2016 - året då undret knallade förbi

Först och främst så har man under året fått både förtroendet samt ynnesten att få se min söta lillparvel Zafir växa upp till en vacker ung pojke. 💗

2015 var ju året då mitt kära "pensionärsgäng" gick ur tiden, Wilbur, Spirou samt Linus.

Numera är man ju en simpel 2-hundsägare, men det passar mig helt utmärkt; kvalité istället för kvantité, typ.

Zafir är "istället för" Spirou. (inside joke)

Pudlarna finns dock för alltid ingjutna i mitt hjärta, fastän det lär nog dröja innan det kommer en till liten pudelvirvelvind in till mitt hem... vilket samtidigt känns synd. Saknar pudelfnatt... eller inte om jag tänker efter riktigt noga. 😉

Liten parvel...

... växer och blir större...

.. större... Nä, vänta! Nu har han blivit liten igen!!

(nytt försök) Liten parvel växer och blir...

Jo, men visst... Nu blir han större...

... och större...

Men hörru! Nu har du i alla fall vuxit ur din valpbädd!!

Sin svans kan man använda till... att svabba golvet med. 😏

Zafir växer och frodas. Jag var ju lite orolig hur det skulle gå sen när Zaffe blev störig tonåring med tanke på att Pingu ju inte alltid är världens mest sympatiske, liksom. Fast det har hittills inte varit några problem, utan de båda uppför sig tämligen normalt och harmoniskt. Visst, ibland kan det vara "dispyter", men i vilka familjer är det aldrig det?

Lite promenadbilder från året som gått...

Alla dessa evinnerliga godisstensbilder.

Lillgrabben har nu blivit stor.

Och så har man gått några kurser under året...

Zafir startade sitt kursande med att delta på en HLR-kurs. 😊

Den här bilden är från den kombinerade valpträff- jaktlydnadskursdagen.

Vi har också hunnit med en valpkurs.
Visserligen var väl Zafir lite väl gammal för att fortfarande kallas för valp, men han fick dispens... typ. 😏

Hihi! Det tog ett tag innan han kom underfund med hur dörrar egentligen funkar. 😊

Fast numera förstår han sig på dörrarnas egenskaper.

Zafir fick en ny arbetskamrat.

Lilla underbart söta Malou.

Bästa jobbarkompisarna! Foto: Maria Eriksson.

Ibland åker man hem på lunchen...

Zafir vet minsann att man inte får röra mattes lunch.

"Om du inte lyder äter jag upp dig!!", varnar the angry bird.

"Nä, jag vill stanna kvar hemma. Åk du tillbaka till jobbet själv, matte!!"

Zafir har också under året varit så snäll och "köpt" två par skor till sin matte. Förutom Superfit-kängorna på bilden även ett par fodrade gummistövlar av märket Tretorn. Jag är faktiskt häpen över att ungspolingen har sån koll på sin mattes skostorlek!!


 
Zafir är också en fena på att simma. Till skillnad mot sin storbrorsa Pingu som inte vågar gå i längre än till magen - och det är knappt det!!

Zafir trivs uppe på trimbordet. Ibland när man är klar, så hinner jag knappt sätta ned honom på golvet innan han har skuttat upp igen.

Världens vackraste Zafir - med Stig Helmertofs och allt. 😊💝

Det som krokigt ska bli ska böjas i tid... och det gäller även agilityjyckar..

Först och främst måste man lära sig att vara tyst och lugn när man sitter "på avbytarbänken" och väntar på sin tur.

Det går bättre och bättre, men än inte riktigt bra.

Burträningen vid Pingus tävlingar hann i alla fall bli riktigt bra under tävlingssäsongen som var. Hoppas det håller i sig till nästa!

Så här ser det ut i hundkojan hemma.

Inför framtida agilitytävlande...

Först gången han lite trevande gick igenom en tunnel.

Lite spontan förberedande balansbomträning på lunchrastning.

"Så här gör du: Först tar du sats, sen skuttar du över trädstammen.", instruerar Pingu sin adept.

"Tjohooo!"

Och sen lite mer. på riktigt..

... men fortfarande i agilitylekskolan.

Passivitetsträning pågår på klubben.

Vinteragilityträning inne i Arningehallen, där Zafir nu för första gången fått köra med "de stora grabbarna och tjejerna", men bara några korta hinderkombinationer förstås.

"Öh? Vem är den vackre killen i fönstret?"

Watch and learn, grabben! Kolla hur BC-proffsen gör.

Man lär sig mycket även genom att bara vara hejarklack till Pingu.

Bilderna är från några av sommarens tävlingar.

Nästa år, Zafir! Då är det din tur att köra agilitytävling. Hur ska det gå? Hur ska det gå?

Men Zaffe har faktiskt tävlingsdebuterat! Han startade officiell rallylydnad och fick resultat fast egentligen var vi diskade eftersom jag ju plockade upp godis för att övertala ungspolingen att hänga med mattes rallymoves. Jag är hur som helst helt nöjd med hans tävlingsdebut på en stor tävling med flera banor igång samtidigt.

Just nu så går Zafir en nose work-kurs.

 Nose workprylar 😉och Zafir som ligger och väntar på sin tur.

Pingu hänger på träningen hemma.

Zafir var med på nosework-träning som var lite mer "på riktigt". Som en extra liten krydda var en söt löptiksboxer med, men Zafir brydde sig inte om henne ett dugg. "Flytta på dig, männ´ska! Jag vill fram för att noseworka!!", knuffar Zafir och ratar löptösen.

Zafir nosade på alldeles utmärkt trots att löptiken satt i boxen alldeles intill. Ja, det ska böjas i tid det som löptikståligt ska bli.

 

Nä, nu åker vi iväg till 2016 års tävlingar med Pingu!

Silver shade-duken är en av de bästa prylarna jag har införskaffat. Svalt och skönt i bilen.

Vad pysslar man med på tävling, då?

Rastning mellan loppen.

Fotosessions medan de andra storleksklasserna kör.

Men hallå!! Vi vill höra om själva tävlandet, ju!!

  Ja, ja, här kommer det; det otroliga som ju faktiskt hände 2016... (ett fånigt stort leende smyger fram över mina läppar)

Ser ni? Pingu sitter överst på prispallen - och det är på riktigt!!

Ja, det osannolika är årets sanning!! Helt oootrooooligt!!
    Efter allt... kämpande i motvind. Jag har slitit mitt hår! Efter att ha gett upp otaliga gånger samt sen lika otaliga gånger tagit nya tag. Får väl också erkänna att jag är ju inte världens mest energiske hundtränare - utan det blir mest så där spontant när andan faller på. Ja, jag har ju absolut inte bråttom, om man säger så.

Det var efter den här rallylydnadskursen som pusselbitarna liksom föll på plats - och förstås även beroende på att Pingu blivit fyra år fyllda och är numera en mogen hund.

Alltså, första tävlingen över den där magiska 70-poängsgränsen - så klämmer han till med en 90-poängare!!

Kvällstävling på hemmaklubben, Österåkers BK.
   Alltså, känslan jag hade inne på banan var makalös. Jag var efteråt helt slut; som jag jobbade inne på banan. Fick lite av en aha-upplevelse: Måste jobba minst lika mycket som i ett agilitylopp, det får inte finnas en minsta antydan till att slappa; varje mikropaus är i minutiöst avvägd för att balansera Pingus attityd.

Sen dra på trissor!! Pingu vann!! Olandstraktens BK. Foto: Nettan Bergendorff.

Pingu fick även utmärkelsen: "Domarens val" vilket ju är både roligt och hedersamt. 😊

Och... sen kom den tredje kval.poängen, Uppsala BK/HU - och Pingen kan numera titulera sig med RLD N.

Så fantastiskt!!

Har kört några rallytävlingar till i nybörjarklass - bara för det stora nöjets skull - samt träningen, förstås. 2017 har jag planer på att starta fortsättningsklass.... Det som får mig att tveka är att då ska ju jycken vara lös... *ujujuj* Helst vill jag fortsättningsklassdebuten ska ske på nån inhägnad tävlingsbana, men vi får se.



Pingu-grabben har ju också nått framgångar på agilitybanorna med!

Min fina Pingu! 💖

En överraskande tredjeplacering på Haninge BK!!

Äh, jag har inte nån koll på bilderna, jag raddar bara upp prisrosettsbilderna i en hög här runtom. 😊😎

Fast den här minns jag! Sala BK. Först överraskande blev han 3:a och nästa lopp så vinner han!!

Och så har vi den här gången!!!

Jycken går och vinner - igen!! Trodde inte det var sant.
    Det andra loppet var också himla roligt; tycker det är så kul när man hör hur publiken lever med. Alltså, det där "Neeeej!!!"-ropet från åskådarna när Pingu och jag klantar oss på det sista hindret är obetalbart!! Lovin´ it!! Gillar även mina egna känslor; kände inte nån besvikelse över det missade sista hindret - utan tyckte det bara var kul med publikens inlevelse. Agility ska vara kul!!

Väl hemma kunde jag inte låta bli att kolla in resultatet på SAgik-tävling - för att kolla om det verkligen var sant, samt förstås ta en bild på undret.

Nu får ni istället njuta av några Pingu-in-action-agilitybilder...

Alltså... den där hopp-pinnen är ju helt... FANTASTISK!!! Hörr´ni alla BC-jyckar, släng er i väggen!! Här kommer en ESS!! 😊😎😅

Ingen av mina hundar har haft en sån här tävlingsbok - där det står saker i den!! 😊

Härom dagen fick jag infallet att gå in på SKK:s hunddata. Först blev jag överraskad att de har ändrat layouten.. Ja, det var länge sen jag var där inne och kikade. Sen när jag fick upp Pingus sida så blev jag... riktigt rörd - självupptagen som man är - när jag såg vad som kom upp på skärmen: Pingu stoltserar ju med två titlar! Amazing! 😊

En del av 2016-års prisrosetter.

Bästa finvovvarna!! 💖💖

Tävlingar i all ära, men inget går upp mot en stilla skogspromenad.

Grabbarna tränar sig på att sola sig i stjärnglansen inför framtida segrar!

Efter att ha haft ett litet träningsuppehåll (typ) så är nu träningen igång för 2017 års tävlingsbanor - både rally och agility.

Smart att känna folk som går och vinner gratistid i träningslokaler. 😉

I mitt tycke världens finaste hundar. 💕 I alla fall på bild. 😏 Foto: Rosie Dahle.

Zafir klarade till slut inte av att sitta kvar längre medan vi förberedde banan, då blev han förvisad ut till toan (dörren man anar där till höger i förgrunden).

Okej, nu är jag redo för att fira nyår! Gott Nytt År på er allihopa!!