torsdag 25 oktober 2018

Nämen... Där satt den!! :) :) :) Nu är 2018-års tävlingssäsong definitivt slut


Varför sitter Zafir här prisrosettprydd och ser högfärdig ut? Scrolla direkt längst ned om du inte tyar med att läsa bloggberättelsen dit.

Söndag, 14:e oktober

Vilken söndag det blev!😊

Vet inte varför, men på nåt sätt gillar jag bilden av när pallplatsvinnare fotas. Det är en viss känsla i händelsen, typ nåt sånt.


Först var man domare på Agilityklubben S:a Roslagens lilla KM på förmiddagen i strålande solsken och beundra duktiga tävlingsekipage, och få domarpresent med choklad, blommor och blader. Enbart ett nöje med andra ord.😊

Duktiga KM-vinnare, ingen nämnd ingen glömd. AKSR är en liten agilityklubb som håller till - som synes - på en fotbollsplan.

Jag hade fått önskan om hitta på klass 2-banor (förutom blåbärsklassen, då), med andra ord med lite "fällor" här och där, och jag blev faktiskt ganska nöjd med banorna hur de sen blev irl - trots att så många diskade ut sig.
   Hm? Det lät ju lite elakt, men... anledningen till diskningarna berodde oftast inte på den stundtals lite kluriga banan (men med fina, flytiga linjer) utan i flera fall för att föraren plötsligt glömde bort att de hade en hund med sig.... och jycken stack iväg bakom ryggen och in/över fel hinder.


Domarpresenten. Tackar så mycket. 😊😋

Sen trodde man (!) att man skulle träna rally på seneftermiddagen, men ens lömska och luriga klubbkamrater överraskar en med tårtkalas inne i klubbstugan med presenter som verkligen heter duga!! Ni, klubbisar, vet vad en annan vill ha. 😊 Stort TACK ALLIHOPA!! 😊💗😊


Alla presenterna. Alltså, T-shirten var ju hur exklusivt snygg som helst. Den gör sig dock inte riktigt till sin rätt på bilden.

Pommes frittes-kryddan har sin egen historia, men för att göra en längre historia kortare: nödkrydda när det inte är nån skakpåse med krydda med till El Macon. McDonaldspresentkortet behöver dock ingen förklaring. Hehe! Och självklart istället för födelsedagschampagne fick man en Coca Cola-flaska. 😊😊
Jag blev glad - och imponerad - över det fina och påhittiga födelsedagskortet samt kuvert med bild på springerspaniel samt Pingu och jag själva i hög person i freestyle-action!!
    Och vad stod det i kortet..?

Jo! Wow!! Ni ser väl? Jag är ett litet freestylefan av Jonna Smedberg. Kolla in den här, vetja! Tryck på "här"-länken så flyyyger ni dit. Jag blir så imponerad av deras timing, fraseringen till musiken och flytet. Så jag förutsätter nu att jag kommer kunna allt det där efter denna kommande privatlektion. 😉


Hur gick det till när mina lömska klubbkamrater lurar en? Jo, det ska jag minsann berätta!!

Några dagar innan frågar en av mina närmaste klubbisar om vi ska träna rally på söndagseftermiddagen efter mitt domaruppdrag, och jag tänker: "Oj! Hon vill träna! Ja, jag är inte den som börjar undra varför hon nu plötsligt vill. Då kanske hon ändrar sig.."
    Ja, jag hade nämligen innan detta frågat några gånger om hon vill hänga på när jag och andra har tränat rally, men hon har alltid tackat för frågan men sagt nej.

 Ytterligare en till klubbis hänger också på söndagseftermiddagens träning. Hon har tränat rally förut, men nu var det ett tag sen sist, men... det var inte så konstigt heller.

Sen när jag rattar in på brukshundklubbens parkering så reagerar jag inte över bilarna som står där. Tja, jag ser att "Tjejligans" bil står redan där, och den där  andra klubbkamratens bil står typ alltid där. Hon tränar ju typ jämt. Med andra ord inte så konstigt.

Jag traskar upp till klubbstugan för att hämta rallyskyltarna... Kliver in i stugan, ser att det är folk längst in i lektionssalen (typ). Funderar om det är nåt styrelsemöte, träningsgrupp eller nåt sånt... Sen ser jag tårtorna uppradade på kafeteriadisken - och det går upp ett ljus!! De lyckades överraska och lura mig ändå. Rackarns!! 😉😊 Sekunden efter hoppar cirka tio stycken - hejt vilt "Ja, må hon leva"-sjungande och hurrande - fram ur dunklet.
   Det var lite lustigt (eller?) att av alla dessa - utom en - som kom för att käka tårta har nån gång under årens lopp gått kurs för mig. Man känner sig som en gammal inventarie på klubben, typ. 😉😊

 Det var trevligt med tårta så där på söndagseftermiddagen - och få presenter och hurrarop. Tyckte dock lite synd om min rallytävlingskompis som också blev lurad på köpet, typ. Men samtidigt var det väldans bekvämt att efter tårtätandet ha en rallyträningsbana färdig och klar när man till slut kommer ned till appellplanen. Tack för det, kompis! 😊


Jodå, Zafir fick träna rally sen efteråt.

Apropå freestyle...

Freestyle har (enligt mig) lite olika inriktningar när det gäller programmen. Personligen gillar jag mer när det faktiskt är en "dans" som går i takt med musikens fraseringar och kan associeras med texten.
    Jag är med andra ord inte ett större fan av när freestyleprogrammet är mer åt "teaterhållet", där jycken gör det ena fantastiska tricket efter det andra. Visst, det är mäkta imponerande av att se hundar hänga tvätt, svara telefon eller åka skateboard etc, men... Själv föredrar jag freestyle mer åt "danshållet".

 När det gäller mitt eget (mycket sporadiska) tävlande, så bryr jag mig heller inte så mycket om poängen. Det är känslan och det eventuella "konstnärliga" som är grejen för mig.
Det ska bli spännande att få denna privatlektion. Undrar hur hon lägger upp en enkel lektion så där? Kommer fokus ligga på tricksen eller innehåll i program eller vadå? Och vilken hund ska få gå? Eller ska man ta båda? Frågorna och funderingarna hopar sig.


En annan dag...

Pingu: "Jag får aaaldrig träna nåt. Det är bara Zafir och Zafir hela tiden.."
Pingu har somnat ensam och "övergiven" ute på altanan.


 Onsdag, 16:e oktober


Citat från ens Fb:

"Rallyträning - igen!!😊
Ja, det är nu träningsslutspurten innan tävlingen på söndag. Zafir (som nu har fått ordinarie plats i båda klasserna) var faktiskt ganska duktig, och sitt-stået börjar funka även i bana. 😊 Tacka sjutton för det som vi har passat på att nöta det vid alla möjliga - och omöjliga - tillfällen så där i vardagen.
Idag fick även Pingu köra en runda. Tror han tyckte det var lite småskoj. 😉"




Efter rallyträningen gick vi koppelpromenad i Tuna/Österskär. Haha! Den där Pingu hittar "godisstenar" på helt oväntade ställen, och Zafir hänger genast på.😀



Onsdag, 17:e oktober

Zafir födelsedag nummer 3.


Tycker de här fyra bilderna beskriver Zaffen på pricken: Dregelsträngar, ibland lite lurvig och otrimmad, ibland trimmad och fin och så hans älskade piporm.

Zafir vårdar den blekgröna pipormen ömt. Eh? I skrivande stund är den dock ganska trasig i mindre delar.



Torsdag, 18:e oktober, kursavslutning


Och så var det avslutning på agilitykursen...

Haha! Hade tänkt ut så fint med de två banorna vi skulle köra. Vi skulle börja med hoppklass och sen agilityklass, där man bara kunde lyfta in gungan och A-hindret. Balansbommen var redan på rätt plats där det var tomt vid ena långsidan på hoppklassen. Tunnlar (de flesta) och slalom skulle vara kvar där de var. Så fint uträknat. Vi skulle hinna om allt flöt på. *skrattar rått åt mig själv och min inbillningsförmåga*

Kursdeltagarna skulle också - förutom att köra banorna - få  turas om att vara domare.
    Det är något som jag anser varje tävlande nån gång ska få prova på. Dels för att få större förståelse för domarkåren (inte för att det är nå´ synd om dom, det är deras eget val att ställa sig ensam och allena mitt i banan) och dels för att man lär sig mycket av att stå där på "första parkett" och iaktta noga varje ekipages handlingsval - och "icke-handling". 😉
    Vi noterade inga resultat, för domargrejen var enbart för dennes skull. Helst hoppades man att de som körde banan skulle råka göra massor med fel.

När vi sen kvickt som sjutton skulle bygga om till agilitybanan, så strular hopphindrens placeringar. Jag får inte till det. *suck* Mycket för att jag kände en tidspress och gick från att noggrant stega ut till enbart använda ögonmått. 😕
    Så agilitybanan blev improviserad på plats. Alla hann köra, men vi gick över kurstiden. Inte för att det gjorde mig nåt, men vissa hade ju lång väg hem, och skulle säkert upp tidigt morgonen efter.

Trots mitt strul, så fick jag en fin avslutningspresent och kursarna fick tuggpinnar som nog deras hundar uppskattade mest.


Pingu var allt bra sugen på den låååånga pipormen.


Citat från Fb när jag sen kom hem:

"Avslutning på agilitykursen ikväll, och så har man fått instruktörspresenter igen. 😊 Tack alla duktiga kursekipage!!
Jättefin blomma (som inte gör sig till sin rätt på bilden), jättegod marmelad *mums* och så en JÄTTE-piporm ffa till Zafir. Han blev överlycklig, och även Pingu. Blev faktiskt lite konkurrens om den, Så Pingu fick leka med den en liten stund medan Zafir var inne.
Slutligen somnade Zafir i soffan tätt intill sin nya kamrat. 😊"

Kort dragkamp ute på altanen...
... där Pingu förlorade och fick lite snopet stå tomhänt kvar medan Zafir triumfierande raskt försvinner runt husknuten och börjar leka med sitt byte.
The winner takes it all!! En mycket nöjd Zafir.

Finvovvarna. 💗💗

I och med det blev lite konkurrens om pipormen så fick Zafir gå in en stund medan Pingu fick glatt leka med den.

"Det är min piporm!!", muttrar Zafir.
Sen somnade han tätt intill  sin nya älskade piporm modell låååång.



Söndag, 21 oktober. Rallytävling på Bro-Håbo BK (fast inte just där)


Det var ju en dubblerad nybörjarklass, och först var Zafir bortlottad med en tredje reservplats i ena klassen, men han fick till slut en ordinarie plats.
    Det var faktiskt lite småspännande under tiden han var på reservlistan att lite då och då gå in på SBK-Tävling och kolla läget, om man hade hoppat upp ett steg eller två på listan; liksom en tävling i tävlingen, typ. 😊 Och slutligen vann man en tävlingsplats till. Jippee!! 😊😊

Måste säga att jag är imponerad av Bro-Håbo-gänget som tyar med en sån här stor tävling med fyra.. nej, fem banor igång samtidigt. Alla funktionärer är glada och hjälpsamma. Jag sa faktiskt till en inropare att jag är imponerad av deras jobb. Tror hon uppskattade det.

"Vad säger du, matte?"


 Det var lite snålblåst och kyligt där på idrottsplatsen, men en annan har ju varit där förut, så det var ingen nyhet, liksom. Det var typ min andra vinst; att jag hade klätt på mig ordentligt, men det var nära att jag höll på åka ifrån min vinterjacka. Det hade varit ödesdigert typ.
    Varma vinterkängor, min smutsiga och trasiga men varma vinterjacka och så varm choklad i termosen samt en bekväm stol med uppfällningsbart bord samt värmande sittdyna för rumpan, så var allt perfekt, liksom. Man har väl varit med förr!! 😉😎😊


 Jag kan även berätta att väl på plats blev jag påmind om förra gången vi var där.

   Det var då Pingu smet över till banan bredvid och jag skämdes så mycket att jag bara ville därifrån. Det var så där nära jag bara tog mitt pick och pack och åkte hem, men det var tur att jag inte gjorde så, för det var ju där och då som Zafir erövrade sin allra, allra första prisrosett och sitt första kvalificerings-resultat i rallyns snirkliga och virriga, men oftast lustfyllda värld.


Väl där på tävlingen, så ångrade jag lite att Zafir och jag inte hade tränat just det där momentet att kliva över banbandet ordentligt. Det brukar ju ofta (i alla fall för mig) att när man värmer upp så är jycken med en så följsamt och fint, men precis när man kliver in i banan så tappar man jycken direkt.
   Men eftersom det fanns ett utrymme intill banan som var uppmärkt som uppvärmningsområde för det ekipage som strax ska in, så utnyttjade jag just den banmarkeringen som om det var ingången till banan. Så Zafir och jag "gick in på banan" flertal gånger innan vi sen gick in på riktigt. Smart, va?! 😉😊

"Varför hänger du en massa slipsar i halsbandet?"

Zafir och min första runda var B-banan, där startskylten var "en halvmil" in i banområdet, något som jag förr tyckte var en stor svårighet, men nu gick det hur bra och enkelt som helst.

Det var en kul bana med inte några sitt-skyltar överhuvudtaget (förutom startskylten, då). Nästan bara en hel drös med åttor (tre stycken) och serpentiner (två stycken, vänster- och högervariant).
    Medan vi gick dessa alla cirklar runt koner så var jag så koncentrerad på Zaf så jag tappade räkningen hur många varv vi gått runt konerna. Så jag gick enbart på magkänslan samtidigt som jag sa högt: "Jag har ingen aaaning hur många varv... Äh, vi går bara!" Undrar om domaren och skrivaren fnissade lite åt oss? 😉 Man måste ju underhålla och roa domar-/skrivarfolket. Eller hur?

Väntan på banvandringen ska starta.


Lite senare så råkar domaren passera oss, och då passade jag faktiskt på att säga: "Kul bana!", och jag tror nog att hon uppskattade det.

Sen när man fick protokollet, så var jag nyfiken om vi hade gått rätt antal varv runt alla koner, och jag ser "Fel Ö" på bara ett ställe... och det visar sig sen att det inte var på något av alla dessa åttor och serpentiner utan på en helt simpel och vanlig 360 graders vänster sväng.!
    Vet inte varför det blev dömt så. Den var i under långsamt tempo-mode, så måhända domaren inte tyckte att jag gick långsamt? Först tänkte jag att jag hade gått åt fel håll, men sen minns jag att Zafir och jag strulade till det lite, och jag ökade nog på stegen lite för att få han med mig. Men spela roll, liksom. Att få 83 poäng istället för 93, vad gör det? (man får alltså -10 poängs avdrag för "Fel övning")

Ja, vi fick 83 poäng. Bara två fjuttiga "nos" och sen denna "Fel Ö", och sen -5 poäng avdrag för helheten: "Helheten: Gnäller"

Och som vanligt tycker jag domarkommentarerna är det bästa och mest intressanta betyget.

"Fin runda. Bra tempo. Hh: gnäller"

Jag blir lite stolt över just "Bra tempo", för det är nåt jag typ hela tiden laborerar med; att gå lagom fort/sakta där man har känslan att jag tar kommandot och jycken blir alert och vill hänga med.

Jo! Vi hade lite tur med att en tävlande hade dispens att slippa "Spring", så den skylten blev utbytt till "Långsamt" istället. Visserligen hade vi inte tränat långsamt på evigheter, men mitt kommando till spring är "Ner! Ner! Ner!". Ni kanske fattar varför. 😏😊😉😉

Ja! Nu kommer jag på!! Zafir kanske hann sätta sig ned i den där 360 graders vänstersvängen i långsamt tempo. Det kan vara så.


Det gick väldigt bra även för Wila, som erövrade sin allra första rallykvalificeringspoäng! Och det på hennes bara andra tävling. Grattis tjejen!! 😊😊

Wila med Zafir i bakgrunden.

"Är det inte vår tur snart.", funderar Zafir.. eller inte då. Kanske mer: "Var är brudarna?" eller "Var är viltet? Jag känner ju doften av dom."

Kalle var också där med sin matte som har Zafirs pappa Kino. Eh? Kalle är väl halvbrorsa med Zafir? Äh, jag hänger inte med i släktskapssvängarna! Hur som så gick det väldans bra för Kalle också, som erövrade sitt första kvalificeringsresultat på hans första tävling till och med, väl?


Snart var det dags för den andra rundans banvandring...


Under banvandringen så ringer jobbet!!
   Jag svarar, och de behöver lite hjälp att hitta. Så medan jag memorerar banan så pratar jag i telefon och funderar varför och hur sjutton saker ligger till där på jobbet. Prata om multitasking!
Efter ett tag så råkar jag notera i ögonvrån att det är inte längre är så många fler som banvandrar... eller är det några fler än jag? Är banvandringen slut? Och jag går ensam kvar där ute i banan - olovandes - pratande i telefonen?!! Utan att ha märkt nånting..! Jag ser mig om...

Men nä, det var ett par till som fortfarande memorerade skyltar. Puh! Hade varit pinsamt. 😅

Strax innan Zafirs andra runda så hade det samlats ett helt gäng med ESS:ar runt vår lägerplats och vår andra banas startställe. Tja, är man poppis så är man. 😉 Nä, det var inte mig utan uppfödargänget som hade lite rallysammankomstsmöte (i dubbel bemärkelse 😉) för sig själva.
   Det var mest tjejer, och Zafir blev väl lite småkär så där som slynglar kan bli, men det ska gå ändå, liksom. Så jag fortsatte envist att försöka värma upp killen där intill tjejerna inför vår andra runda.

När domaren hälsade oss in på banan kände jag dock mig inte helt klar, men går in ändå. Det gick inte riktigt lika bra som den första rundan, men är nöjd och glad ändå. Det blev kval. poäng a la 73p. Två stycken "Fel Ö" varav den ena var på "Sitt-Stå". Attans!!

Jo, Zafir och jag har ju nött och nött detta "Sitt-Stå" både här och där, i alla möjliga - och omöjliga - vardagssituationer samt förstås när vi bantränat. Och sen så var momentet inte med på den första banan. Jag blev faktiskt lite besviken. Jag ville ju visa upp att han kan!
   Sen när den äntligen är med på den andra rundan... så kör hundkräket istället ett "Sitt-Sitt". Äsch! Äh, men det kommer fler tävlingar som han får chansen att visa upp att han - efter mycket om och men - faktiskt kan "Sitt-Stå".

Domarkommentaren värmde:

"Helhet: Lite ljud.
Bra jobbat att hålla ihop Zafir som verkar lite het idag. Bra jobbat! 😊"

Jag är stolt över att domaren såg hur jag jobbade att känna av Zafirs sinnesstämning; jag gick på och peppade när han tappade fokus, jag var helt tyst och lugn när han blev för ivrig och började ljuda som värst, jag la in mikropauser där det fanns tillfälle (vid sitt etc) för att lugna ned när han gick upp i alltför högt varv. 


Efter prisutdelningen blev det förstås fotosession. 😊😊


"Varför viftar du med godiset så där uppe i luften för?
"Nä, nu hoppar jag snart upp och tar det!"
Ser han inte lite högfärdig ut? 😉


Beskåda en alldeles nyckläckt RLD N-jycke, Zafirs allra första titel 💖.


Nästa år blir det rally i fortsättningsklass, och då kommer jag även damma av Pingu. Men nu är det sluttävlat för i år. Vi ses 2019!! 😊




lördag 20 oktober 2018

Alltså, ni får inte göra på det här viset! Varning för ironi, sarkasm och humor



Hur man använder en bruksstege; som huvudkudde. 😉😎


Kan ju inte motstå frestelsen att skriva ett humoristiskt (!?) kåseri om detta...

På en brukshundklubb nära dig



Okej, det finns den lilla parkeringen, den som först gjordes i tidernas begynnelse. Den ligger närmast appellplan och klubbstuga.

Den lilla parkeringen. Don´t mind the dirty car.
Just for the record: Samma bil, men ren (-are).

 Det finns även en större anlagd parkering på andra sidan av planerna, där en liten stig leder bort till den, och man måste passera en smal gångbro för att komma till och från själva brukshundklubbens marker (kommunens).

Bortom söthundar, belysningsstolpe och bänkar kan man skönja "spångbron" mot den större parkeringen.


De allra flesta använder den lilla parkeringen som ligger närmast, vilket ju är helt naturligt och ofta mer praktiskt. Framför allt om man har flera hundar och/eller har en massa packning/attiraljer/en drös hundprylar med sig.

Närmast den lilla parkeringen är lydnadsdelen av appellplanen. Agilitybanan är placerad på den bortre delen. Det finns även en bakre plan som är på andra sidan av en kulle, typ.

För att ta sig till planerna från den lilla och närmare parkeringen kan man antingen gå direkt rakt ned eller ta den lite längre omvägen (i och för sig beroende på vart man ska) till höger.

Den närmare ingången till planerna från parkeringen syns på bilden (nja) bortom häcken. Den andra ingången, den till höger om man kommer från parkeringen är den som på bilden är till vänster om söthundarna.

Det finns också en till väg, den som fotografen står på. Den får ni själva lista ut om det är till vänster, höger eller rakt fram. 😏

 

Hihi! Det är nu historien börjar...

   "Lydnadsfolket".. Ja, jag kallar dom nu så, mest för enkelhetens skull - därav citationstecknen, men en lydnadsmänniska kan - förstås - även vara en agility-/rally-/bruks-/nosework-/etc -människa. Och vi alla är klubbkamrater med varandra. 💕

Jo, "lydnadsfolket" har en längre tid stört sig på att "agilityfolket" passerar mitt över lydnadsplanen. Att det PLÖTSLIGT dyker en drös vilt studsande agilityvovvar upp bakom häcken och hamnar mitt in i inkallning med ställande eller mitt i rutan eller mitt i platsliggningen. Ja, jag har förståelse att det kan upplevas störande.


Här får man ha tungan rätt i mun för att inte krocka med hinder som står mitt i banan. 😉

För att undvika sådana "kulturkrockar" 😉 har man bett "agilityfolket" att istället ta omvägen till höger, men... antingen så har informationen inte nått ända fram eller så struntar man i den eller så går man den närmaste vägen för man helt enkelt glömmer bort sig och går där av gammal vana.
   Det har bestämts att nåt grindliknande ska spärra av den närmaste vägen, som ett "wake up call" typ, så man abrupt vaknar ur sina djupa tankar och funderingar om den stundande running contacts-, 2+2-, 2x2-, fram-, blind- och bakombyten-, jakkosvängar-, flygande japaner och /eller slalomträningen.

Zafir dagdrömmer och fantiserar om att en gång bli en agilitystjärna.. eller rallylydnadsstjärna kanske... eller helt enkelt få leka med sin piporm som ligger bakom hopphindret.


Det har även fixats (nja, halvt om halvt så där lite på sniskan) en liten grind som vetter direkt ut mot vägen nere vid agilitybanan, så "agilityfolket" även kan typ gena in och ut där före/efter uppvärmning-/rastningspromenaden och därmed slippa korsa lydnadsplanen och störa eventuella närvarande "lydnadsfolk". En smidig lösning på "passeringsstörningsproblemet".




Hm, nu har då förstås - av olika anledningar - den där "grindliknande" prylen uppe vid parkeringen avlägsnats från den närmaste ingången mot appellplanen, så alla - typ de flesta - går där ändå, men vissa vet vad som förväntas av dom och tar den längre ingången åt höger....
   Men hallå! Nu är det en massa "lydnadsfolk" just där och tränar. Då skulle vi ju stört mindre om vi hade tagit den andra ingången istället som vi nyss ratade och gick förbi! Vi går tillbaka igen.



Den längre ingången till vänster och den närmare (från parkeringen räknat) till höger bortom häcken. Jo, förresten! Ni ser väl Zafir inne i buskarna/häcken?


Nu, bara för några dagar sedan, så sattes det upp provisoriska fårnät vid den närmaste ingången; man kan inte längre passera där.

   Det har även bestämts att den lilla grinden nere vid agilitybanan, som ju från början var en problemlösning av rännande "agilityfolk" över lydnadsplanen, ska låsas (med kombinationshänglås) - för det är en massa utomstående folk som ränner där och tycker det är bekvämt och behändigt att släppa in sin hund och använda planerna som rastgård, typ. Man slipper ju gå runt upp mot parkeringen för att släppa lös hunden på planerna.


Efter ett par incidenter med att hund från agilityplanen har "förvirrat sig" bort till lydnadsplanen så har även ett fårnät satts upp för att spärra av de två planerna. Mest för att skydda de väna lydnadshundarna från de vilda och folkilskna agilityvovvarna. 😉 (Jo! Jag skämtar.)



Det är nu det komiska börjar gro i mitt störda lilla huvud...

När man kommer från den närmaste, den lilla, parkeringen, så ser man inte om det är nåt "lydnadsfolk" in action på lydnadsplanen, och man - lydig (!) som man är - inte burdust forcerar fårnätsavspärrningen vid den närmaste ingången, utan tar den längre åt höger... men hejdar sig för att man upptäcker att där håller ju "lydnadsfolket" på med sin träning...
    Nej! Nu måste vi vända tillbaka till parkeringen igen, och ta vägen ned till den där lilla grinden därborta vid vägen nere vid agilityplanen.... Man tar sitt pick och pack å en å annan studsande agilityvovve under armen och knatar iväg...
    Nej!! Grinden är ju låst! Vi kommer inte in! Vart och hur ska vi gå?!! Oj, vi får ta och gå runt hela klubbområdet, bort till den större parkeringen och då kanske...? Om de inte har sprängt den lilla gångbron... Alltså, agilityplanen är ju svårare att komma in till än Fort Knox, typ. 😀😀

Snälla! Om du ser en skock vilsna hundsjälar och mattar, så är det nog bara ett gäng agilitysugna varelser som letar efter en väg att komma till sin oas, sin fristad, sin idyll, där man känner sig som hemma, där man trivs som bäst här i livet. Led oss vägen, ack du snälla klubbkamrat!! 😊

När livet är som bäst: solsken, nyklippt gräsmatta, colaburk - och agility! (och en precis hemkommen Pingu-valp under bänken. Watch and learn, Pingu-valp)




Jag tycker vi sätter upp lite fler fårnät så vi får (!) en massa gångliknande korridorer som leder bort till respektive hundsportsplan. Det gäller bara sen att från början ta rätt korridor så att den hispiga agilityvovven inte hamnar bland det stränga IPO-folket eller att den curlade lydnadshunden inte trasslar in sig i agilityslalomets alla portar och fastnar tills matte kommer till undsättning.






Än så länge har vi inte en massa innätade gångvägar på klubben, men snart så är alla på plats, så vi aldrig ska råka möta varandra ansikte mot ansikte, nos mot nos.

Hihi! Men innan dess... om ni nu råkar möta ett gäng studsande agilityvovvar som tycks vara vilse, så vill vi bara kunna ta oss ned till agilityplanen... 😉


Ni fattar väl att jag bara skämtar och ser det humoristiska i det hela, men Zafir... Han är helt allvarlig. *host, host*