Vad Pingu och Zafir pysslat med sen sist. Årets händelser samt bajs, bajs, bajs och en å annan spya

Det var ett bra tag sen sist. Har inte haft nån lust att blogga. Då struntar jag liksom i det... men vad har egentligen hänt sen sist?

 "Årets händelse" nr 1:

Pingu har gått och lagt sig i den lyxiga och fluffigt sköna (borde vara i alla fall)  hundbädden jag införskaffade för typ ett halvår sen. Bädden har alltså stått där inbjudande men hittills oanvänd ända tills nu.

En hund i varsin bädd!! :) Vanligtvis brukar de turas om att sova i den gamla och uttjänta hundbädden, men nu duger alltså även den nyare. Finns det nån som begriper sig på hundar?

"Årets händelse" nr 2:

Pingu och Malou med endast halvavspärrande grind!!

"Årets händelse" 3:

Zafir och Malou, som ju är värsta jobbarkompisarna (till skillnad mot Pingu och Malou), var innan bilden togs nere på lagret och lekte och hade skoj. Rätt som det var så tröttnade Malou: "Nä, nu är det dags för sovstund.", visade hon bestämt, gick uppför trappan och la sig. Zafir bara accepterade, och la sig tätt intill för att titta på medan bästa Malou sov.

"Matte, hur länge ska hon sova egentligen? Det är ju urtrist.", suckade leksugen Zafir. Jag hade alltså inte sagt ett ord om att det var sovstund eller nåt.

 Bästa jobbarkompisarna Malou och Zafir. :) Foto: Maria Eriksson, Malous matte.

Historisk händelse!!

Helt plötsligt! Så där bara! Råkade (!) jag anmäla Zafir till rallylydnadstävling modell officiell. Då måste man träna. Har en knapp månad på oss. Här från träning hemma på gårdsplanen. Pingu sitter på avbytarbänken...

... sen var det Zafirs tur att sitta och vänta medan Pingu tränade rally. Ser ni förresten den extra störningen? En lurvig och inbjudande piporm ligger intill banan, där framför Zafir med glödande ögon (dumma blixt).

Helgen innan den stundande rallytävlingen är det KM på hemmaklubben. Perfekt träning för Zafir inför den officiella tävlingsdebuten! :) Sen kom man på att Zaffe blir ju ett år precis till KM:et, så då blir det även agilitytävlingsdebut i blåbärsklassen!! :) :) Så spännande och kul!!!

 

En annan dag/kväll...

En kväll kom jag på att det var evigheter sen Zafir tränade agility.

Titta!! Rätt som det är så kan han forcera platta tunneln helt på egen tass. Vila i  form is da shit!! ;) (Meeen, nu är den där dumblixten i farten igen!)

Här pågår torr-rallyträning med den ena hunden medan den andre ligger på avbytarbänken. Cirka 22 dagar kvar till rallytävlingen.

Fin-vovvarna!!

 

1:a oktober. Agilitylagtävling på SBK Sthlm avd.

Zafir var förresten till salu till förste bäste som råkade gå förbi. Zafir var totalt odräglig!!

Men jag beslöt att behålla honom ändå...

... och det var nog lika bra det!!

För han imponerade när han och jag passade på att köra lite torr-rallyträning på tävlingsplatsen för att göra träningen lite smått tävlingslikt, fast utan rallyskyltarna då. Zafir var jätte-duktig!! :) Här har han precis fått sin belöning.

Om nån nu undrar hur det gick för vårt agilitylag, ZaPi-FraKo, och kanske framför allt hur Pingu skötte sig, så kan jag meddela att laget var liksom diskat redan från scratch (vi var bara två i laget som startade, man måste ha tre resultat), och då passade man liksom på att köra lite träningstävlingslikt. Pingu var duktig, men vi diskade oss i bägge loppen. Framför allt var jag glad att han hade full fokus på sin matte efter målgång. Duktig vovve!! :)

Hundborstardags...

Tokhund!!

Zafir var klar. Jag lyfter ned honom på golvet, men jag hann inte ens sträcka på ryggen innan han hade skuttat upp på trimbordet igen!! :) 

Skogspromenad...

... och vi gick på stigar vi inte brukar gå, men Pingu hittar godisstenarna ändå.

På jobbet...

Jag pysslade med mitt nere på lagret, och ser att Zafir travar runt med en gammal pepparkaksburk med en tennisboll i!! "Öh? Vad gör du? Hur gick det där till egentligen?!", undrade jag förundrat.

Malou sprang efter Zafir och undrade kanske detsamma? 

Kolla in filmsnutten här nedanför. Gissa om jag blev impad över min hund!! :) 

 Filmsnutt.

  4:e oktober. Historisk vändpunkt?

Titta!! Ingen avspärrande grind överhuvudtaget mellan Malou och Pingu!!!

Alla hundar är fortfarande helt intakta!

Efter jobbet, innan hemfärd...

Spontan torr-rallyträning intill kanalpromenaden samt infartsparkeringen (där min bil står medan jag jobbar). 16 dagar kvar till Zafirs officiella rallylydnadstävlingsdebut.

Två duktiga hundar i skog.

Agilitylagtävlingshelg, 8-9 oktober, på DTBK...

Pingu lämnar WO på grund av risig mage. Hela fem lopp skulle vi egentligen ha kört under helgen, men... *suck* Pingu var pigg och glad, men förnuftet segrade över agilityfrestelsen.

Vi åkte ändå dit på lördagen, dels för att kolla in kompisarna samt även för att jag hade lovat ut mig till lite funktionärstjänster. Bägge hundarna fick sitta kvar i bilen förutom då vi gick på korta rastningsturer där inga tävlande ekipage höll till. ;)

Spanar ut mot DTBK:s gamla appell/agilityplaner som numera är en förvuxen äng.

"Godisstenar hittar jag överallt!!", visar Pingu. Zafir spanar och lyssnar bort mot tävlingsplatsens parkering.

Frusen och ynklig Pingu.

Zafir (i hundburen) kollar läget.

Söndag. Strandpromenaden i Österskär...

Självklart när man passerar en större öppen plats så passar man på att träna lite rally med Zafir (allt för den stundande tävlingsdebuten). Gissa vad som var den värsta störningen att besegra! Människor som gick förbi? Hundar som passerade? Gnisslande båtar mot bryggor? Vågskvalp? Nä! Ingetdera! Det var en liten halvrutten tallkotte (!) som Zafir var tokig i. Helt okontaktbar! Zafir alltså. Förstås så utnyttjade jag tallkottstörningen, och när Zafir till slut uppförde sig som sig bör, så blev den lilla kotten värsta belöningen...

... trodde jag ja! Jo, Zafir rusade till kotten på mitt varsågod, greppade den glatt, men spottade sen genast ut den. "Näe, den var inte så kul som jag trodde!", sa Zafir och intresserade sig istället för en liten grop i marken. "Ha´ru sett vilken spännande grop, matte!!" Både kotte och grop syns på de efterarrangerade bilderna. Jo, Pingu fick mest vara på avbytarbänken eftersom han inte är rikigt kry i magen.

Godisstenarna kan minsann inte gömma sig i vegetationen för Pingen!! Men tyvärr blev det inget godig ändå... (pga den risiga magen)

I måndags. Veterinärbesök

Eftersom Pingus mage är helrisig och han vill inte längre käka mattes hemmagjorda dietmatris, så blev det ett veterinärsbesök på måndagen. Farbror Veterinär kände nåt mystiskt i buken, rekommenderade röntgen, men det var inget där som trilskades.

Pingu antydde början till uttorkning, så han fick en vätskeballong i nacken.
    Jag måste säga att jag gillade djurskötartjejen. Pingu är medgörlig, men när vi skulle försöka lägga honom på rygg uppe på röntgenmaskinen så protesterade han (ligga på sidan var inga problem). Han morrade dovt och blängde surt mot djurskötaren när hon försökte rätta till bakvagnen på honom. "Nä, jag vill inte bråka med honom.", sa hon lyhört, "Vi tar en bild när han ligger på mage istället, och så hör jag sen med veterinären om det räcker.", vilket det gjorde.

Sen när det var dags för att "hälla" i en massa vatten i nacken på Pingen, så var han först skeptisk, men accepterade (han gillar framför allt inte när saker kommer ovanifrån (droppställning med slangar och grejer). Men sen började det väl spänna obehagligt i nacken, och han försökte lägga sig på rygg, men det fick han ju absolut inte göra! Vi envsisades, och han blev "övertalad", men sen fick det vara nog; Pingu protestmorrade igen mot henne - inte mot mig. "Vi har fått i det mesta... Det räcker. Onödigt att bråka med honom.", tyckte den mycket lyhörda och anpassningsbara djurskötaren. Bra där!! :) 

Vild blandad kompott på köksbänken inför middagen. :) Observera att i/d-burken är öppnad.

Bilden ovanför är inte arrangerad. Jag hade packat upp alla prylarna för hundarnas samt min middag. Ni får själva gissa vilket som var till mig och vilket som var (är) till jycken.

Pingu ville ha mer mat!! Demonstration pågår för sig själv ute i köket.

I tisdags. Avslutning på agilitykursen

Titta vilken fin blomma jag fick av mina utomordentligt duktiga kursdeltagare!! :)

Måste säga att den här gruppen har nog varit en av de roligaste ever!
    Vet inte om det roligaste har varit att fått privilegiet att följa några av dom från Grund1-, Grund2- och nu i Fortsättningskursen; så kul att se hur de har agilityutvecklats under kursernas gång. Blev exempelvis så glad - och stolt - när en av kursdeltagarna kommenterar kursavslutningsbanan: "Den där hinderkombinationen känner jag igen!!". Ja, jag hade "strött ut" lite här och där i banan olika variationer av hinderkombinationer som vi hade gått igenom under kursen, och det kände dom minsann igen!
    Jag blev också mäkta stolt när jag inser att några av dom hade förekommit mig och själva insett "fällan" i  starten. De har lyssnat och lärt sig!! :)

Jag blev imponerad både av kursdeltagaren som hoppade - med bravur - in i Fortsättningskursen så där bara - utan att ha gått nån grundkurs överhuvudtaget innan, och minst lika mycket impad av envisheten i kursdeltagaren som har gått om några kurser med hennes småknepiga hund (milt uttryckt). Vilken envishet! Och visst har det blivit stora framgångar, även om det ibland har blivit några bakslag. Ja, det är hundträning i ett nötskal, det!! Man deppar ihop, för att kort därefter ta nya tag.

Det var också ganska intressant och kul att se de allas olika reaktioner när jag försökte (blev typ avbruten hela tiden) ;) introducera en ganska svår hinderkombinationsövning vid ett kurstillfälle; några förvandlades helt plötsligt till fnittriga småtjejer, några blev fokuserat taggade av utmaningen och från en del hördes tysta, uppgivna suckar.
    Sen när vi drog igång, så var det roligt att se att de alla hade sina egna sätt att ta sig an utmaningen:

"Äh, vi kör hela, och så får vi se var vi fastnar, och så tränar vi det sen."

"Nej, jag måste först dela upp i mindre delar, sen kör jag hela långa kombinationen."

"Vi baklängeskedjar ihop hinderkombinationen, annars går det aldrig!"

 Alla sätt är ju så rätt - bara det funkar för just det ekipaget, alltså både för hund och förare!

Jag vet inte om de har tyckt att jag ibland är lite småjobbig, eftersom jag ofta vägrar bestämma åt dom vilken inlärningsmetod de ska köra (ffa slalom-, kontaktfält- och gungbrädeinlärning) eller vilket sidbyte de ska köra?

  Jag vill att de ska tänka själva - och testa - för att se vad som passar just dom. Självklart är man där och coachar/vägleder dom, men de borde känna sig och sin hund bäst, och dessutom kommer de sen träna själva, och då är ju inte jag där och ser efter dom. :) 
    Som vanligt på avslutningstillfället kom frågan upp om ytterligare fortsättningskurs nästa säsong. Självklart vill jag fortsätta att coacha dom, men samtidigt så är det nyttigt för dom att få känna på andra instruktörer och deras tänk. Man måste liksom låta dom flyga ut ur agilityboet.

Jag tycker också det är roligt att gruppen har varit så "ojämn", men att det funkar så bra ändå; de har hjälpt och stöttat varandra, inspirerat varandra och peppat varandra när det har gått åt pipsvängen. Gruppen har bestått av de som redan har börjat tävla, andra som har tankar att kanske testa att tävla och de som aldrig någonsin kommer att tävla - utan köra agility med sin hund - helt för sig själva - för att det är så kul - och för att det är roligt att utvecklas och att bli allt duktigare, vilket ju är det allra, allra viktigaste oavsett om du är tävlingsinriktad eller inte.

  Ett stort TACK till er alla kursdeltagare!! Jag lär mig massor! :)

Också i tisdags...

På "gott och ont" så har Zafir också blivit dålig i magen... Ja, det är ju bra att det därmed är sannolikt att det inte är nåt allvarligare fel på Pingu...

Men det är "lite småmeckigt" med två magsjuka hundar. Ett förfärligt rännande på jobbet - och det finns ju inga bra rastställen i närheten; bara betong och stentrottoarer, eller mest i alla fall. Vad kul det var (not) när Zafir kräktes mitt på trottoaren... Det gick ju inte att plocka/städa upp! Först stod jag bara där helt handfallen och glodde på spyan. Sen tog jag nävar med grus från grusslänten intill p-huset och la över... Eh..? Vad gör man?!!
    Det är också ett fasligt rännande ut och in genom ytterdörren här hemma. Kan säga att det var vääääldigt trevligt/skönt att för nån natt sen fick jag hela fyra timmars sammanhängande sömn. ;) Det har liksom varit dåligt med den sömnvaran.
    Jag är i alla fall ytterst tacksam över min inhängnade stora tomt... Det är liksom inte alltid jag hänger med dom ut, liksom... ;) Förresten så misstänker jag att Pingu nu i dagarna har börjat utnyttja det här; han går till ytterdörren och visar att han vill ut... bara för han tycker det är kul. Inte för att han längre behöver.

Nu en frusen och ynklig Zafir nedbäddad i soffan.

Bägge hundarna har varit relativt pigga och glada, kanske inte 100, men typ 98; drar i kopplet och så. Zafir har dock vägrat käka burkmat, och den där canikurpastan har han lyckats spotta ut med sin unika (?) tungteknik, men det finns ju torrvariant av dietmaten (som är urläcker enligt Zafir) och jag har improved my canikurpastainsprutningsteknik. 2-1 till matte! :)

Nu i onsdags så ser man en liten förbättring på Pingu; han har nu ett "schwung" i stegen, och börjar bli småjobbigt uppfordrande. Zafir är dock något låg, men han äter och dricker som han ska. Ja, båda två får fortfarande små, små matportioner. Zafir kräks inte längre.. och ta mig tusan!! Idag fredag, efter jobbet, så levererade Pingu nåt som faktiskt såg ut som vanligt, hederligt bajs; alltså brunt till färgen (inte blodish rött) - och man kunde till och med skönja konturer till en korv (!) - om man hade lite fantasi. Hoppas, hoppas, hoppas!
    Zafir har dock långt kvar... 
Jag har faktiskt aldrig tidigare varit med en sån här magsjuka.
 

Ja, det där kuliga KM-deltagandet (nu på söndag) och roliga samt efterlängtande tävlingsdebuterandet... fetbort!! :( 
Den officiella rallytävlingsdebuten (nästa helg) ligger också i farozonen.

"Men vad är en bal på slottet..?" *djup suck*

Mina två bajshundar!! <3 <3