En resumé över året/åren som gick, efter Rupert och efter Pingu.
Detta är ett typ sammandrag över 2020 årets "anteckningar". Därav (ibland) presensform fast det är dåtid. Eh..? Det heter väl fortfarande presens nu för tiden..? //Hon som gick i plugget för en "kvart" sen.
Hehe! Tiden går... Detta blogginlägg har legat i träda lääääänge. Nu ett något förkortat inlägg. Det är knappt jag kommer ihåg hur man hanterar bloggskrivandet.
Först var träningslusten helt tappad. "Nä, nu lägger jag av! Blir en vanlig Svenssonhundägare". Måste säga att denna "ingaofficiellatävlingarpgacorona" passar mig perfekt. Tävlingssuget är puts väck.
2020 - coronaåret - för mig året då man ofrivilligt blev enhundsägare (har ju haft som mest fem hundar samtidigt). Allt det här runt Rupert har tagit mig illa... För att inte tala om den mycket hastiga och helt oväntade förlusten av Pingu...
 |
| Brukshundklubben, före skymning, fredag 10 april -20. |
Våren 2020
Lite ibland så kommer dock träningslusten lite kort tillbaka, men för det mesta är den totalt borta. Känner mig värdelös, utvecklas nada.
Ständigt tillbaka till ruta ett.
Försöker tvinga mig att träna. För hundens skull, men alltför ofta blir det håglöst. Och då kan man knappast begära att hunden ska utföra stordåd.
Funderar starkt på att lägga av helt.
Det tar till och med emot att gå ut och promenera med hunden. Det är
bara jobbigt. Vet redan innan hur det kommer att bli; jobbig dragig hund
som inte min kropp riktigt uppskattar - och så ältandet.
När inget annat upptar ens uppmärksamhet, så kommer tankar och
funderingar på det som hänt. Försöker fundera och lista ut frågor jag
sannolikt aldrig kommer få svar på. Vågar inte fråga. Litar inte på
folk. Orolig att säga fel saker. Folk som man trodde var ens allierade,
som plötsligt blir arga och skäller ut en. Folk som väljer att
missförstå? Varför?
Jag veeet! Jag ska inte bry mig. Men jag är också så förbenat nyfiken av mig. Alla dessa "... men varför gjorde/sa hen så..?"
Och varför dog Pingu? Skulle jag ha kunnat..? Känner fortfarande att jag svek honom...
 |
| Ni som känner igen den här bilden och ser skillnaden kanske förstår varför. |
Äh! Vet inte hur många gånger jag börjat skriva här för att sedan genast ge upp, tappat lusten. Men nytt försök...
(våren -20) Jag tvingar mig att träna. Korta stunder. Åter igen (för tretusensjuttioelfte gången) börjat om från
början. Ett par kvällar, precis innan skymning, när vi i alla fall var i
närheten av brukshundklubben, så åkte vi dit, Zafir och jag. Vi hade
inte varit där på evigheter!
Vi tränade freestyle lite kort.
Jag spanade bort mot den lockande agilitybanan, men ratade den. Var så
orolig att åter igen bli besviken. Det var säkrast att låta bli. Tyar
inte med att bli besviken åter igen. Freestyle-träningen hade ju gått så
bra. Vi var båda glada - Zafir och jag.
För ett tag sedan (slutet av april -20) fick jag några Rusta-slalompinnar.
Testade dom hemma på tomten och med Zafirs älsklingslångpiporm som belöning.
 |
| Tjohooo!! |
Zafir
tyckte det var skoj. Han till och med voffade av upphetsning!! Det var
första gången han visade riktig glädje i samband med agility.
Det var så trevligt att se honom ha ett driv, och visa en äkta lust att forcera slalomet. Han tyckte det var kul. 😊💗
Men undrar hur det funkar på klubben, med alla doftstörningar?
 |
| Triumferande frivarv med den lååånga pipormen i högsta hugg på en öde brukshundklubb helt för oss själva. 😊😊 (torsdag 23 april.-20) |
Nån kväll senare åkte vi förbi brukshundklubben igen, men då var nån där. Vände och åkte hem igen. Samma sak kvällen efter. Vill inte utmana ödet. Vill inte falla in i gamla vanor igen. Vill vara själv. Orkar inte med folk.
Måste säga att det här nya coronalivet med avstånd och inga tävlingar passar mig. Ja, förutom detaljen (not) att folk dör...
Agilitybanträning på WBK
 |
| Tränade agilitybana på Waxholms BK tillsammans med delar av vinterträningsgänget. Zafir var duktig. Han till och med vaffade exalterat även här, men vid den tredje rundan (med pauser emellan) så hade han sloknat i slalomet. Jag själv har absolut ingen kondition att klara av att springa överhuvudtaget. (söndag 26 april - 20) |
 | |
| Agilitybanträning med Waxholmsgänget igen. Tur att man har kompisar som tar initiativ till träning så man får andra tankar än frestelsen att somna om i soffan typ (söndag 31 maj -20). |
 |
| "Vadå? Jag har suttit här stilla heeela tiden... Det var stolpen som ville hälsa på hunden som parkerade intill oss. Jag var ju liksom tvungen att följa efter i och med kopplet. Faktiskt!", påstår Zaf (mer sanningsenligt: Zafir drog så pass mycket mot grannhunden att stolpen lossnade). (14 juni -20) |
Freestyle
Tränar freestyle lite då och
då. Hemma tar vi en agilityslalomrepa när andan faller på. Många gånger varvar
vi freestyletricks med slalomet. Zafir är på. Han voffar exalterat. Tänk
att jag har fått jycken att tycka slalomgrejen är skoj!
 |
| Det gick riktigt bra att träna freestyleprogram här i "ingången" till skogen. (torsdag 30 april -20) |
Och så var det kursdags...
Man hade ju anmält sig till dessa tre kurstillfällen för typ ett halvår innan.
 |
| Zafir på kurs. Visst verkar han taggad och ivrig att själv få springa ut på agilityplanen..? 😏 Nä, han spanade hela tiden åt annat håll. *suckar* |
Kan inte påstå att det gick nå´ bra på
kursen. Jag blev besviken över både hunden och mig själv. Jag skulle ha
gjort annorlunda. Sagt annorlunda. Varit envis (på flera plan). *ångerfull*
Vi hade ju bokat in hela tre kurstillfällen under våren, men de sista två blev med kort varsel inte av för att instruktören plötsligt blev sjuk. Tala om att lyckas pricka in just våra kurstillfällen. Får väl erkänna att personligen blev jag bara glad... att få slippa... Det var som en sten föll från ens axlar när beskeden kom att det var inställt...
Tja, det är väl meningen att man ska (bör) bli peppad efter att man har gått kurs, men... det kändes typ att gå kurs med mig själv som instruktör. Samtidigt förstår jag instruktören fullt ut. Hon sa precis allt jag själv skulle ha sagt till en kursare som jag, eller skulle jag det..? Nä, fick lite av en tankeställare där, hur man blir en bättre instruktör. Oj, nu lät det lite stöddigt och orättvist. Även en instruktör kan ha en dålig dag. Jag vet av egen erfarenhet. En kursdeltagare kan även den ha en dålig dag - jag vet.
Letacupen...
... återuppstod denna försommar (2020). Jag testade först lite halvfuskigt här
hemma på tomten och jycken tyckte det var urskoj och han var
förvånansvärt duktig.
Men hur skulle det gå på bortaplan och med andras prylar?
 |
| Zafir väntar på sin tur (torsdag 28 maj -20). |
Det fanns söt löptös i närheten och dumma matten tänker
då genast: "Ja! Nu ska vi passa på att träna antilöptösträning!". Zafir
blev desto gladare när han hade duktigt hörsammat mattens kommandon - och
fick då belöningen att hälsa lite kort på henne (med löptösens och hennes mattes medgivande). "Kul, men allldeles för kort dock!", visade då
Zaf.
Dags för letacupen igen...
Vi hade gjort misstaget och tränat en gång på bortaplan inför detta. Ska aldrig träna nå´mer! Träningen gick ganska uruselt. Letacupen gick ännu mer uruslare! (sic) Vart´ sur och grinig. |
| Här sitter en sur samt besviken matte (syns ej i bild som tur är) och en glad hund som vill ut och nosa mer runt omgivningarna inkluderat uppletanderuta med omnejd. Zaf saboterade mest genom att okynnesflytta på uppletandeprylarna. Hmpf! (torsdag 4 juni -20) |
Tror nog att alla deltagare hade svårare vid detta
tillfälle. Jag blev i och för sig även sur, grinig och besviken matte
beroende av andra... yttre orsaker; telefon som ringer och stör
samtidigt som hund drar och plötsligt tokrycker till så man nästan
ramlar baklänges samt insikten att jag vågar inte längre låta Zaf hälsa
på andra hundar. Orolig att nåt ska hända. Kanske en överdriven oro?
12:e juni
 |
| Uppletande i extremt myggtät skogsbacke. Fast Zaf brydde sig inget om mygg. Pipankan drog till sig Zafirs hänförda nyfikenhet. "Den e min!!", visade han. Vilket det ju inte var. |
Rättvist ska de´ va´
 |
| Omorganisationen på jobblagret pågår fortfarande. En sysselsättning som jag uppskattar mer än min hund. Som synes.(3 juni -20) |
Ytterligare en sen kväll...
... när man i alla fall var i närheten av brukshundklubben så styrde bilen dit...
 |
| ... och det var tomt och öde, så då tog vi en kort agilityträningsstund. Zafir tycker att rusa runt med belöningstofsen är roligare än vad hans matte tycker det är att titta på medan han rusar runt. *menande* Fast då är vi väl kvitt med tanke på när vi är på jobbet. Rättvist ska det va´! (onsdag 3 juni -20) |
 |
| Vad finns på andra sidan av tunneln? Kommer man komma tillbaka...? (eller rättare sagt: "Vad svalt och skönt det är inne i tunneln! Kan man bosätta sig här, månntro?" Gillar inte när det är typ 30 grader varmt.) |
Agility SM-bana a´la Corona
 |
| Smarta och initiativiga klubbkompisar hade byggt upp SM-hoppklassbanan. Självklart måste man passa på att testa den. Hehe! Jag och Zafir gick ganska snart över till blåbärsklassalternativet. 😉 |
Nån vecka senare hade man byggt upp SM-agilityklassbanan... Haha! Nä, den gav vi upp typ genast. Den var helt klart över ens league.
Rallytävlingsträning
Jag har ju lagt av med rallyn! Men det anordnas fyra rallytävlingsträningar på
hemmaplan så... är man dum om man inte passar på.
Det gick helt okej vid det första tillfället (29 juni -20). Fast Zaf egentligen tävlar officiellt i fortsättningsklassen, så anmälde vi oss ändå till lättare klassen - med koppel på! Som sagt; vi börjar om från början.
Rallyträningstävling nr 2
13 juli -20
"Ikväll var det rallytävlingsträning igen. Har eg inte mkt att säga om det än att det gäller vara envisare än jycken och inte nöja sig med halvfokusering. Nä, gör om det igen och upp med Zafir-huvudet. Då Zaf, blir det så mkt roligare. 😊 (tog om flertal transportsträckor/skyltar innan jag blev nöjd)
Och så är det lite lustigt (?) att jycken vet så väl att man nyss passerat målskylten... Och då går man minsann så fint så fint så med fokus på matte. Hm? Just det ja!! 😉
Men det är inte lätt att ha samma "viharprecispasseratmålskylten"-attityd i sig hela tiden, mitt i banan. Jobbar på det." (belönar redan även lite då och då mitt i banan, men han har en helt annan attityd efter målskylten)
Rallyträningstävling nr 3, 3 aug -20
"Idag har Zafir faktiskt varit duktig hela fyra (4) gånger!! 😊💖" (citat från min Fb-vägg)
Nr 3. Rallyträningstävling på kvällen. Med flit får löptiken starta nästsist och före Zafir. Fast jag hade godbit i handen så fick jag först verkligen jobba för att få hans fokus. Fick vid ett tillfälle t o m peta till honom lite lätt. Sen gick det som på räls med fin kontakt och då passade jag på att tokbelöna med leksak mitt i banan. Resten av banan gick hur fint som helst! Jo, och Zafir var lös!! 😊
Nr 4. Testade sen efteråt den svårare träningsbanan. Nu dock kopplad. Han fixade allt. T o m högerhandling! Visserligen med den smarriga torkade ko-lungsgodbiten i handen, men han gjorde det snyggt!! 😊
Idag tycker jag om Zafir extra mycket. 💖"
(Duktighet nr 1 och 2 var vanligt simpelt vardagslydnad, typ. Duktig i skogen och samarbetsvillig vid borttagning av fästing som satt på hans ögonlock)
 |
| Idag tycker jag om Zafir extra mycket. 💖" |
Rallyträningstävling nr 4, 15 aug
Fb, 15 aug -20:
"Idag var vi på sommarens sista rallytävlingsträning. Och jag kan väl erkänna att jag har nu, efter dessa träningstävlingar, fått tillbaka glädjen i rallyn. Tack för det ni som har fixat!! 😊
Det var hiskeligt varmt i dag, men vi hittade en liten skuggig hörna att slå läger i. Många frön blev det i den ESS-pälsen. 😉Nu har jag kört med godbit i handen - nästan - hela tiden, men en vacker dag - om nåt år eller så 😉 - så kanske vi kan plocka bort godbiten och även den plötsliga dragkampsleken mitt i banan. Idag blev kampleksaksbelöningen efter hopphindret så han inte skulle löpa åstad som han brukar. En vacker dag så... 😉 😊"
Sommarcupen 2020
Vid det första tillfället (25 juni) så gick det "helt okej... Zafir skuttande mer än snofsade runtom" enligt min Fb, och då får man väl lita på det.
Sommarcupen deltävling nr 2, 1 juli
 |
| Söta löptöser både till höger och vänster. Och Zafir och jag slår läger typ mitt emellan dom! Det som löptösbeståndigt ska bli... |
 |
| Är ändå ganska nöjd över sista loppet (agilityklass) där jycken fixar slalomet helt på egen tass och med ett driv (ja, i ESS-mått mätt). |
Måtte säga att jag fick jobba för att få upp kontakten med
Zafirsniffarnosen innan agilityklassen. Antar att sötlöpisarna då hade
hunnit "besudla" området. Fast jag vann över dom.
Fick tipset på rallyträningen att ha längre uppvärmningsprocedur (har
faktiskt tänkt samma sak), men det är inte lätt. Genast man stannar upp för att kolla om det är ens tur att äntra banan så tappar jycken
fokuset - och näsan åker ner i backen, och så får man typ börja om från
början igen.
Jag får väl försöka jobba vidare på nåt vis, få nån rutin, på och av-knapp där påknappen är svårare att få till.
Från Fb:
"Ikväll var det Sommarcupen igen med bästa löptiksträningen med löptik till höger och en till till vänster - plus en till på jobbet. 😊 När vi efteråt gick i jobbkorridoren så var Zafir överlycklig och hade väldans bråttom att komma in. Söt-tösen hade ju varit där på dan! 😊
Även om vi diskade oss frivillig (godbit i handen och skippade några hinder för att få någorlunda flyt o fart) så känns det som två "segrar" ikväll: Jag fick (till slut) igång honom trots söttösstörningen samt att han fixade slalomet i agilityklassen helt på egen tass och med fart. 😊
Positivt också att efter loppen var han mer intresserad av sin matte än söttöserna/dofterna. Det gäller att träna och utnyttja dom väl. 😉 Tack för träningen! 😊
Lite (läs: väldigt) irriterande på jobbet efteråt, då jag inte hann klart med det jag ville. 😒 Valde mellan middag eller att göra klart... Efter ett velande så valde jag middag. Var i McDrivenkön 20 minuter innan de stänger vid midnatt. 😊 "
Sommarcupen nr 3, 9 juli -20
Från Fb:
"Känns lite som en seger!! 😊 Tre löptikar (fick reda på efteråt att det var faktiskt hela fyra stycken) vs Zaf - och matte och agilitybanan vann!! 😁😁
Eg hade jag absolut ingen lust, ville stanna hemma och strunta i Sommarcupen. Tappat träningsgnistan. Men i o m jag ändå ska dit o hämta protokollen, så... laddade jag om.Körde nya låååånga uppvärmningen med att köra nästan typ hela freestyleprogrammet samt utnyttjade ett par högintressanta luktfläckar som belöning varvat med godbit.
Trots att söttös i höglöp (!) startade (med flit) precis före Zaf så fixade vi det. Vi diskade oss visserligen frivilligt med godbit i handen och i starten lockande med en golvmopptrasa (pryl som användes vid sista Letacupen, som Zaf tyckte var urskoj, så han fick den. Han tyckte dock den var urtrist förra Sommarcuptillfället, men idag valde han den).
Båda banorna var Zaf-banor utan en massa tvära svängar och så fanns det tre naturliga/strategiska ställen där jag kunde kort belöna med kamptrasan. Jag menar golvmopp-prylen.😊
Efteråt, efter väl utfört arbete/lopp/lydnad/trix/kontakt, fick Zaf den allra, allra bästa belöningen: Tillstånd att få nosa av den ena söta löptösens lägerplats. 😊💖😊
Det gäller att jobba med störningarna istället för mot dom. 😉 Tack alla löptösmattar för kvällens träning! 😊 Den är guld värd."
 |
| Här nosar han grundligt efter var söta löpistösen har suttit. |
11:e juli -20
"Han är lite småknepig, den där Zafir. 😊 💗
Nu på kvällen åkte jag till brukshundklubben som var så öde och fin med nyklippta planer. (tack gräsklippargänget 😊 ) ffa för att träna svängar.När Zaf o jag ska börja värma upp så är hundskrället totalt ointresserad. Jag viftar med godbit framför nosen, men det är som om jag inte existerade. Tala om att man blir less!! 😡 Här åker man för att ha roligt tillsammans med sin hund och så... Grrrr.
Det råkar ligga en liten pinne (typ en söndersprucken spårpinne, såg den faktiskt redan på senaste Sommarcupen) intill där vi står och jag råkar se när Zafir lite förstrött upptäcker den. Jag kastar mig på den och rycker bort den precis framför nosen på Zafir - som blir jättetaggad!! "Matte har tagit guldpinnen!!" Nu är han på!! 😄
Så då använde jag denna lilla oanseliga pinne till värsta bästa belöningen när vi sen tränade - och det gick alldeles utmärkt. 😊 Prata om att jycken är ombytlig."
Finaltillfället, Sommarcupen nr 4, 5 aug -20
"Ett konstaterande: Om man deltar på alla deltävlingarna på Sommarcupen och diskar sig frivilligt på samtliga tillfällen så kommer man på en hedrande (not) 😉 niondeplats på totalresultatlistan av 15 startande (i XL-klassen). 😉
Tja, Zaffen kan iaf springa och skutta och kuta över balansen (favvohinder) och numera forcera slalomet i full ESS-fart (kan absolut ej jämföras med BC-fart), men det där med att svänga... Äsch! säger Zafiren. 😉😊
Observera hans söta StigHelmer-tofs på bilden."
Freestyle prova-på, 23 juli -20
"Ikväll har Zafir debuterat som demonstrationshund! 😊
Han fick ställa upp för sin matte på en prova-på-freestyle-kurs, och han uppförde sig helt godkänt. Han åt inte upp en endaste hund utan visade upp freestylekonster som sig bör. Smet bara iväg en (1) gång 😉 och då var det för att nyfiket undersöka en kursares ryggsäck. Var lite kul att höra kursarens, luttrad hanhundsägare, spontana rop: "Kissa inte på min ryggsäck!!" Zafir kissade inte.
Bilderna är från efteråt när alla (typ) hade gått hem."
Lycka är en öde brukshundklubb 😊
"Lycka är en öde brukshundklubb. 😊
Direkt efter jobbet åkte Zafir o jag först till ÖBK, men där var det folk. Ville vara ifred. Åker hemåt, men på vägen får jag infallet att ta en tripp bort till Waxholms BK.
Inga bilar på parkeringen. Borta vid agilityplanen står ett rådjur och betar i lugn och ro. När vi klev ur bilen så blängde den surt mot oss, för att sen vigt skutta över staketet och försvinna i buskagen.
En numrerad bana stod klar och inbjudande. Efteråt knallade vi bort till sjön - till Zafirs stora lycka. Fast han blev först lite fundersam hur man egentligen kommer ned till vattnet från klipporna.
När klockan började närma sig halv tio på kvällen så tyckte jag det var nog bäst att gå tillbaka. Känns lite kymigt att vara helt själv ute i obygden. Visserligen såg jag på bilvägen dit en skylt som påstod att "Vaxholm är den tryggaste kommunen i länet", så tydligen var min "kymighet" helt obefogad. 😉
När vi sen kom tillbaka till den fortfarande öde brukshundklubben så kom trivselkänslan tillbaka igen. 😊"
Rallyslalom!! 😊
 |
| Den nya sporten "Rallyslalom" pågår. |
31 juli -20:
"Idag tränade Zaf o jag den nya hundsporten "Rallyslalom" 😉 på en öde brukshundklubb en sen fredagskväll. 😊
Efteråt tänke jag, trots skymningen, att Zafir skulle få simma lite i sjön, men det stod en ensam bil på parkeringen, så då avstod jag och tänkte: "Vem sjutton får idén att bada klockan halv elva på kvällen?" 😉"
"Jo, för er som inte vet hur den nya hundsporten "Rallyslalom" 😉 går till, som Zaf o jag körde igår kväll...
Steg 1: Man har ett gäng tomma rallyhållare som man improviserar intill olika rallymoment efter behov. Det viktigaste är att jycken har fokus på föraren. *menande* 😉
Steg 2: Man kör slalom i max fart från alla håll och vinklar med låga hopphinder vid sidan om slalomet. Lite då och då forceras - hej vilt! - även bänken/bordet som står intill "rallyslalombanan" (syns ej i bild). 😀
(Har aldrig sett Zaf ta slalomet i sådan fart 😊 )"
Nåt jag har tänkt på ibland under året är om jag hade typ "satsat" lika mycket på Zafir som jag nu gjorde även om Rupert hade varit kvar här hos mig. Jag tror (är övertygad) att jag skulle ha gjort det. Har alltid låtit alla hundar fått sitt. Fast... antagligen så hade nog Ruppisen fått mer agility än Zaf.
Okej! Där slutade visst mina "anteckningar" för 2020!!
Nu hoppar vi fram till 2021.
Köpte faktiskt som vanligt en fickkalender, som jag brukar göra för att fylla i alla tävlingsdatum... Som jag liksom gjort sen urminnestider. Jag inhandlade den nog av ren vana. Om jag bläddrar i den nu så är den helt tom, typ.
Anteckningar för "Vardags-skoj-lydnads"kursens datum finns i kalendern. Zafir fick vara min sidekick på kursen, och han gjorde det oftast med bravur. Haha! Fast vi borde ha pratat ihop oss bättre; det är svårt att visa hur man lär in nåt som hunden redan kan. "Du tjuvstartar ju hela tiden, Zafir! Du får vänta! Jag har inte pratat och instruerat färdigt för kursdeltagarna än, ju!"
Sommarcupens deltävlingsdatum är noterade i fickkalendern. Zafir ställde inte upp i år. Jag tyade inte. Har så ledsnat. Känner inget sug. Har så givit upp. Plus att vi båda är så ur form - rent fysiskt. Jag ställde dock givetvis upp som funktionär samt förste resultatlisteskrivare.
Jo, nånstans där på våren 2021, så hade Springer Östra planerat rallylydnads-KM, och jag bröt mitt (fåniga och barnsliga) löfte (se tidigare blogginlägg, "Den andra sidan av myntet") och anmälde Zafir.
Dock efter att Zafir och jag var med på rallybaneträning på hemmaklubben (då det gick ganska uruselt), så ångrade jag att jag anmält oss. Men KM:et blev inställt (uppskjutet till hösten) på grund av för få anmälda - och jag blev så lättad! Jag tackade dock ja till erbjudandet att låta min anmälan stå kvar till hösten.
*bläddrar i kalendern*
Helgen 10-11 juli hade vi agilitytävlingar på hemmaklubben. Jag jobbade ena dagen (alltså på mitt jobb), men funktionärade den andra. Zafir fick sitta på avbytarbänken (i bilen) hela tävlingshelgen.
 |
| Jag sitter och väntar på att mina kursdeltagare ska komma. Under tiden så passade lydnadsproffsen på att utnyttja leksake- och godisburk"minfältet" som jag precis lagt ut till kursen. |
Sen i september så är det "Vardags-skoj-lydnads"kursen igen. Denna gång så var min Zafir-sidekick inte lika duktig. Han fick inte vara med lika ofta som på vårens kurs. Fast å andra sidan så är det ju bara bra när ens demonstrationshund inte riktigt gör som man tänkt sig. Kursdeltagarna får ju då se hur man gör för att få jycken att göra som man vill, men jag orkade inte med bångstyrig "side-kick"-hund.
Hemmaklubben firade Hundens dag den 19 september. Självklart ställde man upp att hjälpa besökarna. Detta år höll jag till på agilityplanen. Träffade Ruperts kullsyster. Det var kul att åter få se ESS hoppa agilityhinder. Ville kidnappa jyckarna, men nöjde mig med att instruera matten istället.
Innan vi åkte hem så körde vi rallybanan som var uppställd. Det gick hyfsat.
Söndagen, helgen efter, ställde Zafir upp som "störningshund" på en valpkurs. Först skämdes jag väldiga, men sen visade vi hur man jobbar med nosig och dragig hund, hur man får hunden att fokusera på sin matte.
 |
| Plötsligt la sig Zafir raklång på gångvägen medan det var en liten stunds teorisnack. Detta är en "bieffekt" från "filtträningen"; ofta om jag står still (eller sätter mig ned, förstås) så börjar Zafir med sitt fördolda godistiggeri |
Lördagen, den 2 oktober, var jag "(lekmanna-)domare" på Waxholm BK:s blåbärsagilitytävling. Det var kul. Roligt - och intressant - hur lätt - och rätt - allt blir när föraren handlar tydligt (visar rätt).
Flera gånger kunde man redan innan ekipage blev diskade (pga fel väg) se att nu kommer det gå åt skogen - enbart för att föraren inte ännu har kunskapen/erfarenheten hur man handlar sin lagkamrat jycken som irrade runt i sina försök att göra rätt. Funderade på att proffsdomare borde bli ganska frustrerade att se dessa nybörjarekipage?
Jag hade planerat att köra Zafir på banan sen när alla hade åkt hem - i lugn och ro. Utan den minsta press.
Fick frågan om jag ville köra Ebony, som är jätteduktig agilityhund. Hennes matte hade ryggskott. Först var jag tveksam. Kände lite press med publik. Speciellt när man nyss varit domare, men sen så körde jag bara. Det var riktigt kul att köra fina Ebony! Kul att visa att jyckar faktiskt kunde gå felfritt.
Sen tog jag mig mod att även köra Zafir inför publiken. Det gick hyfsat bra ändå. Kul att visa hur olika hundar kan vara, och hur olika man bör handla dom. Var glad att jag vågade.
Något jag inser är man mår helt klart bättre när man är ute och umgås med folk. Även efteråt.
Helt plötsligt blev det höst - och därmed det där uppskjutna rally-KM:et arrangerat av Springer Östra!!
Vi hade absolut inte tränat tillräckligt! Ville inte!! Men åkte dit ändå. Mest för att stödja arrangörerna. Det var inte många anmälda, och då ville jag inte hoppa av. Man ska vara glad att folk tyar med att arrangera saker för sina medlemmar, och då bör man ställa upp. Jag hade absolut inga förväntningar att få nån bra placering. Har tränat alldeles för lite.
Hela bilfärden dit så mumlade jag för mig själv att jag egentligen inte vill. Jag var också - som sedvanligt - väldigt sen. Det var tveksamt om jag skulle hinna dit i tid. Vilket jag ändå på nåt mirakulöst vis gjorde! (De var nog lite försenade)
När jag skyndade mig in genom brukshundsklubbgrindarna så stod hela gänget samlat utanför klubbstugan. Det var hög tid för utrop av startnummer och sen domargenomgång samt banvandring.
Några vänder sig om när jag skyndsamt passerar grindöppningen och jag känner ett obehag, men väl framme så hälsar Ruperts uppfödare ett glatt "Hej!" och jag känner mig välkommen. Zafirs pappas matte kommenterar nåt om att jag var sen som vanligt. Ja, de känner mig.
 |
| Zafir tigger godis a´la "filtträning", alltså helt på eget initiativ. |
Det var en trevlig tillställning i vackert höstväder. Men jag känner mig inte bekväm. Är så orolig att Zafir ska göra nåt dumt. Håller mig på avstånd. Tänker att jag borde skärpa mig; man blir behandlad såsom man själv uppför sig... men jag är inte så där socialt pratsam av mig.
Man säger några ord här och där, men håller mig mest tyst på min kant. Lyssnade på de andras samtal. Hör någon säga: "... har inga förväntningar. Bara man inte kommer sist." Gick bort och körde lite agility med Zaffe under lunchbreaket.
Själva tävlingen? Jo, det var som vanligt. Zafir supernosig. Jag kämpar och jobbar och bjuder på mig själv. Första banan gick... hyfsat är nog att ta i, men hyfsat med tanke på noseriandet.Tänker att jag ska kämpa och få poäng så man blir kvar i KM:et. Fick domarkommentaren: "Bra kämpat! Positiv matte! 😊" 44p.
Andra banan var etter värre. Nooooooosa! Trots uppvärmning i massor! Nu hade jag ju gott om tid. Men precis när man ska gå in på banan så fastnar han i en luktfläck. Så typiskt!
Efter ett par skyltar så ger jag upp. "Nä! Nu börjar jag om från början!!", säger jag högt och går tillbaka till startskylten. Diskar mig med andra ord frivilligt.
Nu går Zafir bra (relativt). Domaren frågar högt: "Men varför går han så bra nu?Varför gjorde han inte det från början?". Jag svarar inte. Fokuserar på Zafir, men tänker att jag vet varför. Zaffe går riktigt bra, och domaren uppmanar mig att belöna, men jag hade ingen leksak med mig - bara godis. "Har bara godis!", svarar jag. Så jag fortsätter.
Måste kämpa och jobba. Tar om några skyltkombinationer. Jag låtsas ta upp godis från fickan. "Jag låtsas bara!", förklarar jag för domaren. Är envis. Jag ångrar mig sen. Skulle ha avbrutit när det gick bra och sprungit ut från banan och belönat. Lätt att vara efterklok. Dumt!
Prisutdelning. Det var några/nån som deltog utom tävlan (ej medlemmar i Östra) de fick sina protokoll innan KM-resultaten utropades.
Jag är helt inställd på att bli först uppropad - det vill säga sist. Mycket riktigt. Placering fem. Till min förvåniing fick man världens finaste prisrosett... men jag känner mig inte värd den. Är helt bedrövad och ångerfull. Skulle inte ha brutit andra banan. Eller åtminstone belönat ordentligt medan han gick bra. För framtida eventuella tävlingar. *suckar*
Till min förvåning skulle även Zafir vara med på prispallfotot. Glömmer att jag har den fina prisrosetten i fickan. Har fullt sjå att få Zafir att sätta sig ned framför mig. Är orolig för gruff. Fanns ingen antydan till det, men jag... *ruskar på huvudet åt mig själv*
På bilfärden hem är jag barnsligt gråtfärdig. Jag tyar inte med längre att alltid vara den som kommer sist.
Några timmar senare. När arrangörerna lagt ut resultatlistan på Fejjan, så inser jag... men..? Vi kom ju femma! Visst var vi fler deltagare än fem stycken i den lägre klassen! *försöker minnas antal startnummer*
Inser nu... och jag skäms! Jag skäms att vara en dålig förlorare, typ. Vem har jag blivit? Jag som alltid har varit den som gör hellre än bra. För att visa att det är deltagandet som är grejen. Inte att jämföra sig med andra eller placeringen.
Dumma Pingu! Det är han som gjort mig bortskämd, eller? Han som fått mig att få smaka på segerns sötma. Så jag nu kan jämföra. Mellan att vara en loser eller en vinnare.
 |
| Där satt den! Första gången jag lyckats få jycken att hålla i en prisrosett. Framgång! |
Jag skäms.
På nåt vis blev detta rally-KM ett uppvaknande. Nu! Skärpning!
Jag har dock redan under de senaste månaderna ändrat vanor. Slutat att kolla in Fb:s "minne den här dagen" för jag blev bara vemodig och ledsen. Även om det var glada minnen.
Med lite vånda gick jag dock in och kollade inför Pingus dödsårsdag. Var lite osäker om det var den åttonde eller nionde november. Det var mest smärtsamt att läsa mitt inlägg den åttonde. Då var jag stolt och glad över att jag hade lyckats träna och vänja Pingu med att bära tratt. *djup, bedrövad suck* Men jag var förstås orolig inför själva operationen... *suckar djupt*
Jag har också slutat att lyssna på min egentliga favvo-låtlista (på spotify), eftersom den har många vemodiga låtar och minnen från förr. Mitt förnuftiga jag väljer istället min "gladalåtarlista".
Det var även en tid i våras/försommaren som jag funderade på om man borde flytta härifrån - bort från alla minnen; den där stenen, den där stubben, där brukade vi... Pingu och jag.
"Flyttahärifrån"-känslan har dock nu gått över. Det gör inte längre lika ont att se minnesställena.
Jo!! Kom precis ihåg! Men man kan bli överraskad! Jag sitter och kollar in ett TV-program (Bäst i köket, tror jag det var) i lugn och ro. Det slumpar sig att de spelar en låt som jag har på min "åka-på-tävling-pepp-CD" (som ligger och dammar ihop i bilens handsfack) - och det hugger till i hjärtat på mig. Från ingenstans! Tårarna börjar välla upp. Bara så där bara! Jag blev så förvånad, överraskad, men det gick strax över.
Det känns lite konstigt när man läser på Facebook om sina klubbkamraters tävlande. "Ja, just det! Den tävlingen brukar vara vid den här tiden på året, ja...", tänker jag lite dystert konstaterande. Nu exempelvis senast rallytävlingen i Väsbyhallen. Och så det här att flera av ens agilityklubbkompisar har varit i den där nya inomhushallen (i Sthlm-området) som jag inte riktigt vet var den är... Det känns lite konstigt... och kanske även känner man sig lite utanför.
Lite märkligt hur man kan komma ifrån nåt som man har varit envolverad i sen typ mitten av 90-talet. Nu har jag inte ens kollat in vare sig SBK-Tävling eller AGIDA på år och dar. Undrar vilket lösenord man har..?
Hm? Överdriver nog lite... Minns två två-års perioder utan tävlande; när Keaton var skadad och efter Gromits (alltför tidiga) bortgång.
 |
| Det bästa man har sätter man under bordet. 💓😉 |
Ibland funderar jag på hur det skulle ha varit om jag valt att placera om Zafir istället (vilket i och för sig inte fanns/finns på världskartan, typ). Älskar min Zafir (även om han ibland gör mig vansinnig).
Hur som har jag inget tävlingsug. Tror jag fått nån släng av scenskräck. Vill bara vara ifred. För mig själv. Eller möjligtvis vara med en (väl utvald) mindre skara. Och ingen tävling.
Jag har förresten återintagit skogen. Gillar numera skogspromenaderna - och med lös Zafir. Tycker mig numera ha god kontroll och kan hejda honom. Han som förut var en notorisk smitarjaktspårhund i skogen. Men visst har vi tränat detta. Mycket. Och mycket godis går det åt.
I och med flera skogspromenader så har jag blivit bättre även rent fysiskt. Väljer ofta stigar/rådjursstigar med kuperad terräng och genar/gör nya stigar över ljung och blåbärsris så jag måste lyfta på fötterna. Balanserar och tränar upp småmuskler. Är sånt bra rehab för hundar så är det väl även för tvåbenta. 😉 Skulle hur som aldrig sätta min fot på ett gym. Bläh!!
 |
| Det är lite fånigt, men för nån månad sen så hade jag lite problem att ta mig över denna trädstam. Fick lov att typ "ta sats" när jag skulle lyfta benen över stammen. Numera kliver jag åter igen bara över - utan att tänka på det. |
 |
| Jag skulle kunna gå runt, men väljer att kliva över trädgrenen - bara för att lyfta på benen. |
 |
| Det finns en annan riktig stig som går runt till höger nedanför bergsknallen, men jag väljer att balansera istället på berget. Det är lite lustigt att sådana här småsaker faktiskt har effekt. |
 |
| Här ett perfekt (nja) ställe för Zafir att träna "Framåt!", "Ut!", "Spring!" och "Gå runt!". Han hoppar alltså över trädstammen (det som finns kvar av den) och sen springer runt rotvältan, sen blir det hopp igen över trädstammen, och sen runt åt vänster (typ som en åtta). Jag själv är också som en vändningskon som ska springas runt. |
 |
| Sen låtsas jag att glömma kvar kopplet, så får han ett "Leta!" också. |
Koppelpromenaderna är även de numera helt godkända, typ. Men helst går jag med flexikopplet då vi båda får lite mer spelrum. Men flexikoppelpromenader är enbart vid flexikoppel-lämpliga platser.
Nu snart ska vi ha en trevlig instruktörsträff på hemmaklubben. Vi ska testa hoopers och även eventuellt flyball. Det ska bli kul. Men vi ska också få lyssna på föredrag om bland annat HLR på hund. Vi ska även få pröva själva. Jag bävar lite grann angånde det. Orolig att man ska få typ av obehagliga flashbacks... Men äh! Det är bara att stå ut. Det är bra kunskap, fast... Hyser nån typ av agg, känner orättvisa... Bläh!
Edit 21 nov -21
"Idag har vi provat på hoopers. Det var kul och Zafir tyckte detsamma. 🙂🙂
Hemmaklubben hade alltså instruktörsträff, och efter lunch var det nyttig "Första hjälpen-genomgång med prova på".
Om jag ska vara ärlig så bävade jag lite inför det sistnämnda. Orolig för obehagliga flashbacks, men det gick bra (blev bara tårögd ett par ggr). Peppade mig att jag ska minsann bli "världsbäst" 😉 på HLR.
Ångrar dock lite att jag glömde fråga när man ska ge upp... //Hon som är realist o vill ha ren fakta hur verkligheten är."
Jag har i år även valt att avstå deltagande i Nosacupen - första gången det händer. Det känns hur som rätt bra. Kör dock lite nosework nån gång ibland här hemma. Zafir gillar´t!
 |
| Finaste Zafiren. 💓 |
Zafir kör kort "naturbana" hemma på tomten. Han tycker dock matte uppför sig konstigt/otydligt när hon filmar samtidigt. "Är inte matte fokuserad - är inte jag heller det. Så det så!"
PS:
 |
| Ifall nån undrar, Rupert har det alldeles utmärkt bra hos sin familj borta i Arboga. Foto: Åsa Göransson. |
