Zafir 1 år!! :)

Idag fyller Zafir ett år. Det har vi firat med tårta, gräddbakelser och tuggben i massors massor!!!

Nä! Jag ljuger så spanielfladderöronen faller av. Zafirs mage är ju fortfarande risig, men SÅ MYCKET BÄTTRE!!! :) :) :) 

Idag på jobbet har han bara (!) bajsat inne en endaste gång! Smarthunden (not) går nämligen ner på lagret och visar vid bakdörren därnere att han behöver... men det märker liksom inte hans matte när hon är uppe i butiken Duh!!


Här hemma är det inte längre skytteltrafik genom ytterdörren. Så skönt!! Eh? Jo, om ni inte förstår vadan detta bajstjat, läs det förra blogginlägget. ;)

En dagsfärsk bild på ett-åringen.

Mina två bästaste bajshundar - bokstavligt talat. ;)

 Jo, igår efter KM:et (där bägge mina två hundar lämnade WO *suck*) så gick vi en liten rastrunda innan hemfärd.. och vet ni vad Pingu lyckades producera? Jo, en fin, grann, efterlängtad - och helt underbar - bajskorv. Den var så fin och grann att jag hade god lust att rama in den i en guldram!! :) :) :)
   Och Pingu fortsätter att leverera upp-plockningsbara bajskorvar; det känns faktiskt numera lite ovant att gå på promenaden med en fylld bajspåse i handen.

Zafirs lyckas inte ännu att göra nåt egentligt upp-plockningsbart, men färgen!! Den ljuva, fina färgen som är tjusigt bajsbrun... istället för den där dumma blodrödbrunaktiga.

Haha! Tidigare på förmiddagen idag när Pingu, Zafir och jag gick en rastvända, så råkade Ozzy och Sheldons matte köra förbi. När hon stannade till med bilen så höjde jag upp Pingus fyllda bajspåse i luften, och pekade glatt samt demonstrativt mot påsen, och Ozzy/Sheldon-matten gjorde lika glatt tummen upp. Haha! Undrar vad de andra bilistern som passerade tänkte? :) 



Jo, KM:et...

... spenderade mina hundar mest i bilen, som jag hade parkerat så att jyckarna kvickt kunde traska direkt ut i vildmarksbushen där knappt några andra beträder marken med sina fötter och tassar.

Har man ont i magen får stå på avstånd och titta medans de andra leker roligt KM nere i "hagen".

KM-rally med några lite annorlunda skyltar: kon med lockande vante. :)

"Öh? Vad är det där för nåt skoj?", spanar Bodil nyfiket mot konvanten...

... men duktiga Bodil klarade av störningen galant!!

Det var en lite kluven känsla att bara vara åskådare/funktionär/agilitydomare på årets KM; samtidigt som det var lugnt och skönt att bara titta på, så var man så sugen att köra banorna själv, både agilityn som rallybanan.
    Pingu hade ju kunnat köra, men... med tanke på att han inte har gjort nåt överhuvudtaget på över en vecka, så... var det nog lika bra att låta bli. Han skulle antagligen vara helt övertaggad, mera vild än tam... eller kanske, måhända helt underbart följsam i förvåning att äntligen få göra nåt kul. Och så fick jag i och för sig inte det slutliga (bajs-)beviset att hans mage hade repat sig förrän KM:et var slut.

Snart dags att åka hem.

Jo, sen när vi kom hem, så var det ju hög tid för mat. Jyckarna har ju under magåkomman fått små portioner mat flera gånger om dan, men nu när det var KM, så blev det förstås inte så.
    Pingu som var helt utsvulten slukade sin burkdietmat. Han äääälskar den!!

   Zafir kom lite insläntrande in i köket när han hörde att det var matdags. Jag sprutade in canikurpastan i munnen, som lika kvickt spottades ut igen. Zafir avskyyyyr den!!! Urk!! Sen ville han inte ha nån mat heller. Han gick fram och nosade lite i matskålen, men nä! Sen gick han och la sig i soffan med sin mullrande, kurrande och pip och tjutmage. Jag fick i honom några torrdietskulor för att blidga magen hans något. Sen låg han typ orörlig hela långa kvällen i soffhörnet. Han reagerade knappt när jag klappade och smekte honom. "Nä, nu dör han.", oroade jag mig lite grann så där hypokondriskt.

Fast sen, sent på kvällen/natten så gick vi ut, och Zafir var genast med på noterna. Sen fick han ett kvälls/nattmål - utan en canikurpastaspruta så långt ett Zafiröga kunde nå, och för säkerhets skull i Linus gamla matskål (ifall Zafir skulle associera sin matskål med äckelmat). Då dög maten. Jippee!!

Idag så testade jag igen att få i honom canikuren. Hahaha! Spott och tvi!!! Köksväggarna är nu nedsmetade med den där äckelpastan!! Pingu slickade sen i sig canikurresterna runt kökets alla vrår. :)

Idag är Zaffe helt klart mycket bättre. Här nedan en filmsnutt från när vi kom hem från jobbet.

Zafirs ett års spring.

Jo, så har han faktiskt också  fått en present, en fin kampleksak, från jobbarkompisen Malous matte. Fast jag glömde ta bild på den... och det lär nog aldrig bli nån bild på den... för den är numera "ganska" massakerad.. om man vill uttrycka sig så. Det tog cirka hela... fem minuter kanske? Men det var väldigt roliga fem minuter!!  :) 

Stort GRATTIS på ett årsdagen till alla Zafirs syskon!! :)