Agilitytävling, Väsby BK och Södertälje LKK

Lördag. Väsby BK

Jag kom faktiskt dit i tid, trots tävlingen började redan klockan 8.00. Ja, ja... den största anledningen att jag lyckades med den bedriften var helt klart den korta resvägen samt att small och medium inledde tävlingsdagen. Bilen släntrade in på parkeringen så där nångång strax före nio-snåret.

Hoppklass
  Pingu tvärtjuvstartar - och jag finner mig på stört (!) - kallar tillbaka och kör en omstart mellan det första och andra hindret, vilket syns på tiden, typ milijoner tidsfel, det vill säga 5,21 tidsfel och förstås en vägransfemma. Det hela resulterade i en... vänta måste kolla SAgiK-tävling.... fjortondeplats av 30 startande, med 10,21 fp.
 *sitter och försöker minnas loppet* Äh, jag tror att typ allt funkade bra förutom tjuvstarten, men den funkade ju också bra, eftersom jag stoppade honom. Såvitt jag minns hade jag ingen "målvakt", men det gick utmärkt ändå; Pingu ville ha sin speciella tävlingsboll som belöning.

Zafir tränar att vara i stängd hundbur. Bilden till vänster roar sig med att tugga på kamptofs, och på bilden till höger så har han lagt ned huvudet och bara tagit det lugnt. Under banvandringen inför agilityloppet, så assisterade Anneli burträningen med godisbelöningar. Tack för hjälpen!

Agilityklass

    Vad i all världen hände där då..? *funderar* Jo! Kolla själv så får ni se:

Pingu "halvtjuvstartar", det vill säga han kutar iväg precis halvsekunden innan jag säger mitt "Kör!". Sen tar han världens vidaste sväng med nosen i backen och flamsar runt. Musten går faktiskt ur mig när vi diskar oss (vilket inte alls brukar hända mig), och det tar ett par hinder innan jag får tillbaka skärpningen - och titta vad bra det gick då. Ja, är matte på så är (oftast) även hunden det. Han fixar slalomet, gör en fin tight sväng runt hindret som är efter tunneln och han fixar även balansbommens kontaktfält så fint så samt han vänder upp mot mig efter målgången (diskade). Duktig vovve!

Direkt efter loppet kände jag bara ett bläh, ville först inte kolla in filmsnutten, men det gjorde jag förstås ju ändå, och då ser jag att det var inte så tokigt.

 Ett par timmar efter tävlingen, efter att ha hemma inmundigat en tallrik jordgubbsfilmjölk med flingor, åkte vi upp till brukshundklubben för lite träning...

    Det var femton år sen sist som Therese och jag tränade hund tillsammans. Som ni säkert förstår så är det inte samma hundar denna gång. Då var det Baloo och Didrik...

 

En bild från förr: Baloo, Eskil-valp och Didrik samt Keaton-valp sovandes på mattes tröja.

... nu Zafir och Ozzy, samt Pingu förstås, men han satt i bilen när bilden togs. Foto: Therese Kvarntorp.

Visst är han läcker...

... Ozzy-grabben!!

 Sen när Rosie dök upp för rallyträning.. Ja, vi har ju anmält oss till en till rallytävling, ju! Så blev det rallyträning, på förekommen anledning.

Zafir fick för allra första gången köra en hel bana. Ja, med godisbelöningar lite då och då, förstås. Det gick över förväntan. Foto: Rosie Dahle.

 Man kan förstås knappt vara uppe på brukshundklubben utan att även köra lite agility, så lill-Zafiren har för första gången forcerat (nja, typ) platta tunneln.

Innan vi gick hem, så fick Pingu en riktigt agilitystartduvning assisterad av "sura tanten" Rosie. ;) "Öh? Vad den där tanten blev sur då när man lite så där nonchalant tjuvstartade!", visade Pingu förvånat och även lite räddhågat. Självklart så fick han stor belöning när han lyckades.

    Jo, Ester, Pingus gamla kärlek från förr (hon löpte en gång för typ tre år sen, det minns han som det vore igår, typ ;)), råkade också vara där, så det utnyttjades förstås sen när hon hade gått hem. Jag memorerade var Ester hade suttit (vilket jag sen fick bekräftat av Pingu), och använde platsen som belöning, men bara efter mitt "Varsågod!".

Man skulle kunna tro att mina två spaniels skulle vara helt slut efter en sån lång dag, men nädå. Inte förrän tjugo i tio på kvällen la de sig till ro i soffan.

 

Söndag. Södertälje LKK

 Som tur är... så kommer jag - faktiskt - iväg i tid. Ja, det var rackarns tur... för jag missförstår PM:ets vägbeskrivning... (här används inga GPS:er inte).
    Väl framme i Södertälje, vid en rondell där man skulle ta "den fjärde avfarten till höger" (vilket är i mitt tycke en realivt märklig beskrivning), så håller jag till höger när jag kör in i rondellen för att kunna räkna avfarterna ordentligt, men... Hallå!! Det var en sån där "falsk" infart till rondellen; körfältet styr bilen ut ur rondellen innan man ens har kommit in i den. Jag har alltså lyckats köra in på den första avfarten i denna rondell med typ tusen avfarter (lätt överdrift).
    Jag vänder vid det första bästa tillfället, gör ett nytt försök att tampas med denna rondell. "Eh? Hur blir det nu? Nu kommer jag ju från fel håll än PM:ets vägbeskrivning...", funderar jag högt för mig själv. Jag svänger ut från rondellen där jag jag misstänker är rätt avfart. "Ja! Titta! En reklamskylt om en golfbana. Man skulle ju köra igenom en sån...", tänker jag glatt och rattar vidare. "Hm? Men var är själva golfbanan...?", funderar jag vidare...

Sen upptäcker jag en skylt där det står "Brukshundklubb", som också är till vänster som PM:et babblar om, men... det stämmer inte riktigt... "Men hallå? Där tog vägbeskrivningen slut liksom, men det gör inte vägen. Men sen då?", protesterar jag medan jag kör genom ett i och för sig välbekant bostadsområde, och mycket riktigt så känner jag sen igen Södertälje brukshundklubbs marker... "Öh?!! Varför är det totalt folktomt för?!!", tänker jag förvirrat när jag parkerar bilen. "Var är alla människor? Largeklassen började senare.. men var är alla small- och mediumhundarna med förare? Var det inte idag? Var det inte vid den här tidpunkten? Eh..? Var det inte brukshundklubben? Hm..? Skulle inte toan vara bakom ett gult klubbhus? Alla hus här är liksom röda!!" Frågorna hopade sig, liksom...

Jag dubbelcheckar PM:et... "Södertälje Lokala Kennelklubb" står det så fint på PM:ets rubrik. SUCK!!!

"Var sjutton åkte jag fel? Hur i all världen ska jag hitta tillbaka till där jag nu åkte fel? Näe!! Jag åker hem!!", muttrar jag surt, med helt tappad motivationen till att tävla. "Ja, det här blir då den andra gången jag åker ända bort till Södertälje, för att sen i helt ej uträttat ärende bara åka hem igen, för att käka frukosten hemma på farstubron istället medan hundarna leker glatt på gräsmattan, fria med vind i spanielöronen. 
    Här är den första "Södertälje-historien": "Så kan man visst göra!!" , och här en till om typ samma sak: "Sala BK eller Såååå nära att jag gjorde en "Södertälje" igen".

 Hur som helst, så lyckades jag hitta tillbaka till den ödesdigra rondellen - och ta mig tusan! När jag rattar runt i rondellen så ser jag i ögonvrån en golfbanevägskylt, så ett till varv i rondellen - och ut på rätt utfart från rondellerisnurrerirondellen. Mycket riktigt så kör man igenom golfbanan; allt stämmer!! Men jag muttrar surt att det borde vara förbjudet att ha en kennelklubb och en brukshundklubb så nära varann. Som gjort för förvirring samt att åka fel.

 Jag känner igen mig. Jag har varit där förut. Jag förstår nu PM:ets upplysning om parkeringen är "ca 200m från tävlingsområdet". Nu förstår jag allt!! Jag minns också att de har en av Sveriges hundklubbars bästa "bekvämlighetsanrättning"; en riktig vattentoa i ett väl tilltaget rum med rinnande vatten samt väldoftande tvål. Sicket lyx, va!! Ingen trång, kvav, lutande bajamaja med - i bästa fall - sån där desinfektionssprit här inte!

Zafir på Södertälje LKK där maskrosorna blommar så vackert (?).

Agilityklass
 Startnummer 5. När Pingu och jag går bort till starten för den sista uppvärmningen samt innosningen av området*, så tänker jag småmuttrande: "Jag hyser agg mot denna plats." Sen tänker jag: "Det där var dumt tänkt. Inför ett lopp, alltså." Ja, så gick mina peppande tankar inför starten. Precis innan vi ska gå in för att starta, så fastnar Pingu i en luktfläck. Jag ser hur han hanhundsslickar grässtråna. Med milt våld lyckas jag få honom därifrån...

Vi går in för start.... och det går skitbra!! :) 
   Trots den intressanta luktfläcken bredvid startfållerutan, så är han med mig. Yes!! Ingen tjuvstart. Yes!! Tassar på kontaktfälten. Yes!! Är med mig efter målgång. Yes!!

En för mig helt okänd person kommer fram och gratulerar mig till fint lopp (jag borde nog skämmas att jag inte känner igen henne). "Plötsligt så händer det! Enträgen vinner!!", ropar hon glatt. Med andra ord, så har hon följt min "kamp" med Pingu-grabben. 

* Ja, jag låter honom nosa in stället, eftersom Pingu har en tendens att tappa intresset för "gamla belöningar", det vill säga leksak, kamptofs etc; de är inte roliga i upprepande belöningslekar. Detsamma med intressanta luktfläckar; de "håller" bara i ett par life reward-belöningar. Med andra ord, det som på ett sätt är ett problem (han gillar alla andras leksaker bättre och jag måste byta leksak ofta) vänder jag här som en fördel; han har redan nosat igenom det intressanta, och är därmed inte längre spännande.... förhoppningsvis..

Titta!! Hihi! Som vanligt (eh?) när det är utdelning av pinnar till Pingu, så är det alltid den sista pinnen.

Vet inte om man kan kalla nåt som händer typ en gång om året är "som vanligt".

 Om vi fortsätter i den här takten så är hoppklass1 fixad om tre år. :) 

Men vem har bråttom? Ja, inte jag i alla fall.

Zafir fick låna Pingus vinstkamptofs.

 I och med det var "en halvmil" till bilen och parkeringen, så fick Zafir helt enkelt kunna den där konsten att lugnt tillbringa lite tid instängd i hundburen medan jag banvandrade samt när Pingu och jag körde loppen. Det funkade helt utmärkt! I med ett tuggben (Pingu-vinst från... när det nu var? Dagen innan? Nä! Helgen innan var det väl?) som "underhållning" till Zafir. Det kom liiiite gnäll när tuggbenet var slut, men inga större utrymningsförsök.


Hoppklass1 A
Startnummer 20. Vad hände här då? *funderar* 
   Undrar om det var i det här loppet (eller var det det första?) som Pingu tänkte tjuvstarta, rycker till, men väljer att sitta kvar? Jo, han valde att sitta kvar tills jag sa mitt "Kör!". Kanske han kom ihåg "tant" Rosies hot dagen innan om att ta honom i örat ifall han tjuvstartar? ;) 

Det blev en femma nånstans, antagligen en vägran, men nu minns jag inte varken var eller hur. Det jag minns dock är att han rusar lite "halvdant" bort mot en annan hund efter målgång. Pingu kom tillbaka till mig direkt, men detta ofog ogillas verkligen!! Jag bad om ursäkt, och fick ett trevligt "Det är okej.", till svar. Tack!
    Pingu är inte så intresserad av sin speciella tävlingsboll efter detta lopp; han droppar den på marken för att hellre nosa runt. 
    Jag minns nu också att det var väl i det här loppet han var nosig i slalomet? Alltså, han gjorde det han skulle men hade mer nosande i huvudet än att kuta på mellan portarna.

Hoppklass1 B
I och med Pingus dumma "rusa-iväg-efter-mål-till-hund-fasoner" efter förra loppet, så "hyr" jag in "målvakt", men det skiter sig; blir dock för tätt inpå dennes start. Det är okej. Vi fixar ändå.
   Pingu är nosig, men vi tränar rallymoment och ömsom blir det godisbelöning och ömsom blir det "life reward"-belöning. Matte bestämmer. Men matte får jobba, jobba. Tappar honom ofta ändå.

Ingen tjuvstart (väl?). Pingu är dock flamsig. Mitt i loppet rusar han plötsligt ut från planen. Vädrar bort mot en av hans många förälskelsers tält. Söta Tosca hade gått därifrån för dagen... men vad spelar det för roll när man är så betuttad i en bedårande söt liten havannais-tjej.
    Hon hade ju varit där hela dagen. Mellan andra och sista loppet, när jag gick rastslingan runt planerna stod vi och Tosca-matten och pratade med varandra genom stängslet. Kan han då ha vädrat in söt-Tosca. Hon syntes inte, och jag märkte inget på Pingu.

Hur som helst, så kommer Pingu tillbaka från hans plötsliga utflykt från loppet - och jag belönar honom mitt på planen med tävlingsbollen. Vi springkampar bort mot de två sista hindren där jag lirkar ur bollen ur hans mun för att ta målrakan. Pingu skuttar glatt och har full fokus på mig efter målgång (diskade). Jag belönar glatt med bollen. Duktig vovve! Och kanske duktig matte.

Bäst av allt var att jag kom ihåg att hämta tillbaka tävlingsboken! :) :) (den var ju inlämnad för påskrift av tävlingledaren)

Posering hemma på tomten. Vet inte om han ser stolt eller fisförnämt stöddig ut.

Sen övertog Zafir vinskamptofsen i flygande fläng...

"Försök att ta mig, då!!", uppmanar Zafir Pingu.

Men Pingu var inte så lättflirtad till tafatt-lek.

"Äh! Då leker jag väl tafatt med mig själv då!", rusar Zafir iväg.

Dagen efter, på måndagen, fick kamptofsen följa med till jobbet. Zafir tyckte i alla fall att det var en god idé, och varför inte?

Agilitytävling Vallentuna BK och Ågesta, Sthlm Södra BK

Lördag, Vallentuna BK

Hur lyxigt som helst! Första start för largeklassen tidigast klockan 14.00, och så bara en 20-30 minuters resväg. Tretton minuter i ett slår det mig, där jag sitter i lugn och ro i soffan, att jag ska ju tävla om en timme!! Höll på att glömma bort det.

Första loppet (av fyra) för dagen var agilityklass. Få se vad jag nu minns...
    Pingu satt fint kvar i starten. Det blev väl två vägran, varav den ena i sista porten i slalomet. Jag misstänker (men behöver absolut inte vara så) att anledningen var att den nästsista slalompinnen satt snett, så det var bara att kuta tillbaks till första porten för att börja om igen... Ja, jag förstår att vi fick hela 9,29 i tidsfel.

"Nästsista *pust,pust* slalompinnen *pust, pust* sitter snett!!", ropade jag - mycket - andfådd bort till sekretariatstältet när vi kom i mål. Min enda tanke var att fixa det innan nästa startande. Jag blev förvånad över att de faktiskt hörde mitt rop trots min andfåddhet. :) (En mer vinnarskalle en vad jag är, skulle nog ha protesterat och bett om omlopp på grund av tekniskt fel, men äsch! Spela roll!!)
    Tack till Aslans Peter som jag hade "hyrt" som "Pingu-målvakt" för säkerhets skull, men det var helt onödigt, men... det känns tryggt att veta att nån står där - ifall att.

Ni ser väl att ens klubbkompisar Tomas med Gibson och Peter med Aslan blev etta och tvåa!! De båda hade verkligen en höjdardag i Vallentuna; de båda fick springa i typ skytteltrafik fram och tillbaka till prisbordet. Grattis båda två!! :)

 Hoppklass 1C
Ingen tjuvstart här heller, men jag sa mitt "Kör!" lite tidigare än vanligt (fegade ur, alltså), och det gick så bra så! :) Katarina både filmade och var "målvakt" samtidigt. Tack för det!!

Det blev lite väl vida svängar på slutet.

Och så här blev det på resultatlistan. Ni ser väl vilka som vann och kom tvåa, va!! Vad var det jag sa? Vilken dag för dessa gossar två!!

 När Katarina råkar gå förbi mig med resultatlistorna i högsta hugg, så säger hon: "Pingu var fyra hundradelar från en pinne!!", och min spontana reaktion var: "Oj!! Vad kul!!" :)
    Tja... en tvättäkta vinnarskalle skulle nog istället känna en bitterhet att vara så nära... men jag kände och känner fortfarande bara en enda stor glädje: Tänk att vara så nära!! *lycka*

Hoppklass 1B
Det var verkligen gränsfall (nja, nä) att Pingu tjuvstartade... om man ska vara snäll/dumdristig (välj själva) och se mellan fingrarna. Det blev två (!) vägran på det tredje hindret, och sen strulhandling borta i högra hörnet, vilket resulterade till en disk. Ja, ja... se själva:

Hoppklass 1A
Ja, hoppklasserna är inte i bokstavsordning, men dock i kronologisk ordning. Så det så!

Ingen tjuvstart, men jag fegade dock och sa mitt "Kör!" tidigare än vanligt. Väldigt vida svängar, men jag är glad att han faktiskt hittade rätt slalomingång, vilket är något vi (Pingu) har lite väl ofta svårt för när man kommer rakt på och i full fart. Sen klantar jag till det efter slalomet. Jag hade vid banvandringen tänkt gå på andra sidan om följande tunnel och  hopphinder, men... Undrar om det då inte blivit nån fulsnurrsvägran?
    Jag är även glad för släppet på målrakan. Duktig Ping!!

 Det blev en 14:e plats (av 38 startande) med 5 fp och tiden: 36,12 sek (vilket var över 10 sekunder efter vinnande jycke Aslan med Peter). Om vi inte klantat till oss den där fulsnurrsvägranfemman, så hade vi kommit på en sjunde plats istället. Ja, om och om, ja!!


 Jag tyckte Pingu hade skött sig så pass bra så att han fick nu efter sista loppet för dagen demolera sin speciella tävlingsboll till intet; allt fluff ligger nu i en sopsäck på Vallentuna BK.

 Tävlingsboll utan fluff.
Det är nu åter dags att inhandla en ny. Jag har alltid minst en likadan boll i reserv i tävlingsväskan.

Vad pysslade Zafir med under tiden som Pingu agilitytävlade?

Under själva loppen och under banvandringarna så vaktade han bilen, vilket ju är ett hedersamt jobb.

Och så tränade vi också på att tycka att hundburen är en utomordentligt trevligt ställe att vila på. Zafir är gärna i buren, men än så länge så har jag ännu inte stängt burdörren någon längre stund - och gått därifrån.

Fin-hundarna.

Söndag, Ågesta, eller Stockholm Södra BK, som det så fint heter.

Hoppklass 1A
 Hm? Försöker minnas... Kollar in resultatlistan på SAGIK-tävling.. Tydligen kom vi på en 19:e plats av 41 startande med 5fp och sex hundradelar i tidsfel. Jag minns inte ens hur banan gick.. *funderar ett bra tag*
    Jo!! Nu minns jag! Det var ju den där knöggliga banan, ju! Det var två hinderkombinationer där hur man än gjorde så blev det fel, liksom; en lång, rak tunnel där bakomsidbyte var det enda man (läs: jag) hann med, och då missförstod Pingu. Måste med andra ord träna detta.

Agilityklass 1A
Hm? Minns inte.. Kollar in resultatlistan på SAGIK-tävling... Vi diskade oss.. *funderar* Jo! Det var ju den där knöggliga banan, ju! ;) Den med två riktiga "fällor" (i klass 1 ska det egentligen inte vara några "fällor"). Flera hundar låste sig på balansbommen efter en tunnel när de istället skulle till A-hindret. Trots att jag visste detta, så lyckades jag ändå inte. Min mening var att hojta så tidigt som möjligt medan han fortfarande var i tunneln, men nä!
    Efter A-hindret så gick banan i ett hopphindervänstervarv, vilket var den andra "fällan"; att inte fortsätta rakt fram mot målet. Diskade som vi ju redan var, så struntade jag i vänstervarvet, tänkte passa på att träna målrakesläpp istället, viket gick så där - vilket visst var bara bra, för jag fick sen höra av Koy-matten att hon tänkte att jag inte var riktigt klok; en hund (med ägare) passerade nämligen precis efter det sista hindret som vi nu kutade rakt emot. Fast det gick bra; varken jag eller Pingu såg dom.

Just det! Kom precis på...
    Min stora oro inför loppet var att efter balansbommen så "vette" banan rakt mot framhoppningshindren, med andra ord fanns det risk att Pingu-odågan skulle få för sig att kuta ut dit mot nån stackars oskyldig hund. Så jag satte ut "målvakter" dit. Men det behövdes inte; Pingu var så fint lyhörd när jag hojtade "Pingu!!" efter balansbommen, och for rakt in i tunneln - precis som han skulle göra. 


 Hoppklass 1B
Pingu och jag har startnummer 1. Det blev en rackarns väntan på att sekretariatet, funktionärer eller vad det nu var skulle bli klara. "Äh, vi passar på att träna lite rally, då. Så här lite tävlingslikt intill ringside.", bestämde jag. Pingu var med på noterna.

Jag minns faktiskt den här banan. Den var lite knögglig. (har ni hört det förut?) Speciellt vid den andra långa, raka tunneln. Jag insåg under banvandringen att det enda sättet att vi skulle greja tunnelingången var att jag fixade till ett blindbyte innan, men för att jag skulle hinna med det, så måste Pingu sitta kvar ganska länge i starten... Äsch! Jag fegade i starten, ville inte riskera en tjuvstart - så jag hann inte. Det blev strul förstås.

Som ni ser så funkade inte ett endaste bakomsidbyte vid rak tunnel. Träna!! Tack Annika för filmen!! Speciellt tack för att den hackar så man inte fullt ut ser hur hackig min handling var, och hur knögglig banan kändes bitvis.

Agiliyklass 1B

Den här banan kändes faktiskt inte knögglig, men det var ingen "Kärran-bana". Hann ju inte med, ju!! Och det gäller oss båda, både Pingu och jag. Jag var fullt medveten om att starten med två hopphinder efter varandra och sen "krångelslalom" skulle bli för svårt för Pingu. Mycket riktigt så kutar han förbi slalomet, trots att jag tänkte på att inte komma för nära, utan mer skicka honom in i slalomet, men nä.

    Hela banan var som en enda stor vänsterkurva, med en liten högerknix på slutet. Minns inte var vi diskade oss... Nånstans mitt i, kanske? 

Trots dagens tre diskade lopp av fyra försök, så känns det bra. Pingu skötte sig i banan. Fast jag var liiiite orolig vid den sista starten. Det är kanske just när han börjar bli trött i huvudet som han har allra svårast att motstå luktfrestelserna runt om. Precis efter jag tog av honom halsbandet framför första hindret, så ser jag hur han vädrar snett bakåt. Tankarna far genom huvudet: "Ska jag bryta redan nu? Innan nåt dumt händer. Eller ska jag bara kallt köra som jag tänkt..?" Jag körde på, och det gick alldeles utmärkt bra. :) 

Den allra största behållningen var när en tävlande (typ okänd, men känner igen henne) säger att hon gillar Pingu, och att hon alltid försöker få till att se hans lopp. Vad överraskad och glad jag blev!! Jag som inbillar mig att alla typ hatar honom; att de är oroliga att han ska hitta på nåt otyg.

Zafir spanar in agilitytävlingen där två banor var igång samtidigt. Mycket att titta på i duggregnet.

Och så den obligatoriska burträningen för Zafir. Observera att nu är burdörren stängd. Det blev bara för en liten stund. Zafir började lite, lite smått krafsprotestera mot dörren. Vill inte avancera för fort, vill inte misslyckas, vill att han ska trivas, vill att han ska förstå att han får mer vinning av att vara lugn och avslappnad.

Kolla in Pingus underbara blick på bilden; lugn, avslappnad och lite smått oförstående vad för dumt och fånigt matte pysslar med.

Vägen upp och tillbaka igen.. agilitykurs, kennelträff, agilityträningstävling, rallyträning och -tävling samt agilitytävling igen

Kort resumé:
   Efter det där dumma sista agilityloppet på Nacka BK för några helger sen samt att Pingu som nån dag senare försökte göra processen kort med sin arbetskollega, valpen Malou (som fortfarande haaatar mig fast det nu har gått några veckor) så hade jag helt tappat tron på mig själv och förstås även på min fina Pingu. Men.... man kravlar (förstås?) upp igen!

Lite "sammanträffigt" så upptäckte jag att i det senaste Canis-tidningsnumret, så var det en artikel om just att hitta tillbaka till motivationen. Precis vad jag ju behövde, lite pepp, så jag började läsa...  men artikeln var ju så omständig, lång och trög, så jag tappade helt motivationen att läsa den ;)... ögnade igenom lite, hittade en sammanfattning att istället läsa igenom; fick kanske en liten pytteknuff uppåt.

Härom dagen/veckan fick Zafir åter bekanta sig med dom här figurerna; först var dom lite småläskiga, men han upptäckte nästan genast att de var ganska harmlösa knattar.

Hemkomst efter jobbet och lite tomthäng i solskenet. Plötsligt skuttade min blivande agilityhund upp på trädgårdsbordet. :) Jag lät honom hållas. Alla mina hundar (som jag har/har haft) tycker det är helt egalt att vara uppe på bord som är utomhus. De skulle dock aldrig få den tanken inomhus.

Jag var tidig till jobbet (!) och då tog vi en liten upptäckarstråt in till P-garaget i Åkersberga centrum. Det var lite spännande tyckte Zafir.

 

 

Agilityträningstävling Lindholmen, Vallentuna, Valborgsmässoafton.

Jag var på ett uruselt humör när Pingu, Zafir och jag äntrade tävlingsplatsen. Zafirs ivriga och upphetsade skrik samt koppeldrag gjorde inte saken så mycket bättre. Inte heller Pingus ivriga drag i kopplet fick mig på bättre humör, om man säger så... *mattemorr*

Fast sen när allt hade liksom lugnat ned sig, så uppförde sig bägge byrackorna ganska exemplariskt vid ringside.

Det var lite väl avancerade banor (agility- och hoppklass) för oss, men spela roll; det enda Pingu och jag var ute efter var två saker:
1. Ingen tjuvstart
2. Att han är med mig efter målgång.

I agilityklassen så tjuvstartade han, men mina duktigt hjälpsamma agilitycoacher hojtade till för att påminna mig om att bryta Pingus framfart och för att typ börja om - fast mellan första och andra hindret.
    Jag diskade oss frivilligt i en hinderpassage som egentligen var över vår skicklighet, bara för att känna att vi kan och för att känna flytet (istället för att hackigt hanka sig fram).
    Under själva loppet så ångrade jag mig lite att jag inte bröt och gjorde om när Pingu skuttade A-hindrets kontaktfält, och på grund av min lilla tvekan/ånger, så kändes banans sista hinder lite så där, fast spela roll, för Pingen var med mig så fint efter målgång. Mina trevliga utstationerade "målvakter" behövde inte rycka ut.

Jo, före loppet, medan vi väntade på start intill startfållan, så körde vi lite rallymoves, dels för att få upp kontakten och dels som typ rallyträningstävlingslikt träna inför den snart stundande rallytävlingen.

Zafir ligger under min stol och kollar in en helt ny värld för honom; agilitytävlingsvärlden.

Pingu höll sig på startlinjen i hoppklassen, alltså ingen tjuvstart. Dock började han att flamsa runt en del mitt i loppet, och jag bröt hans flams; satte om honom mitt i banan - och han skärpte till sig. Pingu skötte sig även denna gång efter målgång, fast vi var diskade, minns nu inte hur eller var.

 Tunnelklassen kändes riktigt flytig och bra. Kul!! :) Vi kom faktiskt på en femteplats. Jag fnissade lite åt prisutdelaren att hon var uppenbart överraskad över vår placering: "Hör och häpna! På femte plats Kerstin och Pingu..!" (inte exakt citat, men typ).

Just det! Inför tunnelklassen... eller var det hoppklassen, så var Pingu ganska intresserad (eller vad jag nu ska kalla det för) av en hund som var i sekretariattältet, men det grejade sig. *puh*

Direkt efter träningstävlingen...

... åkte vi till Waxholms BK för att fixa med agilityhindren inför måndagens kurs.

Zafir fick mingla runt med sina typ nyfunna hundkompisar medan vi tvåbenta fixade med hindren. Kul att se, framför allt med tanke på hans tidigare rädslor för främmande hundar.

Zafir rusade runt, runt och hade urskoj!

Självklart så passade han på att forcera lite tunnlar i förbifarten.

När vi ägnade oss åt att försöka borsta bort allt barr från gungbrädan så skuttade Zafir upp för att närgånget kolla vad vi pysslade med, vilket vi absolut inte var beredda på. Att gungbrädan då gungade till brydde sig Zafir inte om det minsta; han tyckte nog bara att det var lite extra spännande och så. Vilken skillnad mot fegisen Pingu!

Koy har självutnämnt sig själv till agilitytraineen Zafirs läromästare. Som ni ser på bilderna här ovan så övervakade han allt Zafir företog sig samt visade hur hindren ska forceras.

Här är det dock Zia som övervakar Zafirs (bristfälliga) A-hinderkunskaper.

Better safe than sorry, så klokt så välte vi sen gungbrädan på sidan, så att inte en liten nyfiken Zafir skulle klättra upp på den bakom ryggen på oss tvåbeningar... Alltså det som hände sen med A-hindret samt balansbommen. Dessa hinder är dock lite väl krångliga att välta på sidan, liksom.

"Men hallå?!!!"

"Vad har hänt med den där lattjo gungprylen?"

"Den funkar inte längre! Hur gör man, Koy?!!"

Tyvärr hann jag inte med att filma (som vanligt) när Zafir skuttade runt, fram och tillbaka, den välta gungbrädan och letade efter uppfarten och det där spännande gunget.

Zafir "hjälper" mycket närgånget och villigt till med att skruva och fixa med däcket.

Pingu (som legat i bilen och väntat medan vi hinderfixade) fick sen efteråt sig en liten promenad på egen tass med sin matte.

Fin-Pingu.

Kennelträff med jaktlydnadskurs, 1:a maj.

 Dagen efter träningstävlingen, så var det dags att ratta hela vägen bort till Hallstahammar för att träffa kullsyskonen.

Tråkigt nog så var jag så upptagen med kursen, så att jag inte hann med att fota hans syrror, men Mindie skymtar till där uppe i högra hörnet.

Zafir lyssnade noga medan kennelmamma höll kurs.

Det var ett givande kurstillfälle (kommer tyvärr missa de andra gångerna). Zafir uppförde sig bra och duktigt för att vara en liten sex-månaders ungspoling.

Här ett gruppfoto (som jag snott från Fb) på hela kursgänget. Foto: Monica Westberg.

Och här en (fusk-)redigerad bild på bara kullsyskonen (även den snodd från Fb). Hm? Få se om jag nu får till namnen rätt... Från vänster: Syrran Emi och pappa Kino, Maggie, Mello, Zafir (ni ser väl att han kollar in sin matte. Lite typiskt när han för en gång skull inte skulle kolla in mig utan kameran) och så Mindie.

 Vad vi gick igenom?
   Jo, först passivitetssnack som ju förstås samtidigt blir träning. Sedan kontaktövning (du får godiset om du tittar på mig), "vänd-visselsignal" (tut-tut, godis när du följer mig när jag backar) och jaktfot. Gillade uppfödaren/instruktörens träningsinställning. Blev peppad att fortsätta lydnadsträningen.

 Om jag ska betygsätta detta kurstillfälle, så blir det en... 4:a (som valp/kennelträff blir det dock en... 2:a).

Agilitykurs på Waxholms BK, måndag.

Jaha, så var det dags för agilitykursen för inhyrd agilityproffs. Haha! Jag hade ju helt glömt bort den här kursen, som jag anmälde mig till för flera månader sen. När jag en vecka innan kursen fick PM-mailet så fick typ en chock! "Men hallå! Då har jag ju själv kurs!!", utbrast jag högt för mig själv. Tur i oturen att min dubbelbokning uppdagades tre timmar och en vecka innan min egna grund2-kurs - och inte tre timmar innan samma dag. 
    Mina kursdeltagare var oroväckande medgörliga att hoppa över nästa måndags kurstillfälle för att deras instruktörs agilityförkovran... Hm..? Undrar varför de tycker deras instruktör behöver förkovra sig..? *menande* ;) 

Pingu kollar in läget.

Jag hade ju innan tänkt att det var ju en bra timing med den här kursen; jag behövde ju peppas upp, liksom...

    Hm? Nja, först kände jag mig inte alls upp-peppad - utan snarare tvärtom; typ idiotförklarad (nåt som jag absolut inte behövde just då). Fast... jag förstår fullkomligt, men samtidigt inte. Hen känner mig inte, instruerar förstås efter vad hen såg - och jag var totalt värdelös på första försöket till handling och Pingu flyyyger i väg rakt in i banan sin vana trogen.. Men jag var ju bara dumt stel och klantig, och tyckte mig inte därmed behöva få höra en längre och ingående "agilitylektion 1". Jag hade god lust att avbryta hen och säga "Jag veeet!! Jag klantade mig, bara.", men säger förstås inget; jag har ju betalat för hens agilitytankar och de fick jag, men skulle ändå hellre fått höra mer typ avancerade handlingsinstruktioner och mer pepp, vilket jag ju - som tur var - fick sen, de nästkommande passen på kurstillfället.

Men man lär sig alltid nåt:
1. Jag fick en välbehövlig putt i rumpan att ta mig i kragen och grundträna mera/bättre.
2. Bättra på min placering i banan (detta skulle jag velat få nöta mer på under kurstillfället, så att det liksom mer sätter sig).
3. Som instruktör fick jag en eftertanke på hur man inte bör förutfattat instruera, utan försöka ha inställningen att ens kursdeltagare faktiskt kan bättre, men bara klantade till det just nu, speciellt när man blir kritiskt iakttagen.
4. Blev välbehövligt påmind om skillnaden med att ha en knuten vs öppen handflata vid tighta/snäva svängar. Detta tycker jag är lite smått fascinerande; att jycken hinner se skillnaden och reagera efter det.

Om jag ska betygsätta, så får denna kurs en... svag 3:a. Skulle även önska en lite mer lättsam/skämtsam stämning. Det var trevligt, men lite väl tråkseriöst för min smak.

Genrep inför rallytävlingen, onsdag.

Här var det desto mer lättsamt och trevligt! :)

Förberedelse med väntande hundar.

Som ni ser på bilderna så är vi typ "mitt i smeten" inne i Åkersberga. Bra störning med passerande folk, hundar, bilar och smattrande mopeder samt lite flaskkrossljud från återvinningsstationen precis intill för att inte tala om pizza/pizzasalladresterna som låg precis intill ena rallyskylten. :) 
    Det hela gick så pass bra, så att jag till och med - på pin tji - la ut en leksak mitt i banan som extra störning för Pingu-grabben. Då blev det genast svårare, men matte fick jobba. Nyttig träning.

Sharon och Pingu väntar på att mattarna ska banvandra färdigt.

Pingu kollar in en förbipasserande hund (med husse) medan Sharon kör bana.

Rallylydnadsträning på brukshundklubben, kristihimmelflaxdag.

Ryktet viskade på fejjan att ett gäng skulle träna rally, och så nästlade man in sig i en till träningsgrupp. ;) Så det blev ytterligare ett genrep inför söndagens rallytävling.
    På gräsplanen på ÖBK så blev det dock svårare med störningarna än på grusplanen "mitt i Åkersbergasamhället", men jag kämpade på. Fick dock göra om några skyltar lite då och då. Speciellt vid andra eller var det tredje rundan, då Pingu upptäckte en kampleksak några meter från starten. "Vilken bra störningsträning!!", tänker jag direkt. Vi fick kämpa, både Pingu och jag. Frestelsen var stor, tyckte Pingu, men han grejade det - och fick då givetvis belöningen att få rusa bort till den kvarglömda kampleksaken.

Duktiga Bodil tränar "Stå"-skylten.

Agilitytävling, Västerås KK, lördag.

Jaha, så var det dags att åter igen åka bort till Västerås. Åkte ju samma väg mindre än en vecka innan.
    Kom otroligt nog dit i tid! Trots att largeklasserna var tidigt på morgonen. Allt var klart typ vid elvatiden på dagen.

Haha! Fast jag klantar mig förstås ändå....
    Agilityklass A, Det var två banvandringar. Pingu hade startnummer 31. Tydligen (?) hade jag hämtat Zafir efter banvandringen... Ja, det var ju varmt i bilen, och jag tycker mig ha gott om tid att traska tillbaka med Zafir till bilen. I godan ro fixar jag att solskydda bilen lite provisoriskt inann jag återvänder bort till tävlingsplatsen.... 
    När jag är tillbaka upptäcker jag att Koy är ju inne på banan!! Förutom att jag ville se dom, så var det nu enbart fyra hundar innan vår start. Så jag säger till inroparen att jag är på väg; ska bara hämta hunden också som är på andra sidan av banan. Med andra ord blir det inte mycket till uppvärmning för Pingu.

Pingu tjuvstartar. Jag bryter hans framfart och får tillbaka honom till mellan hinder 1 och 2 därifrån vi nu startar och fortsätter banan. Resten av banan funkar helt okej. Han är helt med mig efter målgången; min "inhyrda målvakt" behövde inte anstränga sig det allra minsta. 

Det blev en 19:e plats av 54 startande med 17,41 fp. 15 fel i hinder och så tidsfel förstås. Om jag minns rätt så blev det (antagligen) två vägran plus en femma för rivet hinder. Ja! Just det! Så var det! Han fick till en vägran på typ nästsista hopphindret, så att bommen föll i marken, men han småskuttade sen över den fallna bommen, och innan en vägran i ena tunneln. Med andra ord fixade han kontaktfälten. Bra!!

I väntan på nästa klass så passade man på att träna lill-Zafiren att uppföra sig intill en tävlingsbana.

Jag tycker han uppförde sig...

... helt exemplariskt...

... för att vara första gången på en riktig officiell agilitytävling. Se ni! Han har till och med lagt sig ned i lugn och ro för att spana in alla tävlingsvovvar som rusade förbi inne på banan.

"Titta! En förbipasserande hund!", kollar Zafiren

"Får man en godbit då?", undrar Zafir när han tyckte han var så duktig med "Stig Helmer"-tofsen och allt.

Agilityklass B, klantmajan Kärran var framme - igen! Plötsligt kommer jag på att det är ju strax banvandring... och Zafir är fortfarande kvar. Han borde ju nu vara i bilen! Han har aldrig förut varit ensam kvar medan matte memorerar bana. Han har aldrig heller förut varit inbommad i bur. Jo, han går in i buren, han sover i buren, men jag har ännu aldrig stängt burdörren...
    Först så velar jag lite.. Hinner jag rusa bort till parkeringen eller inte? Och ju längre jag velar desto mindre tid att rusa bort... Så jag bestämde mig för att Zafir kan visst sitta kvar fastbunden i markkroken medan matte går iväg för banvandring. Ärligt talat så var jag nog mer koncentrerad på hur Zafir skötte sig än själva memorerandet av banan. Några gånger så gick jag fram till honom för att kasta dit lite godisregn över honom. Zafir skötte sig alldeles utmärkt. Pingu låg ju också intill i sin hundbur.
    Sedan när det var dags för själva loppet, så var det tur att Koy hade ett mycket senare startnummer så att Koy-matten kunde vara där till undsättning ifall Zafir blev orolig.

Okej, ärligt talat (igen) var jag inte fullt koncentrerad på Pingu under tiden vi var borta vid startfållan; jag spanade om och om igen bort mot Zafir. Pingu var ganska oregerlig; nos, nos, nos sniffade han runt i gräset. Inte mycket till kontakt. Vi blev till och med lite "oense" om man verkligen bör markera mot en sopkasse eller inte. Det blev även också ett kort gruff när vi och ett annat ekipage råkade stöta på varandra runt ett hörn, typ. Tankarna i mitt huvud var mest om jag verkligen borde starta eller inte när jycken känns så okoncentrerad. Vill absolut inte att Nacka-fadäsen ska upprepas!!

Det är dags att gå in för start. Pingu nosar som vanligt framför det första hindret. Han lägger sig ned platt på magen för att kunna nosa ordentligt, inget ovanligt beteende för honom alls... men att sen lägga sig tillrätta på ena skinkan för att sen bara hässjande (det var ju varmt) glo oförstående (?) upp på mig medan jag förgäves försöker få honom att sätta sig upp... det är inte nåt som Pingu brukar göra.

Flashbacks och efterklokstankar från det där ödesdigra loppet i Nacka... Då satt han överraskande kvar när jag sa mitt "Kör!" och nonchalerade mig; han som annars brukar tjuvstarta. Vis från det loppet, så bröt jag dagens andra lopp redan innan start; jag hämtade kopplet som jag kastat iväg och kopplade Pingu, vinkade mot domaren för att visa att jag avstod starten.
    När vi går därifrån är Pingu glad och visar att han vill ha sin belöning, sin speciella tävlingsboll; alltså precis som han brukar göra efter ett lopp, men han får bara lugnt beröm, varken godis eller boll. Beröm för att han går intill mig och har kontakt.

Jag tror att det var bra att jag bröt på en gång. Sannolikheten att loppet skulle gått bra är tämligen liten. Varför han uppförde sig så där? Tja, vem vet? Kanske en kombination av den plötsliga värmen och luktfrestelserna samt även måhända mattes något bristande koncentration på Pingu med Zafir-spaningar istället.

Pingu fick sen slappa i lugn och ro i sin bur. Zafir kollar in agilitypubliken.

Kolla dregelsträngen!! :)

Rallylydnadstävlingen, Stockholms avdelningen, Kymlinge, söndag.

Otroligt nog vaknar jag - före - klockradiopipet!! 

Kändes lite sådär när jag ser att hundarna visst hellre vill vara kvar hemma än att åka bort på tävling. Strax efter bilden togs får Pingu glädjeskutt när han tror att vi inte ska åka bil (jag skulle bara gå in för att hämta väskan), sen får han tokspring i tassarna i sitt glädjerus. Motvilligt hoppar han in i bilen... eller rättare sagt får jag lov att lyfta in honom.

Jag har alltid lika svårt att hitta till det där Kymlingestället. Fast denna dag åkte jag bara liiite fel, inte så mycket, så jag var där i tid. :)

Här har vi tävlingsgänget vid vår fina lägerplats.

Zafir uppförde sig väl även vid rallyringside. Han börjar mer och mer vilja gå in i buren - och vara kvar där.

Izza och Zafir.

Bodil, som rallytävlingsdebuterade.

Izza-pissa igen. Det blev visst ingen bild på Sharon, men om ni har typ röntgenblick så kan ni se henne inne i svalkan under "ta-bort-solvärme-duken".

En liten bildkavaldkad på Izza och Katarina. De kom på en andra plats med 94 fina poäng. Grattis!! Deras runda såg så fin och trevlig ut. Så vill jag att det ska se ut när Pingu kör!

Sharon gick och blev RLD N! Grattis!!

Och hur gick det för Pingu, då?
    Jo, jag tycker/tyckte att det gick helt okej. Tyckte dock att det var lite tråkigt att Pingus paradnummer "Sväng vänster 270/360 grader" inte funkade alls. Han stod mest i vägen för mig. Och sen efter ligg-skylten så började han skälla, blev dock inte förvånad över det, likaså blev jag inte förvånad över att han strulade lite i "1-2-3-steg bakåt" med sina sneda sättanden; han liksom drar sig mot fot-position.
   Själva rundan kändes som sagt helt okej. Han var inte alls så nosig, inte heller en massa sträckta koppel...

Här nedan en liten bildserie. Tack Louise för att du fotade!!

Helt fantastiskt att han sitter fint vid startskylten utan en massa nosande. Startskylten, som för oss är itutat att det är den andra skylten som lyder "Sitt". Vår egna - påhittade samt osynliga - startskylt är nånstans precis utanför kantbandet.

Titta! Han är fortfarande med mig! Vid den andra skylten. ;) Men man måste jobba, jobba, jobba.

"1-2-3 steg bakåt". Vi andas och tar en mikropaus för att lugna ned Pingu och för att hitta koncentrationen.

Faktum är att till och med jag började bli pirrig mitt i rallyrundan! Antagligen för att jag kände att det kanske går vägen.

Jobba, jobba!

Jag blev något irriterad på mig själv att jag kände en besvikelse sen när jag fick reda på resultatet: 66 poäng. Så en rallylärdom till mig själv:

Att - precis som i agilityn - helt skita i resultat och poäng, framför allt den där "magiska 70-poängarn"; bara tänka på känslan, glädjen och (det eventuella) flytet. Om det nu skulle gå bra resultatmässigt så är det bara en extra rolig bonus.

Att - precis som i agilityn - minnas och glädjas av "delsegrar"; att vissa hinderkombinationer lyckades tjusigt och bra, kontaktfält funkar, slalomingångar - och i rallyn att man lyckas med tjusiga rallymoment.

Gillar kommentaren "Härlig energi". Är ganska less på "bra kämpat"-kommentaren. Att Pingu hela tiden drar sig före mig är något vi hela tiden jobbar på att få bort.

Titta här!! Vår allra första filmade rallyrunda. Aha! Är det så här det ser ut! Tack Katta för filmsnutten.

Jag har fått blodad rallytand! Vi vill ut å rallytävla igen.