Icebug-säsongen är påbörjad och Alfrida hälsade på
Men det har välan ni alla redan upptäckt... om ni har varit utanför, alltså.
Bilderna här är i och för sig tagna innan den värsta isen hade lagt sig på gångbanorna.
Det är halt i skogen också. Zafir vet så väl (han ställer sig där helt självmant) att han ska vänta där på bergsknallen medan matte försiktigt tar sig nedför isbelagd terräng (se pilen). Trädstammen till höger erbjuder sig också en hjälpande hand (?) så man kan hålla balansen.
Vinteragilityträningssäsongen..
... har också börjat, men den är inomhus. Det funkar inget bra att köra agility med icebugkängor på sig; vare sig på matten eller hunden. 😉
Söta tjejgänget.
Alltså, Sharons blick (längs till vänster). Måste väl förstås även presentera resten (från vänster): Sharon, Shiloh, Zia och Sheena.
Ibland blir man positivt förvånad över sin byracka...
Det var dags att åka hem, och jag hade bara fuskstängt grinden, ställt den på glänt utan att låsa den medan jag gick bort för att sätta på mig ytterskorna. När jag hade satt på mig skorna, och kollar bortåt Zafir så ser jag att burdörren hade åkt upp på vid gavel, men Zafir satt lydigt kvar. Han kände nog på sig att det inte var rätt att kliva ut utan mattes tillstånd.
Skogsagilitysäsong
Ett nästan perfekt ställe att köra lite skogsagility. Skutt över de nedfallna trädstammarna och att kuta runt de träd som står upp samtidigt som man är följsam och läser av mattes handling. Eh? Ni får ha lite fantasi och tänka er hur det såg ut och gick till. 😉
Mitt i vägen
När man kör "Gåivägen!" (mitt kommando för slalommellanbenen) mitt på vägen. *fniss* //Den lättroade 😊
Haha! Mina grannar tänkte nog när de körde förbi. "Vad är det för tokig tant som tränar hund mitt i vägen? Dessa galna hundägare!!" när jag inte kunde motstå frestelsen att testa några övningar från igår med Zafir på vägen hem från skogen, som var ytterligare en hel-lyckad skogstur utan smitar-incidenter. 😊😀😊
En liten ståstillochhatråkigtenligtZafir-paus mitt i skogen.
Observera rådjursspåren precis intill.
Freestyle-lektionen
Vadå för "övningar från igår" undrar ni när/om ni läste texten en liten bit här ovanför. Jo! Den där freestyle-lektionen jag fick i present av mina snälla och trevliga klubbkompisar blev av "igår" (läs: lördag den 29:e dec).
Fick ju äran att få träna ett par timmar för superduktiga freestyleproffset och bland annat SM-vinnaren Jonna Smedberg. Fint ska det va, liksom! 😊
Har ju redan skrivit om det i det förra blogginlägget, men kan tillägga att Zafir fick värsta tokspringet i tassarna när vi sen kom hem. Det var visst rackarns jobbigt att behöva tänka och koncentrera så himla mycket, så tassarna behövde verkligen få springa av sig.
Det gick liksom inte ta nån bild på honom när han i racerfart flöööög fram. Det var bara tassavtrycken som fastnade på bild.
Tjohoooo! svishade han förbi, över stock och sten, runt, runt, runt och upp- och nedför berg och dal.
Efter värsta "jagärsåtröttihuvudetmåsteblåsautdet"-rusningen så skuttade Zafir vigt upp på altanstrappan och visade att nu är det dags för hans middag. Och matte löd honom... som vanligt.
Nyårsafton
Det har blivit som en tradition att jag - helt oplanerat - hamnar nere i centrum där vid 22.00-22.30-snåret på nyårsaftonskvällen.
Kände mig lite som en oansvarig matte där jag rastade jycken, men gatorna var så gott som tomma och tysta. En och annan taxibil körde förbi - och så var det några människoslynglar som förde liv uppe i p-huset. Jag var beredd på att nån kanske skulle få infallet och slänga nån smällare på oss, men inget hände.
Lugnt i Åkersberga centrum.
Bara någon enstaka fyrverkeriknallar hördes långt bort i fjärran. Zafir brydde sig föga. Associerade knallarna med godis, Schmackos-bitar, kvällen till ära. Supersmaskigt, sa Zaf.
Efter den korta rastvändan, blev det en nästan lika kort blixvisit på jobbet...
"Men matte! Är du inte klar snart, så vi kan åka till dina brorsor och fira nyår?", suckade Zafir lite otåligt.
Nu är vi där hos hussarna.
Bild utan fyrverkeri-sken.
Bild med fyrverkeri-sken.
Nej, jag skojar bara. Bilderna är tagna utan och med blixt - från mobilkameran, alltså.
Zafir brydde sig inte så himla mycket om knalleriandet utanför.
Jodå, han "boff:ade" lite, men inte så mycket mer.
Däremot när matte och husse gick ut vid tolvslaget för att kolla in omgivningens fyrverkeriande så protesterade Zafir: "Jag vill också följa med ut!!", men det fick han inte. Min andra brorsa var kvar inne.
Skogen - igen
Titta! Den gröna marken kikar upp. Inte mycket snö kvar. Hoppas det fortsätter så.
Trädkramar-Zafir.
"Puss på dig, trädet!!", omfamnar han trädstammen. Ja, Zafir älskar verkligen träd.
Nja, hans kärlek till träden kan ha nåt med att jag hade pressat in några godbitar i barken, men bara kanske. 😏
Passivitetsträning mitt i skogen. Matte ställer sig tillrätta med armarna i kors för att poängtera och ge signalen "Sittastillochbaravara".
Reflexigt
Visst är han extremt söt i sin ärvda reflexväst!
Och reflexeriandet funkar!! 😊😀
Alfrida hälsade på hemma hos oss (och flera andra)
Elavbrottet slog till på tisdagskvällen vid kl. 23.00. Nedan citat från Fb..
2 jan. Natten till onsdag, kl. 00.25:
"Strömavbrott. 😟 Det enda som lyser är Pingu, räddaren i nöden. 😊😉"
Pingu kan man lita på. I vått och torrt, eller rättare sagt i mörkret.
Onsdag, 2 jan.kl. 10.46:
"Strömavbrottet föll över en igår kväll vid kl. 23.00. Vid c:a 3-snåret på
natten fick jag för mig att åter igen kolla in EON:s hemsida... då dör
mobilen. *suck* Nu har jag inte ens en klocka! "Ska man behöva gå ut
till bilen för att kolla tiden?", funderade jag, men avstod, och
förlitade mig på mina ev dags/nattljusskills medan jag lyssnade till det
ena trädet som föll efter det andra."
Tur ändå att tallkräket inte
var längre. Den föll som - en fura 😉 - tätt intill bakluckan på bilen som stod där den mörka fläcken är (se pilen) framför den fallna tallen. Jag lirkade mig fram o ch
tillbaka med bilen, så jag sen kunde klämma mig fram på uppfarten ut
till grindhålet och oduschad komma till jobbet.
(jag fick alltså igång mobilen lite kort på morgonen innan den sen kvickt dog igen.)
En tämligen oberörd Zafir leker vidare med sina nu i mängder nyfunna pinnar att tugga på.
"What´s the fuzz?", undrar Zaf.
Haha! Zafir bara låtsas vara en cool jycke. Det hände nämligen några gånger när han likt en tornado körde sina rejsarfnatt i hundra knyck nedför trädgårdsgången ned till gårdsplanen - och han fick tvärnita - för det ligger en tall mitt i vägen!! Han brukar alltså kuta rakt ned och upp på kullen på andra sidan.
Torsdag, 3 jan. kl. 9.47:
"Rapport från Stava igår kväll: Vardagsrummet full med tända ljus. Rapport från imorse: - 5 grader ute med nysnö, plus 7 grader inne i vardagsrummet (där de nu släckta ljusen stod), plus 5 grader i sovrummet. Alltså jag sov i soffan iklädd vinterjacka o kuomastövlar på samt 2 fleecetröjor och tre filtar samt varm hund som absolut skulle ligga vid det andra soffhörnet istället för att ligga tätt intill och värma sin arma matte."
Torsdag, 3 jan. kl. 10.42:
"Hade igår pannlampan på mig inomhus, ffa när jag i brist på annan underhållning läste EN BOK!! Alltså en sån där antik sak man bläddrar i - och UTAN BILDER!! Märkliga tingestar! 😉
Jo, så ställde jag ut kyl- och frysvarorna på altanen (väl förslutna från fåglar o möss). Ångrar lite att jag inte tänkte på det igår morse. Har mkt att äta sen man får elen tillbaka.
Haha! Med tanke på temperaturn inomhus c:a plus 5-7 grader, så kunde jag iofs låtit kylvarorna vara kvar inne. 😉"
Nångång på torsdagens seneftermiddag så kom elen tillbaka. När jag kom hem efter jobbet så stod TV:n på för fullt och roade sig själv. Det var cirka 6-8 grader inne. Men sen följande morgon så hade elementen och lite värmeljus fått upp värmen till hela 19 grader - och vattnet rann i kran och dusch. Vilken lyx!! 😊😊😊
"Liiite" trångt att komma in med bilen in till gårdsplanen.
Lördag, 5 jan. kl. 12.48:
"Envis kvinna reder sig själv! 😊😉 Eller nja..?
Med hjälp av en liten bågsåg (heter det väl?) så har Zafir o jag nu röjt så bilen kommer in på gårdsplanen. Men!!
Har jag någon/några motorsågshändiga vänner som vid tillfälle - när
andan faller på - har tid/lust att hjälpa mig med resten? Alltså såga
tjockstammen i mer behändiga stycken. Det är mao inget akut.
Det finns även typ 3 träd som stormen har placerat "lite på svaj" där
man nog bör var flera som hjälps åt iom det nog behövs lite (?)
precision så inga olyckor händer. Men som sagt inget akut.
Och jo!! Vilket lyx med el och värme inomhus samt rinnande vatten i kran o dusch! 😊😊"
Varje gång jag får av en större gren så hojtar jag: "Tiiiimbeeeer!!"
"Hörru, matte! Du e inte riktigt klok!", muttrar Zaf.
Titta! Nu kan man lätt komma in med bilen. *stolt skogshuggare som gnolar på "I´m a lumberjack and I´m okay"*
"Matte... Du är inte riktigt klok!", konstaterar Zafir.
Så! Nu är det bara att hämta bilen, och glida in.
Fast.. med den där på svaj hängande björken måste jag nog ha hjälp med ett proffs tror jag.
När man vänder sig om så ser man att Zafir har satt sig uppe på jordhögen för att tigga lite godissök.
Söndag, 6 jan, kl. 12.46:
"Kort rapport från Skogshuggar-Kärran. 😊😊
Sakta men säkert (?) blir talluslingen allt kortare på min gårdsplan.
Jag lär mig vartefter - genom trial and error-syndromet - trädkaparteknik, men här var en rackare som
bokstavligt talat satte käppar i min annars så hjälpsamma o trevliga vän
tyngdlagen, men... envisast vinner - och så lite sparkar o våld så föll
den loss. Yes!! Hehe! 😊😊"
Yes!! Tiiiimbeeeer!! 😊
Kortare och kortare blir den.
Snart har man kommit halvvägs. 😉
Det kliar faktiskt i skogshuggarfingrarna att ta sig an den där talluslingen som hänger på svaj.
Kan nån förklara en sak för mig..?
Man har en nästan 6000 kvm stor tomt - och då måste hundkräket absolut sätta sig och glo precis under den svajande och till hälften nedfallna talluslingen.
Men Zafir! Kom och sätt dig nån annanstans!
Zafir gick därifrån, men strax...
Meeen!! Sitter du där nu igen!! *suckar*
Torsdag, 10 jan, kl. 18.38:
"Alltså, jag kan inte sluta såga! Det är som ett gift. 😉 De senaste två dagarna när man kommer hem från jobbet så åker den lilla bågsågen fram en stund.
Ikväll när man kom in så fortsatte jag, fast lite i miniatyr, typ. Såga som såga. Tall som en inte helt tinad falukorv. Kan förresten berätta att det är lättare att såga falukorv än nedfallen tall. 😊😊"
Onsdagkväll, utan blixt...
... och med blixt. Zafir hjälper till att dra bort kvistar och grenar.
Innan man åkte till jobbet kunde inte undertecknad nöjda skogshuggare låta bli att stolt ta en snabb bild på onsdagskvällens skogshuggarverke.
I pannlampans sken en torsdagskväll.
Såga, såga ej helt upptinad falukorv. Såg som fogsvans, eller rättare sagt brödkniv, same, same but a little diffrent. 😉😊
Kan för övrigt konstatera att makaroner och falukorv med en massa ketchup (!) men också en mängd sallad och småtomater smakade väldans gott så där på kvällskvisten efter en arbetsdag då man hade sprungit i jobbtrappans 20 steg ovanligt många gånger, och man enbart hade ätit en liten macka till frukost samt två pepparkakor och en övergiven knäck till lunch/mellanmål innan man efter jobbet har gått en nästan timmes hundpromenad samt lekt amatörskogshuggare hemma på gården. 😋😊
Hade egentligen tänkt avsluta dagens blogginlägg där, men...
Några bilder från igår och idag...
Plötsligt kom den! Från ingenstans så drog innerlig sorg och Pingu- 💗 -saknad över mig som en käftsmäll. Men jag hinner ändå väja innan den tog tag över min själ, och välja: "Ska jag låta den komma eller ska jag försöka tänka på nåt annat?". Jag råkar vända blicken till vänster och ser Zafir intill mig i soffan...
Och han ligger så där som Pingu brukade göra.. eller bara nästan. Zafir gör på sitt sätt. Min bästa Zafir. 💗
Man ser hur han viftar på svansen. Men vänta! Det finns en liten filmsnutt också...
Bilderna här nedanför är från 24 juni -17. Fina Pingugrabben! 💗💗💗
💗💗💗
Tillbaka till igår, fredagskväll. Vilket jag inte insåg att det var förrän nån kommenterade det på Fejjan (Pingu dog fredagen den 9 november, strax innan kl. 22.00).
Zafir skuttade sen upp och la sig tätt intill mig för en liten stund. 💗
För att sen sätta sig upp och lyssna. Det lät nåt svagt ljud utanför.
Lördagsskogspromenad - i solsken!
Fick infallet att gå in i "Vildsvinsskogen". Har inte varit där på evigheter. Det är också alltid lite trevligt/spännande att gå i vinterskog och man ser i snön att ingen människa har gått där på ett tag. I alla fall inte sen snön ramlade ned från skyn.
Jo, på en del stigar fanns fotspår, men konstigt nog inte på de vanligare stigarna. Jag undrade varför, vad är det man har missat? Kommer man snart bli varse det, vad det nu är för nåt, månntro? (Nä, det fanns inget.)
Zafir och jag står och lyssnar på korpen.
Vad är det för ena spår i snön? Räv (? hunddjur utan människospår intill) och... rådjur, trodde jag först, men...
... när jag kollade lite noggrannare så är det väl älg, i alla fall.
På den här godisstenen har alla mina hundar skuttat upp på. Från Baloo till nu Zafir.
Den här godisstenen var dock bara Pingus påhitt att skutta upp på. Den kräver lite balansskills. Det känns alltid lika trevligt när Zafir självmant skuttar upp på Pingus gamla godisstenar.
När vi gick där på den på sistone ej människobeträdda stigen, så funderade jag på att man kommer snart fram till "stupet". Hur ska jag komma ned utan att slå ihjäl mig? Är det månntro därför ingen annan människa har gått denna väg?
Fast.. jag hade ju mina icebug-kängor på mig, så det var piece of cake! 😊😎
Det syns inte på bilden hur brant det är. Här väntar Zafir så gentlemannamässigt på att matte ska sätta sina klumpiga fötter på stadigt ställe innan han far som en vig hind förbi mig...
... för att sen invänta mig igen på nästa ställe. Alltså, det syns inte alls, men det är faktiskt ganska brant nedför.
Sen när man kom hem... Alltså, jag kan inte sluta såga!!
Efter jag sågat bort denna del, så ställde jag in sågen i boden för att gå in för att få i sig lite frukost... Men sen såg jag hur Zafir hoppade över stammen i sin framfart och så såg jag en del ganska vassa grenstumpar.. Så jag gick och hämtade sågen igen. Som sagt, jag kan inte sluta såga!!
Nu idag, lördag, så har alla grenar forslats bort och alla vassa grenstumpar har avlägsnats från trädstammen, så nu kan Zafir använda talluslingen till ett roligt hopphinder under sin framfart ned- och uppför trädgårdsgången. 😊
