Zafir tävlingsdebuterar!! Rallytävling på Bro-Håbo BK fast inte just där.

Jo, för typ en knapp månad sen råkade jag ju anmäla Zafir till denna rallylydnadstävling. "Jo, jag hinner träna upp honom!", tänkte jag då lite sturskt. Och så skulle ju vårt KM, helgen innan rallytävlingen, bli som ett litet tvättäkta genrep. Sen kom ju denna dumma magsjuka i vägen för oss. Så genrep samt träning blev till intet. *suck*

 Bägge hundarna hann dock (till slut) bli friska till rallytävlingen. :) Så vi for iväg dit...

 Zafir hade på sin allra, allra första tävling, borta i Bro-Håbo BK, startnummer 1 - klockan 8.00 på morgonen!!! Alltså, både han och jag är väldigt morgontrötta av oss. Hur ska det här gå?!!!

Pingu och Zafir kollar in de andra tävlande.

Tack vare att Rosie (som också skulle tävla) skickade ett litet sms så vaknade jag i tid. Det är så märkligt att jag vaknar inte av klockradions ilskna och ihållande piptjut, men blir klarvaken av mobilens väldigt korta och diskreta metallljudväsning till sms-signal. Klockradions väckningsoljudspip hade alltså hållit på i en halvtimme utan avsedd effekt.

Men fast jag var uppe i tid, så lyckas jag ändå att bli en cirka tjugo minuter sen efter planerad avfärd - utan att ha hunnit med att rasta hundarna.
    Jag var så sur på mig själv på vägen bort till Bro-Håbo. "Hur kan jag vara så förbannat dum!!", muttrade jag ilsket i bilen medan min tävlingspepp-CD ljöd ut från bilstereons högtalare i ett desperat försök att få mig på bättre humör.
    Jag skulle ju komma i tid, ju!! Hur skulle jag nu hinna med att rasta hund samt acklimatisera tävlingsdebuterande Zafir att koncentrera sig på sin matte istället för att nyfiket kolla in tävlingsomgivningens folk och fä - och självklart även värma upp honom till "rally-mode"?!!
    Visserligen har Zafir ju varit med på Pingus agilitytävlingar, men nu skulle ju han stå i blickfånget och bli uttittad av domare och publik.

När vi åkte hemifrån var det 42 minuter till banvandringen borta i Bro-Håbo. Enligt Eniro skulle det ta 43 minuter att åka dit... "Eh? Hur i helskotta ska det här gå till?", surade jag i bilen.

Tre minuter i åtta styrde vi kvickt in på parkeringen. Lika kvickt (eh?) traskar jag raskt direkt bort till planerna; struntar i att först stryka oss på anmälningslistorna borta vid klubbstugan. "Jag får meddela inroparen direkt istället att Zafir är på plats.", beslöt jag förnuftigt.

Jag går endast två vändor på banvandringen (brukar gå betydligt fler gånger), men rastning samt uppvärmning av Zafir var viktigare än att memorera banan.



  Okej, Zafir och jag är nu på plats. Typ redo för att tävla.
    Jag försöker få till några uppvärmningsrallymoves utanför banan. Zafir bara vädrar bortåt upp mot den iskalla vinden som blåser över de fyra banorna. "Öh? Sluta vifta med armarna, matte. Du stör mig! Jag ska kolla vad dom pysslar med därborta.", visar Zafir. "Vadå sitta fot intill din sida? Har aldrig någonsin hört talas om tidigare.", protesterar han.
    Jag tar fram godis. "Hm? Jovisst, sitt vet jag vad det är.", sätter sig nu Zafir tjusigt intill mig. Jag testar direkt igen utan godbit i handen... "Öh? Aldrig hört talas om. Vad hette det, sa du? Sitt? Har aldrig någonsin gjort, vet inte vad du menar, matte.", envisas Zafir.

"Varsågod att komma in på banan!", välkomnar nu domaren...

Innan jag äntrar banan försöker jag ånyo om och om igen att få till ett sitta-fot, men nä! "Det här går ju inte... Kan ju inte uppehålla hela tävlingsarrangemanget hur länge som helst.", tänker jag hänsynsfullt på arrangörerna planering. ;) "Äh, jag kliver in till startskylten och hoppas!", önsketänker jag...

    Fast Zafir vägrar sitta ned. Jag ger upp tävlingspoängen, diskar mig frivilligt genom att ta upp en godbit och tänker träningstävling istället. Jag visar upp godbiten mot domaren, men ingen respons. Jag visar godisbitshanden för Zafir.. som däremot responserar (sic!) direkt - och sätter sig tjusigt fot. Åter igen visar jag upp min godishand till domaren för att visa att jag nu frivilligt diskar mig, och hon nickar lite diskret. Zafir och jag kör banan med min vägledande och lockande godishand framför hans nos. Det går hur bra som helst.

När vi kommer till "Sitt-Stå"-skylten så ger jag honom godbiten, vilket jag sen ångrar direkt - för nu har jag ju inte nån godis kvar i handen, ju! Zafir blir genast flamsig, men han skärper faktiskt till sig de sista skyltarna... eller så var det jag som skärpte till mig. ;) 

Jag känner mig helt nöjd över Zafirs tävlingsdebut. Han tyckte det var kul; han fick en trevlig upplevelse så där på hans allra, allra första tävling, vilket ju är det absolut viktigaste.

Till min förvåning, så blir vi inte diskade! Protokollets diskvalificeringsruta är inte förbockad! Nu fick vi (bara) 55 poäng (vilket jag är helnöjd med), men om vi skulle fått 70 eller uppåt så skulle jag faktiskt ha protesterat och envisats med att vi borde blivit diskade. Poäng under kval.poänggränsen har ju egentligen ingen betydelse.
    Antagligen missade man bara att bocka i protokollets disk-ruta, allra helst med tanke på domarkommentaren: "... och att få bort godishanden." eller missförstod domaren mitt försök att visa att jag har en godbit i handen? Hon kanske trodde jag undrade om jag fick starta? Nä! De glömde bara bocka i diskrutan.
    Eller så kan det vara att domaren faktiskt inte såg den lilla godbiten i min hand? En domare dömer ju bara det den ser... Hm?
 

Rosies Zia rallydebuterade också denna dag, och det gjorde hon med bravur!

Om jag minns rätt så blev resultatet på den allra första rundan 66 poäng - och den andra rundan hela 75 poäng, alltså över kval.poängsgränsen. Grattis Zia och Rosie!! :)

Nu måste ju agility-Zia få fortsätta att tävla även i rallylydnad!

Rosie och Sheena, the showdog (som dock inte riktigt var på hugget idag). Sheena, som annars till vardags pysslar med agility, brukar ofta tycka att det här med rally är för lätt; "Det kan inte vara så här simpelt!", resonerar hon, och snirklar ofta till rallymomenten med några extra finesser på ett sätt som bara hon kan. :)

Sheena in action därborta på banan - och världens finaste storpudel i förgrunden.

"Men matte! Du får inte glömma att berätta om mig!!", påminner Söt-Pingu lite försynt.

Jag hade ju även anmält Pingu, när man liksom i alla fall var där, och det är ju alltid bra att träningstävla för framtida tävlingar.
    Tja... om vi nu någonsin kommer att starta i fortsättningsklassen? För er som inte vet, så är ju Pingu redan kvalificerad för uppflytt från nybörjare. Alltså resultatmässigt. ;) Men jag tvekar att släppa honom lös på en rallylydnadsplan. Haha! Tänk er Pingu få publikmingelfnatt där på tävlingen, denna idag som hade fyra banor igång samtidigt. Hahahaha! Vilken panik!! Och vad jag skulle skämmas. 
    Nä, om/när Pingu ska få starta fortsättningsklass så ska det stå i inbjudan att banan är inhängnad!! (hunden ska alltså vara lös i de högre klasserna)

Zafir och Pingu kollar in förberedelserna inför dagens nästa omgång klasser.

Banvandring pågår. Pingu spanar, men Zafir har tröttnat; tuggar upphittad liten träpinne istället.

"Men matte!! Berätta nu hur det gick idag!!", envisas Pingu.

*harkl* Jo.... *harkl igen* Pingu skötte sig väl helt okej, fast jag fick (som vanligt) jobba, jobba, jobba med en hund som bland annat började voffa, och jag testade olika trick för att få honom tyst (olika läten, viska, tjoa). Jag var så koncentrerad på att få jycken tyst... att jag glömde bort att banan ju fortfarande var i "spring-mode" efter spiralen (som hade spring-skylt före).

Klant-Maja!! ("Just det!", fnissar Pingu, "Matte klantade sig! Hehe!") Inte förrän två skyltar efter spiralen kommer jag på min fadäs, alltså vid den sista skylten - och vi kutar - sent omsider ;) - ut från banan samtidigt som jag glatt ropar till mig själv och Pingen: "Jag glömde ju springa! Glömde ju springa!!". Äsch!

Ja, det är ju det här som är det fina i rallykråksången. Både förare och hund räknas, man gör det tillsammans; både hundens och förarens prestationer är lika viktiga.

Hur som helst så blev det en 75 poängsrunda, samt den fina domarkommentaren: "Man blir glad av att se er! :) "
    Ja, dom orden värmer. För mitt mål med rallyn är faktiskt att försöka få glädjen virvla och spridas runt banans alla hörn. :)

Pingu fick en urtjusigt glittrig prisrosett.

Nu blir det nog inget mer rallytävlande för Pingu. Törs (typ) inte anmäla honom till fler nybörjarklasser eftersom han egentligen inte längre hör dit, med tanke på bortlottning och sånt. Kan bli surt, liksom.
     Nångång nästa år (då de nya reglerna börjat gälla) så kanske Pingu får starta fortsättningsklassen, och då finns inte längre honnörsrutan med. :) :) Ja, vem vill stå stilla och ha tråkigt i ett hörn. Nä, det är ingen roligt. Jag vill ha fart och fläkt när jag sportar med min hund.

Sharon och Rosie i honnörsrutan på hennes debut i avancerad klass.

Jo, om nån undrar över rubriken, så var tävlingen på en idrottsplats i närheten av Bro-Håbos BK. :)