Agilitytävling på Västerås KK och så lite annat

Jo, mitt nya dumknä sätter ju käppar i agilityhjulet. Har börjat fundera på en framtid med rullstolsagility.... eller i alla fall börja inse att jyckarna borde kunna distanshandling mycket bättre än vad de kan nu. Och när jag nu skriver "de" så tänker jag framför allt på Pingu.
    Så sagt och gjort så baxade jag fram mina antika - och smått förmultnade - träagilityhopphinder här hemma på tomten. Det är visserligen bara två stycken, men det är betydligt fler än inga alls, och två är i alla fall nåt att börja med med vår nya distanshandlingsskills. Och så beöver Zafir ju träna hindersug överhuvudtaget - från alla håll och kanter...

Men vart tog Zafir-grabben vägen? Han bara svischade förbi och for iväg mitt i träningen... Jo, ser ni det där lite vita och svarta borta till vänster om granen.

På behörigt avstånd satt han med sin leksak i munnen och tittade på medan jag försökte få till lite agilityträning. Bilderna är alltså tagna efter jag har givit upp det hela. Därav är hoppbommen lutad mot hinderstödet när bilderna togs.

Ytterligare en bild när man försökte få igång lite träning. Zafir håller sig på avstånd med en leksak i munnen...

... medan Pingu är tätt intill och förväntansfull.

Söt-Pingen i freestyle-mellan-position. 💖

Ja, dom är söta båda två, men snälla Zaffe, kom hit till mig. Snälla!!

Zafir, ständigt därborta.

Ibland känns det som att det fattas nåt i Zafirs och min relation, men jag jobbar på det.

När jag tänker efter så var det nog typ samma sak när Grompan var slyngel... och Pingu. Så det kommer väl.

 

 Helt plötsligt har vi hamnat på jobbet..

Brorsan hade gått iväg, och Pingu spanar läääänge efter honom: "Vart tog husse vägen? Gick han för att hämta bilen, så vi ska gå på skogspromenad, månntro?"

Den halte och lytte...

... är i alla fall frisk nog att ställa upp som funktionär på grannklubbens agilitytävling. Här sitter jag som hinderfixare. Var också stolt tidtagare när man åter igen ett par gånger lyckades få exakt samma tid som den elektroniska. 😊

Det var ju klass 2-tävling, så därför tävlade vi inte. Ja, det spelar ingen roll om jag kan springa eller inte, tävlar gör jag ändå. Dumsnuten.

Citat från min Fb-status denna dag:

"Idag har man varit funkis på DTBK:s agilitytävling på eftermiddagen och typ frusit ihjäl i den iskalla blåsten. *huttrar fortfarande* Stackars de andra som var där hela långa dagen sen före kl. 8 på morgonen.
Agilitysuget sitter i en (har inte tränat nåt på hela veckan), så efter jobbvisit (där man värmde upp sig) så kunde man inte låta bli att efteråt åka till ÖBK och haltandes köra lite försök till distanshandlingsträning. 😉
Middagsmaten från McDriven satt väldans bra sen efteråt. 😊"

Avbytarbänken medan matte ställer iordning hinderkombinationer.

Nästa dag...

Här ytterligare ett citat från ens Fb-status 😊:

"Nä! Nu finns det två springer spaniels att hämta. Båda två är i hyfsat skick. Ngt lurviga i pälsen just nu, dock. Ta dom. Gör vad ni vill med dom, bara dom kommer härifrån!

//Hon som tröttnade på att haltandes serva o öppna ytterdörren åt dom för att de vill in och sen ut igen för sjuhundraelfte gången.
Jag menar: *krafs, krafs på dörren utifrån* *matte linkar mödosamt dit - åter igen - och öppnar* Ingen hund där!!! Nä, de båda står nedanför altanen och tittar uppfordrande: "Duh, matte! Strunta i din frukost kom ut igen och lek med oss istället. Vi har ju redan fått vår frukost, ju!!"

Senare på dagen...

Gentlemannen Pingu assisterar sin lytte matte att vara ett handgripligt stöd när man ska försöka ta sig ned från en bergsknalle i skogen. Tack Pingen!! 💗

Och sen lite fotosession när man lyckats ta sig ned.

Ytterligare senare på dagen...

Från Fb:

    "Dagens aglílityträning gick helt klart bättre än gårdagens. Zafir-slalom gick bättre och färre spännande doftutsvävningar. Fick även bekräftat ett par saker som jag upptäckte igår:

1. Om man blir gramse på Zafir att han nonchalant (?) stannar upp och nosar mitt framför ett hinder man skickat honom till att forcera eller slalomport så tar han åt sig mer än man först tror; han missförstår och undrar/tvekar sen vid nästa försök: "Eh? Varför blev matte sur? Ska man hoppa/forcera hindret eller inte?", tvekar han. Tydligen kan även en spaniel vara lite känslig. 😉
2. När Pingu ska ta hinder bakifrån funkar kommandot "Ut!" mkt bättre än mitt numera gamla kommando "Runt!".
3. Pingu tycker matte är JÄTTE-KONSTIG när hon inte springer på som hon brukar. "Vaff! Vaff! Vaff!! Sluta masa. Spring som vanligt, männ´ska!!", skäller han ut mig.
4. Upptäckte också med Zafir att jag måste säga/visa nästa hinder MYCKET TIDIGARE än vad jag gör."

Efter agilityträningens slut...

"När vi hade tränat klart blev det sedvanlig "Vänta-på-varsågod-innan-ni-får-rusa-åstad"-rutin, men denna gång fick jag infallet att testa lite vardagslydnad och istället för att direkt efter sitt samt ögonkontakt (Pingus ögon är som stora förväntansfulla tefat, gullungen 💗 ) så körde jag lite lömskt ist några "Här!" (kom till mig) och slutligen en inkallning (bild) - och det funkade perfekt!! Sen "Varsågod! Spring o lek!" Glad matte!! Och glada hundar! 😊"

Sitt kvar.

Tjohooo! Här kommer vi!!!

Väntan på de magiska "Varsågod! Springochlek!"-orden.

Vänta! Det finns ju en filmsnutt också..!!

Zaf är snabb och smidig som en vessla!

Senare på kvällen. Två trötthundar i soffan.

Zafir slocknade i en lite märklig ställning. Fast han tyckte säkert det var bekvämt och bra.

Pingu somnade på mattes trygga arm.

"Öh? Fotar du mig när jag sover?!!"

Första maj, efter kursen...

Facebook-citat:

 "Jaaaaa! 😊😊 Det gick att springa (nja, typ).
Långt innan mitt alter ego "Halta Lotta" var påfunnen, så var planen att om/när jag kör denna bana på kursen, så ska jag köra den själv efteråt.
Gissa hur besviken jag var ikväll under kursen (när nämnda bana kördes) och jag kände hur knäna bara ömmade mer och mer.
Men tack vare att Helena var kvar och pratade lite så jag passade på att sätta mig ned en stund, så blev knäna som nya (eh? lätt överdrift). Så ut med hundarna ur bilen, ned till agilityplanen och vi sprang och sprang (nja, typ).
Pingu var jätteduktig!! Och Zafir likaså!! Fast i hans mått mätt. //Glad matte som nu har förhoppningar till nästa helgs tävlingar.
(PS. Nu när jag (haltandes) kom hem så blev knäna insmörjda med typ ett halvt ton voltaren-gel. 😏 )"

Uppfinnesrikedom är ibland ett gissel - för matte. 😊

Jaha! Så har hundarna kommit på nya "godisstenar"...

... och måååånga blev det!!

Pingu, envis som synden, visade bestämt att man ska visst få minst en godbit per "godissten", och vägrade skutta ned, så man kom framåt. När jag väl fick ned honom, så skuttade han kvickt upp på nästa, och så var "dispyten" igång igen.
    Vi var på väg ned till jobbet, med andra ord så har vi sen de båda var valpspolingar gått där trilijoners gånger, men inte förrän nu så har de kommit på "de nya godisstenarna".
    Brorsan tipsade senare om att säga "Nästa!" istället för att tjata att Pingu ska komma (utan godisutdelning på varje sten), och ta mig tusan så funkade det. Haha! Fast jag råkade säga "Nästa!" en gång för mycket - "godisstenarna" hade hunnit tagit slut - så det blev istället godisutdelning på marken, och det var väl lika bra det! 😉 Så de lär sig att det lönar sig att vara vid sidan - på marken - intill sin matte. 😊

 

Tvådagars agilitytävling på Västerås KK

Frasse, i flygande fläng, in i tunneln. (råkade först ta ett foto istället för att filma, men en kul bild blev det)

Zafirs andra officiella tävling. På lördagen var det dubblerad agilityklass (söndagen dito hoppklass). Jag kom dit i tid, mest tack vare att large-klassen började. Jo, numera så tävlar man ju i fem storleksklasser, och mina jyckar är XLarge-jyckar, så jag kunde lura mig själv att jag måååste vara där klockan 9.00 (när large började), men det behövde jag inte för vi är ju som sagt XL. Hehe, vad jag är lättlurad. 😉

På vägen mot tävlingen utbrister jag högt: "Ost-tuben!! Jag glömde osttuben!!! Äsch! Det får välan gå ändå...". Ja, det var liksom inget att göra än att gilla läget. Osttuben - med viltsmak - kan Zafir offra livet för, vilket är behändigt för en annars smått ratad och desperat matte. 😏


Först ut Pingu...

 

Pingu nosig och okoncentrerad och jag kan inte springa ordentligt. Hade svårigheter att röra mig före loppet, så uppvärmningen blev halvdan, och därmed en halvdan ofokuserad agilityhund vid min sida. Ett flams- och blählopp där jag mitt i alltihopa sätter ned jycken för att städa långhoppsdelar efter mig. 😉

Sen var det Zafir tur...

I starten sitter han och dagdrömmer och kollar in publiken, så jag måste falsett-tjohooa på honom för att väcka den hund som sover. 😏😊😀 Sen nos, nos, nos och allmänt flamsigt - och nosigt, igen. Men han tar något hinder i "nosfarten", upp på gungan - och kör "kanonkulan" 😊 (som jag egentligen borde svära över 😉). Det var förresten många hundar som hoppade gungans kontaktfält. Det kan bero på att brädan var väldigt lättvippad, vilket hundarna inte riktigt var beredda på.

  Hur som helst, så tar Zafir lite hinder här och där när andan faller på, och nosar lite här och där. När han svansar runt kring A-hindret är jag på väg att ta upp visselpipan för att blåsa inkallningsignal, men innan jag hinner vissla, dyker han upp - till min förvåning - över A-hindret. 😊
Jag får i alla fall sen honom att ta det sista hindret så jag får nåt vettigt att belöna. Yes!!! 😊😊

"Tjohooooo!!!" Zafir kör "kanonkulan" på gungbrädan. Foto: Stefan Borg.

Zafir på balansbom. Foto: Stefan Borg.

Sen får Zaf syn på balansbommen och traskar (!) upp där (blir diskad). När domaren tänker fixa nåt däromkring, så tänker Zaf "hjälpa" till lite och traskar upp igen, till domarens förvåning. 😊😊

Som sagt så var det inte bara Zafir som körde vippskutt. 😉 Foto: Stefan Borg.

Pingus agilityklasslopp B...

 Jag har ett helsike att få upp Ping-nosen från marken. Testar att gå ut och småspringa in istället, men nä! Trots halt matte så blev det ett hyfsat lopp ändå. Synd på vägran vid den sista tunneln, jag trodde faktiskt att han skulle ta den på lite håll, men inte då! Sedan var kontaktfältsmissen totalt onödig! 

Det hela resulterade i en 18:e plats av 42 startande med 10 fp.

Zafirs agilityklassB-lopp...

Tja, vad säger man..? Zaf sitter först och drömmer i starten. Sen vaknar han upp och tar nåt hinder, sen nosar han iväg på upptäcksfärd över banan, kutar bort till sekretariatet och hälsar på dom lite grann, sen tänkte jag testa slalomet, men nä! Vi tar närmsta väg mot mål... och han missar sista hindret. *suckar lite lätt* 

Dag två, hoppklasserna

 Pingus hoppklassA-lopp...

 Testar denna gång Lindas fina starttips att låta Pingen ligga ned vid starten; att helt enkelt strunta i vår sedvanliga nosarstartkonflikt. Tyvärr glömde jag bort att säga "Kvar!" när jag lämnade honom, därav tjuvstarten, men jag finner mig snabbt.

Jag ser nu på filmen att jag visade inte alls mot den nästsista tunneln, så den vägran tar jag på mig själv. Stör mig att jag inte kan springa på ordentligt, men det går ändå hjälpligt, och man får vara glad för det lilla. 😏

Loppet resulterade i en 15:e plats med 10 fp av 46 startande.

Zafirs hoppklassA-lopp...

Zafir är helt borta direkt, och jag väljer att diska mig genom att ta fram osttuben (jag visar den för domaren) - som jag nu hade kommit ihåg att ta med mig!! 😋😊 (observera att locket var på, hade den enbart för att locka med 😉. Det går bättre än dagen innan; Zafir blir mer följsam (typ), ratar nosutflykterna, och jag kortade ned banan - samt Zafiren tar faktiskt sista hopphindret, så jag fick nåt vettigt att belöna. 😊😊

Pingus hoppklassB-lopp...

 Innan filmen börjar: Denna gång kör jag åter den nya startrutinen att låta bli konflikta Pingskrället när han lägger sig ned och nosar i startens luktparadis. Medan han låg ned krängde jag av honom halsbandet, och sa ett ordentligt "Kvar!" och påbörjar att lämna honom. Då blev han så överraskad att han självmant satte sig upp... och starten blev mer eller mindre perfekt!! Tack Linda för tipset!! 😊

Efter den andra tunneln, så tvekade jag lite hur banan gick (blandade för en halv sekund ihop den med banan innan), men jag räddar situationen med ett "Här!!". Det är lite lustigt, märkligt (välj själva) att efter min sekunds av tvekan så börjar Pingu att uppfordrande (?)/frustrerande (?)/protesterande (?)/flamsigt och okoncentrerat (?) skälla på sin matte. Kände han av mattes korta tvekan och protesterade: "Du har ju gått banvandring. Du ska kunna banan nu! Skärp till dig, matteskrälle!!"

Kanske han protesterar mot att halt-matte inte springer som hon brukar.

Hur som, så blev det en 15:e plats igen (av 45 startande) med 10,11 fp.

 Zafirs hoppklassB-lopp...

Zafir bästa "agilitylopp" hittills! 😉😊Han tar först "hela" fyra hinder på raken, sen en liten nospaus *suck* (filmaren tog också en liten paus), sen tre hinder, sen en liten till utflykt samtidigt som man kikade in i klubbens agilitycontainer, sen två hinder, följd av en liten lätt undersökning av ett tomt (!) tält, sen fyra hinder på raken igen. Sen tänkte jag att han åtminstone skulle ta ett till hinder på mitt kommando innan vi går av, därför kallade jag tillbaka honom, men jag hör domarens "Tack, tack!" bakom min rygg, och jag fattar vinken 😉 och svarar ett "Tack!" tillbaka med min vinkning.

Efter filmens slut skuttar Zafir upp på dragkärran som stod bakom sekretariatstältet. Visserligen stod belöningshinken där (jag hade alltså inte lagt nåt där), men jag tror nog att Zaf skulle skuttat upp där hur som helst, parkour-jycke som han självsvådligt har utnämnt sig som.

          Här syns dragkärran.










Lärdom till nästa tävling:
1. Bättra på inkallningskillsen. Just det, ja!
2. Bättra på viljan att ta hinder samt följsamhet. 
Fast å andra sidan: Det är early tävlingsdays för denna engelska springer spaniel-slyngel. 

Avslutar med...

Här går man i lugn och ro på kvällspromenaden... så plötsligt så skuttar Pingu upp på vägskyltsklumpen och Zafir hakar genast på. Man kan säga att jag var inte alls beredd på deras tilltag.

Eftersom jag tyckte det var lite lustigt, så tog jag ett par bilder, och tänker sen fortsätta att gå, men när vi ska fortsätta promenaden och precis när vi passerar vägskyltsklumpen så skuttar de båda vigt upp på den - igen! Och jag kan inte låta bli att ta ytterligare en bild - fast från andra hållet - och belöna. 😋😊 Hm? Man får den hund man förtjänar. 😉

Apropå ingenting...

Gångtunnlarna i byn blir ofta klottrade, och faktiskt så tycker jag att för det mesta blir de trist gråa väggarna trevligare med färggrann graffiti, men kommunens klottersanerare är ivriga rackare och målar kvickt och envist över med sin tristgråa färg. Jag nickade dock väldigt instämmande med denna markering av okänd protesterande konstnär.