Pingu vann!! :) :) :) Agilitytävling i Arningehallen, Österåkers BK

 En gång är en engångsföreteelse, två gånger är en... :)

  Stoppa alla pressar!!! Pingu har vunnit igen!! Han blev etta!! Helt ooootrooooligt!! Och denna gång helt utan smolk i bägaren, som det ju var förra gången på Sala BK, då jag mest kände att han inte riktigt var värd att få stå överst på prispallen på grund av hans ivägsmitning efter målgången.

Tänk att killen har vunnit - ytterligare - en agilityklass!! :) :) :) Min Stjärn-Pingu! <3 

 Det hela utspelade sig i lördags då hemmaklubben arrangerade agilitytävlingshelg i Arningehallen.
 

Etta i agilityklassen av 55 (47) startande med 0 fel. Min kille! <3

 När vi sen var på startlinjen i hoppklassen så hör jag speakern berätta att vi var vinnaren i förra klassen, jag ler till lite inombords, men tänker kvickt att den tanken ska bort; nu är det fokus som gäller - och jag kunde hur lätt som helst bara "lyfta bort" tanken och lägga den nån annanstans. Nu gällde det att fokusera på det här loppet, liksom!!
  Pingu tjuvstartar, men jag låtsas som ingenting (vilket i och för sig är dumt), vi är felfria när vi springer upp mot målrakan, jag känner spänningen i luften samt hör hejaropen från några klubbkompisar och försöker springa på ännu fortare, men jag började kuta typ en halv sekund för sent (ville se att Pingen verkligen forcerade in i tunneln innan den långa målrakan).... så jag kommer för mycket efter - och Pingu springer förbi det sista hindret! Alltså, att få höra den där rungande publiksucken "Neeej!!" var loppets vinst. :) 

Som ni ser fick vi 10 fp, så förutom vägran (det sista hindret) så antar jag att nån hoppbom hade fallit... antar att det också var det sista hindret som han nu fick hoppa ganska snett, men jag är inte säker.

Om man nu ska börja räkna uppflyttningspinnar, så har ju Pingu nu hela sex stycken i agilityklass, och "bara" två i hoppklass, så egentligen så skulle jag vara besviken efter hoppklassloppet, men det är jag inte (behövs tre för uppflytt). Spela roll, liksom!! Har man varit i klass 1 sedan anno 1994 så kan man minsann vara där ett tag till. :) Vem har bråttom? Ja, inte jag i alla fall, och inte mina hundar. Vi har kul tillsammans oavsett vilken klass vi tävlar i!

En "sävlig" spaniel har inte så stor chans mot racer-vovvarna, speciellt i hoppklassen där det inte finns några kontaktfält som kan sätta pinnarna på tvären i uppflyttningshjulen för racer-råttorna.

Om min ESS ska ha en (liten) chans i hoppklass, så måste det vara så snävt och tight som det möjligen går, och jag får inte sejfa en millisekund nånstans på banan - utan bara köra, köra, köra - och hoppas.

 

Vild lek med Pingus vinst, och nej!! Det är inte nån obskyr vuxenleksak - utan en hundleksak där man kan stoppa in godis i "kulorna". ;)

  Jag blev lite emotionell när vi sedan åkte hemåt på lördagen; tänkte på min agilityfärd genom åren... När det gäller Baloo och Keaton, så var jag för "grön" (och så har agilityn utvecklats markant under årens lopp).

Wilbur var "omöjlig", gick upp i alldeles för hög stress bara av att hoppa ett enstaka hinder, och jag gav först upp i några år, men sen när jag tog mig själv i kragen och gav mig tusan på att det skulle gå, så blev ju Wilbur den då duktigaste agilitystjärnan av alla mina hundar. Vi var på gång, knep åt oss ett par uppflyttningspinnar... sen gick korsband av........ ett snöpligt agilityslut och Wilbur gick i förtidspension.

Spirou var en av de få hundar som inte gillade agility - och den hunden kommer till mig!! Ödets ironi, typ. Fast Spirou lärde mig så mycket, min älskade Spirre!!

Sen kom Gromit, och han gillade agility minst lika mycket som jag!!! Äntligen rätt hund till rätt matte! Stor lycka!! :) :) Efter en hel del tandagnisslan (samt oro) var vi på gång, knep några uppflyttningspinnar och var flera gånger precis utanför pinnplacering med 0 fp.... och sen dog han... vid fem års ålder (av sjukdom).

Men nu har jag Pingu. Han och jag har jobbat/kämpat/haft meningsskiljaktigheter/kommit överens/haft och har kul. "Plötsligt", nu i år, 2016, föll bitarna på plats... Det tog fyra år. Skam den som ger sig!! :)  

Nästa år blir ju Zafir tävlingsmogen... Hur ska det gå?

 Nedan en liten bildserie från den vilda leken med Pingus vinst.

Agilityleksaksvinstfilmsnutt.

 

Senare på kvällen kunde jag inte låta bli att kolla in SAgik-tävling. :) Kul känsla att få se Pingus namn överst. Som ni ser har nu antal startande reducerats till 47, men vad gör det?

Bildserie från en av hundrastningsvändorna under tävlingshelgen.

Finvovvarna.

Annars hade Zafir mest lite urtrist. Han fick ju vara i bilen under tiden Pingu tävlade och när matte funktionärade, då tillsammans med Pingu. Här sover han gott, i lugn och ro, medan jag smygfotade honom.

 

 

  Söndag, lagtävlingar

Hur gick det på söndagens lagtävlingar, då?
   Jo, vårt lag ZaPi-FraKo ställde förstås upp - och vi alla fyra kom i mål (!!) i det första loppet, agilityklass. Pingu med ett enbart missat kontaktfält. Laget kom näst sist. ;) (8 av 9 startande lag)
   I hoppklassen kom Zack i mål med cirka ettusenfyrahundrafemtiosex felpoäng och vi andra tre med en disk, disk... och så klämde vi till med en disk till för att verkligen vara på den säkra sidan. :) :) 

Kan väl berätta om mitt och Pingus lopp... *skrattar* Klant-Majan till matte får total hjärnsläpp, glömmer banan så pass mycket att jag till och med får lov att stanna upp! Alla hinder var liksom borta!! Pingu skäller ut mig: "Men vart ska jag? Vart ska jag? Matte, kom igen! VART SKA JAG?!!!!"
    Jag var egentligen redan helt vilse innan jag skickade in honom i tunneln som var typ i mitten av banan; jag bara skickade in honom och hoppades... men sen var allt bara borta.
    Jag skyller på att jag dumt nog stoppade i mig den ena frukostmackan strax innan start; jag blev alldeles trött och sömning av att få mat och näring i magen. ;) Skulle nog ha väntat med käket till efter loppet.

Lite småtråkigt att avsluta tävlingssäsongen på det viset, med ett helt förvirrat lopp, men Pingu hade kul sen resten av banan - och efter målgång.

Ja, nu är tävlingssäsongen slut. Jag har nämligen avstått att anmäla oss till Väsby BK som är om ett par veckor. Jag gillar inte riktigt inomhustävlingar; det är för trångt, för högljutt, för bökigt, för... allt.

Det är trångt när man ska förflytta sig till och från banan, det finns inget uttrymme för vare sig upp- eller nedvarvning. Jag blir skogstokig! Trängseln typ kryper in i skinnet på mig. 

    Pingu vill ju ha lite avstånd från andra jyckar, och det är svårt att ge honom det när man ska passera i gången längs med banan som ju förstås är full med folk och fä. Man har fullt sjå att parera och byta sida (så man själv blir närmast hunden man passerar) och/eller locka med godishand tätt framför Pingu-nosen eller kort, kort koppel - och passera så kvickt det nu går. Jag hörde minsann ibland lite dova morrantydan från Pinguhalsen när vi var tvungna att passera folk- och fämassan. Värst var det när largeklasserna fortfarande var igång och smallekipagen redan hade anlänt.

Pingu och jag smet in i butiken som är/var typ mitt emot banin/utgången för att få lite plats att köra belöningsritualen, men i den sista klassen var det "upptaget" där - och vi fick tvärvända. Andra hade kommit på samma lysande idé i försök att undkomma trängseln. 

Visserligen är Väsbyhallen större, men... det är tillräckligt trångt och bökigt för att avstå tävlingen.

Det bästa med Arningehallen är att själva banan är inhängnad. :) 

När bilden (här ovanför) togs hade large-ekipagen åkt hem, och mediumdito inte ännu hunnit kommit till plats. Därav ganska folktomt i gången utanför banan. I utrymmeshänseende är det ju smartast att köra en storleksklass i taget. Visserligen blir det extra kånkande fram och tillbaka med hinder, men det är det värt.

Jo, jag kan ju fortsätta att skryta!! :)
    När jag funktionärade som tidtagare, så lyckades jag med bedriften att - i en och samma klass - pricka den elektroniska tidtagningen på HUNDRADELEN - hela TRE GÅNGER!!! Det ni!! //Mästertidtagaren :) :) :)

Vi hann med en kort skogsrunda efter tävlingsdagen - i lugn och ro - innan mörkret föll pladask på oss.