En dag på jobbet med Zafir eller fasligt vad en massa trappbilder

Nä, det är närmare en hel drös med jobbdagar med Zafir.

    Minns ni följande bilder från förr?

 Till vänster den första (nöd-)lösningen med hundgrinden på jobbet, och till höger den nuvarande "låsmekanismen" på grinden (som nu öppnas åt andra hållet).

"Går det inte att knuffa eller sparka undan eländet, så försöker jag att bita sönder det!",  protesterade Zafir nästan desperat mot att det inte längre gick att forcera den där dumma prylen som hindrar honom från att vara nära sin älskade matte.

 Något lättad så kan jag nu konstatera (hoppas jag) att valpuslingen har börjat acceptera att matte och han faktiskt kan leva på skillda håll medan man jobbar (alltså jag är bara några meter ifrån fast på andra sidan gallret, och så ränner jag förbi honom lite då och då till och från lagret). Det är inte längre lika högljudda och våldsamma protester utan han lägger sig för att vila sin förmiddagslur eller leker och brottas med Pingu senare på eftermiddagen.
    Dock där nångång före lunchdags så önsketänksgnälls det. Zafirs lunchklocka är inte alltid synkroniserad med resten av världens klockor.

Framgång är däremot att man inte längre absolut måste låsa grinden varje gång man passerar den; det räcker med att stänga till den bara. Så skönt och enkelt!!
 

 Men vi går lite tillbaka i tiden igen...

Den här bilden är från när lille Zafir fick praoa och hjälpa till nere på lagret. Pingu ligger ovanför trappan och övervakar det hela.

De här två bilderna (ovan) var från när jag (nästan lite desperat) bjöd på märgben för att få valpen att bli mer sysselsatt med något annat än att protestera i högan sky mot att matte inte är precis i närheten.

Det gick så där; Zafir tyckte att jag skulle åtminstone stå på andra sidan gallret och titta på medan han gnagde märgben. Det räckte inte med att storebrorsan var där intill.

Vissa kan sova på jobbet. Sekunden innan jag tog bilden så låg de både precis likadant i respektive hundsäng.

Zafir kravlade sen sömndrucket ur sängen och somnade direkt om utanför istället.

Ungefär så här...

Fast de här bilderna är från...

... en annan av otaliga jobbardagar.

Man kan lekbrottas med storebrorsan också.

Ser ni skorna och människobenen på bilderna här ovanför? Det är inte mina utan dom tillhör en av mina kollegor. Ja, för det finns faktiskt även människor på jobbet. ;)

Ja, ser ni där uppe intill mina hundar...

... en människa!! Hon lystrar - ibland ;) - till namnet Amanda.

Här ytterligare en bild från förr... från december nångång ungefär...

... och den här bilden är från samma ställe tagen förra veckan, typ. Jag tror nog att valpskrället har växt sen sist.

Vad försiggår här då? Jo, jag håller på att lämpa ned stora nyinkomna lådor nedför trappan ned till lagret, Zafir tittar på bakom gallret samt är notoriskt i vägen och Pingu tycker att vi ska leka med leksaken han har i munnen, en leksakspipbil (numera endast med vääääsljud) som för övrigt är alldeles för liten för honom. Den var egentligen en julklapp till pytte-Zafirvalpen, men Pingu tycker den är så faaasligt rolig, så jag har ännu inte hjärta att låta den "försvinna för gott".

Nu har det blivit en annan jobbardag...

Vad gör de här två då? Den här synen möttes jag av efter jag hade varit och öppnat grinden.

Jo, de båda säger: "Nä! Vi stannar hemma idag!" när jag ropar till dom att vi ska åka bil till jobbet.

Nu har vi kommit fram till jobbet. Just det, ja! Jag fick minsann in dom i bilen båda två. Numera så knatar Zafir uppför trappan helt på egen tass, men trappan är egentligen lite väl lång för honom, fast han envisas. Nedåt törs han inte än, och det är lika bra det tycker jag.

Här och nedanför en radda bilder då jag sprang upp- och nedför trappan med nyinkoma kartonger. Lille Zafir väntade snällt ovanför trappan utan att jag behövde stänga för grinden.

Duktig och söt vovve!

Eller hur!!

En bonusbild där han hänger med tassen utanför. Naw!! :)

Nu har vi slutat jobbet och är på den sedvanliga "efter-jobbet-koppelpromenaden" innan vi tar bilen hemåt, då Pingu plötsligt klättrar upp på en godissten som jag aldrig förut ens sett. Givetvis fick han godisbelöning för bragden.

Väl hemma så hade Zafir somnat gott i baksätet. Jo, anledningen till vi inte tar promenaden hemma är för här finns det ingen gatubelysning. Jag tycker det är så trist att gå i en upplyst "pannlampstunnel", om ni förstår vad jag menar.

Observera att han har bilbältet på sig. Hundburen står där egentligen bara för att han så där naturligt ska vänja sig med "hundkojan" för framtida bruk. Ännu har jag aldrig stängt till den, eller den som står ständigt uppe här hemma i vardagsrummet. Zafir verkar inte vara en naturlig "hundkojshund" som Pingu var/är, så jag försöker träna/vänja Zafir varje gång det finns tillfälle - så där spontant och naturligt.

Ni ska bara veta hur skönt jag tycker att valpuslingen nu har blivit så pass stor att han inte längre skriiiiiker i högan sky så hela köpcentrumet hör för att matte inte är där - precis nära - och "bara är" eller nattar honom för sina dagliga tupplurar.
    Fast... växer han inte lite väl fort? Plötsligt kommer han ju vara tonårsslyngel - och det vet man hur jobbigt det är!! Nä, man borde kanske inte önska att han snart är stor - utan istället njuta av valptiden.. Hm? Fast det är himla skönt att han numera kan gå riktigt hyfsat i koppel (har äntligen fattat det där magiska med att gå runt lyktstolpar, alltså på samma sida som matte)... om det inte vore för allt skräp och äckel som ligger och skräpar på trottoarerna. Zafir bara måååååste undersöka allt - och då menar jag ALLT!! Tänk, snart så... snart är han större och inte bryr sig lika mycket om allt skräppapper, pappersmuggar, begagnade servetter, portionssnuspåsar, bananskal, äppelskrutt, McDonaldssugrör, tepåsar (!)* etc... väl..? För det kommer han väl sluta med... väl? Matmonster som han är.. :) 


* Ja, i förrgår fiskade jag ur en begagnad tepåse ur munnen på honom. Han är annars ganska hyfsat bra på "Tack, tack!" (loss), men han har nu för tiden liksom fått smak på allt äckelskräp som finns därute. Mattes bjudgodis är inte längre lika åtrovärt.

Zafir tränar samt överraskar sin matte

Måste skynda så man kommer ifatt alla bilder man har tagit på hundkräken.

   Vad har vi här då..?

Jo, här har vi en liten valpspoling på knappt tre månader som sitter fot och han gillar det!!

För att inte tala om "Ligg!": "Det är urskoj när matte säger det!!", viftar Zafir på svansen. Fast själva svansviftet syns inte på bilderna.

"Nä!! Jag vill träna mer, ju!!", visar Zafir och sitt-strejkar ensam kvar i köket i protest att träningsstunden var slut.

Här är han hos farbror veterinären för att få 12-veckorssprutan. Zafir märkte absolut ingenting av den. Innan hade han totalcharmat tjejerna i receptionen; de kunde inte motstå att komma fram och klappa och bjuda på godbitar. Jag tror nog att lille Zafir fick ett gott intryck av djursjukhus.

Vad i all världen försiggår här då?

Jo, matte var på HLR-kurs och Zafir fick följa med medan Pingu fick vänta ute i hunddagisbåsen. Ja, han var bara i ett utav båsen, förstås.

Zafir lyssnar noga hur man räddar livet på folk.

Här visar han hur man gör när man är ett tryggt stöd för den sjuke. Lille Zafir fick nämligen inte pyssla med (istället för) hjärtstartaren; det är nån regel angående valpar och elektroniska prylar. (Det kan också vara så att Zafir dåsade till litegrann.. ;))

HLR-kursen var förstås inte enbart om hur man räddar människor utan självklart även hundar. Zafir visar nos-mot-nos-metoden. Och nej, hunddockan får inte lavemang; det är en fake-pulsmanick.

Minns nu inte riktigt varför, när eller hur, men jag tror att Zafir tyckte att jag skulle släppa in honom till en sen kvällsmat efter en lång dag med jobb, veterinärbesök, HLR-kurs och sedan snöskottning. Jag förstod honom.

Okej... varför dessa bilder, då? Tja.. jag tror nog bara för att han är så förbaskat söt.

Minns ni att Zafir har fått ärva Spirous gamla koppel, och att jag för ett par blogginlägg sen la ut en bild på Spirou som höll sig själv i kopplet?
   Här är två bilder på Zafir, i Spirou-kopplet, och han håller det i munnen, men det syns knappt.

Ni får helt enkelt tro på mig! :)

Bilderna är från utanför jobbet, på kort lunchrastning.

Nu är vi tillbaka till jobbet. Nu för tiden ska Zafir absolut klättra upp på gallertrappan helt själv. Upp går för sig (för mig), men ner får han inte, fast han törs ändå inte, och det är bara bra.

I torsdags så fick Zafir för första gången vara hos hundvakt medan matte var ute på galej. Stackars (?) Pingu fick vara ensam hemma och vakta huset.

























Zafir dåsade till (bilden till vänster) medan jag och hundvakten Lisis, pratade om hur valpvakteriet hade gått under kvällen.

Jacobim lyssnade noga att hans matte talade sanning (bilden ovan, som är för övrigt världens sämsta bild på världens bästaste Bim).

Den här bilden (och den nedanför) har jag med berott mod snott från Lisis. Här kollar Zafir in Gene Wilder i Sherlock Holmes Smarter Brother-filmen. Zafir tycktes vara mycket intresserad. Han har god filmsmak, lillkillen!

Zafir hade under kvällen varit både snäll och dum; ena stunden hade han varit cool och så, för att i nästa stund - plötsligt - komma på att matte inte är där!! *gnäll, gny* Ena stunden tyckte han att Farbror Jacobim var en cool och trevlig typ, för att nästa stund börja retsamt bjäbba ut honom för att han är så stor och ful (?) och när Bim - till slut - får lite nog av valpskrället och svarar med ett "Men lägg av"-voff, så hoppade Zafir högt med ett gulp. "Störtlöjligt", tycker alla vi andra.

    Egentligen borde lilla Zafir istället vara nöjd och tacksam över att Farbror Jacobim lånade ut hans stora GIGANTISKA tuggben utan minsta knot.

När Zafir och jag sedan kom hem till Pingu som ju hade varit helt ensam hemma och vaktade huset för allra första gången (alltså utan Spirou, Wilbur eller Linus), så var allting helt intakt hemma. Pingu hade inte hittat på något bus alls.
    Ärligt talat så slog mig faktiskt tanken precis innan jag körde in på gårdsplanen att sist jag lämnade en hund ensam hemma så... men Pingu levde i allra högsta grad! :) 


Apropå liv...

Leksakerna blir extra roliga om man får vada fram och tillbaka i egenmäktigt sönderrivna tidningar samtidigt som man hej vilt piper och för oväsen med leksaksormen.

Zafir poserar intill hans valpstök. Det ser faktiskt mer städat ut på bilden än hur det såg ut i verkligheten.

Faktum är att den här lillkillen Zafir är ibland lite för smart för mig... ibland undrar jag...
    I morse (var det väl?) så upptäckte jag att han hade behövt gå ut mitt i natten, men jag vaknar ju inte i första taget, så jag förstår att han gjorde inne, men... Zafir är fin nog att då gå in i badrummet (!) och gör ett par högar, vilket ju var väldigt behändigt för mig sen när jag städade upp efter honom.
    Fast det mest otroliga var att han hade tydligen tagit med sig ett tidningsblad in till badrummet - för att sen kissa på det!! Otroligt, va!! Jag fattar faktiskt inte riktigt hur det där gick till?