Förra helgens agilitytävling på Stockholm S:a BK, Ågesta.

Tja, det verkar som jag börjar komma in i mina gamla invanda "laddning" inför tävling...

På lördagen, dagen innan, så lyckas jag typ förskjuta hela dagen, så seneftermiddagsskogsturen inföll så där vid 22-snåret på kvällen.

Sen när jag kom hem så kollade jag in Eurovision Song Contest i efterhand, med råge över tre timmar efter live-sändningen. Jag stängde av datorn, där Fejjan ofta ständigt är på, så inte spänningen vid omröstningen skulle bli fördärvad. Och ja, det var en helt okej låt som vann.

Hur som helst, klockan hann liksom bli tjugo i fyra på morgonen, och jag skulle gå upp tidigt, bara några timmar senare för att hinna till agilitytävlingen.

Märkligt nog hinner jag dit i tid, men vad hjälper det...?
    Jo, för jag tänker (kan ifrågasättas) att det är gott om tid, packar upp burar och stol och går sedan tillbaka till bilen för att rasta av hundarna....

Haha! Sen när jag kommer tillbaka så undrar mina tävlingskamrater vart jag tog vägen. "Eh? Borde inte du ha gått på banvandringen?", frågade de lite grann undrande. "Jaha!", svarar jag lugnt, "Oj, då missade jag. Äsch, strunt samma.", och så går jag bort till inroparen och stryker Zafir och talar om att Pingu är på plats. Zafir hade nämligen startnummer 2 och det var ju liksom kört när typ startnummer 4 var inne på banan.
   Jag tar ett varv runt planen för att memorera banan från ringside. Går sedan för att värma upp Pingu.

Faktum är att när jag var på väg till tävlingsplatsen så önskade jag lite grann att jag skulle vara sen, och därmed slippa köra Zafir. Och när jag nu inte var det, så undermedvetet (faktiskt) så bara glömde jag bort det där med banvandringstider att passa.

Det var trångt och dant där på tävlingsplatsen, precis som det alltid är där, speciellt när de ju har två banor igång samtidigt. Men vid denna tävling så var de frikostiga med avgränsande provisoriska staket (se bilden) vid speciellt utsatta ställen. Detta uppskattades mycket. 😊

Pingus hoppklass A-lopp.

Jag fortsätter med vår nya "dufårliggaochnosasomduvill-startrutin", men vi borde nog uppgradera den. Jag funderar på det. Det är skönt att slippa konflikten med Pingu och pressen från domaren (att jag inte är elak mot min hund) samt pressen från arrangörerna (att tävlingen ska flyta på) där vid starten, men... Som sagt, jag grunnar och funderar på vår startrutin.

Det var en hiskelig springbana och mitt vänsterben/knä mår fortfarande inte bra. Alltså ingen bra kombination. Jag var inte heller riktigt fokuserad och taggad, i och för sig mycket beroende på mitt nya dumknä. Pingu rusar åstad och sätter fötterna i en tunnel som vi inte skulle ta. Disk.

    Jag får hjärtsnurp när gamla "publikminglar"-Pingu plötsligt dyker upp!! Han stannar borta i vänstra hörnet av banan och spanar in ett sällskap med en golden och en springer spaniel... men Pingu vaknar upp från sitt gamla jag och fortsätter banan. 

Pingus agilityklass A-lopp.

Jag var livrädd (nja, kanske en lätt överdrift, men inte mycket mer) att Pingu skulle dra iväg mot hundar som var vid framhoppningshindren som i mitt tycke borde ha fått ett sånt där tjusigt provisoriskt motande staket. Jag hyrde istället en "målvakt" som var beredd ifall att "publikminglar"-Pingu skulle strike back igen.

    Man kan höra hur jag falsettttjohooar "Piingu!!" i smärre panik när vi närmar oss bankanten som  gränsar mot framhoppningshindren, men Pingen var inne på banan, både fysiskt och mentalt.

Mitt nya dumknä uppskattade inte denna springbana, där planen faktiskt hade en ordentligt uppförsbacke samt även en nedför. Aj, aj, sa knät. 

Zafirs agilityklass A-lopp.

Vis från Zafirs tidigare tävlingar så inser jag att han klarar absolut inte av en hel bana. Därför bestämde jag mig för att bara köra typ en fjärdedel av banan; direkt efter balansbommen så skulle jag vika av mot målet....

   Men vi (Zafir?) klarade inte ens av det. Han far runt och omkring, och plötsligt så får han nos på nåt.... och kutar av planen direkt till där någon har slängt/tappat smörgåspålägg (eller liknande) några meter ifrån banan. Så han fick världens bästa belöning *suck* för att han kutade ifrån sin matte. Grrrrrr! 

Pingus hoppklass B-lopp

Tyvärr blev det inte filmat, det enda loppet som kändes bra. Typiskt!! 😞 Det var i mitt tycke en rolig bana, som inte var så himla springig, vilket mitt nya dumknä uppskattade. Det var roligt att få köra lite handling!! 😊 Om jag minns rätt så klantade jag mig inför slalomet; stannar inte upp tillräckligt mycket för att ge plats åt Pingen, så där blev det en helt onödig vägran.
   Det blev en 13:e plats med 5,50 fp, av 31 startande.

Zafir hoppklass B-lopp

Åter igen hade jag bestämt att bara köra de första hindren för att sen kuta direkt mot det sista hindret. *suck* Det är faktiskt lite synd att inte heller detta lopp blev filmat. Jag skulle bra gärna vilja se vad som egentligen hände bakom min rygg. Vad jag ser: Zafir sitter fint kvar i starten. Han skuttar det första hindret och jag tror att han tar det andra hindret som var en tunnel. När jag sen efter blindbyte mellan tunneln och nästa hopphinder, så har han på nåt märkligt vis hunnit dyka upp bakom min rygg. Jag gör en "fulsnurr" för att leta reda på honom. Undrar om han verkligen tog tunneln eller om han bara sprang runt den?

Hur som helst så sprang han sen till skogs. (!) Skogen som alltså var på andra sidan av planen. Han står där i skogsbrynet och nosar på marken och jag drar fram visselpipan och kallar in. Haha! Domaren, som står och iakttar Zafir, måtte undrat var visselsignalen kom ifrån. "Eh? Var det jag som visslade? Näe! *hon vänder sig om mot mig* Aha! Det är visst hög tid att själv blåsa diskvisselsignal!" *vissel, vissel* 😊😊

Pingus och Zafirs agilityklass B-lopp

Jag har nu irriterande värk i mitt nya dumknä. Har allvarliga funderingar på att åka hem. Stora mörka regnmoln i fjärran stärker mina dystra funderingar, men de kanske inte är på väg mot oss.
    Jag är ändå med på banvandringen, känner av banan, känner av knät. Funderar på att bara köra Pingu, som har startnummer 2. Jag provspringer lite.... Men nä. Jag kastar in handduken. Jag lämnar W.O. Mycket för att denna åter igen springbana hade två uppförsbackar samt en nedförsbacke emellan, och ärligt talat så tyckte jag inte att banan kändes tillräckligt rolig för att trotsa mitt nya dumknä.

    Så jag gick bort till inroparen för att stryka både Pingu och Zafir. Sedan satte jag mig ned för att lugnt kolla in mina tävlingskamrater istället.

Jo, apropå inroparen! 😊

   Han och jag var ofta såååå osynkroniserade. 😊 Flertalet gånger under dagen, så blev det bara tokigt i vår kommunikation. Värst var det när jag går fram och ställer mig lugnt snett bakom och inväntar att  han pratar färdigt med en annan tävlande, men när han har gjort så så vänder han sig inte om mot mig, och då går jag över till hans andra sida, och då minsann vänder han sig om mot där jag stod nyss, och då går jag tillbaka... men då vänder han sig om åter igen tillbaka till det andra hållet han stod nyss. Hahaha! Ja, vi skulle ju ha kunnat hållit på sådär hela dagen lång, tror jag. 😊

   Fast när jag strök båda hundarna i det sista loppet, så tycktes han faktiskt vara lite ledsamt smått deltagande, vilket uppskattades.

Noppe och Helena in action.

Efter att ha packat ihop allt in i bilen, så kör jag sen bort till toan och ställer mig så nära som möjligt för att sedan halta upp in till klubbstugan. Mitt nya dumknä uppskattade detta snilleblixtdrag, och även min kissnödiga blåsa. 😉😊 

Här finns förresten några fina bilder från tävlingsdagen. Klicka på länkarna och flyyyg iväg.

https://fotografkickannikolic.pixieset.com/agilitytvlingssbk14maj-17/f/ Den sista bilden på Pingu är bäst. Galen hund!!! 😀

https://fotografmariehaverlid.pixieset.com/agilityssbk14maj/f/

Nästa helg är det dags igen. Alltså i skrivande stund imorrn.