Zafir och jag har tagit upp konster igen när det är lugnt på jobbet, men det är dock inte optimal träning i och med man ofta blir avbruten mitt i. Han har precis lärt sig rulla och vi har åter tagit upp långtidsprojektet "Städa", som ju skulle sitta perfekt just på jobbet om man råkar slänga nåt bredvid papperskorgen. Ja, även hundarna borde göra nån nytta på arbetstid.
Det sistnämnda fattar han inget av. Alltså att städa. Jo, att plocka upp pryl från golvet, men sen... Det funkar inte ens att ge mig den i handen. Ofta bara tröttnar han (även fast vi precis har börjat träningstillfället) och går och lägger sig i sin hundsäng, och han lämnar sin matte alena kvar i sticket med klicker och godis i handen. *suck*
Rulla tycker han dock är urskoj! 😊
Slutade tidigt på fredagen, så sagt och gjort... i hettan. Pingu var duktig, men Zafir... så där.
Senare på fredagskvällen...
Fb-citat:
"Det är tydligen nåt under soffan som Zafir vill ha tag i men inte når. Han har hållit på ett bra tag nu. Han ömsom ligger still och glor (se bilden), ömsom krafsar lite halvdant, ömsom smågnäller lite tyst... men att titta upp på matte som sitter en meter ifrån och be om hjälp? Nä! Han kan nu eventuellt ha somnat med nosen under soffan."
Hur det slutade med Zafirs önskan att nå vad det nu var för något under soffan? Han gav upp efter cirka en halvtimme. Och elak matte som jag är så hjälpte jag honom inte. Vill han inte ha min hjälp så.. frys!! (Docenterna, ad lib)
Lördag, 9:e juni. Agilitytävling på SBK Sthlms avd, a. k. a. Kista/Kymlinge
Zafir fick som på de senaste tävlingarna välja vilken leksak han ska ha med sig. Och idag fick han en ny! 😊 Siri och hennes snälla matte, som hade vunnit priser i dagens lopp, delade med sig av sina vinster, en pipleksak.😊
Som vanligt så raddar jag upp de tre tävlingsleksakerna - plus nu med ny pipis - och Zafir får två chanser att välja. Zafir valde den nya pipisen båda gångerna, så sagt och gjort.
I och med att jag vid träning (som på sistone blivit för sällan) inte brukar ha leksaken i handen och vid det där hittills bästa diskloppet i Eskilstuna inte heller hade leksaken synlig, så har jag nu tänkt om: Vi gör som vid träning = ingen leksak i handen, utan den åker fram vid belöning, som var tänkt mitt i banan.
Och så försöker jag peppa upp och kampa med den precis innan start.
Nu var hans nya pipleksak väldigt piiiipig, så jag vågade knappt kampa och leka med den för att inte störa andra.
Agilityklass
Zafir är (som vanligt) typ helt borta före starthindret. Han är i sin egen värld. Han nosar inte utan bara glor. Får till slut kontakt med honom.
Ja, du... Får absolut ingen bra känsla. Får typ inget bra tillfälle att stanna upp (?) och belöna nåt. Slalomet (som sitter riktigt bra på träning) var det ingen idé att ens försöka med.
Depparstund på Kista/Kymlinge brukshundklubb medan...
... den ena fartiga och följsamma och lyckligt speedade samt duktiga agilityhunden...
... susar förbi med sina lyckligt speedade och duktiga förare som kan springa som folk med lätta steg.
Inför det andra loppet (hoppklass A) tog jag undan Zafirs nya väääldigt piiipiga pipleksak (den får han ha hemma vid träning istället) när det var åter dags att välja leksak. Zafir valde fluffbollen. Pingus gamla tävlingsfavorit (30 spänn på ICA, det har gått åt ett flertal)
Ny strategi innan vår start; vi leker tafatt, typ. Matte leker oberäknelig "Följa John" och Zafir följer efter i svängarna. Zaf tycktes tycka det var skoj. Alltså vi skippar mina sedvanliga rallymoves för att få upp kontakten; för mycket sitta still. Zafir behöver få upp farten i tassar och huvud.
Framför starthindret så fick jag plötsligt infallet att ta av honom halsbandet innan jag beordrade "Sitt!", och Zafir tycktes bli lite förvånad - och vaknade upp ur hans paralyserade tillstånd... men sen så blev det bara blä! i alla fall inne på banan. Ett riktigt skräplopp... Eller lopp? Nä, kan inte kalla det för ett lopp. Måhända ett nosa lite här och ta nåt hinder där, men mest bara svansa runtrunt.
Kanske det var i det andra, möjligtvis det tredje loppet som jag stannade upp och visade/påminde honom om leksaken i mattefickan. Det fanns dock inte riktigt nåt att belöna.
Inför det tredje loppet (hoppklass B), så kör jag samma "Följa John"-lek, och Zafir är glad och på. Precis innan vi ska gå in på banan, så körde vi ett par-tre "Sitt still - och sen springer vi!!"-lekar. Ja, vi "sprang" i två-tre steg, men han tyckte det var en skojig lek. "Hm? Det här kanske är nåt?", börjar jag lite smått fundera lite förhoppningsfullt....
Vi går in till startposition. Jag tar av halsband och koppel innan sitt-kommando. Jag tar tag om hela hans kropp och rättar till med riktning mot det första hindret. Säger "Sitt!"....
Zafir sätter sig ned och.... glor - som paralyserad - mot en tältduk intill som fladdrar i den svala brisen. Jag står nu på andra sidan om starthindret och tjohooar. Zafir sitter lugnt på sin söta rumpa - och glor mot den fladdrande tältduken. Inte räddhågat, utan bara lugnt i sin egen lilla värld. Likt tjuren Ferdinand. "Hallå!", ropar jag, "Vi ska tävla nu!", men tjuren Zafir bara iakttar den fladdrande tältduken och innehavaren av tältet som står däri.
"Men Zafir!! Snälla du! Stånga mig! Sparka mig! Gör nånting! Hoppa på mig!!", ropar jag förtvivlat*, men Zafir sitter lugnt kvar och beundrar den fladdrande tältduken i sommarbrisen medan lördagseftermiddagstrafiken på E4:an susar i bakgrunden.
*suck* Jag som stolt ville visa upp oss med min cape och mitt svärd samt flygande tunnelforceringar, rasande slalom och urtjusiga bakombyten... Allt bara rasade platt mot det gula, vissnande grästuvorna.
När vi sen kom hem, skrev jag på Fejjan:
"Och där satt Zafirs 55:e disklopp som en smäck!
Tränade igår, men vad hjälpte det? Idag på tävlingen i Kista/Kymlinge bytte jag lite olika strategi, men nä!
Depparstund på tävlingsplatsen. Funderar starkt på att lägga av, iaf ta längre paus. Sista tävling nästa helg.
Man får väl glädjas åt klubbkompisars framgångar istället med vinster o pinnar. 😊"
Okej, i det sista loppet så visade han åtminstone sen på slutet lite hindersug. Visserligen fel hinder, och absolut inte det hinder jag visade. Läs: försökte i alla fall visa, det blir lite klurigt när hunden är helt oberäknelig och far åt alla håll och kanter som man inte alls tänkt sig.
Han fick muntlig belöning för visat hinderintresse, och förstås bollen efter "målgång".
Nä, Zafir och jag får ta lite tävlingssommarlov. Träna och peppa typ "varje dag" (överdrift) och hitta Zafirs agilityknapp.
Och så får jag stilla mitt agilitybehov med Pingu. Bara han sköter sig och håller sina kärlekskranka tassar i styr.
Det har ju inte varit så många träningstillfällen senaste månaden. Antingen har jag själv varit upptagen med annat eller så har agilitybanan varit upptagen av kurser eller så har jag varit för lat.
Slutar med nåt jag inte kunde låta bli att fota... 😊
"Stäng grinden!", uppmanar skylten. Jag undrar mest varför? 😊😊
* Jag ropade inte så på riktigt, men känslan var densamma.
Världens, nej universums absolut sötaste Pingu sitter fot. 💖💖💖💖
Mastodontblogginlägg är blahablaha. Här kommer en hel bok, typ!! 😉
Jag fick lov att hämta min lilla fickalmanacka för att komma ihåg vad som har hänt sen sist. Ja! Jag har en gedigen, klassisk (läs: antik) blädderbar pappersalmanacka som man skriver i med en gammaldags bläckpenna. Även blyerts funkar.
Okej, då börjar vi... Men glöm inte att värma upp scrollarfingret ordentligt innan ni far nedför maj månads händelser. Hoppas ni hittar nåt intressant att fördjupa er i. Så ta fram hängmattan. Lägg er tillrätta i solskenet i skuggan under de pollensprängfyllda björkarna. Nys ikapp med mygg och flugor medan ni dyker ned i detta typ värsta sommarromanläsningen som räcker en hel månad framåt.😊
Onsdag, 9:e maj...
Ser ni vad det är för nåt som ligger i gräset under bordet?
En klubbkompiskollega hade råkat dubbelboka sig, så undertecknad hoppade in i stället för henne på hemmaklubbens öppna träningskväll med "Prova-på-agility"-tema. Det kom en (1) agilitynyfiken, så det var helt klart värt besväret. 😊
Det är ju en liten Zafir som snusar i gräset.
Zafir fick givetvis också träna. Vi tränade framför allt bakombyten, och så lite slalom förstås.
Efteråt blev det en liten skogstur till "Lill-skogen" (namnet hittade jag på precis just nu). På bilden har vi traskat färdigt, Pingu har fått skutta in i bilen och Zafir väntar på sin tur.
Han är lite småsöt och väldans duktig att sitta still, lillkillen. 💗
När vi sen på väg hemåt åter åkte förbi (typ) brukshundklubben, så styrde bilen dit igen. Jag hade nämligen fått ett infall...
Så här skrev jag på Fejjan när jag kom hem...
"Nu är det bestämt! 😊 Pingu är anmäld till lydnads(!)-KM!! 😀😀
Pingu o jag lydnadstestade - för första gången ever! - för nån timme sen uppe på en helt öde brukshundklubb - och det gick över förväntan 😊, men det var lite klurigt att ta ur en rallytakterna: "Javisst ja! Man får ju inte visa o jycken ska ju sitta utan man säger nåt (väl?)."
Senast jag lydnadstävlade var på Spirous ungdomsdar.
På bilden tränar Pingu "sitt i grupp" med några av hans låtsasmedtävlande. 😉
Det är bara på skoj; vi kommer nolla alltihopa (vilket ju inte är så bra när det gäller lydnadstävling jmf med agility). Nu har vi nio dagar på oss att träna med lite störning också."
Pingu tränar "sitt i grupp" tillsammans med ett gäng låtsaskompisar.
Torsdag, 10 maj...
Fb-citat igen:
"Nu har Pingu lydnadstränat två (2) gånger - inför lydnads-KM om 8 (!) dagar. Denna gång med något förhöjd störning, dvs direkt efter agilitykursen. Det gick riktigt hyfsat, men när fotgåendet närmade sig platsen två kursdeltagare hade haft sina "lägerplatser" så blev det för svårt att hålla fokus på matte.
Sen körde vi banan som vi hade på kursen plus slalom - som tydligen var besudlad med tappade godisrester. Svårt, sa Pingu, men envis matte. Det ska gå även med godisstörning! Vilket det också gjorde. Då fick han life reward-belöning - till Pingus stora lycka! Efter att han har godisstädat slalomet kom han på kursdeltagarnas lägerplats... och han rusade dit i 190!! Vilket belöning det blev!! 😊😊 Duktig hund. Duktig matte. 😊
Zafir fixade förresten kursbanan med bravur. Det blir nog agilityhund av honom med! 💗😊"
Lördag, 12 maj. Agilitytävling på Waxholms BK
Just det! På vägen dit till grannklubben muttrade jag surt: "Hur kan de vara så dumma och sätta mig på funktionärpost kl. 9.00 på morgonen!!"
Jag var dock där precis i tid (om än lite småjäktad/småmorgonsur). Den morgonpigge samt luttrade tävlingsledaren/funktionärsansvarige förklarade sen efteråt senare på dagen att hon hade en B-plan ifall undertecknad inte dök upp i tid i ottan. "Men jag trodde på dig... För det är ju inte så lång resväg... och klockan nio är ju inte så tidigt...", berättade hon lite lurigt. Jag svarade med ett "Hmpf!". 😉😊
Latmansblogging, Fb-citat:
"Tja, imorse (kl. 8.37) när man åkte till WBK för agilitytävling samt funktionärande trodde jag inte att man inte skulle vara hemma förrän strax före kl. 21.00. 😉
Zafir körde tre disklopp idag. Det ena bättre än det andra och det tredje var nog bäst... i hans mått mätt. 😉
Imorrn Strängnäs BK.."
Agilityklass B
Jag testar utan leksak. "Hmpf!", igen. Zafir ofokuserat nosflamsig samt totalt oberäknelig.
Det måste även ha varit en agilityklass A (dagens första lopp för large/X-large), men jag har inte ett minne från det loppet. Det var antagligen typ lika nosflamsigt som de andra loppen.
Hoppklass.
Zafir åter nosflamsig, så jag tar fram leksaken ur fickan - då blir det fart på honom och han börjar köra agility, men lite här och där. Fast man får vara glad att han med leksak i mattehanden (plötsligt) får lite hindersug med hoppglädje. 😊 Det blev dock lite småsvårt med handlingen med leksakhandbyten.
Lite bilder från Waxholm BK-tävlingen...
Fin-Zaf. 💖
Pingu kollar in klass1-ekipagen på banan.
Zafir spanar även han.
Två finkillar kollar in tävlingskonkurrenterna. 😊 Eh? De kollar nog mer in brudarna. 💘😉
Ni ser väl vilken hundbur som är Pingus?
Bilder från Västerås, förra helgen, alltså helgen före Waxholm
Zafir skuttar. Foto: Johnny Lindgren.
Zafir tråcklar slalom. Foto: Johnny Lindgren.
Söndag, 13:e maj. Istället för agility på Strängnäs BK
Vad var det jag skrev på Fejjan den tolfte? "... Imorron Strängnäs.."
*harkl* Klockan 07.58 den trettonde skrev visst någon (alltså jag) så här på Fb:
"Hm? Har hört rykten om att man har flyttat på Strängnäs BK. Möjligtvis till Österåkers BK, men definitivt till skogen och till slött soffläge - trots att man vaknat i tid. //Hon som följer mottot: Det bästa (enklaste?) sättet att bli av med en frestelse är att falla för den. 😉😊"
*vissel, vissel*
*helomvändning på stället* "Matte, vi kommer!!"
Obligatorisk "Hund i vitsippehav"-fotografering.
Observera att jag med vilje lät den fina (?) rotvältan komma med på fotot. En riktig skog kan vara vacker på lite olika sätt, nämligen.
Måndag, 14:e maj. Förberedelser inför morgondagens/kvällens agilitytävling på hemmaklubben, ÖBK
Vem är det som kikar fram under A-hindret?
Som vanligt, latmansblogging knyckt från min egen Fb-status:
"Ikväll var vi o förberedde inför morgondagens/kvällens agilitytävling på hemmaklubben. Kom på att man kommer vara på klubben måndag, tisdag, onsdag, torsdag samt fredag. 😊 Sen ska jag inte sätta min fot där på åratal!! 😉😊😊
När vi var klara med förberedelserna så blev det en liten skogstur i Fängelseskogen.
Sen på hemvägen, när man fortfarande var i närheten av klubben, så åkte jag tillbaka för lite kort slalomträning med Zafir. Ställde bilen vid den stora parkeringen som nu var närmast framhoppningshindren. Zafir fixade slalomet perfekt med driv och allt!! 😊
När Zafir o jag kom tillbaka till bilen, så satt ju en urtråkad Pingu och väntade... Men Ping! Du måste ju också få träna nåt. Så det blev lite lydnadsträning på grusplanparkeringen - ihärdigt påhejade av två rådjur."
Bilbo funderar nog varför alla tvåbeningar bara springer omkring och bär hinder hit och dit när man istället kan använda dom till det de är till för.
Pingu och Zafir..
... on the top of the world i solnedgångens sken.
Inväntar att matte öppnar bilen.
Zafir, slalomets konung! 😏 (eller inte)
Världens, nej universums absolut sötaste Pingu sitter fot. 💖💖💖💖
Rådjur finnes under pilarna.
De var precis nära, men Pingu brydde sig inte ett smack.
Tisdag, 15:e maj, kvällsagilitytävling på Österåkers BK
På väg mot jobbet. Pingu väntar intill bilen för att få skutta in. Tänk att när han var runt året så hade jag ett helsike att få in honom i bilen!! Han totalvägrade! Det var enbart list som fick in honom i bilen. Nu står han där och väntar. Mmmm. Envis hund, ännu envisare matte.
Agilitytävlingen...
Man skulle ju kunna tro att kvällstävling vore perfekt för en morgontrött filur som jag, men nä! Det blir alltid jäktigt att hinna efter jobbet, så... Nä! Jag vägrar att stressa, så jag strök mig i det första loppet (i min vana trogen, fast annars på grund av morgontrötthet).
Det blir liksom inget bra; jäktande åka hem för att byta om till tävlingskläder, rasta hundar samt knappt om tid att värma upp. Nä! Dömt att gå åt skogen, liksom!
Däremot - utan jäkt - var jag där lagom i tid till funktionäruppdragen med en väl uppvärmd tidtagartumme. 😊
Här fick tidtagartummen vila medan man var hinderfixare.
Jo! Vet ni vad som hände när jag var tidtagare/koppelbärare? 😊
Latmansbloggar från Fb:
"Så har man ikväll varit funktionäris med bästa ÖBK-gänget på hemmaklubbens officiella agilitytävling klass 1. Jo, och försökt få Zafir att köra ett lopp också. 😊 Tänk att man alltid måste ha leksaken i handen för att jycken ska få fart under tassarna.
Jo, en kul grej när jag var tidtagare: Plötsligt ringer telefonen - precis när ett ekipage ska starta. Det är jobbet som ringer (är ju lite a´jour). Jag svarar med ett snabbt "Hej! Vänta lite..", medan jag blåstirrar mot starthindret. Hunden startar och jag med den (sätter igång tidtagaruret). Medan jag flyttar kopplet till målfållan så svarar jag jobbet (det grejade sig för dom utan min hjälp) - multitasking på ngt högre nivå. 😊
Imorrn är det klass 2 med Pingu. Undrar om han kommer ihåg hur man agilityar. Det känns som evigheter sen sist (KM:et, som tydligen bara var 10 dagar sen, känns som mer)."
Men är det inte Zafir som är på gång att starta därborta? Öh? Vad agilityfokuserad han verkar... NOT! 😉
Hoppklass.
I och med han var väldans ofokuserad i början så åkte leksaken fram så gott som direkt - och då blir det mer fart på honom, men fortfarande väldans flamsigt. Zafir kör dock överraskande slalomet utan nos i backen. Han har nästan ett driv i stegen. Jag blev så överväldigad så jag berömmer honom lite väl mycket så han går ur två portar för tidigt. Men spela roll!! 😊😊 Zafir tog slalomet på en tävlingsbana!! 😁
Lykke var väldigt noga med vad hennes matte väljer från prisbordet. 😊😋
Onsdag, 16:e maj. Kvällstävling dag 2... Öh? Kväll 2, måste det väl ändå va´!
Från Fb:
"Agilitytävling, klass 2 på hemmaklubben. Får väl erkänna att inför första loppet kände jag mig lite pirrig o ovan att köra Pingu. Men det gick riktigt hyfsat.
Första loppet var han nosflamsig, men vi kom väl iaf i mål.. (har inte kollat resultatlistan än), och i det andra loppet där vi fick lite agilityfeeling, så klantar jag mig - och faller som en skadeskjuten fura! 😊😊 Och Pingen struntar totalt i sin på marken sprattlande matte. Hmpf!"
Precis som dagen innan så skippade vi det första loppet, vilket visst var agilityklass. Här kommer hoppklass A...
Hoppklass A
Pingu var nosig och inte riktigt koncentrerad på agility, men det gick väl ganska hyfsat ändå, trots alla viiiiida svängar och nosspårande. Det blev en 13:e placering av 24 startande med hela 16,20 fp.
Hoppklass B
Attans!! Det kändes ju så bra... sen låg man där och sprattlade i backen. Haha! Och jag ligger bara kvar. Det var ju liksom redan kört. Jo, i luften, medan jag faller mot marken, så hinner jag tänka tre saker:
1. "Ånej! Akta mitt knä! Tur jag har knäskydden på."
2. "Hur sjutton ska jag komma upp från marken?" (jag = stel med ömmande vad).
3. "Pingu äter väl inte upp nån hund medan jag kravlar i gräset?".
Efteråt berättade fotografen sina tankar: "Så länge hon ligger ned..? Står jag nu och filmar medan hon dör? Har jag just filmat Kärrans död?" 😊😊
Haha! Jag dog inte, och knä samt ömmande vad blev nästan bättre efter fallet. 😊 Men jag grämde mig liiiite; loppet kändes ju så bra innan mitt gräsätande.
Dags att åka hem. Nu är tävlingsbanan bortstädad till nästa onsdag.
Fredag, 18:e maj. Lydnads-KM
Lydnads-KM pågår.
Från Fb:
"Hemma från ett mycket trevligt o gemytligt lydnads-KM där man blev imponerad av duktiga tävlingsekipage samt kul att "vara på besök" i en annan hundvärld än man är van med.
Men... nä, nåt lydnadsekipage kommer vi aldrig bli, Pingu o jag. Det är för stelt, långsamt o seriöst för mig o kräver alltför mkt träning och pet i smådetaljer för min (lata) hundträningssmak. Så lydnadstävlandet får bli som en kul grej en gång om året vid KM så de andra deltagarna får ett ekipage till att vinna över. 😉😊
Hur det gick för oss? Jo, med all rätt så kom vi näst sist. 😊 Ärligt talat så är det ändå liiiiite synd att man inte får chansen att visa upp Pingus stolta, fina travsteg när han är i rätt mode."
"Vadå jag i rätt mode? Nosamode är väl alltid rätt mode, eller?", snoffsar Ping.
"Förresten... vad är det för intressant som doftar därborta?", vädrar Pingunosen.
Lukas kör inkallning.
"Hoppa vet jag vad det är... Men va´ är det för en tant som gastar hela tiden bredvid oss?", funderar Lukas-grabben.
Det Pingu tydligen inte visste var att det var ju kampernas kamp på lydnads-KM:et mellan honom och fina Lukas: Må det bästa sämsta ekipaget vinna!! 😊 Alltså, ingen av de två kombattanterna har någon erfarenhet att tävlingslydnad. Vi deltog bara för att det var en kul grej.
Och vinnaren blev.... *trumvirvel*
LUKAS!! 😊
Nu minns jag inte vilken placeringen han fick, men det var några steg bättre än Pingu... vilket i och för sig inte var så svårt. 😏
Lördag, 19:e maj. HELT LEDIG!!
På fredagsmorgon, på väg mot jobbet började jag plötsligt att sjunga: "... för han har blommor i sitt hår.."
"Zafirjagharblommorimitthår"-bilderna här ovanför publicerade jag på Fb på lördagen med texten:
"Jag
tror nog att det här är bästa dagen någonsin! 😊 Efter en jobbig vecka
med folk sjuka på jobbet o varit på brukshundklubben måndag-, tisdag-,
onsdag- , torsdag- o fredagkväll, har jag nu idag inte nån tid alls att
passa. Ljuvligt! 😊 (bilden tagen igår på väg till jobbet)"
Söndag, 20:e maj. Agilitytävling på Eskilstuna HDK
Minns att jag tvekade lite innan jag anmälde Zafir. "Det är rackarns lång väg till Eskilstuna...", men så klickade jag ändå på anmälningsknappen.
Sen, i bilen, på väg dit... sa jag högt för mig själv efter en stunds körande: "Meeeen! Hur långt är en och en halvimme egentligen? Kommer man typ aldrig fram, eller?"
Jag hade även vissa betänkligheter mot PM:ets vägbeskrivning. Allra helst med förra årets otydliga vägbeskrivning till Eskilstuna BK, då jag - till slut - hittade dit enbart med hjälp av min känsla av var i ett samhälle en brukshundklubb borde vara.
Eskilstuna HDK:s vägbeskrivning var i mitt tycke ganska "ynklig", om ni förstår vad jag menar... men den funkade perfekt! Jag hittade dit utan några problem alls. Att jag råkade åka förbi deras infart och fick lov att vända tillbaka var nog mest mitt eget fel... eller så var den STORA skylten något skymd i buskagen.
Pingu luftar tassarna på Eskilstuna HDK.
Som vanligt så missade vi det första loppet i ottan. Äh, det var ju två lopp till.
Agilityklass B
Utan att ha gått banvandring, och utan leksak i handen, så kör Zafir hans (hitintills) bästa disklopp ever!! Han skippade balansbommen - förutom kontaktfältet då 😉 - men vem bryr sig?! 😊 Det var också kul att domaren berömde oss mitt i (disk-)loppet (strax före slalomet) med ord som "Bra jobbat, Kerstin!". Ord som värmde! Tack, domar´n! 😊
Det här loppet blev jag jätteglad för! Även att det också blev filmat! Annars brukar det så ofta vara så att de bra loppen inte fastnar på film - utan bara skitloppen.
Så här skrev jag på Fejjan när jag kom hem:
"Zafir på Eskilstuna HDK och kör hans (hittills) bästa disklopp ever!! 😊 Och utan leksak i handen, och fixar slalomet!! Jiipeee!! 😊😊
Zaf hade ingen lust att kuta uppför balansbommen idag; han körde kontaktfältet på nedfarten direkt istället, och jag utbrister: "Jaha! Du gör så du! Okej, kör!" 😉
Just det! Självklart missade jag banvandringen till agilityloppB. 😉 När det första loppet, agilityklassA, kördes var jag inte ens där. 😉
Vid hoppklassloppet var han nosflamsig, så då åkte leksaken fram direkt, och vi struntade i slalomet."
Hoppklass A
Nosflams direkt, men hyfsat bra fokus från däcket till slutet som man toppade med ett tjusigt bakombyte. 😎😊
Det här var första gången på Eskilstuna HDK som fick med beröm godkänt; lätthittat, bra parkering och klubbstuga samt vattenklosetter och en bra rastslinga i närheten. Den enda nackdelen med stället är att det var en faaaslig lång väg dit, och så var det lite för varmt med. 😉
Väl hemma igen på sen eftermiddag var det skönt att bara sitta och vara i lugn och ro hemma på tomten.
Pingu sitter nära sin matte och spanar bort mot vägen.
Jo´rå, Stig-Helmertofsen är på återtågande. 😊
Måndag, 21:a maj. Föltitt
Det syns inte på bilderna, men jag var livrädd. Foto: Sofia Eriksson.
Men visst ser jag lite hästvärldsvan ut ändå. 😉 Foto: Sofia Eriksson.
Fb-citat:
"Ikväll var vi och hälsade på Sofias söta fölunge, två veckor gammal på torsdag. Han gillade starkt ett ordentligt rumpkli. 😊
Fölmamma var så lugn och fin. Själv var jag först livrädd att gå in till dom. Hästar är ju så STOOORA!!!
Efteråt gick Zafir, Pingu o jag en liten promenad. Pingu var minst lika rädd för de stora hästarna som sin matte. 😉 Pingu morrade först åt dom, sen kom några varningsvaff: "Kom inte närmare!!" Men på tillbakavägen så låtsades han inte se dom. Lugnast så, liksom. 😉
Zafir brydde sig inte om hästarna öht. Det enda som existerade i hans lilla hjärna var VILT!!! "Jag känner vittringen på dom!!", vädrade han i luften bort mot storskogen."
Ett bra rejält rumpkli... Foto: Sofia Eriksson.
... är det bästa som finns tycker fölgrabben. Foto: Sofia Eriksson.
Tänk att den där sötnosen inte ens är två veckor fyllda.
Mamman så lugn och fin.
*slurp, slurp*
Som vanligt får man inte igång kameran förrän de vildaste galoppskutten tog slut. Men några fastnade ändå på filmsnutten.
På Sofias inrådan passade jag på att ta en liten promenad på hennes finfina toppställe med hagar och storskog inpå husknuten. Vilket fantastiskt ställe!!
"Vadå fantastiskt?!! Livsfarligt, säger då jag! Gigantiska hästmonster överallt!!", muttrade Pingu väldans skrajsen. När vi passerade den här hästhagen, så kom ju hästarna nyfiket närmare, och Pingu hukade sig och försökte gömma sig bakom matte. När det inte hjälpte morrade han tyst varnande, men hästkräken brydde sig ju inte ett dugg. Då kom det varningsskall från Pingu... Men inte brydde sig hästarna om det, inte!! 😏😊
Nä, Pingen fick helt enkelt lita på sin matte att bara passera hagen tyst intill trygga matten, så skulle allt bli så bra så.
Vilket det också gjorde. Då passade vi på att ta ett par bilder. Pingu låtsas nu inte om hästmonstren utan han satt lugnt och fint på sin söta rumpa. Zafir brydde sig inte om hästarna alls. Han hade bara en sak i nosen... "Var är allt vilt?!!" Men lydig som han är så kunde även han sitta lugnt och fint på sin sötrumpa medan matte lekte med mobilen/kameran.
"Titta matte!! Det finns godisstenar även i den här skogen!!", triumferar Pingu stolt. "Ja, ja, vem bryr sig?", visar Zaf, "Var är viltet? Okej, lite fotoande, men sen ska jag minsann snoka upp dom!!"
"Matte!! Jag hittade en godissten till! Visst är jag duktig nu. Hit me´ godiset!", visar en stolt Pingu.
"Duh? Godissten är blaha... Var är viltdjuren? Jag känner dom minsann i min bästa näsa!", vädrar Zafir intensivt och oavbrutet. (bilden till vänster)
"Vadå vilt?", undrar Pingen.
"Vad yrar han om lillebrorsan? Matte.. Kan jag få en godisbit till... eller flera?", ber Pingelingen.
På vägen sen tillbaka när vi åter passerade hästhagen med den fina och nyfikna hästflocken...
"Vadå? Finns det hästmonster här?"
"Var då?", undrar Pingu och ser sig runt omkring.
"Nä! Där har du fel, matte! Jag ser inte ett endaste hästmonster!", förnekar Pingu verkligheten.
Tisdag, 22:a maj (för övrigt Spirous födelsedag). På jobbet och på brukshundklubben
Pingu, måhända lite trött efter gårdagens hästäventyr.
På kvällen var det åter dags att förbereda för morgondagens
kvällsagilitytävling på hemmaklubben. Mer än så här fick Fb-läsarna inte se av
banan. 😉 Denna gång var det klass 3. Med andra ord funktionärade undertecknad bara.
Dyblöt Zafir älskar att simma runt i spat. Speciellt när man får apportera dummiesar.
Efter att hundarna har fått vänta i bilen medan matte först var på (lydnads-)instruktörsmöte och sen förberedning inför morgondagens agilitytävling så var hundarna värda lite bad i sjön. Vi hade en tjusig svan som publik medan Zafir plaskade och simmade efter dummy, och Pingu gick i alla fall i så pass djupt så han blötte lilla magen.
Det räcker att magen blir blöt, tycker Pingu.
Ni ser väl svanen i bakgrunden som iakttar oss?
Onsdag, 23 maj. Agilitykvällstävling klass 3 på Österåkers BK
Eftersom det var klass 3-tävling, så var man ju förstås enbart vanlig dödlig funktionärsmänniska. Och till min stora förvåning samt förbryllan, så kom jag för sent till mitt första funktionärsuppdrag. Först förstod jag ingenting... och förstår faktiskt fortfarande inte hur det gick till; jag var där i tid, men ändå inte? Hade jag läst fel på funktionärsschemat eller låg tävlingen före i tid? Mysterium.
Sen kom nästa överraskning!
Under en utav banbyggnaderna så kommer Lia med en stor kasse som hon glatt överlämnat till mig. Först fattar jag INGENTING!! Sen gick det upp ett ljus! Det var ju finpokalen och den fina minnesboken till "Årets Agilityspringer". Som vanligt när det gäller sånt här prispokalöverlämnande så blir allt "några månader" förskjutet. Det hela gällde ju 2017, och det var säkert "en liten" fördröjning av överlämnandet mellan de tidigare "Årets-vinnarna".
Det var kul att bläddra i minnesboken, och jag ska ju klistra in Pingus också... Tur att man har nåt halvår på sig att göra´t. 😉
Men för nån dag sen (läs: 2:a juni) tog jag i alla fall några bilder på Pingu poserande bredvid pokalen.
Men var ska jag ta bilden då..?
Här framför rhododonrona, kanske..? Nä, blev inge´ bra. (orkar inte kolla efter hur man stavar till blomeländet 😉)
Här blir väl ganska bra... Se glad och stolt ut, Pingu!! Nähe..
Eller ska du se cool och världsvan ut istället..? Fast... man ser ju inte inskriptionen på pokalen, ju!
Just det! Så där ja!
Den här bilden blev nog bäst, så den väljer jag! 😊💖 Beskåda åter igen "Årets Agilityspringer 2017", nåt halvår senare. 😊😊 Att vi vann på typ WO behöver jag förstås inte nämna, men skyll er själva, ni som är betydligt bättre, men inte skickade in era resultat. 😏😎😊
Under hela tiden Pingu och jag hade vår fotosession så satt Zafir nedanför och iakttog sin storebrorsa.
Tillbaka till den 23:e maj, och agilitytävling modell klass 3 på hemmaklubben...
Medan jag var tidtagare så passade nån i sekretariatet på att smygfota mig i solnedgångens sken. "En strålande tidtagare" tror jag bilden sen fick heta på Facebook. 😊 Foto: Ulrika Åslund (listade jag ut sen efteråt).
Givetvis gav jag sen igen och fotade tillbaka. Sjävklart passade jag på medan ekipaget på banan ändå var diskade.
Ett lika strålande sekretariat visar upp sig i solgasset! 😊 (bilden beskuren i efterhand, hade liksom inte tid med sånt då)
Torsdag, 24:e maj. Kursavslutning
"Ikväll var det avslutning på agilitykursen o man fick en hel kasse fylld till bredden av nyttiga - och annat inte liiiika nyttigt gotta. 😋Tack alla duktiga kursare! 😊
Hoppas man ser er igen till fortsättningskursen i höst. Vill inte riktigt släppa er. Det finns så mkt mer en instruktör vill dela med sig av agilityns slingriga värld fylld med sidbyten o linjer åt alla håll och kanter. 😉" (citat, Fb)
Sexpacken med cola ZERO (!) kom dock ej med på bild.
Fredag, 25:e maj. Checkar tältet inför morgondagens agilitytävling
På lördagen blir det heldag på Stockholm S:a BK. På förmiddagen klass 1 och eftermiddagen klass 2. Så då tyckte jag det var dags att ta med tältet för en gång skull. Det här var typ andra gången det används på tävling.
Tja, gräset smakar lika bra i tältet som utanför, upptäckte Pingu.
Zafir ålade sig mest fram och tillbaka under tältduken samt for runt som en liten tornado. Fick dock inte nån bild på hans framfart runtruntrunt.
"Vad menar du nu, matte? Jag har väl suttit still här hela tiden, eller..?"
Pingu höll dock med matte om grässtandarden i vs utanför tältet.
Okej, det var tälttestet hemma på tomten.
Nu gäller det! Får jag upp tälteländet på riktigt på tävlingsplatsen när det gäller?
Svar: JA! 😊
Lördag, 26:e maj, Agilitytävling Stockholm S:a BK (Ågesta), klass 1 och 2
Tja, säger Pingu, vattnet smakar lika i tältet som utanför.
Välkommen in till vårt fina tält! Så här har vi det!
Faktum är att jag är inte helt nöjd med tältet, men det duger åt oss.
"Vi struntar väl i tältet! Hur gick själva tävlandet?", gastar/tänker ni läsare nu i kör. (om det nu finns nån läsare kvar...)
Först ut på förmiddagen var Zafir...
Agilityklass
Jag testade utan leksak... och det gick rätt så hysat ändå i hela (?) fem hinderpassager. Sen fick han för sig att strunta totalt i matte och sätta sina söta fötter på gungbrädan istället för att ta hopphinder som stod helt åt andra hållet. Sen fastnade han i en luktfläck, och jag tar fram leksaken. Då blir det lite bättre fart på honom, men flamsigt. Även jag är flamsig, så jag skyller inte bara på honom.
Jo, lite kul att jag ser i ögonvrån hur domaren småler åt oss när Zafir traskar över balansbommen medan jag överröser honom med berömord. 😊
En liten powernap i tältet inför nästa lopp. Såklart man kan använda hundburen som huvudkudde! Det vet väl alla!! 😊😊
I hoppklassloppet så övertalade jag mig själv att ha leksaken framme redan från början - om jag nu minns rätt. Zafir hade förresten själv valt vilken leksak vi skulle ha med oss in på banan. Han fick välja mellan tre olika leksaker som vi enbart använder oss av vid tävling. Vi gjorde likadant borta på Eskilstuna HDK, och där gick det ju så bra med Zafirvald leksak.
Alltså, jag minns inte loppet alls nu. Jag blandar ihop alla Zafir-loppen där på SSBK (a.k.a. Ågesta).
Det enda jag kommer ihåg är att det inte gick så bra. På målrakan så flamsar han nästan ut i publiken, jag får tillbaka honom med ett "Här!", som då blev precis framför hinder och då vänder han mot mig istället för att forcera hindret, och jag utbrister: "Ja, du gör precis som jag säger!". Ja, i alla fall gör han så ibland - och då väldans otajmat. Hur som helst: Ingen bra känsla från loppet. 😞
Sen på eftermiddagen var det Pingus tur att visa framtassarna på banan...
Agilityklass
Det gick hyfsat bra tills det blev ett litet missförstånd mellan oss - då började Pingu "duvisarjuinteordentligt"-frustreringsvaffa. Sen blev det flamsigt från oss båda.
Hoppklassloppet blev inte filmat och det var väl lika bra det. Fast å andra sidan kanske inte...
Pingu blir intresserad av en hund som passerar intill banan, och börjar kuta ditåt. Jag gastar - och Pingu vänder genast tillbaka. Jag berömmer, och fortsätter banan som inget har hänt - typ. Pingu tänker sen lite senare göra samma otyg en gång till, men vänder på min uppmaning.
Jag minns inte riktigt om det var sen efter eller mellan de två "mingelförsöken" som jag samtidigt som jag kör banan håller koll på den paserande hunden. Jag försöker liksom invänta att den ska gå förbi och försvinna i fjärran. Jag var glad att Pingu ändå löd mig ända in till målfållan; att han inte har fått återfall i sitt gamla "publikmingleri".
Hur som helst blev det en lång dag, från tidig morgon till sen eftermiddag på Sthlm S:a BK.
Innan vi åkte dit blev det en tur till jobbet (somnade ifrån kvällen innan), sen agilitytävling både klass 1 och 2. Sen toppa dagen med att tillbringa två (!) timmar i bilkö. Därefter till jobbet igen samt slutligen till pizzerian. 😋
Jo, tvåtimmars bilkön hem...
Jag blev förvarnad innan hemfärden från Ågesta om att vägen hem (Essingeleden) var avstängd minst i en halvtimme. Så jag sitter kvar i bilen på brukshundklubben och inväntar att tiden ska fortskrida, men jag tyar inte vänta mer än en knapp halvtimme.
Så med andra ord så fastnade även jag i den gigantiska bilkön. För inte vet jag nån annan väg att ta mig hem.
Zafir inväntar att vi ska åka hemåt.
Man ser flertal saker när man sitter i bilkö som man annars inte skulle fundera så mycket över. Man har liksom inte så mycket annat att göra än att iaktta omgivningen.
Kan bland annat berätta att det finns en syltfabrik i Månkarbo. De har även bed and breakfast ifall nån nu skulle behöva övernattning där. Jag antar att sylt ingår i frukosten.
Hur jag i all världen fick reda på det i bilkö på Essingeleden? Jo, en lastbil körde jämte mig en längre stund. Synd att jag nu inte kommer ihåg telefonnumret till Månkarbo syltfabrik ifall nån känner för syltfrukost.
Undrar förresten vad lastbilen gjorde nere i Stockholm? Var det en affärs- eller fritidsresa?
Upptäckte också att den långa Årstatunnelns (väl?) alla nödutgångar är numrerade, Likaså är fogarna uppe på Essingeleden numrerade. "Fog nr 118" studerade jag en längre stund. Ärligt talat såg jag inte själva fogen, bara skylten.
Dagen efter skulle jag skjutsa dit Zafir igen. Alltså inte till fog nr 118 utan till Sthlm S:a BK.😉
Söndag, 27:e maj, Dag två på Stockholm S:a BK (Ågesta), klass 3 och 1
Det var så skönt att jag inte behövde skjutsa dit Zafir i arla morgonstund. Som tur var började tävlingsdagen med klass 3.
Vi kan börja det hela med en gissningstävling!
Jag hade två sår på min bästa tumme från dagen före. Gissa vilket sår är förorsakat av tältet och vilket som Pingu ligger bakom!!
Rätt svar får....
Ett signerat plåster.
Rätt svar: Det något större såret är tältets förtjänst. Det mindre är Pingu som råkade bita lite fel vid bollbelöning.
Till agilitytävlingen...
Jag hade bestämt i förväg att det viktigaste var att ha roligt tillsammans. Jag ville ha fart och flyt - och kul! Visa Zaffen att agility är skoj!
Agilityklass
På banvandringen hade jag t o m memorerat in var och när leksaken ska byta hand. Ja, inte ens en sån sak "får" strula till det. Om jag minns rätt så strulade nämligen det till sig i nåt lopp tidigare.
Jag tar fram leksaken direkt, och det går hyfsat bra i åtta hinderpassager, sen lite flamsspring. Zafir tar ändock slalomet på andra försöket. Ser inte riktigt om han tar alla portarna, men i alla fall nästan.
Sen flamsar han runt igen, och jag gastar: "Jag kan banan bättre än du!" 😏, och han kommer rusande till mig. Sen när han fortsätter sitt flamsrännande försöker jag vara lite oberäknelig och kuta åt andra hållet än vad han gör.
Pausrastning mellan loppen. Zafir och Pingu spanar ned mot tävlingsplatsen.
Hoppklass
Jag funderade lite innan om jag först skulle testa utan leksaken, men bestämde mig för att köra med den i handen från start... och det var liksom lika bra det. Och så hade jag ju bestämt i förväg att det viktigaste är att ha skoj på banan.
Min känsla inför loppet var att vi kanske skulle få till det; jag var revanschsugen på denna relativt flytiga och lätta bana.
Min plan var också ifall han skulle springa förbi nåt hinder så skulle vi bara fortsätta för känslan och flytets skull...
Fnys! Zafir var superväck typ från start. 😕😞 Jag blev faktiskt lite less på honom mitt i banan, men försöker peppa upp honom med att leka lite med leksaken. Då får han fart, men... nä. Inget kul alls. 😒
Så var agilityhelgen på Sthlm S:a BK slut. När vi kom hem igen till Å-berga blev det ett dopp i sjön för de fyrbenta. Ett gäng med hästar (tre stycken med varsin ryttare 😉 ) kom strax efter oss till badstället, men tji fick dom! De fick minsann vänta på sin tur att svalka av sig. 😉😊 Vilket de inte hade så mycket emot, artiga som de var.
En liten paus från alla agility- och hundbilder...
Jag har i flera år tyckt att det är lite tråkigt att det inte bor några kråkor här hemmavid. Men i år så har det flyttat in ett par. De hälsar glatt på mig varje morgon och kväll när vi passerar grindhålet.
Inte världens bästa bilder på kråkorna, men jag är glad i dom ändå.
Och titta här!! Det finns blommor på min tomt! Nu vill inte min mobilkamera göra blommorna rättvisa, dum som den är.
Så här skrev jag förresten på Fb, tisdagen 29:e maj, när blombilderna publicerades:
"Ahhh! Fri!! 😊 Nu är det kurssommarlov. 😊 Nu kan man ägna all tid istället åt mina egna hundar, kanske t o m träna dom. 😉"
Onsdag, 30:e maj. SBK 100-års firande på brukshundklubben, medlemsmöte samt utdelning av "Årets Hund"
Det var tipspromenad, "Världens bästa hund"-aktivitet och tårtätande på klubben i solskenet.
Plötsligt blev man hundpassare medan respektive hundägare körde lätt lydnadstest med deras andra hundar.
Noppe och Gibson (eller var det Fender?) kollar in hur matte/husse testar lydnadstalangerna.
Alla hundar fick sen ett protokoll och framför allt en fin prisrosett med texten "Världens bästa hund"
Efter aktiviteterna och medlemsmötet så var det prisutdelning av "Årets Hund 2017"- samt KM-stormästarprisutdelning.
Zafir vann det mycket ärofyllda priset "Årets Diskmaskin 2017" (agility). 34 starter, 34 disk. 😁
Pingu vann allround-KM-specialmästartiteln: "Rallyagilitylydnad 2017 - tävlarhellreänbra", 😀 lite av motsatsen till "KM-Stormästare" där vinnaren hade vunnit i två utav de tre grenarna. 😉
Skryt(?)fotosession nedan...
Vet inte om Zafir tyckte det var lite pinsamt med "Årets Diskmaskin"-priset? Pingu är hur som helst helt allvarlig.
Zafir: "Vadå pinsamt?". Pingu: "När får man sitt godis egentligen?"
Närbild på priserna, som synes. 😉
Zafir beundrar sig "Diskmaskin"-pris. Pingu tycker att allt är självklart.
Sen larvade vi oss litegrann med kameran.
Bild från jobbet...
"Nu ska vi hem!!", gläfser Zafir.
Lördag, 2:a juni. Agilitytävling på Häverö BK, dag 1
På lördagen var det klass 1-tävling med hela fyra lopp (2 hoppklass/2 agilityklass). Zafir var laddad till klorna... NOT. Och så blev det bara tre lopp - för vem sjutton kan vara ända borta på Häverö klockan 8.30 på morgonen? Ja, alla fall inte jag!!
I alla tre loppen så körde jag egenpåhittade avkortade banor för att förhoppningsvis få till lite rolig agility tillsammans med Zafir, men...
Ärligt talat så deppade jag ihop lite där på Häverö. *suck* När till och med Dino nu har blivit så duktig att han kör finfina lopp utan leksak... (agilityinsideinformation, typ) Ja, ibland så jämför man för mycket... 😞
Från Fb när jag kom hem:
"Hoppas på lite RIKTIG och ROLIG agility imorrn med Pingu.//Matten som för tillfället är lite småless på Zafirs "jaghopparvälnärJAGvill"-agilityhinderbanaforcering idag på Häverö BK 😉"
Ja, jag ville känna lite agilityfeeling. För tillfället tycker jag inte att det är kul med "Agility-Zafir-NOT", och då blir det förstås inget kul för Zafir heller. En ond cirkel, typ.
Jo, nu minns jag att i det andra loppet (hoppklass) så var det väl lite fart på grabben (matte hade förstås leksaken i handen). Jag körde en egen förenklad variant av banan bara för att få lite agilityfeeling tillsammans med Zafiren.
Det blev lite komiskt när jag försökte få till ett "tvingat framförbyte" som Zafir absolut inte svarade på utan sprang bakom ryggen på mig, men rätt hinderväg rakt in i rätt tunnelingång, och jag utbrister: "Haha! Du kan banan bättre än jag!". Jag tyckte mig höra lite fniss och skratt inifrån sekretariattältet. Gillar när man kan bjuda på lite skratt. 😊😊 Agility ska vara roligt! 😊
Hundarna svalkar sig i den lilla skugga som fanns på Häverö BK.
Hm..? Törs jag vara lite ärlig och erkänna att... jag ibland har antagligen orättvisa betänkligheter när det gäller Zaf. Vi klickar inte riktigt. Han är för mycket när jag inte vill ha det, och han är för lite när jag vill ha MYCKET, om nån nu förstår vad jag menar... Jag skäms lite över mina tankar.
Visst, Zafir är ju Spirous "efterträdare", men måste han ta det så himla "bokstavligt"? 😏 Spirou var ju en av få hundar som inte riktigt gillade agility...
Nä! Måste ta mig i kragen, och ge Zafiren lite mer rättvisa förutsättningar... och träna. Just träning har det blivit alldeles för lite av på sistone, och då kan man ju knappast begära underverk.
Sagt och gjort...
Kort träningspass strax före 11 på kvällen. Eftersom Pingu tydligen inte kan skutta utan att vaffa samtidigt, så blev det mest träning med Zafir. Man ska vara snäll mot brukshundklubbens grannar... men sammanlagt sju (7) stycken vaff fick de stå ut med innan jag bytte till tysta Zaf. 😉
Söndag, 3:e juni. Dag 2 på Häverö BK, klass 2
Idag var det Pingus tur med fyra lopp, som givetvis enbart blev tre för undertecknad kommer inte upp på morgonen.
Dum som jag är så inser jag inte förrän väldans för sent att jag kommer bli ännu mer sen än dagen innan, i och med att det är färre startande i klass 2 än gårdagens klass 1-tävlingar.
Mycket riktigt så missar jag banvandringen. Faktiskt första gången i klass 2. Fast det grejade sig ändå att "banvandra" från ringside. Det kändes lite kul utmanande, faktiskt! 😊
Det som satte käppar i agilityhjulet var att Pingu inte hann snofsa in stället och försätta sig i agilitymode. Han var ju på - den skyndsamma - transportsträckan mot banorna väldans nosig framför allt på vissa ställen vid plankanterna. så mitt i loppet kutar han ur banan och efter en stackars hund med matte.
Jag gastar det värsta jag kan för att varna tjejen samt för att uppmana att schasa iväg dum-Pingen. Till och med speakern rycker in och springer dit för undsättning, men tjejen lyckas avbryta Pingus "publikmingleri" genom att kasta hennes leksak mot Pingu, som då vänder på tassen och springer tillbaka till mig. Jag ropar "Tack!" till tjejen.
Pingu och jag fortsätter banan, men jag upptäcker för sent i stressen att jag kommit tillbaka in i banan lite "förskjutet", och låtit Pingu skutta fel hopphinder, men flyttar raskt till rätt hinder på banan, och fortsätter mot målet. Så om vi inte var diskade redan innan, så blev vi det där vid fel hopphindertagandet.
Alltså själva loppet kändes helt okej och bra - förutom Pingus dumma smitartilltag.
Senare så bad jag tjejen om ursäkt å Pingus vägnar. "Det är lugnt!", svarade hon som tur är. Vilket var en stor lättnad för mig.
Men att Pingen ska börja med dom här fasonerna igen!! 😡 Fast å andra sidan så hann vi inte komma in i rätt mode på grund av sen ankomst till loppet.
Sen varje gång Pingu och jag traskade runt tävlingsområdet så blev det träning a la life reward; dvs jobba först (olika konster och trix med mattefokus), sen varsågod att nosa.
Hoppklass B
Pingu tjuvstartar lite smått (igen). De första tre-fyra hindren går bra, sen blir det strul, otydligt, allmän matteförvirring och flamsfrustrerad vaffar-Pingu. Lite svajande tar vi oss diskade i mål (missad slalomport) - utan incidenter.
Jag tror nog domaraspiranterna blir allt yngre för varje år. 😉
Agilityklass B
Jag var lite orolig inför loppet. Mest för att en tunnelutgång vette direkt ut mot intressant luktfläckdikebuskage - och inte nog med det! Tunnelutgången vette även rakt ut mot cockergängets lägerplats.
Filmfotografen var dock utplacerad just där för att "mota Pingu-Olle i tunneln".
Pingu småtjuvstartar - igen. Ni kan förresten höra hur jag gastar "Pingu-grabben!" när han är i tunneln för att få bort eventuella "publikmingel"-tilltag från hans sida.
Jo! På banvandringen var jag ganska nöjd med att jag kvällen innan hade tränat just "hoppabakifrånhinder", som nu satt som en smäck. Visserligen lite väl långsamt och sävligt, men ingen disk där inte!
Väl efter loppet var jag slut. Mest för anspänningen att hindra Pingens dumma publikmingleri. "Vilken pärs!", utbrast jag efter att jycken blev tjudrad i koppel och överröst med beröm.
Pingu hittade även godisstenar på Häverös rastslinga i hettan.
Väl hemma i Åkersberga blev det McDonaldskäk som inmundigades intill kanalen.
Fråga mig inte vad Zafir pysslar med. Ingen vet. Inte ens Zafir själv.
Pingu iakttar två mattar som låter sig väl smaka av McDonaldskäket.
Sen klev han resolut upp på parkbänksbordet...
Och där satt han lugnt och stilla och fortsatte sitt iakttagande.
Undrar vad han funderar på här? Söt är han i alla fall, Pingugrabben.
Jo´rå! Lillgrabben är också väldans söt.
Puh! Nu är det slut. Nu ska jag aldrig mer blogga!!
