Och där satt den!! :) Den tredje uppflyttningspinnen i hoppklass. Agilitytävling på Eskilstuna BK

Jaha.. och vad gör man nu då? 😉

Frågan är mer praktiskt ställd. Jag menar, här har man - när det gäller Pingu - tävlat för detta i tre års tid (när det gäller alla mina hundar, från anno 1994, orkar inte räkna ut hur många år det blir), och nu känns det lite "jaha-känsla" typ lite snopet "Vad ska jag göra nu då?". Tala om själva "resan" är viktigare än målet, typ.
    Självklart ska vi upp i tvåan, men det kommer ju på ett sätt bli svårare där, man kommer sjunka ned på resultatlistan, mest med tanke på snävare referenstider. Hur kul är det? Ja, inte vet jag, men det kommer jag inom snar framtid få reda på. Jag kör ettan de tävlingar som redan är anmälda (tre stycken), sen i höst då väntar klass 2.

Sedan har vi det praktiska med att Zafir är ju i ettan, och kommer där vara i några år. Så nu måste man åka på olika tävlingar och/eller stanna kvar hela låååånga tävlingsdagen (när klass 1 är på förmiddag och klass 2 på eftermiddag eller tvärtom). 

Det braiga är dock att man slipper nu tänka på två hundar på samma banvandring. 

Haha! Det låter som jag bara ser problem i detta fantastiskt roliga att Pingen har lyckats - efter tre års slit och vånda och tvivel och, och, och...

Nä, här ska firas! Och så här gick det till...

Tävlingsdagen började med agilityklass, därborta på Eskilstuna BK, med banvandring klockan 08.20!!! Haha! Det var dömt att misslyckas att jag skulle vara närvarande där - vid den tiden på morgonen.
    Mycket riktigt, så blev jag sen, vilket ju i och för sig inte gjorde så mycket, eftersom det var ju just de dubblerade hoppklasserna som egentligen betydde nåt, och de skulle starta tidigast kl. 11.00.

Jag hade ju aldrig varit där tidigare, så jag kollade in vägbeskrivningen på hemsidan (PM:et hänvisade dit). Det var mig en klen vägvisning!! En liten karta med knappt några ledtrådar. Det var ju snällt att de i alla fall hade märkt ut själva vägnamnen.... men det hjälpte inte så hiiimla mycket när det inte fanns några namnvägskyltar irl. In real life så var det vägnummer samt vart vägen bar till närmsta ort/bostadsområde. Duh!

Sväng av mot Katrineholm stod det på vägbeskrivningskartan. Jo, tack, det gjorde jag, och följde vägnummer 230 som jag så listigt hade kollat upp på Eniro.
    Jag följer 230-vägen genom den ena rondellen efter den andra, och spanar efter lilla vägnamnsskylten "Västeråsvägen" (och det existerar inte en vägnamnsskylt överhuvudtaget), så jag upptäcker inte att 230-vägen svänger av mot höger, utan jag fortsätter bara rakt fram. Ja, det stod ju 230 så fint... men till slut anar jag oråd. "Eh? Om jag skulle ha en brukshundklubb som jag kallar Eskilstuna BK, så skulle jag inte ha den så häääär långt ifrån själva Eskilstuna... utan närmare kalla den för Katrineholms BK.." Till slut hittade jag en tillräckligt bra plats att vända på.

En liten iakttagelse på återvägen: Tydligen var en buss på antågande eftersom på vägen tillbaka så stod nu minst en väntande människa på typ varje busshållplats - och samtliga kollade in sina mobiler (inte för att det är nåt fel med det). Ja, det är sånt jag lägger märke till när jag har åkt vilse och har lite småbråttom till tävling. 😉

   Egentligen var jag så ilsk och irriterad 😡 ; hade god lust att bara åka hem igen - och göra en "Södertälje". Trogna läsare kanske minns när jag inte hittade till deras brukshundklubb och åkte hem istället för att äta min medhavda frukost hemma på farstukvisten medan hundarna lekte fritt på gräs.. nej, jag menar mossmattan.
    Men mitt sunda förnuft fattade dock ett grepp i mig igår, resonerade att Eskilstuna var ändå lite väl långt att åka bara för att vända tillbaka igen i outrättat ärende.

Som ni förstår så hittade jag till slut dit, på ren intuition; att här nånstans känns det som att en brukshundklubb kunde vara - och så var det, fast jag kom nu från andra hållet, så den medhavda (klena) vägbeskrivningen var nu tvärtom. Och nej!! Jag tänker inte skaffa mig en GPS. Jag kan själv!!! 😊

När jag sen, sent omsider, kommer fram till klubben, så var som väntat kört för agilityklassen. Men vad gör det? 😊 Jag kommer när jag kommer, liksom.


Hoppklass A

Pingu var först ut (av mina jyckar, alltså) på denna roliga bana med några små knepigheter som andra (!) kunde falla i, men inte jag int´! 😁 Så det blev en andra placering med 0 fp - och den där, den där sista pinnen i hoppklass satt som en smäck!! "Där satt den!!", sa jag sen högt till Pingu och klappade om honom när speakern rabblade upp resultatlistan. 😊💖💖

Så det var bara att lämna in tävlingsboken.

Dessförinnan hade ju förstås Zafir fått köra banan, eller rättare sagt starten och målgången. Jag körde med leksak i handen (diskade mig frivilligt, alltså) och gjorde min egen förkortade bana. Allt för att förhindra Zafirs "nosspåragilityfasoner" bort i fjärran. Det funkade riktigt bra. Det var trevligt sen lite senare när en annan (jätteduktig) tävlande (som hade sett Zafir när vi tävlade förra helgen) spontant berömmer mitt träningstänk med min slyngel. 😊

Zafir, extrem agilityrookie.

 
Hoppklass B

Zafir var först ut, och jag tror nog att alla inblandade, domare, funktionärer, tävlande, hundar, började nu bli lite sega i värmen och den ganska långa tävlingsdagen. Det var ju idag (bland annat) samma domare som förut på en annan tävling lite vänligt menande sa "Tack, tack!" till Zafir och mig när han tyckte det var dags för oss att kliva av banan, typ superdiskade. 😉 Jag tror nog han blev lite lättad när Zafir bara körde starten och målrakan utan nån nossafari runt planen. 😊😊 Zafir var duktig, men jag hade förstås leksaken i handen. Hur som helst är jag nöjd över Zafirs duktiga, men korta prestationer på dagens banor. Och det fick han höra från sin matte. 😊 Så en vacker dag, så... blir det kanske agilityhund även av Zaf.

Det är både för- och nackdelar med att köra storleksklasserna på gammalt traditionellt vis:
Fördelen att det blir inte så mycket banbyggande och att man får nöjet att även se alla storlekar, men å andra sidan blir tävlingsdagen sååå lång för respektive storleksklass - och trångt på parkeringen eftersom alla är närvarande typ hela dagen.

Det var en ännu roligare bana denna gång, där jag riktigt njöt av att köra Pingu med flera roliga "skicka och stick"-passager. Gillar´t!! 😁 Under banvandringen hade jag velat hur jag skulle handla runt slalomet, och ändrar mig medan jag väntar på vår start. Alltså, nåt som är ett ganska stort no-no. Men när jag kollade de andra tävlande så undrade jag: "Men vad sjutton har man på den andra sidan att göra?"... och Pingu och jag grejar slalompassagen finfint. Och sen några roliga "skicka och stick" 😎med fin timing. Det var så skoj!! 😊😊

   Det blev dock en solklar men hårfin vägran vid den sista tunneln. Attans!! Men det hade inte spelat nån roll, alltså resultatmässigt, eftersom andra var rackarns snabba jämfört med Ping och mig. Det blev en 14:e plats (av 23 startande) med 5 fp. Hade det inte varit för den onödiga vägransfemman så hade vi hamnat på femte, sjätte plats. Kul!

Eftersom Pingu ju inte skulle vara med på prisutdelningen, så packade vi ihop och åkte hem. Trötta men nöjda!

Det var fint där på Eskilstuna BK med rapsfälten intill och med skogen till granne eller var det tvärtom, kanske?

Innan hemfärd tog vi en liten kort promenad i skogen. Ja, det var varmt, men något svalare i skuggan i skogen...

.. men jag blev lite smått irriterad där i skogen: "Förbannade dumskog!!", morrade jag åt den när jag nu "ömbenad" snubblade över den ena roten och pinnen efter den andra, sen svor jag åt alla flugorna som omringade mig när jag skulle plocka upp efter Pingu. Nja, det kan hända att jag var trött efter den långa - och varma - dagen.

Fin-hundarna.💖💗

Pingu har gjort det igen! Han vann!! :) Agilitytävling i dagarna 2 på Haninge BK

Ja, nu har det hänt igen. Pingu vann!! 😊

Jag hade precis lämnat Pingu och Zafir i bilen, och var nu på väg tillbaka för att packa ihop mitt lilla läger, då jag hör nån ropa bortifrån planen: "Kerstin!! Du ska lämna in tävlingsboken! Du vann!!".
    "Öh?", undrade jag, helt övertygad om att jag hörde fel. Det måste finnas nån annan som heter Kerstin... Men nu ser jag att det är Yvonne som envisas att ropa på mig. Yvonne var förresten även domaren, så man kan ju tycka att hon borde ha koll på läget... fast å andra sidan så var det ju Yvonne... 😉

Jag går lugnt bort till vårt läger, och ber Helena, som hade filmat loppet, och som innan tyckte sig se att Pingu missade A-hindrets kontaktfält, att kvickt kolla in filmen. Ja, för det vore ju hemskt pinsamt om jag kommer där spatserande med tävlingsboken i högsta hugg.. och så har jag hört fel.
    Fast hennes mobil ville inte samarbeta. "Kolla resultatlistan på SAgik-tävling, då..?", föreslår jag, men nä telefonen ville inte. Då kommer Linda förbi, och vi börjar söka upp resultaten på hennes mobil, men jag tror nog innan vi hann det, så ropar tävlingsledaren, som höll på att förbereda banbyggnad: "Lämna in tävlingsboken i sekretariatet, så skriver jag i sen. Pingu vann!!"

Jag vet inte vilket som var mest förvånande, att vi vann eller att (för mig okända *skäms lite*) människor vet vem Pingu är?
    Blev lika förvånad innan detta, efter banvandringen, när jag skulle meddela inroparen att vi var på plats, och hon ringade in Pingus startnummer innan jag hann säga nåt.

Eftersom Pingu ju var i bilen, typ en halv kilometer bort, så blev jag ensam uppe på prispallen. Haha! Sen hade jag lite smärre problem att komma ned därifrån på grund av mitt nya dumknä, som i och för sig har blivit mycket bättre; jag kan ju nästan springa, ju!! 😉😊

Sen blev det att fira med go´fika! 😊😋

Okej, om vi ska bli lite allvarliga nu...
   Det här blev Pingus åttonde (8) agilityklasspinne (har två stycken i hoppklass), och det finns säkert dom som tycker att han inte längre har nåt i klass1 att göra (tre stycken krävs för uppflytt), men jag vill inte flytta upp till tvåan förrän hoppklassen är klar. Det verkar ju så segt att åka på tävling bara för ett lopp, ju.

Det finns säkert också folk som tycker att hans vinst är lite... tja, vad ska man kalla det för..? Lite "anti-agility"? Ja, kolla tiderna på resultatlistan. Pingu hade den näst sämsta tiden - fast han var felfri - och det är ju först och främst det som räknas. Faktiskt!
    Och han galopperade i ESS-takt som ju inte alls kan jämföras med BC-speed. Jag menar, det finns en anledning varför vi har så svårt att få till hoppklass-pinnar.

Just det! Alla har liksom sitt; sina akilleshälar. Ibland är det farten (på ena eller andra sättet), ibland är det kontaktfält som sätter käppar i hjulen (ja, kolla in Frasse i resultatlistan här ovanför, om han bara åtminstone kunde få dit en liten klo, så skulle han ha klått Pingu), ibland är det slalomingångar etc, etc, etc.

Apropå slalomingångar, så tycktes jag mig ana ett litet tema på helgens Large/XLargeklasser; knepiga slalomin-/utgångar.
    Man skulle kunna diskutera om det verkligen ska vara sånt i klass1. Själv tycker jag varför inte? Själv blir jag bara taggad av utmaningar, och funkar det inte så är det bara att åka hem och träna. Man vill ju utvecklas, eller hur? Fast det ska ju inte vara alltför omöjligt, förstås! Då tappar man istället sugen...

Personligen gillade jag denna helgs banor, med mer handling, bättre än förra tävlingshelgens ena domares "springilångasvängarlängsbankanten"-banor - där jag inte har en chans; vare sig jag eller min hund kan kuta tillräckligt fort. Men för den skull tycker jag att sådana banor också ska få finnas, som omväxlings skull, för ekipagemångfaldens skull.

Här har vi Pingus vinstlopp.

Helt emot mina "agilityprinciper" så velade jag absolut in i det allra sista hur jag skulle handla/visa det andra hopphindret. Jag var totalt avslappnad; var tvärsäker på att Pingu inte skulle tjuvstarta. Alltså, vilken skillnad mot förr!!

    Loppet var annars fylld med hiskeligt för vida svängar, och det var nog mitt "Pingu!"-tjohoo när han var mitt på A-hindret som satte tassarna på kontaktfältet - och vinsten! 😊 Ibland kan ett litet "Ping!!" göra stor skillnad. 😉 Och jag fixade inte till frisyren i slalomet. 😉😊 Du kan läsa om det lite längre ned.

Men för att börja tvådagarstävlingshelgen från början...

På lördagen var det hela tre hoppklasslopp. I bilen på vägen dit, så tänkte jag: "Hm? Man kanske verkligen ska satsa för den där sista hopp-pinnen? Jag har ju hela tre försök idag... Eh? Eller i alla fall två...", insåg jag när jag kollade in klockan. Jag var - som vanligt - sen.

Fast på nåt märkligt vis så hann vi dit i tid.
    Och mitt motto för dagens Pingus lopp var: "Vinna" eller försvinna. Att ligga på "the edge" av vad vi egentligen kan, vilket är den enda chansen att klå alla snabbfotade vallhundar.


Här kommer loppen i kronologisk ordning. Ja, ordning och reda ska det va´! 

Zafirs hoppklassA-lopp

Tja, vad säger man..? Zaf kör "spåragility". Tur att han lyssnar på inkallningsvisselsignal i alla fall. Blev ändå ganska nöjd över att han tog tre hinder på raken på min anvisning - utan att försvinna bort i fjärran.

Pingus hoppklassA-lopp

Lite haltande försöker jag springa. Har inte en chans att hinna med Pingu där vid den låååånga sträckan före målrakan. Tyvärr blev det en vägran (helt i onödan) i slalomet. Det slutade med en 8:e plats (av 25 startande) med 5,44 fp.

 Pingus hoppklassB-lopp

Blev visst inte filmat, men... Det resulterade i en 11:e plats (av 26 startande) med 5 fp. Jag kommer nu inte ihåg vad femman var, men.. var det inte en vägran vid ett hopphinder; vi missförstod varandra.

Zafirs hoppklassB-lopp.

  Haha! Nu pratar vi kortfilm!! 😉😊 Först så måste jag klappa i händerna för att väcka dagdrömmande hund. Sedan så förekommer jag händelserna med att redan från början sätta visselpipan i munnen - vilket ju behövdes. Så med visselpipa i munnen lyckas jag få hundskrället med mig över... tja.. vad var det? Tre hinder? Men det enda jag nu vill är att nos-slyngeln ska vara följsam intill mig.

Zafirs hoppklassC-lopp

  Zafirs hittills bästa "agilitylopp". 😏 Med visselpipans hjälp är han faktiskt följsam. Haha! Fast det var inte lätt att ge muntliga kommando med visselpipan i munnen. När jag skulle säga "Igenom!" in i tunneln, så råkade jag istället vissla - och jycken gör som jag säger/visslar, det vill säga vänder upp mot mig. Självklart fick han beröm. Sedan lyckas vi faktiskt - för första gången (?) - köra en målraka tillsammans!! 😊😊

Pingus hoppklassC-lopp

Den sista chansen för dagen att sätta den där sista hopp-pinnen...

     Där vid starten så undrade jag var sjutton domaren hade tagit vägen. Det är därför jag ser mig om och vinkar till när jag upptäcker henne. 😉 När vi kommer till slalomet så går mina tankar: "Sejfa? Nä! "Vinna" eller försvinna var det ju!". Så jag manar på Pingen när jag forcerar slalomportarna, men det blev för mycket och jycken går ur den näst sista porten. Sen när jag kollade på filmen så ser jag att jag tydligen fortfarande håller på med mitt otyg att "rätta till frisyren" medan hunden jobbar i slalomet. Fy, på mig!! Inte undra på att Pingu började vaffa ut mig. 

    Är dock glad över Pingus numera rätt så hyfsade hindersug. 😊 Så, trots allt så blev det en 8:e plats (av 26 startande) med 8,38 fp.

 Kul ändå att Pingen kom i mål i alla tre lopp. En stor lättnad var också att mitt nya dumknä funkade hela dagen. De två första loppen (om man nu kan kalla Zafirs lopp för just "lopp"?) var jag faktiskt odopad, men sen så började jag känna av vänsterbenet, så i förebyggande syfte fick ett piller trilla ned i magen.

Apropå trilla ned i magen, så blev den här läckerbiten mitt färdsällskap hem sedan. Den var delikat god. 😋

Det var ju världens solväder. Ett bevis på att Pingu tyckte det var svalt och skönt i sin hundbur under silvershadeduken var nog när han helt på egen tass, kvickt smög in under duken innan jag hann ta av honom kopplet. 😊

Hemma igen, och sedvanlig godissök på gårdsplanen av resterna av tävlingsleverpastejbitarna. Hihi! Undrar om nån tycker att det börjar bli dags att ta in snöskyffelgrejerna?

Söndagen, agilityklasser

Trots att söndagens tävlingar började en timme senare än lördagen, så blir jag sen. När man åker in på parkeringen så ser jag att banvandringen är i full gång, som ju var väntat. Jag var ändå glad att man hann med de sista minutrarna.

Pingus agilityklassA-lopp.

Pingu var väldigt nosig, men det gick hyfsat ändå. Fast jag kunde inte riktigt springa. Man ser hur ena knäskyddet har ramlat ned. Innan den sista tunneln så undrar jag hur sjutton banan egentligen går. "Eh? Vart ska vi?", hör man mig säga högt. Med andra ord en inte så fokuserad förare. Äsch!

   Det blev dock en 11:e plats (av 17 startande) med 10 fp. Pingus klubbkompis Frasse kom tia och var hela 10 sekunder snabbare. Det är ju typ... 20 ljusår i agilitytid. 

Zafirs agilityklassA-lopp.

Egentligen hade jag ingen större lust att köra Zafir. Men med visselpipan beredd hängande runt halsen äntrade vi ändå banan. Jag höll på att glömma "give-me-five:et" i starten. 😊 Denna gång hade jag inte visselpipan i munnen, det var ju så hiskeligt svårt att ge kommando då, och därför så hinner byrackan längre bort på sina spårupptäcksfärder runt planen. *suck* Men vi kör balansbommen och ett hopphinder ut.

    När vi var på väg att forcera balansbommen, så råkar jag höra hur domaren förklarar till någon bredvid henne att Zaf är en riktig nybörjarhund, vilket var lite skönt att höra att i alla fall nån förstår Zafirs slyngelohyfs.

Ärligt talat så vet jag inte riktigt hur jag ska göra med Zaf-spårnosandet. Det stör mig så in i dldfskjdfsdfsdfsdfs (istället för svordomar), men det är inte hans fel - utan mitt. Mina funderingar är hur sjutton jag ska få honom att tycka att hindren är roligare än spårupptäcksfärderna? 

Haha! Det låter nästan som jag börjar ge upp redan innan vi har börjat.

    Äh, jag har varit här förut, så det är bara en tillfällig motiveringssvacka från min sida. Meeeeeen.... om/när Pingu får till sin sista hoppklass-pinne, så kommer jag flytta upp honom till tvåan, och då ligger Zafirs klass1-tävlande i farozonen... Alltså, att åka på tävling för att ta typ - i bästa fall - två, tre hinder, är inte något jag vill pyssla med. Nä, då kommer Zafir ställas på avbytarbänken tills han kan prestera bättre. Nu kör jag ju honom mest bara för att jag och Pingu ska dit till tävlingen ändå.

Pingus agilityklassB-lopp

Har jag ju redan skrivit om allra överst. 😀

Zafirs agilityklassB-lopp

   Som sagt, hade egentligen ingen större lust att starta Zaf. Banan var också lite svår att få till till en kortare Zafir-tränaföljsamhetsbana (vilket jag ju har gjort med alla de senaste Zafir-starterna). Fick infallet att kanske i alla fall testa slalomet, men Zafir far iväg bortåt... då ropar jag "Zafiiiir!!" och kutar det värsta jag kan åt andra hållet, av banan - och Zafir kommer i full fart efter. Om jag minns rätt tog han ett hopphinder i farten och jag berömmer och belönar honom glatt. Ja, just det, glatt, fast jag egentligen inte är så himla glad åt eländet.

Söt Knatte-sällskap fick man på söndagen.

Jag blev impad över Knatte-knattens lugn. Han bara låg där still medan hans matte gick banvandring, och så var han fastbunden i sin storebrorsa Noppes hundbur. Noppe, papillon. Hade det varit mina ESS-valpar så hade Noppe-bur - med Noppe i - varit indragen in på banvandringen i flygande fläng! 😊😊 Apropå Noppe, så vann han sitt ena lopp!!

Avslutar med några bilder från veckan...

Pingu och Zafir har det trist på jobbet.

Pingu och Zafir har det skoj i skogen.

Pingu har skoj på agilitybanan medan Zafir har det trist och tittar på. Zafir hade faktiskt redan haft sitt skoj innan (slalomträning), och det blev mer skoj sen efter Pingu hade fått köra. Förresten nu kommer jag ihåg!! Zafir hade fått typ time out på grund av nonchalant uppförande. Just det, ja!! Sen blev han något mer följsam och uppmärksam på sin matte.

 

Förra helgens agilitytävling på Stockholm S:a BK, Ågesta.

Tja, det verkar som jag börjar komma in i mina gamla invanda "laddning" inför tävling...

På lördagen, dagen innan, så lyckas jag typ förskjuta hela dagen, så seneftermiddagsskogsturen inföll så där vid 22-snåret på kvällen.

Sen när jag kom hem så kollade jag in Eurovision Song Contest i efterhand, med råge över tre timmar efter live-sändningen. Jag stängde av datorn, där Fejjan ofta ständigt är på, så inte spänningen vid omröstningen skulle bli fördärvad. Och ja, det var en helt okej låt som vann.

Hur som helst, klockan hann liksom bli tjugo i fyra på morgonen, och jag skulle gå upp tidigt, bara några timmar senare för att hinna till agilitytävlingen.

Märkligt nog hinner jag dit i tid, men vad hjälper det...?
    Jo, för jag tänker (kan ifrågasättas) att det är gott om tid, packar upp burar och stol och går sedan tillbaka till bilen för att rasta av hundarna....

Haha! Sen när jag kommer tillbaka så undrar mina tävlingskamrater vart jag tog vägen. "Eh? Borde inte du ha gått på banvandringen?", frågade de lite grann undrande. "Jaha!", svarar jag lugnt, "Oj, då missade jag. Äsch, strunt samma.", och så går jag bort till inroparen och stryker Zafir och talar om att Pingu är på plats. Zafir hade nämligen startnummer 2 och det var ju liksom kört när typ startnummer 4 var inne på banan.
   Jag tar ett varv runt planen för att memorera banan från ringside. Går sedan för att värma upp Pingu.

Faktum är att när jag var på väg till tävlingsplatsen så önskade jag lite grann att jag skulle vara sen, och därmed slippa köra Zafir. Och när jag nu inte var det, så undermedvetet (faktiskt) så bara glömde jag bort det där med banvandringstider att passa.

Det var trångt och dant där på tävlingsplatsen, precis som det alltid är där, speciellt när de ju har två banor igång samtidigt. Men vid denna tävling så var de frikostiga med avgränsande provisoriska staket (se bilden) vid speciellt utsatta ställen. Detta uppskattades mycket. 😊

Pingus hoppklass A-lopp.

Jag fortsätter med vår nya "dufårliggaochnosasomduvill-startrutin", men vi borde nog uppgradera den. Jag funderar på det. Det är skönt att slippa konflikten med Pingu och pressen från domaren (att jag inte är elak mot min hund) samt pressen från arrangörerna (att tävlingen ska flyta på) där vid starten, men... Som sagt, jag grunnar och funderar på vår startrutin.

Det var en hiskelig springbana och mitt vänsterben/knä mår fortfarande inte bra. Alltså ingen bra kombination. Jag var inte heller riktigt fokuserad och taggad, i och för sig mycket beroende på mitt nya dumknä. Pingu rusar åstad och sätter fötterna i en tunnel som vi inte skulle ta. Disk.

    Jag får hjärtsnurp när gamla "publikminglar"-Pingu plötsligt dyker upp!! Han stannar borta i vänstra hörnet av banan och spanar in ett sällskap med en golden och en springer spaniel... men Pingu vaknar upp från sitt gamla jag och fortsätter banan. 

Pingus agilityklass A-lopp.

Jag var livrädd (nja, kanske en lätt överdrift, men inte mycket mer) att Pingu skulle dra iväg mot hundar som var vid framhoppningshindren som i mitt tycke borde ha fått ett sånt där tjusigt provisoriskt motande staket. Jag hyrde istället en "målvakt" som var beredd ifall att "publikminglar"-Pingu skulle strike back igen.

    Man kan höra hur jag falsettttjohooar "Piingu!!" i smärre panik när vi närmar oss bankanten som  gränsar mot framhoppningshindren, men Pingen var inne på banan, både fysiskt och mentalt.

Mitt nya dumknä uppskattade inte denna springbana, där planen faktiskt hade en ordentligt uppförsbacke samt även en nedför. Aj, aj, sa knät. 

Zafirs agilityklass A-lopp.

Vis från Zafirs tidigare tävlingar så inser jag att han klarar absolut inte av en hel bana. Därför bestämde jag mig för att bara köra typ en fjärdedel av banan; direkt efter balansbommen så skulle jag vika av mot målet....

   Men vi (Zafir?) klarade inte ens av det. Han far runt och omkring, och plötsligt så får han nos på nåt.... och kutar av planen direkt till där någon har slängt/tappat smörgåspålägg (eller liknande) några meter ifrån banan. Så han fick världens bästa belöning *suck* för att han kutade ifrån sin matte. Grrrrrr! 

Pingus hoppklass B-lopp

Tyvärr blev det inte filmat, det enda loppet som kändes bra. Typiskt!! 😞 Det var i mitt tycke en rolig bana, som inte var så himla springig, vilket mitt nya dumknä uppskattade. Det var roligt att få köra lite handling!! 😊 Om jag minns rätt så klantade jag mig inför slalomet; stannar inte upp tillräckligt mycket för att ge plats åt Pingen, så där blev det en helt onödig vägran.
   Det blev en 13:e plats med 5,50 fp, av 31 startande.

Zafir hoppklass B-lopp

Åter igen hade jag bestämt att bara köra de första hindren för att sen kuta direkt mot det sista hindret. *suck* Det är faktiskt lite synd att inte heller detta lopp blev filmat. Jag skulle bra gärna vilja se vad som egentligen hände bakom min rygg. Vad jag ser: Zafir sitter fint kvar i starten. Han skuttar det första hindret och jag tror att han tar det andra hindret som var en tunnel. När jag sen efter blindbyte mellan tunneln och nästa hopphinder, så har han på nåt märkligt vis hunnit dyka upp bakom min rygg. Jag gör en "fulsnurr" för att leta reda på honom. Undrar om han verkligen tog tunneln eller om han bara sprang runt den?

Hur som helst så sprang han sen till skogs. (!) Skogen som alltså var på andra sidan av planen. Han står där i skogsbrynet och nosar på marken och jag drar fram visselpipan och kallar in. Haha! Domaren, som står och iakttar Zafir, måtte undrat var visselsignalen kom ifrån. "Eh? Var det jag som visslade? Näe! *hon vänder sig om mot mig* Aha! Det är visst hög tid att själv blåsa diskvisselsignal!" *vissel, vissel* 😊😊

Pingus och Zafirs agilityklass B-lopp

Jag har nu irriterande värk i mitt nya dumknä. Har allvarliga funderingar på att åka hem. Stora mörka regnmoln i fjärran stärker mina dystra funderingar, men de kanske inte är på väg mot oss.
    Jag är ändå med på banvandringen, känner av banan, känner av knät. Funderar på att bara köra Pingu, som har startnummer 2. Jag provspringer lite.... Men nä. Jag kastar in handduken. Jag lämnar W.O. Mycket för att denna åter igen springbana hade två uppförsbackar samt en nedförsbacke emellan, och ärligt talat så tyckte jag inte att banan kändes tillräckligt rolig för att trotsa mitt nya dumknä.

    Så jag gick bort till inroparen för att stryka både Pingu och Zafir. Sedan satte jag mig ned för att lugnt kolla in mina tävlingskamrater istället.

Jo, apropå inroparen! 😊

   Han och jag var ofta såååå osynkroniserade. 😊 Flertalet gånger under dagen, så blev det bara tokigt i vår kommunikation. Värst var det när jag går fram och ställer mig lugnt snett bakom och inväntar att  han pratar färdigt med en annan tävlande, men när han har gjort så så vänder han sig inte om mot mig, och då går jag över till hans andra sida, och då minsann vänder han sig om mot där jag stod nyss, och då går jag tillbaka... men då vänder han sig om åter igen tillbaka till det andra hållet han stod nyss. Hahaha! Ja, vi skulle ju ha kunnat hållit på sådär hela dagen lång, tror jag. 😊

   Fast när jag strök båda hundarna i det sista loppet, så tycktes han faktiskt vara lite ledsamt smått deltagande, vilket uppskattades.

Noppe och Helena in action.

Efter att ha packat ihop allt in i bilen, så kör jag sen bort till toan och ställer mig så nära som möjligt för att sedan halta upp in till klubbstugan. Mitt nya dumknä uppskattade detta snilleblixtdrag, och även min kissnödiga blåsa. 😉😊 

Här finns förresten några fina bilder från tävlingsdagen. Klicka på länkarna och flyyyg iväg.

https://fotografkickannikolic.pixieset.com/agilitytvlingssbk14maj-17/f/ Den sista bilden på Pingu är bäst. Galen hund!!! 😀

https://fotografmariehaverlid.pixieset.com/agilityssbk14maj/f/

Nästa helg är det dags igen. Alltså i skrivande stund imorrn.

Agilitytävling på Västerås KK och så lite annat

Jo, mitt nya dumknä sätter ju käppar i agilityhjulet. Har börjat fundera på en framtid med rullstolsagility.... eller i alla fall börja inse att jyckarna borde kunna distanshandling mycket bättre än vad de kan nu. Och när jag nu skriver "de" så tänker jag framför allt på Pingu.
    Så sagt och gjort så baxade jag fram mina antika - och smått förmultnade - träagilityhopphinder här hemma på tomten. Det är visserligen bara två stycken, men det är betydligt fler än inga alls, och två är i alla fall nåt att börja med med vår nya distanshandlingsskills. Och så beöver Zafir ju träna hindersug överhuvudtaget - från alla håll och kanter...

Men vart tog Zafir-grabben vägen? Han bara svischade förbi och for iväg mitt i träningen... Jo, ser ni det där lite vita och svarta borta till vänster om granen.

På behörigt avstånd satt han med sin leksak i munnen och tittade på medan jag försökte få till lite agilityträning. Bilderna är alltså tagna efter jag har givit upp det hela. Därav är hoppbommen lutad mot hinderstödet när bilderna togs.

Ytterligare en bild när man försökte få igång lite träning. Zafir håller sig på avstånd med en leksak i munnen...

... medan Pingu är tätt intill och förväntansfull.

Söt-Pingen i freestyle-mellan-position. 💖

Ja, dom är söta båda två, men snälla Zaffe, kom hit till mig. Snälla!!

Zafir, ständigt därborta.

Ibland känns det som att det fattas nåt i Zafirs och min relation, men jag jobbar på det.

När jag tänker efter så var det nog typ samma sak när Grompan var slyngel... och Pingu. Så det kommer väl.

 

 Helt plötsligt har vi hamnat på jobbet..

Brorsan hade gått iväg, och Pingu spanar läääänge efter honom: "Vart tog husse vägen? Gick han för att hämta bilen, så vi ska gå på skogspromenad, månntro?"

Den halte och lytte...

... är i alla fall frisk nog att ställa upp som funktionär på grannklubbens agilitytävling. Här sitter jag som hinderfixare. Var också stolt tidtagare när man åter igen ett par gånger lyckades få exakt samma tid som den elektroniska. 😊

Det var ju klass 2-tävling, så därför tävlade vi inte. Ja, det spelar ingen roll om jag kan springa eller inte, tävlar gör jag ändå. Dumsnuten.

Citat från min Fb-status denna dag:

"Idag har man varit funkis på DTBK:s agilitytävling på eftermiddagen och typ frusit ihjäl i den iskalla blåsten. *huttrar fortfarande* Stackars de andra som var där hela långa dagen sen före kl. 8 på morgonen.
Agilitysuget sitter i en (har inte tränat nåt på hela veckan), så efter jobbvisit (där man värmde upp sig) så kunde man inte låta bli att efteråt åka till ÖBK och haltandes köra lite försök till distanshandlingsträning. 😉
Middagsmaten från McDriven satt väldans bra sen efteråt. 😊"

Avbytarbänken medan matte ställer iordning hinderkombinationer.

Nästa dag...

Här ytterligare ett citat från ens Fb-status 😊:

"Nä! Nu finns det två springer spaniels att hämta. Båda två är i hyfsat skick. Ngt lurviga i pälsen just nu, dock. Ta dom. Gör vad ni vill med dom, bara dom kommer härifrån!

//Hon som tröttnade på att haltandes serva o öppna ytterdörren åt dom för att de vill in och sen ut igen för sjuhundraelfte gången.
Jag menar: *krafs, krafs på dörren utifrån* *matte linkar mödosamt dit - åter igen - och öppnar* Ingen hund där!!! Nä, de båda står nedanför altanen och tittar uppfordrande: "Duh, matte! Strunta i din frukost kom ut igen och lek med oss istället. Vi har ju redan fått vår frukost, ju!!"

Senare på dagen...

Gentlemannen Pingu assisterar sin lytte matte att vara ett handgripligt stöd när man ska försöka ta sig ned från en bergsknalle i skogen. Tack Pingen!! 💗

Och sen lite fotosession när man lyckats ta sig ned.

Ytterligare senare på dagen...

Från Fb:

    "Dagens aglílityträning gick helt klart bättre än gårdagens. Zafir-slalom gick bättre och färre spännande doftutsvävningar. Fick även bekräftat ett par saker som jag upptäckte igår:

1. Om man blir gramse på Zafir att han nonchalant (?) stannar upp och nosar mitt framför ett hinder man skickat honom till att forcera eller slalomport så tar han åt sig mer än man först tror; han missförstår och undrar/tvekar sen vid nästa försök: "Eh? Varför blev matte sur? Ska man hoppa/forcera hindret eller inte?", tvekar han. Tydligen kan även en spaniel vara lite känslig. 😉
2. När Pingu ska ta hinder bakifrån funkar kommandot "Ut!" mkt bättre än mitt numera gamla kommando "Runt!".
3. Pingu tycker matte är JÄTTE-KONSTIG när hon inte springer på som hon brukar. "Vaff! Vaff! Vaff!! Sluta masa. Spring som vanligt, männ´ska!!", skäller han ut mig.
4. Upptäckte också med Zafir att jag måste säga/visa nästa hinder MYCKET TIDIGARE än vad jag gör."

Efter agilityträningens slut...

"När vi hade tränat klart blev det sedvanlig "Vänta-på-varsågod-innan-ni-får-rusa-åstad"-rutin, men denna gång fick jag infallet att testa lite vardagslydnad och istället för att direkt efter sitt samt ögonkontakt (Pingus ögon är som stora förväntansfulla tefat, gullungen 💗 ) så körde jag lite lömskt ist några "Här!" (kom till mig) och slutligen en inkallning (bild) - och det funkade perfekt!! Sen "Varsågod! Spring o lek!" Glad matte!! Och glada hundar! 😊"

Sitt kvar.

Tjohooo! Här kommer vi!!!

Väntan på de magiska "Varsågod! Springochlek!"-orden.

Vänta! Det finns ju en filmsnutt också..!!

Zaf är snabb och smidig som en vessla!

Senare på kvällen. Två trötthundar i soffan.

Zafir slocknade i en lite märklig ställning. Fast han tyckte säkert det var bekvämt och bra.

Pingu somnade på mattes trygga arm.

"Öh? Fotar du mig när jag sover?!!"

Första maj, efter kursen...

Facebook-citat:

 "Jaaaaa! 😊😊 Det gick att springa (nja, typ).
Långt innan mitt alter ego "Halta Lotta" var påfunnen, så var planen att om/när jag kör denna bana på kursen, så ska jag köra den själv efteråt.
Gissa hur besviken jag var ikväll under kursen (när nämnda bana kördes) och jag kände hur knäna bara ömmade mer och mer.
Men tack vare att Helena var kvar och pratade lite så jag passade på att sätta mig ned en stund, så blev knäna som nya (eh? lätt överdrift). Så ut med hundarna ur bilen, ned till agilityplanen och vi sprang och sprang (nja, typ).
Pingu var jätteduktig!! Och Zafir likaså!! Fast i hans mått mätt. //Glad matte som nu har förhoppningar till nästa helgs tävlingar.
(PS. Nu när jag (haltandes) kom hem så blev knäna insmörjda med typ ett halvt ton voltaren-gel. 😏 )"

Uppfinnesrikedom är ibland ett gissel - för matte. 😊

Jaha! Så har hundarna kommit på nya "godisstenar"...

... och måååånga blev det!!

Pingu, envis som synden, visade bestämt att man ska visst få minst en godbit per "godissten", och vägrade skutta ned, så man kom framåt. När jag väl fick ned honom, så skuttade han kvickt upp på nästa, och så var "dispyten" igång igen.
    Vi var på väg ned till jobbet, med andra ord så har vi sen de båda var valpspolingar gått där trilijoners gånger, men inte förrän nu så har de kommit på "de nya godisstenarna".
    Brorsan tipsade senare om att säga "Nästa!" istället för att tjata att Pingu ska komma (utan godisutdelning på varje sten), och ta mig tusan så funkade det. Haha! Fast jag råkade säga "Nästa!" en gång för mycket - "godisstenarna" hade hunnit tagit slut - så det blev istället godisutdelning på marken, och det var väl lika bra det! 😉 Så de lär sig att det lönar sig att vara vid sidan - på marken - intill sin matte. 😊

 

Tvådagars agilitytävling på Västerås KK

Frasse, i flygande fläng, in i tunneln. (råkade först ta ett foto istället för att filma, men en kul bild blev det)

Zafirs andra officiella tävling. På lördagen var det dubblerad agilityklass (söndagen dito hoppklass). Jag kom dit i tid, mest tack vare att large-klassen började. Jo, numera så tävlar man ju i fem storleksklasser, och mina jyckar är XLarge-jyckar, så jag kunde lura mig själv att jag måååste vara där klockan 9.00 (när large började), men det behövde jag inte för vi är ju som sagt XL. Hehe, vad jag är lättlurad. 😉

På vägen mot tävlingen utbrister jag högt: "Ost-tuben!! Jag glömde osttuben!!! Äsch! Det får välan gå ändå...". Ja, det var liksom inget att göra än att gilla läget. Osttuben - med viltsmak - kan Zafir offra livet för, vilket är behändigt för en annars smått ratad och desperat matte. 😏


Först ut Pingu...

 

Pingu nosig och okoncentrerad och jag kan inte springa ordentligt. Hade svårigheter att röra mig före loppet, så uppvärmningen blev halvdan, och därmed en halvdan ofokuserad agilityhund vid min sida. Ett flams- och blählopp där jag mitt i alltihopa sätter ned jycken för att städa långhoppsdelar efter mig. 😉

Sen var det Zafir tur...

I starten sitter han och dagdrömmer och kollar in publiken, så jag måste falsett-tjohooa på honom för att väcka den hund som sover. 😏😊😀 Sen nos, nos, nos och allmänt flamsigt - och nosigt, igen. Men han tar något hinder i "nosfarten", upp på gungan - och kör "kanonkulan" 😊 (som jag egentligen borde svära över 😉). Det var förresten många hundar som hoppade gungans kontaktfält. Det kan bero på att brädan var väldigt lättvippad, vilket hundarna inte riktigt var beredda på.

  Hur som helst, så tar Zafir lite hinder här och där när andan faller på, och nosar lite här och där. När han svansar runt kring A-hindret är jag på väg att ta upp visselpipan för att blåsa inkallningsignal, men innan jag hinner vissla, dyker han upp - till min förvåning - över A-hindret. 😊
Jag får i alla fall sen honom att ta det sista hindret så jag får nåt vettigt att belöna. Yes!!! 😊😊

"Tjohooooo!!!" Zafir kör "kanonkulan" på gungbrädan. Foto: Stefan Borg.

Zafir på balansbom. Foto: Stefan Borg.

Sen får Zaf syn på balansbommen och traskar (!) upp där (blir diskad). När domaren tänker fixa nåt däromkring, så tänker Zaf "hjälpa" till lite och traskar upp igen, till domarens förvåning. 😊😊

Som sagt så var det inte bara Zafir som körde vippskutt. 😉 Foto: Stefan Borg.

Pingus agilityklasslopp B...

 Jag har ett helsike att få upp Ping-nosen från marken. Testar att gå ut och småspringa in istället, men nä! Trots halt matte så blev det ett hyfsat lopp ändå. Synd på vägran vid den sista tunneln, jag trodde faktiskt att han skulle ta den på lite håll, men inte då! Sedan var kontaktfältsmissen totalt onödig! 

Det hela resulterade i en 18:e plats av 42 startande med 10 fp.

Zafirs agilityklassB-lopp...

Tja, vad säger man..? Zaf sitter först och drömmer i starten. Sen vaknar han upp och tar nåt hinder, sen nosar han iväg på upptäcksfärd över banan, kutar bort till sekretariatet och hälsar på dom lite grann, sen tänkte jag testa slalomet, men nä! Vi tar närmsta väg mot mål... och han missar sista hindret. *suckar lite lätt* 

Dag två, hoppklasserna

 Pingus hoppklassA-lopp...

 Testar denna gång Lindas fina starttips att låta Pingen ligga ned vid starten; att helt enkelt strunta i vår sedvanliga nosarstartkonflikt. Tyvärr glömde jag bort att säga "Kvar!" när jag lämnade honom, därav tjuvstarten, men jag finner mig snabbt.

Jag ser nu på filmen att jag visade inte alls mot den nästsista tunneln, så den vägran tar jag på mig själv. Stör mig att jag inte kan springa på ordentligt, men det går ändå hjälpligt, och man får vara glad för det lilla. 😏

Loppet resulterade i en 15:e plats med 10 fp av 46 startande.

Zafirs hoppklassA-lopp...

Zafir är helt borta direkt, och jag väljer att diska mig genom att ta fram osttuben (jag visar den för domaren) - som jag nu hade kommit ihåg att ta med mig!! 😋😊 (observera att locket var på, hade den enbart för att locka med 😉. Det går bättre än dagen innan; Zafir blir mer följsam (typ), ratar nosutflykterna, och jag kortade ned banan - samt Zafiren tar faktiskt sista hopphindret, så jag fick nåt vettigt att belöna. 😊😊

Pingus hoppklassB-lopp...

 Innan filmen börjar: Denna gång kör jag åter den nya startrutinen att låta bli konflikta Pingskrället när han lägger sig ned och nosar i startens luktparadis. Medan han låg ned krängde jag av honom halsbandet, och sa ett ordentligt "Kvar!" och påbörjar att lämna honom. Då blev han så överraskad att han självmant satte sig upp... och starten blev mer eller mindre perfekt!! Tack Linda för tipset!! 😊

Efter den andra tunneln, så tvekade jag lite hur banan gick (blandade för en halv sekund ihop den med banan innan), men jag räddar situationen med ett "Här!!". Det är lite lustigt, märkligt (välj själva) att efter min sekunds av tvekan så börjar Pingu att uppfordrande (?)/frustrerande (?)/protesterande (?)/flamsigt och okoncentrerat (?) skälla på sin matte. Kände han av mattes korta tvekan och protesterade: "Du har ju gått banvandring. Du ska kunna banan nu! Skärp till dig, matteskrälle!!"

Kanske han protesterar mot att halt-matte inte springer som hon brukar.

Hur som, så blev det en 15:e plats igen (av 45 startande) med 10,11 fp.

 Zafirs hoppklassB-lopp...

Zafir bästa "agilitylopp" hittills! 😉😊Han tar först "hela" fyra hinder på raken, sen en liten nospaus *suck* (filmaren tog också en liten paus), sen tre hinder, sen en liten till utflykt samtidigt som man kikade in i klubbens agilitycontainer, sen två hinder, följd av en liten lätt undersökning av ett tomt (!) tält, sen fyra hinder på raken igen. Sen tänkte jag att han åtminstone skulle ta ett till hinder på mitt kommando innan vi går av, därför kallade jag tillbaka honom, men jag hör domarens "Tack, tack!" bakom min rygg, och jag fattar vinken 😉 och svarar ett "Tack!" tillbaka med min vinkning.

Efter filmens slut skuttar Zafir upp på dragkärran som stod bakom sekretariatstältet. Visserligen stod belöningshinken där (jag hade alltså inte lagt nåt där), men jag tror nog att Zaf skulle skuttat upp där hur som helst, parkour-jycke som han självsvådligt har utnämnt sig som.

          Här syns dragkärran.










Lärdom till nästa tävling:
1. Bättra på inkallningskillsen. Just det, ja!
2. Bättra på viljan att ta hinder samt följsamhet. 
Fast å andra sidan: Det är early tävlingsdays för denna engelska springer spaniel-slyngel. 

Avslutar med...

Här går man i lugn och ro på kvällspromenaden... så plötsligt så skuttar Pingu upp på vägskyltsklumpen och Zafir hakar genast på. Man kan säga att jag var inte alls beredd på deras tilltag.

Eftersom jag tyckte det var lite lustigt, så tog jag ett par bilder, och tänker sen fortsätta att gå, men när vi ska fortsätta promenaden och precis när vi passerar vägskyltsklumpen så skuttar de båda vigt upp på den - igen! Och jag kan inte låta bli att ta ytterligare en bild - fast från andra hållet - och belöna. 😋😊 Hm? Man får den hund man förtjänar. 😉

Apropå ingenting...

Gångtunnlarna i byn blir ofta klottrade, och faktiskt så tycker jag att för det mesta blir de trist gråa väggarna trevligare med färggrann graffiti, men kommunens klottersanerare är ivriga rackare och målar kvickt och envist över med sin tristgråa färg. Jag nickade dock väldigt instämmande med denna markering av okänd protesterande konstnär.