HATAR!! Känner mig lite trumpen.. men blivit bättre till mods igen

Jaha, så blir det ett långblogginlägg igen... De flesta bilder - och rubriken - är från ett tag tillbaka; tiden bara rinner iväg, liksom.

   Varför jag kände mig lite trumpen? Jo, det var den där onsdagen efter den där tisdagen dom hade val på andra sidan den där pölen. Dagarna innan själva valet så undrade jag för mig själv: "Av alla dessa som bor där... finns det verkligen inga andra än dom två? Det är välan ändå märkligt!"
    Sen på onsdagsmorgonen så var det ju klart att de valde trumpeten. Folk är väl ändå märkliga! Det är just det som jag tycker är konstigt. Det är mer besynnerligt att folket valde honom än hur besynnerlig han själv är. Eh? Undrar om nån fattar vad jag menar?
    Fast å andra sidan, så brukar ju folk välja besynnerligt. Om jag minns rätt så valde ju folket en liten tid efter tidernas begynnelse att fria den där skumma skurken istället för den där långhåriga killen som förespråkade peace, love and understanding. Fast å andra sidan igen... så kanske det hela bara var en saga. 😊 (Titta! Blogger har uppgraderat sig och grejat 😛och 🐶-mojänger)

 Äh, strunt samma, man var lite off och behövde piggas upp...

... och en dag slutade man jobbet extra tidigt och kunde ta en skogspromenad innan mörkret föll över ens huvud, och då blev det en lite annorlunda variant bara för att pigga upp en. Det stämmer att ombyte förnöjer.

Hundarna tyckte nog detsamma, att ombyte förnöjer; de kutade och kutade och kutade fram och tillbaka.

Zafir kutade värst.

Pingu hittade den ena godisstenen efter den andra...

... medan Zafir kutade fram och tillbaka och runt i cirklar. Du ser honom i det nedre högra hörnet. Pingu kollar vad han gör.

Det var spännande och roligt att bada i det iskalla vattnet. Badkrukan Pingu råkade halka i (hehe), Zafir simmade helt frivilligt.

En bild från en annan dag när Zafir såg söt ut i soffan.

 

Bilderna här nedanför är från en helt vanlig promenad i skogen här hemma.

Jag måste säga att Zafirs viltintresse är i en helt annan kaliber än Pingus. Zafirs näsa är nästan oavbrutet uppe i luften, vilt vädrande, han har inte mycket till godisstensintresse överhuvudtaget. Jag måste oftast tjata på honom för att få upp honom på godisstenarna. Han har smitit från mig (!) två gånger, visserligen enbart i högst en halvminut, och den andra gången hela tiden inom synhåll, men... så nu rackarns!! En gång är ingen gång, två gånger är en vana, men den vanan är/ska bli ett minne blott. Så det så!!

Pinnlekar är bättre än smitaiväglekar. Bättre med en pinne i munnen än en älg i skogen.. Eh? Bätte med en älg i skogen än en i munnen och en jakträttsinnehavare i hälarna, ska det väl va? 😁

Jaha, så blev det allahelgonadag...

Så då gjorde jag mitt årliga kyrkogårdsbesök... och fick ett gravljus över. Hm? Så då tände jag det här hemma, satte det lite slarvigt uppe på altanräcket intill den visssna midsommarblomgruppen och tänkte att det tända ljuset var för alla mina änglahundar (i dödkronologisk ordning): Buster, Baloo, Didrik (eg inte min, men inneboende), Keaton, Gromit, Wilbur, Spirou och Linus (eg syrrans jycke som jag ärvde). Puss på er allihopa!! 💖

På söndagen slirade jag runt ned till McDriven på fina sommardäck. På måndagsmorgon var jag uppe med tuppen för att hinna åka till "bytatillvinterdäckverkstaden" innan jobbet. Det var bara tre stycken före, så det gick relativt snabbt jämfört med dom som anlitade pop-up-stället som fått vänta i 3-4 timmar. Ja, förvisso, mitt val var typ dubbelt så dyrt, men det var det värt. Så skönt med ordentliga däck!!😃 Nu kommer jag upp för den sneda lillbacken upp till 276:an utan problem.

 Om jag minns rätt så kom snön på tisdagen...

Sicken tur att jag tog mig i kragen och fixade vinterdäcken! Det kom typ 40 cm snö.

Så när man kom hem efter jobbet, så ställde jag först bilen nere vid vägskälet, gick hem därifrån för att kolla in plogvallen... pulsade över den för att fortsätta snöpulsandet till boden - som är typ i andra änden av min stora tomt - för att hämta snösläden. Jag hade snö upp till knäna!! Behöver jag säga att jag HATAR snö!! 😡😠

När sen grindhålet var skottat inklusive plogvall, så gick jag ned till vägskälet för att hämta bilen med två ivriga hundar i. Ställde bilen i grindhålet för att sen fortsätta skotta den långa uppfarten... Bilen står där under pilen. Ja, på bilden här ovanför alltså.

*pust* Halva uppfarten klar, bara resten kvar. Zafir rusade runt som en tornado så snön yrde. Pingu var något lugnare.

Titta! Hela uppfarten skottad!! 😀

Då kom plogbilen tillbaka - och plogvallen. 😉 Men den blev inte så hög, så den fick vara. Och ja, jag uppskattar att det finns folk som kör plogbilarna. Vad skulle man göra utan er? Tack!!

Efter att ha skottat typ halva gårdsplanen, så tyade jag inte längre. Det var ju tung blötsnö, typ. Bilen fick ju plats. Så då var det dags att lite lätt (?) skotta gången upp till huset.

Pingu ser ut över den halva gårdsplanen som blev färdigskottad för kvällen.

Men hallå?!! Vart har min trappa tagit vägen?!!

Om man kollar riktigt noga på bildens övre högra hörn så skymtar där mina snöpulsarspår när jag gick bort till boden för att hämta snösläden.

Zafir fattade ingenting. "Vilken trappa? Har vi haft en trappa här?"

Nu hade Zafir tröttnat på snöskottandets tornadorusningar i snön. "Släpp in mig!!", beordrade han sin matte med kraftiga tasskrafsningar på dörren samt blidgande blickar. 

Klockan var 22.45 när vi till slut kom in. Sent om sider dags för middag till både två- som fyrbenta. Haaaatar snö!!





 

Vet ni vad min ett-åriga hundkräk har börjat med igen? 

Jo, att sno skor på jobbet.

Som tur är så hade han bra koll på sin mattes skostorlek, så numera har jag ett par extra vinterkängor!! 😃

Dojorna är specialdesignade av Zafir. Fint ska de´ va´!

En bild från jobbet...

Våra fina lagerarbetare.

Men Pingu, varför sitter du där i hörnet och ser bedrövad och frusen ut?

Så skönt att få på sig ett badlakan när man känner sig lite frusen.

Efter en stund la man sig ned... och somnade. Det finns två hundbäddar under skrivbordet precis intill, men av nån anledning dög dom inte denna stund.

Men vad händer nere på lagret då?

Tja.. inte mycket va? 😏 De brukar annars leka tafatt runt alla hyllor och hörn.

 

Pingu och Zafir fick en present... 

... av vår bästa arbetskamrat. 🐷

Tja... det tog fyrtio minuter...

... så var den grisen...

... ett minne blott. Grymt sa grisen, men roliga 40 minuter var det!! 😀

Men vad försiggår här?!!!

Båda lagerarbetarna är uppe i butiken!!  

"Vadå? Vi måste ju kolla att ni sköter er.", inspekterar både Zafir och Malou.

I själva verket var det nog som så att Pingu var ute och promenerade mattes brorsa, så då vågade Malou sig upp till övervåningen.

 

 

 

Jaha, nu har det blivit helg igen...

 Matte fick för sig att ånyo - för sjuhundratrettioelfte gången - ta tag i våra "gå-fint-i-koppel-skills". Hehe!

Ser ni pilen? Där borta är vårt grindhål. Vi gick denna korta sträcka fram och tillbaka tre gånger (gick tillbaka för att slänga bajspåse) - och det tog oss nästan en hel timme!!
Kriteriet att få komma framåt var att kopplet var slakt. Därför tog det så låååång tid.

Under tiden så passerade/såg vi sju (!) olika hundar (med ägare) varav en grannhund smet fram till oss. Under samma korta sträcka passerade även minst tio bilar.

Jag tror nog att halva Sveriges befolkning var i faggorna just under denna tid vi skulle träna gå fint i koppel.. i lugn och ro. 😏


 

Vi fortsatte sedan en typ lika lång/kort (välj själva) sträcka till... sen vände vi hem igen. Men nu med två betydligt duktigare hundar i snörena! Hela promenaden (en väldigt kort sträcka) tog oss nästan en och en halv timme. Fast en del promenader är mer åt kvalitéhållet än kvantité. 😉

Sen fick de båda rejsa loss hemma på tomten. Hehe! Jag tror nog att Pingu har fått tag i nåt som Zafir så gärna vill ha.

 

Hundvårdsdags...

Något som Zafir kan är i alla fall att vara duktig uppe på trimbordet... 

.. men lite väl duktigt. "Hörru! Vakna! Vi är klara nu!" Jag fick ruska om honom ordentligt och envist för att få upp honom. Zafir ville ligga kvar och bli omvårdad, trots att det hade varit lite meningsskiljaktigheter när det var snöbollstovor i långöronen som trilskades. Nedan en smått efterkonstruerad liten filmsnutt.

Filmsnutt.

 

Efter valpkursen...

... som jag har så fick jyckarna ett litet spontant träningspass på kvällskvisten.

De båda körde lite agilityhinder.

Zafir (och Pingu) kommer som ett jehu när jag blåste i visselpipan. Alltid trevligt när inkallning funkar även på spännande och roliga ställen. 😁

Nose work-kurs

Ja, vet ni vad! Så har även Zafir fallit i trenden att gå nosework-kurs.
    Den största anledningen till detta är:

1. Han behöver få nåt vettigt att göra, få lite hjärngympa och trötta ut sig. Zafir har nämligen på sistone visat upp inte så önskvärda beteenden. Har man en lat matte, så blir det lätt så.
2.  Eftersom hans nos tycks behöva få sysselsättning så är ju nosework perfekt.
3.  Som instruktör så fick jag rabatterat pris på kursen. 😉

 

Zafir kollar nyfiket in när kurskompisarna jobbar. Så gör även söta Zia i bakgrunden.

En liten stund blev man trött och vilade sig lite.

Bildena ljuger lite... för jag tog liksom inte nån bild på honom när han uppförde sig minst sagt illa och var typ rabiat mot sina kurskamrater. 
    Jag tycker det är lite jobbigt, att det alltid ska bli så här med mina byrackor. Vad är felet? Tja.. den gemensamma nämnaren är ju... jag. För visst finns det ESS som inte är rabiata mot andra hundar? 

Ja, ja.. han är tonårig slyngel, och om jag försöker minnas så har han ju sen en liten valpparvel haft en osäkerhet mot främmande jyckar, som sen gått över när han har fått bekanta sig mer med dom. Visserligen är det inte många främmande (läs: klubbkompisars) han har fått leka med... Så det kanske är det som är felet? 

Tja... jag är egentligen inte orolig, tycker mest att det är jobbigt - att börja om igen. Det kommer att ordna sig - precis om med mina andra hundar. Fast måste han verkligen ta i så, ända från yttersta tårna? *ruskar på huvudet*  

Kommer nu att tänka på en morgon för nån dag sen...
   Vi var på väg att åka till jobbet. Hundarna är lösa på tomten medan jag fixar med bilen. Granne med sin tik går förbi grindhålet. Pingu och Zafir rusar ditåt. Pingu vilt skällande, men hälsar sen glatt på Hedda som stannade till vid grinden. Zafir däremot springer tillbaka till mig (som var fullt upptagen med bilen) och ställer sig intill sin matte. Hm? Bra eller dåligt? Både ock, va? 

En annan vardagshändelse...
    Hundarna är ute på tomten själva. Plötsligt hör jag värsta vaktskallen!! Jag kollar ut, och ser en stackars kille (försäljare) utanför. Han står helt still. När jag kommer ut säger han lugnt: "Vilka vakthundar du har." Pingu fortsätter att skälla, om än något lugnare. Zafir har sprungit bakom hushörnet så jag ser honom inte. Han är tyst. Killen går uppför trappan, och vi pratar lite kort. Pingu tystnar.

Plötsligt kommer Zafir rusande uppför altantrappan, han slickar husknutssvängen; han ser vettskrämd ut. Han kutar förbi mig och ställer sig tyst bakom mig.
    Okej, bra att han sökte sig till sin matte och tryggheten, men behövde han verkligen bli så pass rädd för att en försäljare kommer och hälsar på? Visserligen har det aldrig hänt under hans levnadsår, men ändå?

Han visar annars inte upp nån rädsla för främmande folk, utan snarare tvärtom.

Jo! Så har han blivit vaktig mot Pingu vid vissa tillfällen..
    Pingu får inte vara med om det är gos på gång, inte heller när matte lagar mat. Och det är bara Zafir som får vara med när vi tränar rally eller freestyle... och Pingu går undan!
    Ja, så skulle Zafir vilja ha det, men jag, hans matte, vägrar lyda Zafirs dumma påhitt! Pingu får visst vara med när det är gos på gång, och när jag lagar mat samt när vi tränar rally och freestylekonster.

Äh, som sagt, Zafirs tonårspåhitt är inget som jag egentligen oroar mig för, men har förstås i tanken så att det inte eskalerar utan närmare tvärtom.

Jo! Höll på att glömma att berätta vad som hände efter nosework-kursen...

 Vi, Pingu (som hade väntat i bilen), Zafir och jag gick en liten rastvända innan hemfärd. När vi går där i lugn och ro - not (jag höll på att bli skogstokig på Zafiren), så blir vi anfallna av en... hare!! 🐰🐇

 Jag upptäcker nåt som kommer - mycket hastigt - farande mot oss på gångvägen när varelsen är cirka 15-20 meter ifrån oss. "Eh? Vad är det?!! En hare?!!!", hinner jag knappt reagera när haren kutar - i 190 - RAKT MOT OSS!! När haren är typ 1,5 meter intill oss typ upptäcker den oss och snyggt (?) parerar mellan våra hund- och människoben samt koppel - sen fortsätter den i full kareta raka vägen bort mot bostadsområdet!! Hela tiden mitt på vägen.
    Vad var det med den där killen, egentligen? Hade han bråttom till nåt TV-program eller nåt, månntro? Sicken besynnerlig hare!

Hm? Undrar om det finns nåt samband med dom där ligisthararna som härjar nere i Åkersberga centrum om kvällarna/nätterna? Se gammal Fb-tråd från 2012: https://www.facebook.com/posttillkerstin/posts/418705818167087

 

 Nose work-träning hemma

Kors i taket!! Jag har tränat! Dagen efter kursen så måste jag ju testa noseworkköret även med Pingu, ju. *nyfiken*

Så väl hemma efter jobbet, medan jag inväntade att ugnen skulle bli varm, och med tre kurrande magar, så passade jag på att köra ett litet trevande träningspass inne i vardagsrummet...

Meeen! Jag har visst inte en endaste klädnypa i min ägo! Inte heller nån sån där tesilsmanick som man fick låna på kursen. Alltså det är vertygsgrejer som man håller eukalyptusdroppade möbeltassen med (i försök att minska människodoft i möbeltassen).
   

Efter en stunds letande bland alla mina pryttlar hittade jag denna tjusiga tesilsmackapär. Tja, jag tyckte den funkade rätt så bra. Kul att den får göra lite nytta. Den har ju aldrig någonsin nyttjats till sitt ursprungliga andamål.

 Pingu tyckte nose work-träningen (introduktion av eukalyptusdoft) var urkul och superlätt. "Eh? Så här enkelt kan det liksom inte vara! Att bara nosa på den där prylen?", visade Pingu och varvade nosandet med lite skämmas-konster (lägga tassen på nosen). När inte skämmaskonsterna dög, så blev han så betänksam och funderade länge medan han glodde på mig. Han var hur söööööt som heeelst. Fin-Pingu! 💖 Jag bedyrade spontant och högt min kärlek till honom.

Gammal bild

Zafir hängde på mellan varven, skuttade upp i soffan bredvid mig, och körde några nosningar. Sen kutade han in i köket. "Meeen! Det är ju middagsdags, ju!" Han kommer tillbaka till oss inne i vardagsrummet med en undrande min: "Vad pysslar ni med härinne?" Kör sen ett par noseworknosningar igen, sen travade han raskt och demonstrativt in i köket igen... och han kom inte tillbaka!

Jag ville testa om Pingu hade fattat nåt, så jag går in i köket för att leta reda på ett par plastmuggar. Zafir sitter mitt på köksgolvet och demonstrerar: "Matdags!!"
    Jag går tillbaka till vardagsrummet med plastmuggarna. Zafir stannar envist och demonstrativt kvar i köket. (!)

Pingu visar helt klart att han har inte ännu fattat grejen: Han duttade vilt och ivrigt lika mycket på bägge plastmuggarna (så de sprack) fast eukalyptus-möbeltassen ju bara låg i den ena. Ja, ja...

Till slut fick Zafir - samt Pingu och jag - vår middag. 😋 
 

Fredagskväll...

Det regnade det blötaste värstregnet när vi gick vår rasttur efter jobbet. Regndropparna var stora som smärre hus!! Vinterjackan jag hade på mig - som inte är vattenavstötande på något vis - blev dyngsur. Tror jag typ aldrig har varit så blöt som då. *överdriver* Hundarna blev ju också blöta...

Pingu som är en riktig fryslort huttrade, så han fick låna mattes filt. Zafir däremot är en riktig viking. Här fryser man inte! Efter en stund så började även jag att frysa, så då ålade jag in mig under Pingu-filten (som ju egentligen är min).

Äntligen helg!!

Nu har jag kommit ifatt. Idag är... idag!! :) Så skönt med en helledig helg utan några tider att passa. *njuter*
Först iväg "ner till byn" på morgonen/förmiddagen för lite ärenden, sedan en entimmes skogstur i dagsljus. Ack, du härliga dagsljus!!

De två allra sötaste hundarna i hela världen!! 💗

Den korta koppelpromenaden mot skogen tog... tja, det kändes som en halvtimme, men nä, så länge tog det inte. Att jycken (Zafir) ska ha så bråttom!! Han vädrar ivrigt och otåligt i luften mot skogen. Han har inte tid att gå i matte-snigel-fart. 
    Grannen råkade slänga sopor precis när vi försökte passera. "Är dom olydiga?", undrade han. "Ja!", svarade jag, "men jag är envis!". "Bra!", svarade mannen, och undrade sen om sopbilen, som borde (?) ha kommit i fredags. Zafir tyckte det var relativt onödigt att stå still en slag och prata sopor.

Med tanke på hur mycket Zaffe drar ouppfostrat i kopplet, och ju närmare skogen man kommer desto värre blir draget, så kan man tycka att jag inte borde ha honom lös i skogen, men han är lydigare lös. Då lyssnar han (för då talar jag inte med honom genom kopplet 😏); han får varva med att ibland gå sträckor nära mig, och ibland springa - mer eller mindre - fritt. Han kommer som ett skott när jag visselinkallar honom. Idag offrade jag min bästa redan smått trasiga vante när han urtjusigt och kvickt kutade tillbaka till mig vid inkallningsvissel. Vanten är nu "något" mer trasig. 😀

När jag gick där i skogen så mindes jag en granne som sa att han undviker att gå i vissa delar av skogen eftersom det är mer vilt där. Jag gör precis tvärtom! Just för att lära hundarna skogs-vett och etikett. Så har jag alltid gjort. Och jag har alltid kunnat ha mina hundar lösa i skogen.
 

Pingu är en godisstenfantast. På bilden har han självmant skuttat upp, och letar sen efter godis som jag har kastat upp på stenen. Zafir fick jag tjata på för att få upp honom, och han ignorerade totalt godisarna; hans intresse är nåt helt annat. Han bara spanar och vädrar bortåt. Tänk att bara för nåt år sedan var Pingu likadan.

Fast de är nog lite olika ändå... På nåt sätt är det en annan viltintresse-kaliber i Zafir samtidigt som han är mycket mer följsam och hörsam till mina kommandon och tillsägelser. Han kan till exempel gå länge vid min sida (typ jaktfot) utan att jag behöver tjata, till skillnad mot Pingu som inte tycks vara förmögen att kunna gå i samma takt som sin matte; han bara - nästan omärkligt - drar iväg när han kommer upp i trav. Skritt är inte Pingus grej, liksom. Och så tycks Pingu ha ett otroligt kort minne; hans brist på impulskontroll tar liksom över. "Vadå? Var vi under "närmare-kommando"? Öh? Okej.." *något förvirrat och okoncentrerat*, och två sekunder senare så har han glidit iväg igen, och jag påminner honom. "Öh? Visst, ja! Okej..", och två sekunder senare så... har han så där "osynligt" gliiidigt iväg - ånyo - igen.

Zafir behöver jag bara påminna någon enstaka gång, men när han är i "Så!"-läge* så kan han fullt spårande dra iväg lite väl långt; han måste alltid vara inom synhåll. Så full koll från både hans och min sida.


* "Så!"-kommando = Typ "hopp och lek", men under strikta regler, till skillnad mot "Varsågod!"-kommando som kan bli förödande, om jycken har vädrat/spanat in nåt vilt som jag inte har upptäckt. Har gjort det misstaget en gång - jag gör inte om det igen.

Pingu uppe på bergsskrevorna och söker godis. Zafir misslyckades att skutta upp.. och då gav han genast upp. Han småletar lite halvdant efter godbitar nere på marken.

Jag har petat in godisar mellan barken för lite bra alternativ aktivitet i skogen. Mot att jaga vilt, alltså. Zafir fattar inte det där att godis kan finnas nån annanstans än på marken...

Pingu är...

... godisletarproffs!

Jag fick lov att hjälpa och visa och ge lite hintar till Zafir att det finns godis uppe i träden.

Pingu köar.

När vi sen kom hem fick jag min frukost, varm choklad med ostmackor. Skidor på TV och som sagt: ingen tid att passa. *njuter* Jag läste Fb-inlägg om kompisars framgångar på rallytävling. Var så nöjd att man själv inte hade anmält sig till nån tävling. Nu är det semester från tävlandet. Inte förrän nästa år nångång är det åter dags för nya tag. Haha! Kunde inte låta bli att gå in på SBK-tävling för att kolla in nästa års tävlingar. 😀