visserligen gick jag med honom i rutan, men han hittade prylarna helt själv - och levererade dom så fint så. Trots att de flesta grejerna inte var våra. Så det så!!

Har tyvärr ingen bild på när Pingu körde. Det fanns liksom inget utrymme för det - för det gick undan när Pingu var i uppletanderutan. Jag blev mäkta förvånad över att han faktiskt visade samarbete med sin matte, och levererade med bara små egna "utflykter". Slyngeln har visst mognat lite. Yes!! :)

Efter uppletande fick Pingu leka lite med Deedee. Jo, min slyngel-Pingu kan sitt hundspråk (vilket jag verklgien gillar att konstatera) - fast visst är han en envis slyngel. Det tyckte även Deedee. :)

Även i morse så tog vi en promenad i det hundtätbefolkade Österskär. Idag så mötte vi i alla fall tre hundar, men alla tre i "messtorlek" (ursäkta ordvalet, meshundar ;) ). Det var i alla fall nära att vi fick till hundmöten med större och mer pondusaktiga jyckar, men de smet precis förbi oss. Fast å andra sidan så blev det bra hundmöten; Pingu såg och begrundade samt fick/tiggde sen belöning av mig. Duktig, vovve!

Idag precis som förra gången så passade vi på att ha lite passivitetsövning vid en parkbänk. Pingu var jätte-duktig, fast å andra sidan så hade han denna gång flera spännande "prylar" att beskåda.

Så spännande så att man måste spontant lägga sig ned.

 Här spanar Pingu in en hund som precis har gått förbi oss.
Denne hund hade en tennisbollkedjekastande husse. De hade hållit på med detta ihålliga bollkastande (med bollkastare) i minst en kvart (eller två). "Det är väl ändå märkligt att hon är så tokig i bollar. Hon bryr sig inte alls om andra hundar. Det är bara bollen som räknas!", förklarade hussen glatt och stolt när de gick förbi. Ja, ja...

Den här (suddiga) bilden tog jag bara för att Pingu är så söt och fin.

 Jo, Spirou var också med.

 Och även han är söt och fin.

* The BIG no-no är när ens jycke svarar upp mot en. 

I tisdags morse så gjorde Pingu utfall mot en främmande hund. Han brukar inte ha problem med hundmöten, men denna gång blev det lite tokigt:

Pingu står stilla i slakt koppel och spanar in den mötande hunden (av spanieltyp och med pondus, alltså den typ av jycke som mina hundar mycket väl kan gå igång på). Jag hade velat ha Pingu närmare mig (det var ju nu han som stod "på frontlinjen"), men samtidigt så ville jag inte "störa" Spirou som valde att nosa i dikesrenen bakom mig istället för att intressera sig för den främmande hunden. Spirou har ett förflutet som "främmandehundgruffare". Helst hade jag velat kalla in Pingu, men jag avstod (och hoppades att det skulle gå ändå) för jag misstänkte att han inte skulle lyda mig, dvs vända ryggen mot den mötande hunden. Pingu gör utfall, jag tillrättavisar - och då fortsätter han "sitt grälmuckande" med mig - han svarar upp mot mig. 

    Gissa om jag fick "Buster-känsla"!

    På ett sätt blev jag inte förvånad över Pingus tilltag, eftersom Pingu har en gång tidigare visat upp försvar (mot människa, förut på kurs). En gång är ingen gång, men... ja, ni vet. Så nu vill jag ha hundmöten (och Pingu ska stå bakom mig) att träna på. Samtidigt så måste Pingu och jag öka på vår samarbete samt alllmänt trevligt gos. Bland annat därför så blev han häromkvällen "tvångspussad" över hela huvudet och full med mattedregel. :)