Ånej! Inte ett "Kärran tycker till"-blogginlägg! Nu har hon varit ute på nätet och läst igen.
*suckar* Ja, får väl erkänna att så är fallet. Nu ska jag klaga på andra. För själv gjör ja alrig fel.
Gnäll nr 1:
Om man flertalet gånger råkat bli misstolkad för man har skrivit otydligt vad man egentligen menar, så bör man tänka till innan man nästa gång trycker på publicera-knappen.
Och när man t o m är medveten om ens brister, och till och med (igen) har regler för sig själv att vänta med att publicera innan hen själv kritiskt läst igenom sin text och inte fortfarande är i affekt, så begår hen samma misstag igen, och igen, och igen. Både i trådstart och i svar till ifrågasättande kommentarer som har droppat in. I dessa kommentarsvar bör även dom vara utan en massa nedsättande snorkigheter.
Jag tycker faktiskt det är lite märkligt. Och så ska hen vara professionell!! Men visst. Visst är det storsint att sen be om ursäkt, men... Nä!
Ett riktigt proffs ska inte behöva be om ursäkt, och om så ändå är fallet - gör det åtminstone proffsigt. 😉
"Men hen är trots allt bara en människa, och så mycket tråkiga omständigheter hade hänt runt om.", kommenterar flera till hens försvar. Jomenvisst, och då behöver man väl knappast ännu mer dumma tråkigheter. Tänk till, ett steg till.
Gnäll 2:
Då kommer vi in på det där med att ta eget ansvar. Lämpa inte över ansvaret på andra.
Det var en lång rackarns tråd om hundmöten för ett tag sen. Man beklagade sig över att andra inte gjorde som man ville att de skulle göra, liksom på dennes sätt, som liksom passade hen: "Hörni! Träna era hundar så ni kan göra som jag vill!
Duh! Träna själv!! 😉 Så du kan göra som du vill - fast - andra inte gör som du vill. Just det, ja!
Visst kan jag själv ibland bli lite småsur när folk - helt i onödan - "tränger sig på" alltför nära, men det är faktiskt lättare (notera: lättare - inte lätt) att träna sig själv och sin egen hund än att träna andra och deras hundar.
Gnäll 3:
Alltså, det här citatet var ju bara... *har inte ord*:
"Jag tycker att det är föråldrat att jobba gratis bara för att man har ett intresse."
Det handlade alltså om att jobba ideellt i föreningar, hundklubbar etc. Okej, min enda kommentar jag kan komma på är: "Vart är världen på väg egentligen?"
Gnäll 4...
Är egentligen mer en komisk grej än gnäll.
Citat: "Vi har kastrerat vår för att inte riskera att de generna förs vidare"Min förundran över ovanstående påstående övergick genast i elakt fnissande i samma takt som jag läste svarskommentaren:
"Vad menar du nu? Har ni inte koll på vad hunden gör??"
... som var precis min tanke. 😉
Nu till something completely diffrent, eller..?
Ser ni vem jag såg en morgon på väg mot jobbet för typ nån vecka sen?
Det är våååår!!! 😊😊😊
Vadå? En mås inte gör en vår... Vad menar ni?
 |
| Det här gänget går jag förbi typ varje vardag på vägen mot jobbet. I torsdagsmorse (alltså, det var en torsdag för nån vecka sen, typ) så tjattrade pojkänderna lika glatt som envist "Nu e det vååår!!". Tjejerna var däremot inte lika övertygade om vårens ankomst... om man säger så. "Hörru! Låt bli min rumpa!!", fräste det tillbaka och försökte fly fältet.. jag menar isen. |
Och till sist...
Det ultimata gnället:
Vad är vitsen med den där snön? Allt blir ju bara så himla mycket krångligare, ju!
Snöäcklet är i vägen - överallt! På tomten, på vägen, i skogen. Ja, överallt. Vad är det för bra med det?
Is på bilrutorna, vindrutetorkarna isiga så de inte kan göra sitt jobb, snö på biltaket - och man når inte upp för att borsta av det. Ena bakdörren har fryst fast. Det är is var man än går eller så är det snödjup ända upp till knäna. Det... tar liksom emot - hela tiden, ju!!
Nej! Ner med snön!!
Va?! Nej!!! Nu blev det fel!!
Bort med snön! NU!!!
Se bilderna här nedanför och förfasa er av snöeländet! (alltså, det var för nån vecka sen.)
 |
| Borttagande av plogvall pågår. |
 |
| Klart! Hela infarten skottad. |
 |
| Efter snöskottning fortsätter "beskärningen" av talluslingen. |
 |
| Lutade några avsågade grenar mot stammen bara för att mota bort folk att krypa under. Tallen var nämligen i det här läget "något" osäker. Rasrisk, liksom. |
 |
| Så här högt svajade talluslingen innan då man rätt så säkert kunde gå under den. |
 |
| Men hallå?! Nu kan man ju inte komma ned till gårdsplanen och bilen! |
 |
| Nä, just det! Så det blev en stampad omvägsstig åt vänster runt tallen och granen (som inte syns i bild). |
 |
| Men hur ser det ut längre ned.. eh? Jag menar upp (?) på talluslingen? |
 |
| Jo, däruppe har tyngdlagen och jag haft ett lite samarbete tillsammans. Lite lustigt det där att man vill att det ska knaka i trädet = det är på väg att falla, men är livrädd för att det ska knaka = man är eventuellt på väg att få trädet över sig. 😉 |
Jag kan försäkra er om att denna lumberjacktrainee tänkte och funderade länge mellan sågtagen med den lilla bågsågen. "Hur funkar det om jag sågar där? Hur kommer grenar och stam fara iväg när det - till slut - lossnar?"
Allt gick faktiskt som uttänkt. Tja, förutom den där gången när det brakar till - och trädstammen knäcks med stor hjälp av min samarbetspartner tyngdlagen längs med stammen istället för rakt av. Ja, det berodde nog på att trädet inte var så där jättefriskt.
Inga missöden förekom.. Nja, förutom när det nästa gång brakar till - och jag skuttar vigt (!) bort, men bågsågen rycks bort från min hand - och fastnar i stammen. Den satt fast som i ett skruvstäd. *suck* Alltså, den satt fast i "hålet" som uppstod i stammen. Sågen gick inte att lyfta och klämma ut därifrån, och det gick inte att fortsätta såga för själva "bågen" i bågsågen var i vägen.
"Äh! Nu behöver jag ju sågen för att få loss sågen. Tala om moment 22. Har ju bara en såg..." *står och glor på sågeländet och funderar* "Men ja! Jag har ju den där lilla andra sågen... fogsvans eller vad det nu heter. Hm? Kommer det fungera med den, månntro?", går jag in för att leta reda på den.
Haha! Denna lumberjacktrainee förstod sen varför man inte använder en sån såg till att såga itu trädstammar. 😉Det funkade ju inte!! Den lilla fogsvansen har ju alldeles för pyttesmå tänder/taggar/egg (eller vad sjutton det nu heter).
Jag står där och funderar och glor på mitt missöde... och plötsligt går det upp en ljus!! Aha! Det är därför en bågsåg är konstruerad som den är!! Man kan lossa själva "taggbladet" och då kan man dra bort den från trädstammen. Sagt och gjort!! Och sen fortsatte jag mitt envisa - och faktiskt lite roliga - sågande. Hihi!
Att mitt Alfridastormröjande tar "lite" tid beror mycket på min förmåga att komma ihåg saker och ting vid fel tillfälle, lathet, arbetstider och brist på dagsljus (av säkerhetsskäl undviker sågandet i mörker), men kanske framför allt på min "skjuta upp till sen"-filosofi. Äh, träden ligger där de ligger, och inväntar lydigt i platsställning tills matte kommer med sågen.(Ehuw! Öh? Det där lät lite... makabert med tanke på hundplatsliggning och sånt)
Och så måste man ju gå ut med jycken lite då och då, så trädstammarna får ligga kvar och vänta hemma på tomten tills matte kommer hem och tar itu med trädaktiveringen.
Bilden till höger: Zafir på en storsten i skogen.
Och sen kom den...
Värsta snöeländet, cirka två deccimeter, vilket är mycket för en inbiten 08.
 |
| När man öppnar dörren och kikar försiktigt ut på morgonen. |
 |
| "Men varför kommer du inte ut nångång, matte?", undrar Zafir när jag tvekade in i det längsta att gå ut. Hittade på allt möjligt som man bara "måste" göra innan. |
 |
| *skotta, skotta, skotta* |
 |
| Nu bara plogvallen kvar. |
 |
| Duktig hund sitter i grindhålet och väntar. |
 |
| Nu sitter han och kikar på grannen som drog ut med sin snöslunga. Sicket fusk med en sån, va! Ingen sport alls, ju! |
Måste tillägga att både plogkillen och grannen hjälpte till med det sista på plogvallen intill soptunnorna och det sista vid brevlådan. Tack ska ni ha!! 😊😊
 |
| Klart!! 😊 |
 |
| Nja, klart och klart... Sen har vi förstås gårdsplanen kvar... Börjar bli lite för höga snöhögar för att lätt lämpa av snömassorna som man har snöslädat upp från gårdsplanen. |
 |
| Trädgårdsgången ned mot gårdsplanen. Smal och dan och så talluslingshindret. |
 |
| Efter snöskottning blev det en tur ned till sjön. |
 |
| Väl hemma igen. Och man får lov att ta omvägen runt granen (till vänster, knappt synlig i bild) och björkrotvältan (till höger) för att komma upp till huset. |
Agilityträningssöndag igen
Jag fick låna Zack igen, och även Koy för första gången. Det var urskoj att köra båda!! 😊
Och Zafir fick låna Rosie. Det tyckte han också var kul 😊 , men roligast var leksaken som hon hade i handen. 😉
Zafir och Rosie.
 |
| Och så var det dags för matte att sätta på sig ytterskorna igen och dra hemåt. "Men att det ska ta en sån tid!!", suckade Zaf. |
 |
| Duktig Zafir som ligger kvar fast så många söta tjejer är där bredvid. |
No limit obedience, "Bäst var dag"-clinictjohejsan
Under två kvällar så var det föreläsningclinicgrejs för allmänlydnadsinstruktörer. Det var Maria Brandel och Siv Svendsen som visade och hade sig med både egna men mest andras hundar.
 |
| Jätteduktiga valpen August lyssnar noga. |
 |
| Nja, kanske inte så noga. Fast är man bara tre månader så orkar man inte lyssna hela tiden. |
 |
| "Men hallå?!! Vad händer här?!! Inkallning pågår på "scenen". |
 |
| Och så fick även August sina "fifteen minutes of fame". Omvänt lockande pågår här. Han var jätteduktig!! |
 |
| Sökövning demonstreras. |
 |
| Som ni ser så är "scenen" full av prylar, grejer, manicker och en och annan kon. |
Det var två givande kvällar där man fick ny inspiration. Kul att de lånade hundar från publiken för att demonstrera hur deras träningstänk funkar. Och det funkade! Intressant att alla jycker mer eller mindre fungerar på samma sätt. Det var också intressant att se hur de löste "problem" när jycken inte riktigt svarade som de ville.
Jag menar, det är ju just det som är det intressanta! Annars så ser man alltför ofta filmsnuttar på nätet i olika hundträningssidor där man får se en fulländad träning där hunden uppför sig perfekt, och det hela beskrivs med orden: "Titta så duktig hunden är! Denna hund gick hos en annan instruktör, och denne sa att jycken var ett hopplöst fall - och borde avlivas, men se hur duktig jag är, som använder mig av en annan träningsfilosofi.", men man får aldrig veta hur de har tränat hunden. "Nä, så klart! Vill du veta det så får du minsann gå kurs hos mig, och betala för dig, vettu!"
Ja, ja... Men hur går det med träden och sågningen hemma på tomten?
 |
| Ja, titta!! Ser du? Nu kan man kryssa sig genom talluslingen som har barrikerat gången upp till huset. |
 |
| Nu slipper man vare sig huka sig under eller kliva över, bara zickzacka lite. |
 |
| Likadant när man går nedför gången mot gårdsplanen. Vilket lyx!! 😊 |
 |
| Zafir hjälper självklart till med att dra bort riset. *harkl* |
 |
| Och titta nu då! Det här är nån dag senare. Nu behöver man inte ens zickzacka!! Och den där "säkerhetslinan" (läs: gammal spårlina) är också bortmonterad från tallusling och halvvisset lövträd. Tyckte det var bäst så innan den spända linan gick av med en smäll och med risk för att få den i ansiktet. Det var lite klurigt att få bort den hårt spända linan utan att klippa av den, men med lite list och teknik så... //Skogshuggarproffset. 😎😉😊 |
 |
| Stolta och nöjda så gick vi till slut in. Alltså det är så svårt att sluta såga. Det är som ett gift. Bara lite till.. Bara den där lilla grenen, och den där.. osv. |
Zafir och jag ser på alpin-VM
 |
| Jag misstänker nog att Zafir tycker det är ganska skönt att vara ensamhund. Får ha sin matte helt för sig själv. |
Ja, ja.. Strunt i det. Men hur går det med sågningen egentligen?
 |
| När man sågar utan risk att få nåt i huvudet, så går det bra i pannlampans sken. |
 |
| Titta! Gången ned till gårdsplanen är helt talluslingsfri!! 😊 |
Skogen
.. är helt värdelös nu för tiden...Först går man koppelpromenad på vägen. Sen tänker man att man kan ju gena genom skogen tillbaka hemåt. Men vad har de gjort med skogen?!! De har lagt dit förrädiska vattenfällor under snön och isen!! När vi nästan var framme så... så... så... Ja, jag stammar av vrede. Det gick ju inte att komma framåt. Det var djup vattensörja åt alla håll och kanter. Okej, om man inte ville pulsa i knähög snö vid sidan om, alltså...
Vilket vi nu fick lov att göra. För vända och gå hela vägen tillbaka ville vi icke!! Dumma!! Hatar snön!! 😡
 |
| I och med mattens lite prekära och problematiska situation så ville man inte att ens ystra och viltspårningsvilliga hund skulle löpa amok, så ville jag ha honom bakom mig - och i koppel. |
 |
| Men ens jycke tyckte det var en ytterst dum idé, och ville hela tiden knuffas och tackla samt gå om en. Men det fick han inte! Då, bara för att retas och vara dum, så envisades han att hela tiden trassla in tassarna i kopplet. "Ska det vara så himla svårt att låta bli att trassla in sig?", muttrade jag surt. Zafir tyckte då att hans matte var dum och orättvis. |
 |
| Bilderna är förstås tagna efteråt när vi var sams igen och hade lyckats tagit oss förbi den där lömska och förrädiska issörjesjön mitt på där det annars brukar vara en bred fin stig - alltså på sommarhalvåret. Dumma vinter! Dumma snö!! 😡 |
En annan skogspromenad...
 |
| ... och jycken tänker först smita iväg några gånger - men han vände tillbaka genast varje gång!! Va?!!! Har jag plötsligt fått en lydig (och lycklig?) hund?!! |
 |
| Och när man sen kom hem, medan man väntade på att ugnen skulle bli varm... så sågade man lite till. |
 |
| Till och med Zafir började avverka träduslingarna. |
 |
| "Öh? Sa du middag?!" |
Alltså, det går inte sluta att såga. Ugnen hade nog varit varm i en timme innan jag lyckades få mig att sluta såga. 😉
 |
| Här har jag så smått börjat "gnaga" och såga itu delen av talluslingen som ligger på marken i backen. Jo! Ser ni lilla vedklumpen som ligger ovanför Zafir? Jag blev lite stolt över mig själv när jag kom på att man kan använda grejer (alltså vedklumpen) till att underlätta itusågningen av stammen (pulade in vedklumpen under stammen). Teknik, tyngdlag och återanvändning i ljuv harmoni och samverkan. 😊 Gillar sånt. |
Motorsågshjälpen är här!! 😊
Först kapades den första tallen i småbitar. Alltså den som låg nere på gårdsplanskanten.
 |
| Under tiden försökte Zafir få igång Zkräpet till att (kär-)leksleka med honom. Zkräpet (världens bästa namn 😊) var föga intresserad, om man säger så. "Hörru, pojkspoling, låt min rumpa va!", visade hon hur tydligt som helst. |
Sen fick jag prova att motorsåga!!
 |
| Titta!! Värsta proffset ju! Foto: Linda Zakariasen. |
Det här var allra första gången jag ens höll i en motorsåg. Det var både lite nervöst och skoj! Jag fick noga instruktioner av bästa motorsågsläraren hur man gör. Han instruerade lugnt och informativt och var mycket noga med säkerheten.
Jag ska nog skaffa mig en egen liten motorsåg... Hm? Fast då... med tanke på mitt fanatiska sågande... så kommer jag inte ha ett endaste intakt träd kvar på tomten... eller huset blir nedsågat i småbitar... osv.
 |
| Tänk att några av dessa vedklossar har jag sågat itu!! //Stolt trädsågarrookie. Undrar om Zafir är lika stolt som hans matte är? Kanske han istället är orolig att matte ska börja såga itu allting hädanefter. |
 |
| Talluslingen som fortfarande dinglade i luften fick jag dock inte ta mig an för motorsågsproffset, och det ville jag inte heller. Kluriga saker är till för proffs. |
 |
| Han fick jobba "lite" för att få ned talluslingen till säkert läge. Hehe! Jag tror nog att motorsågsproffset är lika envis och fast i sågarträsket som jag. Det går inte att sluta såga!!😊😊 |
 |
| Under tiden som fighten mellan man och tallusling pågick så pågick det detta en liten bit därifrån. Zafir ser med beundrande kärlekskranka blickar mot Zkräpet: "Åh, vad du är söt!" Zkräpet ger dock onda ögat tillbaka: "Fy, vad jag hatar dig, fula, klumpiga spanielpojkvasker!" |
 |
| Skogsröjarproffset och hans hundar vid hans sida när jobbet är utfört och klart, och man kan pusta ut en liten stund på den nu besegrade talluslingen. Öh? Näe! Zafir är min!! Hans egen söta Zkräpet sitter tätt intill hans fötter. Hon syns knappt, men hon är där. |
 |
| Ahhh! Äntligen ligger talluslingen på marken utan fallrisk. Tackar så mycket för hjälpen!! 😊 |
 |
| Zafir passar riktigt bra i skogsröjarbilder. |
 |
| "Va? Ska vi gå in nu? Öh? Sa du middag, matte? Jag kommer!!!" |
 |
| Söt-Zafir. |
Pingu, Årets Agilityspringer 2018
Det har jag ju inte berättat... När jag fick reda på det så grät jag faktiskt en liten skvätt.
Jag hade ju tvekat att skicka in våra resultat till "Årets!"-uträkningen. Dels för att vi, Pingu och jag, enbart hade ett futtigt felfritt resultat (individuellt) och dels för att Pingu ju inte längre finns här hos oss. Men vadå? Jag skickade in ändå. Både till Springer Östras och stora Springerklubbens "Årets"-tävlingar.
Och så går han och vinner igen - andra året i rad! Visserligen för att ingen annan har skickat in, så andra året i rad vann man på WO, men... man får skylla sig själv. Deltar man inte så kan man inte heller vinna.
Jag, med min något morbida humor, fnissade lite åt uppmaningen att fota hunden med den fina prisrosetten och skicka in till Springertidningen och till respektive hemsidor. Nja, nu är just den biten lite knepig. Ja, ni fattar.
Så ni får förra årets (2017) vinnarskrytvideo istället.
Zafirs ESS-utmärkelser 2018
Ja, till och med Zafir har nosat lite på dessa årslistor. Tro det eller ej!! 😊 Jag är stolt över lillkillen! 💖
Springer Östras Rallylydnadshund 2018
1:a SEU(U)CH LPI NORDVCH RLDN RLDF RLDA Mountjoy Scurry Simon, Magnhild Lövstedt, 20 poäng
2:a Lizziardhs Greta Garbo, Åsa Dahlbom, 16 poäng
3:a Lindcroft Majestic Marvin, Kerstin Eriksson, 12 poäng
4:a SEU(U)CH SEVCH SEJV-14 RLDN RLDF LDStart Mountjoy Scallywag Sam, Monika Jansson, 8 poäng
5:a RLDN Lost’n Found Don’t Stop Me Now, Cecilia Strömberg, 6 poäng
Zafirs pappa fick med andra ord guldmedaljen och hans son bronset. 😊
Och i stora Springerklubben...
Årets rallylydnadsspringer 2018
1 SERALLYCH SEVCH NOVCH SELCH RLDN RLDF RLDA RLDM LPI LPII Baucoon Belive It Or Not 244 Camilla Jyrmark
2 SERALLYCH SEVCH LDStartklass Wilmio's Girl For All Seasons 241,5 Emma Bergström
3 SEU(U)CH NOUCH SERALLYCH RLDN RLDF RLDA High Score Made Of Honey 235,5 Maria Magnusson
4 SEVCH RLDN RLDF RLDA LPI Beeline Prescious Pearl 196,5 Kerstin Bengtsson
5 NORDVCH LPI RLDN RLDF RLDA Irma 170 Ennelie Sjöberg
6 SEVCH RLDN RLDF Kristaras Happy Heaton 118,5 Marianne Olsson
7 SEUCH NOUCH SEVCH NOVCH RLDN RLDF Cool Moon Avendesora Poland 118,2 AnnMarie Skansen
8 RLDN RLDF RLDA Ljungstorps Chemin De Fer 98,4 Carolina Bohman
9 RLDN Lindcroft Magestic Marvin 77,2 Kerstin Eriksson
10 RLDN RLDF Deming's Sugar N Honey 72,3 Åsa Bergvall
Zafir på en hedrande nionde placering - och med en bullet. Jag lovar!! 😎 Vi har redan börjat träna högerhandling inför de högre klasserna. Fast vi ännu inte ens har startat i fortsättningsklassen.
Och så i söndags så var det premiär...
Zafir har ju fått äran att axla Pingus agilitymantel i vårt lag "På G..." Ja, det är faktiskt sant.
Det gick väl som förväntat. Det var också första gången han var i Väsbyhallen.
 |
| Zafir på en solig sten utanför hundhallen. |
Jo! Min vana trogen så kommer jag inrusande in i hallen när den andra banvandringen håller på. När jag hastigt slänger av mig ytterskorna hör jag speakerrösten säga att det är en minut kvar. Jag hinner i alla fall att memorera banan i ett och ett halvt varv. I själva verket så skulle jag egentligen varit med på den första banvandringen. Men på nåt vis så hade tävlingsmorgonen flytit på väldans bra, så pass bra att man låg före i tid redan nu.
Hallå! Här kommer. ju..
Gnäll nr 5
Jag förstår mig inte på folk, och med "folk" menar jag nu vissa människor som bor på denna planet. Dessa "folk" (alltså inte alla, utan vissa) beklagar sig ofta över långa tävlingsdagar; man vill att tävlingarna ska vara så korta som möjligt, vilket i och för sig är lite märkligt med tanke på att tävlandet är ett stort intresse för dessa människor, och då borde man väl vilja att vara kvar så länge som möjligt för att utöva sin hobby. 😉
Samtidigt så får tävlingen inte heller flyta på för bra - och därmed bli relativt kort - för då hinner man inte med med allt man nu vill hinna med på tävlingen.
Det stod i PM:et en starttid på morgonen, och att följande tider därefter är cirkatider - tiderna kan förskjutas åt båda håll - och om man ligger före så väntar man inte in. Tydligt och klart!
Med andra ord: Håll utkik på AGIDA (Agilitydata, former known as SAgiK-Tävling) för att veta hur tävlingen ligger till i tid.
"Nej! Ni kan inte ha banvandring redan nu!! Alla i vårt lag har ju inte kommit hit än. Nej!! Ställ in! Ta bort! Förlääääng!!! Gör tävlingsdagen lääääängre!!"
Okej, visst. Vi låg hela 30-40 minuter före, men sånt kan hända. Det är inte nåt ovanligt, liksom. I alla fall inte om tävlingsarrangörerna är proffs. 😉 Hur som helst så ordnade det sig för gnällisarna. De som kom sent fick en specialbanvandring.
Tillbaka till Zafirs premiärlagtävlande....
Som sagt jag hann med ett och ett halvt varvs skyndsam banvandring i strumplästen och med jackan på
Sen ut igen och hämta hund och snabbrasta. Man kan väl påstå att det var kanske måhända inte absolut bästa uppvärmningen och förberedelser till det första loppet. *harkl*
I det första loppet... Eh? Om man nu kan kalla det för ett "lopp" så sprang han faktiskt på och skuttade några hinder... sen... Äh! Kolla själva på filmsnutten här nedanför...
Haha! Det här är det "bästa" "loppet" (eh?) från igår i Väsbyhallen. Tja... han kan ju hoppa och springa när han vill. Och jag försökte vara skojig och peppande samt röra på fötterna hela tiden, men bättre borde jag kunna. Jag rör ju mig knappt.
Fast å andra sidan så är det liiiite svårt när jycken plötsligt gör nåt helt annat än vad som är brukligt för en fokuserad tävlingshund på en agilitybana.
Hör ni förresten att jag säger "Äh, skit i den!" (eller nåt liknande) när Zafir ratade slalomet. 😊
Är dock glad att i nästa lopp så körde han (efter nåt försök?) hela (väl?) slalomet. Bra jobbat med tanke att han vid det loppet förstod att det fanns folk och hundar - och publik (!) i hallen som han samtidigt ville spana och kolla in.
Vid det tredje loppet blev jag så frustrerad över jycken. Precis innan vi går in på banan så lyyyser hans ögon av förtjusning och hans kropp spritter av glädje - när vi värmer och taggar upp med rallymoves. Jag använde även en "hörnstolpe" som stod intill startfållan att köra "Ut!" (gå runt) precis innan vi gick in.
Jag peppar medan vi går fram till första hindret. Zafir är på och är med på noterna. Jag lämnar honom för typ en halv sekund för att fort och halvspringande placera mig rätt direkt efter starthindret... och jycken är som bortblåst. Han sätter sig tillrätta och lutar sig bekvämt bakåt och funderar på annat och ser sig omkring. *suck*
Jovisst! Vi ska fortsätta att träna starter med fart och glädje med varierad belöning direkt. Tänk att just nu vill jag ha en hund som tjuvstartar! 😊
 |
| När vi var här sist så fanns inte alla dessa hus, eller rättare sagt så höll de på att byggas. |
 |
| Den här bilden är från samma ställe tagen den 21:a november 2015. Det var innan Zafir kom in i mitt liv... och nu har Pingu lämnat mig. |
Jo, när jag vid ett tillfälle satt och tog igen mig vid vår "lägerplats" inne i hallen, så slog det mig att det här är den första tävlingen utan min Pingu.
Sedan plötsligt medan jag var tidtagare så kom Pingu-saknaden över mig, och jag stod där med tidtagaruret i handen och med tårfyllda ögon. Men tidtagartummen var ändock beredd. Flera gånger så höll jag tiden i samma takt som den elektroniska, och ett par gånger exakt på hundradelssekunden.
När Tosca, en söt bichon havanais-tös, sprang sitt lopp så kom Pingu-minnen och tårfyllde mina ögon igen. Pingu var så betuttad i lilla söta Tosca. Det är nåt med den tjejen, tyckte Pingu. Förälskelsen var dock ej besvarad. 😉
 |
| Hihi! "Tillhör tävlingsledaren" står det på ryggen. "Toyboy" stod det på andra sidan av tröjan. 😊😊😊 |
 |
| Hade jag bara haft sågen med mig till agilitytävlingen i Väsby, så hade jag börjat såga och fixa träden där bakom Zafir.😊😊 |
 |
| Så där ja! Nu är allt (nästan) nedpackat och städat. Dags att åka hem. |
Tja, så nu har Zafir satt sitt 63:e disklopp på raken (totalt). Men det tar sig!! 😊😊
Oj! Det här blev ju värsta längsta blogginlägget! Men så kan det gå när man inte skrivit nåt på länge. Take it or leave it, liksom.
