Pingu har gjort det igen! Han vann!! :) Agilitytävling i dagarna 2 på Haninge BK

Ja, nu har det hänt igen. Pingu vann!! 😊

Jag hade precis lämnat Pingu och Zafir i bilen, och var nu på väg tillbaka för att packa ihop mitt lilla läger, då jag hör nån ropa bortifrån planen: "Kerstin!! Du ska lämna in tävlingsboken! Du vann!!".
    "Öh?", undrade jag, helt övertygad om att jag hörde fel. Det måste finnas nån annan som heter Kerstin... Men nu ser jag att det är Yvonne som envisas att ropa på mig. Yvonne var förresten även domaren, så man kan ju tycka att hon borde ha koll på läget... fast å andra sidan så var det ju Yvonne... 😉

Jag går lugnt bort till vårt läger, och ber Helena, som hade filmat loppet, och som innan tyckte sig se att Pingu missade A-hindrets kontaktfält, att kvickt kolla in filmen. Ja, för det vore ju hemskt pinsamt om jag kommer där spatserande med tävlingsboken i högsta hugg.. och så har jag hört fel.
    Fast hennes mobil ville inte samarbeta. "Kolla resultatlistan på SAgik-tävling, då..?", föreslår jag, men nä telefonen ville inte. Då kommer Linda förbi, och vi börjar söka upp resultaten på hennes mobil, men jag tror nog innan vi hann det, så ropar tävlingsledaren, som höll på att förbereda banbyggnad: "Lämna in tävlingsboken i sekretariatet, så skriver jag i sen. Pingu vann!!"

Jag vet inte vilket som var mest förvånande, att vi vann eller att (för mig okända *skäms lite*) människor vet vem Pingu är?
    Blev lika förvånad innan detta, efter banvandringen, när jag skulle meddela inroparen att vi var på plats, och hon ringade in Pingus startnummer innan jag hann säga nåt.

Eftersom Pingu ju var i bilen, typ en halv kilometer bort, så blev jag ensam uppe på prispallen. Haha! Sen hade jag lite smärre problem att komma ned därifrån på grund av mitt nya dumknä, som i och för sig har blivit mycket bättre; jag kan ju nästan springa, ju!! 😉😊

Sen blev det att fira med go´fika! 😊😋

Okej, om vi ska bli lite allvarliga nu...
   Det här blev Pingus åttonde (8) agilityklasspinne (har två stycken i hoppklass), och det finns säkert dom som tycker att han inte längre har nåt i klass1 att göra (tre stycken krävs för uppflytt), men jag vill inte flytta upp till tvåan förrän hoppklassen är klar. Det verkar ju så segt att åka på tävling bara för ett lopp, ju.

Det finns säkert också folk som tycker att hans vinst är lite... tja, vad ska man kalla det för..? Lite "anti-agility"? Ja, kolla tiderna på resultatlistan. Pingu hade den näst sämsta tiden - fast han var felfri - och det är ju först och främst det som räknas. Faktiskt!
    Och han galopperade i ESS-takt som ju inte alls kan jämföras med BC-speed. Jag menar, det finns en anledning varför vi har så svårt att få till hoppklass-pinnar.

Just det! Alla har liksom sitt; sina akilleshälar. Ibland är det farten (på ena eller andra sättet), ibland är det kontaktfält som sätter käppar i hjulen (ja, kolla in Frasse i resultatlistan här ovanför, om han bara åtminstone kunde få dit en liten klo, så skulle han ha klått Pingu), ibland är det slalomingångar etc, etc, etc.

Apropå slalomingångar, så tycktes jag mig ana ett litet tema på helgens Large/XLargeklasser; knepiga slalomin-/utgångar.
    Man skulle kunna diskutera om det verkligen ska vara sånt i klass1. Själv tycker jag varför inte? Själv blir jag bara taggad av utmaningar, och funkar det inte så är det bara att åka hem och träna. Man vill ju utvecklas, eller hur? Fast det ska ju inte vara alltför omöjligt, förstås! Då tappar man istället sugen...

Personligen gillade jag denna helgs banor, med mer handling, bättre än förra tävlingshelgens ena domares "springilångasvängarlängsbankanten"-banor - där jag inte har en chans; vare sig jag eller min hund kan kuta tillräckligt fort. Men för den skull tycker jag att sådana banor också ska få finnas, som omväxlings skull, för ekipagemångfaldens skull.

Här har vi Pingus vinstlopp.

Helt emot mina "agilityprinciper" så velade jag absolut in i det allra sista hur jag skulle handla/visa det andra hopphindret. Jag var totalt avslappnad; var tvärsäker på att Pingu inte skulle tjuvstarta. Alltså, vilken skillnad mot förr!!

    Loppet var annars fylld med hiskeligt för vida svängar, och det var nog mitt "Pingu!"-tjohoo när han var mitt på A-hindret som satte tassarna på kontaktfältet - och vinsten! 😊 Ibland kan ett litet "Ping!!" göra stor skillnad. 😉 Och jag fixade inte till frisyren i slalomet. 😉😊 Du kan läsa om det lite längre ned.

Men för att börja tvådagarstävlingshelgen från början...

På lördagen var det hela tre hoppklasslopp. I bilen på vägen dit, så tänkte jag: "Hm? Man kanske verkligen ska satsa för den där sista hopp-pinnen? Jag har ju hela tre försök idag... Eh? Eller i alla fall två...", insåg jag när jag kollade in klockan. Jag var - som vanligt - sen.

Fast på nåt märkligt vis så hann vi dit i tid.
    Och mitt motto för dagens Pingus lopp var: "Vinna" eller försvinna. Att ligga på "the edge" av vad vi egentligen kan, vilket är den enda chansen att klå alla snabbfotade vallhundar.


Här kommer loppen i kronologisk ordning. Ja, ordning och reda ska det va´! 

Zafirs hoppklassA-lopp

Tja, vad säger man..? Zaf kör "spåragility". Tur att han lyssnar på inkallningsvisselsignal i alla fall. Blev ändå ganska nöjd över att han tog tre hinder på raken på min anvisning - utan att försvinna bort i fjärran.

Pingus hoppklassA-lopp

Lite haltande försöker jag springa. Har inte en chans att hinna med Pingu där vid den låååånga sträckan före målrakan. Tyvärr blev det en vägran (helt i onödan) i slalomet. Det slutade med en 8:e plats (av 25 startande) med 5,44 fp.

 Pingus hoppklassB-lopp

Blev visst inte filmat, men... Det resulterade i en 11:e plats (av 26 startande) med 5 fp. Jag kommer nu inte ihåg vad femman var, men.. var det inte en vägran vid ett hopphinder; vi missförstod varandra.

Zafirs hoppklassB-lopp.

  Haha! Nu pratar vi kortfilm!! 😉😊 Först så måste jag klappa i händerna för att väcka dagdrömmande hund. Sedan så förekommer jag händelserna med att redan från början sätta visselpipan i munnen - vilket ju behövdes. Så med visselpipa i munnen lyckas jag få hundskrället med mig över... tja.. vad var det? Tre hinder? Men det enda jag nu vill är att nos-slyngeln ska vara följsam intill mig.

Zafirs hoppklassC-lopp

  Zafirs hittills bästa "agilitylopp". 😏 Med visselpipans hjälp är han faktiskt följsam. Haha! Fast det var inte lätt att ge muntliga kommando med visselpipan i munnen. När jag skulle säga "Igenom!" in i tunneln, så råkade jag istället vissla - och jycken gör som jag säger/visslar, det vill säga vänder upp mot mig. Självklart fick han beröm. Sedan lyckas vi faktiskt - för första gången (?) - köra en målraka tillsammans!! 😊😊

Pingus hoppklassC-lopp

Den sista chansen för dagen att sätta den där sista hopp-pinnen...

     Där vid starten så undrade jag var sjutton domaren hade tagit vägen. Det är därför jag ser mig om och vinkar till när jag upptäcker henne. 😉 När vi kommer till slalomet så går mina tankar: "Sejfa? Nä! "Vinna" eller försvinna var det ju!". Så jag manar på Pingen när jag forcerar slalomportarna, men det blev för mycket och jycken går ur den näst sista porten. Sen när jag kollade på filmen så ser jag att jag tydligen fortfarande håller på med mitt otyg att "rätta till frisyren" medan hunden jobbar i slalomet. Fy, på mig!! Inte undra på att Pingu började vaffa ut mig. 

    Är dock glad över Pingus numera rätt så hyfsade hindersug. 😊 Så, trots allt så blev det en 8:e plats (av 26 startande) med 8,38 fp.

 Kul ändå att Pingen kom i mål i alla tre lopp. En stor lättnad var också att mitt nya dumknä funkade hela dagen. De två första loppen (om man nu kan kalla Zafirs lopp för just "lopp"?) var jag faktiskt odopad, men sen så började jag känna av vänsterbenet, så i förebyggande syfte fick ett piller trilla ned i magen.

Apropå trilla ned i magen, så blev den här läckerbiten mitt färdsällskap hem sedan. Den var delikat god. 😋

Det var ju världens solväder. Ett bevis på att Pingu tyckte det var svalt och skönt i sin hundbur under silvershadeduken var nog när han helt på egen tass, kvickt smög in under duken innan jag hann ta av honom kopplet. 😊

Hemma igen, och sedvanlig godissök på gårdsplanen av resterna av tävlingsleverpastejbitarna. Hihi! Undrar om nån tycker att det börjar bli dags att ta in snöskyffelgrejerna?

Söndagen, agilityklasser

Trots att söndagens tävlingar började en timme senare än lördagen, så blir jag sen. När man åker in på parkeringen så ser jag att banvandringen är i full gång, som ju var väntat. Jag var ändå glad att man hann med de sista minutrarna.

Pingus agilityklassA-lopp.

Pingu var väldigt nosig, men det gick hyfsat ändå. Fast jag kunde inte riktigt springa. Man ser hur ena knäskyddet har ramlat ned. Innan den sista tunneln så undrar jag hur sjutton banan egentligen går. "Eh? Vart ska vi?", hör man mig säga högt. Med andra ord en inte så fokuserad förare. Äsch!

   Det blev dock en 11:e plats (av 17 startande) med 10 fp. Pingus klubbkompis Frasse kom tia och var hela 10 sekunder snabbare. Det är ju typ... 20 ljusår i agilitytid. 

Zafirs agilityklassA-lopp.

Egentligen hade jag ingen större lust att köra Zafir. Men med visselpipan beredd hängande runt halsen äntrade vi ändå banan. Jag höll på att glömma "give-me-five:et" i starten. 😊 Denna gång hade jag inte visselpipan i munnen, det var ju så hiskeligt svårt att ge kommando då, och därför så hinner byrackan längre bort på sina spårupptäcksfärder runt planen. *suck* Men vi kör balansbommen och ett hopphinder ut.

    När vi var på väg att forcera balansbommen, så råkar jag höra hur domaren förklarar till någon bredvid henne att Zaf är en riktig nybörjarhund, vilket var lite skönt att höra att i alla fall nån förstår Zafirs slyngelohyfs.

Ärligt talat så vet jag inte riktigt hur jag ska göra med Zaf-spårnosandet. Det stör mig så in i dldfskjdfsdfsdfsdfs (istället för svordomar), men det är inte hans fel - utan mitt. Mina funderingar är hur sjutton jag ska få honom att tycka att hindren är roligare än spårupptäcksfärderna? 

Haha! Det låter nästan som jag börjar ge upp redan innan vi har börjat.

    Äh, jag har varit här förut, så det är bara en tillfällig motiveringssvacka från min sida. Meeeeeen.... om/när Pingu får till sin sista hoppklass-pinne, så kommer jag flytta upp honom till tvåan, och då ligger Zafirs klass1-tävlande i farozonen... Alltså, att åka på tävling för att ta typ - i bästa fall - två, tre hinder, är inte något jag vill pyssla med. Nä, då kommer Zafir ställas på avbytarbänken tills han kan prestera bättre. Nu kör jag ju honom mest bara för att jag och Pingu ska dit till tävlingen ändå.

Pingus agilityklassB-lopp

Har jag ju redan skrivit om allra överst. 😀

Zafirs agilityklassB-lopp

   Som sagt, hade egentligen ingen större lust att starta Zaf. Banan var också lite svår att få till till en kortare Zafir-tränaföljsamhetsbana (vilket jag ju har gjort med alla de senaste Zafir-starterna). Fick infallet att kanske i alla fall testa slalomet, men Zafir far iväg bortåt... då ropar jag "Zafiiiir!!" och kutar det värsta jag kan åt andra hållet, av banan - och Zafir kommer i full fart efter. Om jag minns rätt tog han ett hopphinder i farten och jag berömmer och belönar honom glatt. Ja, just det, glatt, fast jag egentligen inte är så himla glad åt eländet.

Söt Knatte-sällskap fick man på söndagen.

Jag blev impad över Knatte-knattens lugn. Han bara låg där still medan hans matte gick banvandring, och så var han fastbunden i sin storebrorsa Noppes hundbur. Noppe, papillon. Hade det varit mina ESS-valpar så hade Noppe-bur - med Noppe i - varit indragen in på banvandringen i flygande fläng! 😊😊 Apropå Noppe, så vann han sitt ena lopp!!

Avslutar med några bilder från veckan...

Pingu och Zafir har det trist på jobbet.

Pingu och Zafir har det skoj i skogen.

Pingu har skoj på agilitybanan medan Zafir har det trist och tittar på. Zafir hade faktiskt redan haft sitt skoj innan (slalomträning), och det blev mer skoj sen efter Pingu hade fått köra. Förresten nu kommer jag ihåg!! Zafir hade fått typ time out på grund av nonchalant uppförande. Just det, ja!! Sen blev han något mer följsam och uppmärksam på sin matte.