"Sol, vind och vatten..." Haninge BK

Rubriken är från banvandringens ljuva pepp-musik. :) 

Som ni ser på bilden så var det mest vatten, och lite då och då vind - så att den ansamlade regnvattnet på tältduken forsade ned som värsta vattenfallet. Synd att jag lyckades missa att ta bild precis då regnvattnet forsade, vilket var ofta. Solen sken med sin allra största frånvaro.

Jag anar att arrangörerna hade valt denna banvandringsmusik med omsorg; jag tror att det var nån typ av "Absolute Sommar"-CD. Ja, det roade i alla fall mig.

Om det hade spöregnat redan på morgonen så hade jag med största sannolikhet stannat hemma. Enligt väderspåarna så skulle det "kraftiga regnet" ju komma på eftermiddagen, men man lever ju på hoppet, vi agilityfolk, så man hoppades att meteorologerna skulle ha fel "som vanligt". Men pyttsan! Nä, det hade så rätt, så rätt. Nästan på klockslaget 13.00 satte ovädret igång, alltså när largeklasserna började.

Ni minns va att förra gången vi var på Haninge BK så regnade det också. Kul ställe, liksom! Jag tror minsann att det här är typ tredje gången (minst) som det spöregnar när det är tävling där. Undrar om det är Haninge BK:s grannar kolonilotternas fel..? De borde ju gilla regn. Hm?
    Apropå kolonilotterna, jag åkte typ sist från tävlingen (av de tävlande, alltså) och det var på ett hår när att en "kolonilottstant" låste in mig och min bil på deras parkering, som de visst så snällt hade lånat ut till tävlingsarrangörerna. Jag gissar att det var så.. både parkeringsutlåningen och att jag höll på att bli inlåst. Tja... tanten vinkade i alla fall inte så glatt adjö när jag "pressade" bilen genom det smala utrymmet som blev kvar när den ena vägbommen spärrade vägen. Jag hade stannat till före bommarna och såg mot tanten och "bad om nåd". "Kör du! Testa om det går... idiot.", glodde hon surt mot mig. Inget leende eller nåt trevligt "Varsågod och kör! Det går alldeles utmärkt" där inte.

Okej, till saken.. Loppen:

 Agilityklass.

Den första tävlingen efter veckans "Sitt, ligg, sitt upp och låt luktfläckarna/godiset vänta"-hjärntvättsträning. Tja... jycken kanske var något bättre i starten, nosade inte så vansinnigt mycket som helgen innan. Så antingen berodde det på den intensiva träningen elller på att det var inte så intressanta dofter på denna tävling, denna dag.
    Pingu var flamsig, men ändå med mig. Den troligaste anledningen att han inte tjuvstartade var nog att jag förekom honom och sa "Kör!" innan han hann tjuva. ;)
    Vid den första "U-svängen" (hinder 3-4) hade jag planerat nån slags av jakko-sväng (har jycken bakom ryggen för en halv sekund), men i och med att han genast for iväg i full fart över hopphindret (nr 3), så ville jag ha full koll på vad han pysslar med; jag gastar på honom istället.
    Pingu flamsar och voffar inför och i slalomet. Eftersom det i alla fall har gått åt fanders, så brydde jag mig inte om att han struntade i de sista portarna, (= disk).
    Resten går riktigt fint. Är speciellt nöjd med att han hade suget till den sista tunneln.

Hoppklass A

Pingu tjuvstartar. Han är allmänt flamsig och voffig. Vi disk... Fel! Pingu diskar oss genom att springa vid cirkel förbi hopphinder och rakt genom en tunnel istället, och fortsätter att voff-flamsa. Han kör hela slalomet denna gång (med vägran innan, det är en extra svårighet det där att ha tunnel innan slalom).
    Han hade inte samma bra tunnelsug till den sista tunneln som han hade innan. På målrakan så gör jag allt för att slippa springa i "oceanen" (stor vattenpöl). Det är därför jag nästan stillastående pekar ut det värsta jag kan åt vänster. Haha! Det kallas för "vattenpölskikthandling". :)

 Hoppklass B.

 Det är nu flera "oceanpölar" på banan. Under banvandringen så funderade jag inte enbart över hinderplaceringen, utan även var pölarna var; allt för att slippa bli ännu blötare. Regnpölarna hade nu även blivit lerpölar. Skorna blev alldeles gyttjiga. Man kan säga att jag var inte riktigt taggad inför loppet, om man säger så.

    Pingu tjuvstartar. Han är dock inte lika flamsig utan har sug framåt utan skutt och voff. "Det här går ju riktigt bra, ju!", tänker jag, och då är det dömt att misslyckas; jag glömmer banan! :) Det var ju så naturligt och fint att springa rakt fram, så jag bara fortsatte. :) Man kan till och med se på Pingu att han vänder om innan jag inser mitt misstag. Haha! Kan det möjligtvis vara så att jycken - som inte har memorerat banan - kan den bättre än sin matte, som har varit med på banvandringen.

    Jag tappar lite fokus, låter jycken få skutta lite som han vill resten av banan, men han gör det ungefär som banan gick, missade några slalomportar och nåt hinder där på slutet. Annars så var allt bra. :) 

    Direkt efter målgång (fast diskade) så råkar en jycke gå precis förbi, och jag blir "livrädd" att Pingu ska rusa dit, men han ändrar sig på mitt "tjohooande". Duktig vovve!

    Att jag sprang fel väg (glömde banan) när jycken äntligen är med mig skyller jag på att jag inte såg nåt. Jag hade ju tagit av mig glasögonen för dom blev ju hela tiden ogenomskinliga av regndroppar. Det är min efterkonstruktion. ;)

Summering:

    Tre disk, men jycken var med mig. Nöjd matte.

 I princip var allt blött. Ja, förutom Spirou och Linus som hade varit i bilen under eftermiddagen. Innan hemfärden gick jag först en liten kort sväng med dom. Vet inte om Linus verkligen uppskattade det. Spirou tyckte det var kul däremot. Han ville envist in till brukshundklubben, han. Men det ville inte jag...

Det var sååååå skönt att innan avfärd hem få slänga av sig allt blött (regnjacka, regnbyxor, tröja) och sätta på sig en torr och varm fleecetröja.
    Mina skor - med goretex - får med beröm godkänt. Jag var faktiskt nästan helt torr om fötterna. Lite blöt om vänstra hälen, men det kan ju varit vatten som kommit ovanifrån, alltså inte genom själva skorna.
    Haha! Inte nog med "det kraftiga regnet" (meteorologernas ordval) så råkade jag vid nåt tillfälle inne i tältet trampa på vattenskålskanten så att den välte och jag fick vatten över hela högerskon. Klantmaja! Men skorna höll tätt. :) Undrar om det hjälpte att jag efter vattenskålsincidenten och efter den sista banvandringen torkade av skorna från vatten och lera?

Jag var extra nöjd över att efter jag bytt till torra kläder, och det sista jag gör innan jag sätter mig i bilen för att åka hem är att stänga bakluckan - och kommer ihåg att skutta undan när "Niagarafallet" forsar ned från bakluckan som ju hade varit öppen hela eftermiddagen. Det hade annars varit komiskt - not - om jag direkt efter omklädnad till torrt hade blött ned mig - rejält.

"Jag ska aldrig mer - någonsin - gå ut!!", lovade jag mig själv sen när jag kom hem. I alla fall inte när det regnar.

Är så less!!

Och den jag är less på.... är mig själv. Eller rättare jag var less på mig själv i morse, då det mesta bara var "Blääääh!". Nu känns det faktiskt något bättre; det är liksom redan försent. Och det är ju aldrig för sent att ge upp.

    I måndags, dagen efter den ganska bedrövliga tävlingen i Södertälje, så började jag smida planer. Planer hur man ska få till våra, alltså Pingus och mina, agilitystarter bättre. Det funkar inte med en hund som är helt borta i luktparadiset framför första hindret, och som sen - när jag väl får upp noseländet från marken - rusar iväg i full kareta rakt in i banan, och tar på vägen nåt hinder då och då, ibland åt rätt håll.

"Jag ska åka upp till klubben varje dag, direkt efter jobbet, bara för pränta in en startrutin.", bestämde jag.
    Förutom det så skulle jag - vid varje tillfälle som bjuds - utnyttja alla intressanta dofter som finns runt om oss för lite självbehärskning; att man inte bara drar iväg hur som helst, utan det ska vara "Sitt! Ligg! Sitt!" med ögonkontakt, och sen antingen ett "Varsågod" eller "Kom här till mig." samt godisutdelning.
    Förutom det, så skulle jag typ indoktrinera Pingu-slyngeln genom att otaliga gånger "lägga ett bete" (läs: godis, istället för luktparadiset framför första hindret) på golvet/marken och jycken ska sitta, ligga, sitta med ögonkontakt samt klara av att göra en kort inkallning över godishögen utan att snylta.
    Allt i ett försök att efterlikna startsituationen fast utan själva hindret då. Jag menar, om han inte klarar av det så här till vardags, så fixar han ju knappast det där på agilitybanan.

Sedan så skulle jag träna på onsdagskvällens öppna träning och hoppas att det skulle vara andra tränande folk där, oavsett vad de tränar - för att få störningen.

Okej....
    Tja, i måndagskväll var det medlemsmöte. Man kan tycka att när jag i alla fall är där på klubben, så skulle man ju kunna ta ut jycken från bilen för ett kort träningspass, men..nä då. "Orkar inte. Gör imorrn istället".
    I tisdags..? Just nu minns jag inte varför det inte blev nåt... Jo! Då fick jag ju en förhandsvisning på "Hundloftet"! Det kommer bli jättefint!! :)
    I onsdags när jag kom hem efter jobbet så bytte jag direkt om till träningskläderna...  Men.. måste äta först... Hm? Ska bara... och så vidare. Sen vaknade jag typ vid halv tolv på natten. *suck*
    I torsdags gör jag en repris av onsdagskvällen; vaknar vid typ midnatt fullt iklädd träningskläder. "Äh, jag går upp tidigt i morgon bitti istället.", mumlar jag sömndrucket. Pyttsan!

Ja, den jag är less på är mig själv! Varför?!!! Jag e ju dum i huvet!!

Pingu skäms över sin dumma matte (eller så spanar han efter nåt mer spännande).

 

Okej, för att vara i alla fall liiiite snäll mot mig själv; jag har försökt "hjärntvättat" slyngeln med detta "Sitt! Ligg! Sitt! Varsågod!". 
    Bilderna är från i morse. Man har ju under Pingus tre levnadsår lärt sig var han anser är de mest intressanta ställena på vägen från infartsparkeringen och jobbet. Bland annat i detta gatuhörn så brukar han alltid slänga sig huvudstupa in i gräsplätten.
    Nu blir det ju lite konstigt när matte försöker fota samtidigt, men det ser ungefär ut så här.
 

Morgontrafiken flyter på runt om oss, både bilar och fotgängare (ett par spatserade förbi oss precis när jag tog korten. Ett Spirouben syns till vänster).

"Matte? Nu då! Får jag?", undrar Pingu. En Spirounos kikar fram till vänster.

Som sagt, inte lätt att fota samtidigt. Gatan sluttar definitvt inte så här mycket. :)

Sedan när vi kommer in till jobbet, så har Pingu som vanligt fasligt bråttom. Lite då och då brukar nämligen min brorsa (den ena av dom) gömma nåt tuggben i hundarnas leksakslåda. Det vet Pingu. Han ska hinna först!!! Och självklart utnyttjar jag det. Nu blev det lite konstigt, nog mycket beroende på att jag försöker filma samtidigt som jag låser upp dörren, och har samtidigt händerna fulla med koppel och ryggsäck.

Vid tillfälle har Pingu även fått träna "Inte sno godis utan först traska över godishögen samt sitta, ligga, sitta precis intill" inne på jobbet i kort-korta pass. Som sagt: hjärntvätt så fort tillfälle ges...
    Men som sagt, det här är ju ingenting gentemot "the real thing" (luktparadiset framför första agilityhindret), men vad gör man?

Jo, man "försover sig" inte varenda kväll när man egentligen borde vara ute/borta på brukshundklubben och träna. Dumskalle!! Är så less!

Just det!
    Imorgon är det tävlingsdags igen, Haninge BK. Minns ni att det regnade förra gången vi var där? Och minns ni att jag kastade in handduken (strök oss) precis före vår andra start för dagen på grund av oregerlig hund?

När jag läste PM:et blev jag glad: "Large börjar tidigast inte förrän vid klockan 13.00! Jippee!!"
    Gissa när meterologerna nu idag förutspår att ösregnet, "kraftigt regn" ska börja vräka ner! Jo, klockan 14.00. JAG VILL INTE!!!!! Allt blir blött. Och då menar jag allt. Kopplet blir halt som man glider med händerna så jag inte kan hålla emot drag-Pingu. Fyyyyy! Vill inte. Det är inge´ roligt!! Funderar starkt på att stanna hemma...  :(
    Agility ska vara kul! Det står det till och med i reglerna. Det är inte kul när det ösregnar. Bläh! Dumma! Vill inte!! Buuuuuu!

Ja, ja... vi får se hur det blir imorrn...

Nothing works!! :( Södertälje KK

Varning för depp-blogginlägg. Ta det inte så hiiiimla allvarligt. Jag kommer igen, men just nu ska jag riktigt väääältra mig i dagens blähighet. BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄH!! *lipar fult och högljutt hånfullt åt allt dumt*
    Hm? Det där "Blähet" kändes riktigt bra.. så då fortsätter jag mitt jämmer och min klagolåt....

Man kan se sig i månen efter en följsam och lydig byracka.

"Vissa tävlingar kunde man likväl varit utan." Ja, det känner ni igen, va? Det var en sån idag - igen. Flams- och nosa-Pingu i högform. Ja, ja... om jag kollar in loppen så här efteråt så var de inte fullt så hemska som dom kändes.
    Det blir också en ond cirkel när Pingu flamsar och skenar åstad, då tappar jag... allt, typ. *bläh*

Banorna kändes (för mig) knöliga och kantiga. Missförstå mig inte nu. Det var absolut inget fel på banorna; jag var bara inte tillräckligt duktig för kunna köra dom. Och vad gör man åt sånt? Att man inte är duktig nog... *funderar.... länge* Nä, finns nog inget botemedel mot oduktighet. Det är nog bara att lägga av nu.

Okej, dagen började med agilityklass B (bara det kändes ju knöligt och ologiskt, men förklaring var för att det var två banor igång samtidigt).
    Pingu låg till och med ned och gnydde "olyckligt trängtande" precis före starten. "Det här kommer aldrig att gå.", tänkte jag, "Det är överhängande risk för publikmingel". Ja, hans längtan var alltså inte så himla mycket att få köra agility. Nä, ni vet vad han ville; att få springa lös och kolla in grannskapets alla damer och andra lekkamrater samt deras lämnade doftmarkeringar.
    Innan han tjuvstartade (just det!), så vänder han envist på huvudet för att kolla in hunden som skulle starta efter oss, men lika envist vänder jag handgripligen tillbaka hans söta, fula huvud.

Vi diskade oss nästan direkt. Han skuttade väl bara ett hinder rätt, sen var han borta i fjärran... men kommer tillbaka (!) - och då belönar jag med "specialtävlingsbollen" (som inte var ett dugg intressant innan start).
    Vi fortsätter (diskade) banan, men han kollar nu för mycket mot bollen som jag fortfarande har i handen. Jaha! Nu minsann blev man intressant. För att man håller i bollen, som han nyss innan vi startade ratade helt. Då var minsann bara lukterna runt om spännande. Nu kan han knappt släppa bollen med blicken.
    När jag stoppat undan bollen igen så kan han koncentrera sig på hindren. Pingu är duktig. Jag passar på att belöna gungan. Sen tre hinder från mål, kom jag fel, så Pingu knappt kunde göra annat en att ta hindret åt fel håll. Men okej, då.

Agilityklass A.
    Annika bjuder på kycklinglever. Mums!! Ja, Pingu mumsade. Innan starten så nosade han faktiskt inte lika mycket som han brukar. Kycklinglever var gott tydligen. Men sen inne på banan.... Då var det flams och nosa, nosa - medan man springer och tar nåt hinder så där emellanåt.
    Vid gungan hamnade jag själv fel, inte så konstigt att Pingu fick problem med gungbrädans uppfart. Gungan är ju obehaglig nog som den är.

Hoppklass.
    Kände mig knappt motiverad alls för att köra agility. Ja, då är det inte så himla konstigt att inte jycken heller är det. Men jag försökte peppa upp oss medan vi väntade på att få starta. Jag lovar.
    Väl inne vid starten, så var Pingus nos som fastklistrad i marken. Jag får inte upp nosen på honom. Förutom att jag försöker muntligt locka på honom, så försökte jag först att handgripligen draaaa upp nosen, men hur ska jag få till det? Känner mig lite hopplöst tafatt. Det är samma domare som förut "tipsade" mig om att inte "knacka" Pingu på huvudet. Jag känner pressen att jag inte får göra nåt "fel".
    Sen ställer jag mig framför Pingu och tar handen framför nosen på honom i ett försök att locka honom att sätta sig upp. Jag får tanken att domaren tror väl nu ändå inte att jag ställde mig framför för att skymma sikten för honom. Mycket riktigt så ser jag sen i ögonvrån att domaren går åt sidan för att kunna se vad jag pysslar med...  Ja, det är bra att de är noga, om man tänker så.
    Vi kör igång till slut. Pingu far iväg. Jag gastar. Allt känns dumt. Det var väl här (efter den andra tunneln) där jag - i mitt tycke - visar mot ett hopphinder, men han skiter fullständigt i mig och kör sitt eget race och far runt på banan.
    Jag ger faktiskt upp. Tyst går jag mot målet. Pingu hänger på, men kommer sen på att han ska "hälsa" på en hund som sitter en bit ifrån målfållan. Bläh!

En ganska vanlig Pingu-pose - vid "koncentrerad uppvärmning" inför agilitylopp. *suck* (gammal bild)

Blääääh! Allt jag vill är att jycken ska lyssna och vara med mig. Men jag är tydligen inte värd ett ruttet lingon för honom. Tala om att det kan vara så upp och ner. Igår var man glad över att jycken var med en, och idag är allt bara värdelöst. Nothing works!! I alla fall inte några längre stunder.
    Idag vill jag bara lägga av. Det känns bra att vårsäsongens tävlingar snart är slut. Jag vill sova om helgerna. Inte gå upp "mitt i natten" för att sen se sin dumma byracka svansa runt överallt där jag inte är. Bläh! Bläh! Bläh!!


Okej, nu positiva saker... sak. Jag uppskattar mycket när arrangörerna får till så att det är rymligt vid både start- och målfållor speciellt när det är två banor igång samtidigt. Så var det idag och så var det igår på Väsby BK. Jag tackar det allra ödmjukast.
    Men varför kunde de inte klippa bort alla maskrosor i banan? Det kändes som att traska i en maskrosrabatt under banvandringen. Och så var det några förrädiska gropar lite här och där, vilka de i och för sig hade fyllt med mjuk golfbanesand, som jag anar kom från deras granne (en golfbana). Toan var däremot fin, med rinnande vatten och äkta tvål. Uppskattas.
    Hihi! Jag och mina tävlingskompisar reagerade på "upp-peppningsmusiken" under banvandringarna; det bjöds på dansbandsmusik, typ finsk tango eller nåt sånt. ;)

><

Nästa helg är det Haninge BK igen. Hm? Det som gick sååååå bra där sist - NOT. AKSR har inofftävling på söndagen... Nä, jag tror jag skippar den. Sen Bro-Håbo den sjätte juni och slutligen hemmatävlingar i dagarna tre. *suck* Ser inte riktigt fram emot det. Känns mest bara motigt och jobbigt just nu.

Jo, apropå det. (eh?) När jag idag skulle åka hem, så kände jag inte för att lyssna på min pepp-CD som alltid är i bilstereon till och från tävlingar. Jag trycker på eject för att byta CD. "ERROR". Det går inte att få ur dum-CD:n!! *morra, morra* Jag sätter på radion istället. Prat, prat, prat. JAG VILL INTE LYSSNA PÅ PRAT!!! Jag har sex stycken förinställda radiokanaler - prat på alla utom den sista jag testar. Då får radion för sig att "Nä, det är för dålig signal. Jag searchar upp den igen." det vill säga det blir tyst. Jag vill inte ha tystnad. JAG VILL HA MUSIK. Bra musik. "Nä, jag märker att jag brusar lite, ska searcha upp igen och testa", envisas radioeländet. "SLUTA SEARCHA!!!!", vrålar jag åt dumradion. Ja, jag tappade fattningen där. Har man hållit humöret/skenet uppe trots allt i flera timmar, så rasar det till slut. "Liten tuva stjälper stort tålamod.".

Nä, bläh är vad det är. Allt är bläh! I bilen hem funderade jag på om man ska behöva lägga av med agilityn med? Ja, först gav man upp rallyn, och nu ska man behöva kasta in agilityhanduken också?
    Allt jag vill är att jycken ska välja att va med mig. Men vem vill va med en sån här surkärring?


Hm? Kanske ska åka upp till brukshundklubben och träna sen ikväll..? Om jag inte somnar i soffan, det vill säga. Hm? Undrar hur man gör för att bli duktigare? Så man fixar knöliga och kantiga banor med massor med störningar och frestelser? Sitta kvar hemma i soffan eller att gå ut och träna? *funderar lääääänge*

Födelsedag nummer 13 och agility på Väsby BK

Vet ni vem som fyllde år igår, den 22:a maj? Kolla själva på almanackan, vetja!!

Just det! Spökplumpen!! Grattis Spökis!! Hoppas du hade en bra födelsedag.

Den här killen fyllde också år igår. Spirou är numera hela 13 år gammal. Bilden är tagen precis efter midnatt på en ganska sömning (och otrimmad) 13-åring.

 Grattis finaste Spirre-Spirou, världens bästaste!!

Här har du hemsidans presentation av Spirre. Nej, här är den!

Egentligen är det lite märkligt att man kan tycka så mycket om och lärt sig så mycket av en hund som egentligen inte passade en; jag ville ha en springer med ös och fart i, och så får man Spirou. :) Man kan beskriva honom som en sävlig slashas, men vacker som få och en hejdare på att spåra, utföra konster samt tigga godis med en STOR finess. Älskade Spirou! <3

 

Agilitytävling på Väsby BK

Idag så var det dags igen. Den första tävlingen sen förra söndagens flopptävling, men också första tävlingen sen onsdagskvällens "Ooooops!".
    "Öh? Vadå?", undrar ni. Om ni inte fattar, kolla in blogginlägg från den 21:a och 17:e.

Linus fick följa med idag. Jag tror nog att han tyckte det var spännande.

"Va med hundar och folk!!", kikar lillpysen runt om.

Jag tycker att alla tävlingar borde vara på Väsby BK! Jo, för det är så behändigt nära och bra. Varför kan inte alla brukshundklubbar vara där för? Så jag kommer i tid till tävlingarna. Allt för mig. Det vore jättebra... tycker jag. :) 

Sömndrucken släntrar jag in på tävlingplatsen i god till till banvandringen. God tid = cirka 8 minuter innan. Efter att jag har talat om min närvaro till inroparen, så stapplar jag tillbaka till Annelis tält och sätter mig och halvsover tills det var dags.

 

Agilityloppet.

    Pingu är supernosig. Han till och med lägger sig ned framför första hindret för att riktigt komma åt alla dofter i luktparadiset där vid starten. Jag har ett helsike att få upp honom på fötter.
    Sen så tjuvstartar han, så jag kommer på efterkälken direkt. Han missar (tydligen ;) ) bägge kontaktfälten på balansbommen. Ja, det är domaren som dömer och ser bäst där från första parkett. Ja, ja.. jag ska vara glad att det inte blev en vägran vid gungan, det var verkligen på gränsen.
     Pingu fick en väldig fart och rytm i slalomet, och jag sejfar lite där, utmanar honom inte.
     Sen hinner jag inte med blindbytet som jag lite godtroget intalade mig vid banvandringen att jag (kanske) skulle hinna med, vilket jag alltså absolut inte gjorde, och därmed kom jag på efterkälken för att hinna med att visa ordentligt till hopphindret som stod lite "för sig självt" till höger innan A-hindret.
    Så vitt jag minns så rusade han inte åstad efter målgången. Yes!! :)

Så här blev det sen resultatmässigt: En 13:e placering, näst sist av de 14 som kom i mål utan disk och med tiden över hela fem sekunder efter klubbkompisen Siri. Ja, ja... bland annat tvekan på gungan tog ju typ tusen år, så.. då blir det så. Jag tänker då inte jämföra Pingus tid med vinnarens. ;)

Hoppklassen.

Inför starten, före första hindret så hade jag nu ännu svårare att få upp min numera liggande nosande hund.

    Pingu inväntar mitt kör, men far sen åstad och tar sig en repa runt banan - och in i en tunnel - disk. Resten går helt okej, en utsvävning fem hinder från mål, men han kommer tillbaka. Yes! Yes!!

    Pingu fuskar i slalomet, men jag låter det va. Vill inte strula med honom - och därmed riskera att han flipprar ur och börjar "publikmingla" istället för stanna kvar med "petig och urtråkig" matte.

    Så vitt jag minns igen, så rusade han inte åstad efter sista hindret, väl?

Ja, jag begär inte så himla mycket av slyngeljycken för att jag ska bli glad och nöjd; inget publikmingel, tack. :)

Ja, jag försöker ju i alla fall...

Man borde inte kunna beskylla mig för att inte ens försöka, va? Och man har trevliga och hjälpsamma klubbkompisar som just gör det de ska. Alltså hjälpa . :) 

På onsdagskvällens öppna agilityträning så var man så klart där. Ja, det var ju solsken. Och redan någon dag innan så hade man raggat upp en löptik för "antilöptiksträning" lite (ännu) senare på onsdagskvällen.

Mina klubbkompisar undrade vad de skulle göra om (!) (läs: när) Pingu skulle komma farande och försöka sig på lite "publikmingel" (läs: antasta de andras hundar), och jag svarade helt allvarligt: "Skjut han!". ;) 
    Nu så hade ingen av dom med sig något skjutjärn av något slag, så de fick mitt tillstånd att improvisera. "Sky inga medel!", förtydligade jag.

Pingu smet iväg... tja, jag tror faktiskt enbart (!) nån gång... tills Esther dök upp. Pingu är hals över huvud nerkärad i denna söta svarta flatcoated retrievertik - som inte löpte. "Spela roll! Vad sjutton gör det?", anser Pingu och lyckades ta sig en "liten avstickare" till henne mitt i vårt lopp.

In på banan igen, och nu var mina alerta medhjälpare med.
    Haha! Ja, det såg fantastiskt komiskt ut när alla närvarande, folk som fä, stormar till, vilt gormande och vrålade åt Pingu när han i full kareta - åter igen - försökte sig på att uppvakta Esther. Ja, till och med några hundar hängde på: "Nä! Nu sjutton får det vara nog!! Man får inte uppföra sig så där!!", vaffade ett par jyckar åt honom. Prylar och pryttlar trillade ned från himlen över och bredvid honom.... Och vad gör Pingu?

Söta Esther. Gammal bild.

Jo, kors i taket, han sa: "Oooops!". :) :) Han hejdade sig. Med öronen faktiskt strukna bakåt (!) Han brukar annars inte bry sig för fem öre utan bara fortsätta sitt "minglande" burdust utan minsta pardon. Får han nobben (milt uttryckt) hos en hund, så fortsätter han bara till nästa. Han tar inte åt sig ett nej överhuvudtaget. "Nä, har inte tid med sånt, ju. Det är ju "publikminglardags"!", påstår slyngelrackaren, "Köra agility kan jag ju faktiskt göra typ samtidigt - mellan publikinviterna."
    Men denna gång så var det ju en "hel hjord" som "tillrättavisade" honom med eftertryck.

Så nu i onsdags kväll så sa han "Ooooops!", stod alldeles stilla och funderade några sekunder (alla var då självklart stilla och tysta) och valde sen att springa tillbaka till sin nyss övergivna matte. Han fick beröm, och vi fortsatte banan till slut och sen massor med beröm igen.
    Jag minns nu inte riktigt om det var före eller efter hans "Ooooops!" som Malin uppmanade/påminde mig att belöna honom på balansens nedfart (om han gjorde rätt, förstås). Det var - och alltid är - just efter balansbommen som han har den allra största "publikmingelrisken".

Man skulle kanske kunna tycka att vi var lite hårda mot slyngeln, men hans publikminglande är oacceptabelt. Man lär sig mest på belöningar, och jycken självbelönar sig med detta otyg. Andras hundar uppskattar inte hans frieriande, men han själv bryr sig inte så mycket om deras protester.

Jo, själva banan, då...
    Eftersom man - för ovanlighetens skull *harkl* - var något sen, så hade klubbkompisarna precis byggt klart banan när jag och Pingu kommer lugnt nedsläntrande till agilityplanen. Det var helt klart en klass 3-bana, och jag kände mig - helt klart - som en riktig rookie i detta klass 3-sällskap varav en av ekipagen precis var hemkommen från WAO, World Agility Open, i Nederländerna/Holland, där de knep åt sig bronsmedalj i lagtävlingarna, bara så ni vet. *stolt klubbkompis*
    Pingu och jag körde en lite enklare variant av banan. Jag blev faktiskt mest positivt överraskad över att jycken fixade kontaktfälten. Jag blev mest besviken över... att jag inte längre orkar springa. Ja, ja.. Jag är lite förkyld, men vadå? Kan inte skylla på det. Det kändes som man försökte springa fast benen var ihopknutna, typ. Kom ju ingen vart.

Busungen Tazza kikar in.

Eftersom tiden rann iväg, så blev löptiksdejten istället en promenad hemma hos dom. Jag blev mycket överraskad över att Pingu var inte alls så jobbig som jag trodde han skulle vara. Izza och Pingu kunde gå där på varsin sida om gångvägen. Ja, det var alltså under promenadens första del. Sen när vi hämtat upp Zero, så tog lugnet slut. Tänk vilken skillnad det blev när det tillkom en till hanhund!! Det var inte en tillstymmelse till gruff mellan dom utan det var mest en typ tävlan om vem som skulle lyckas komma först närmast Izza. Läs: mycket nära.

Åh! En romantisk kvällsdate i fontänen. "Du och jag, Izza!! <3", flirtade Pingu lite försynt.

"Försynt och försynt"... Nja...

"Näe! Alone again. Naturally."

Det allra sista Pingu fick göra innan vi åkte hem var att först sitta fint, invänta mattes "Varsågod" och sen så fick han faktiskt tillstånd att få nosa nästan hur närgånget han ville på löp-Izza (som tog saken med ro).

Denna bild är från i morse. När jag kikade in i köket så ser jag detta. Pingu väntar tålmodigt på att Linus ska äta klart.

Lite småsöt är han väl ändå.

Lite elak som jag är, så kunde jag inte motstå att utmana Pingu lite grann sen när Linus hade käkat klart och han hade lämnat några restkulor kvar i matskålen. Pingu reste sig upp för att få matkulorna från mattes hand, men elak som jag är, så håller jag hela matskålen precis framför nosen på honom. Pingu ser då djuuupt ner i skålen - men tar inte en kula. Duktig vovve!! Självklart fick han belöning efteråt, men inte från matskålen.

Linus-stackaren råkade nästan bli ivägskickad på jobbet. Det var på ett hår när att han blev hämtad av postkillarna. Spirou funderar om det här verkligen är rätt? Får man göra så här mot sin hund?

"Nej! Nej! Jag vill inte bli bortskickad i ett paket!!", protesterade lillpysen. Pingu vänder dock honom ryggen, helt kallt.

Godtyckligt

Att folk.. alltså, inte bokstavligen hela jordens befolkning utan i mitt tycke en alltför stor skara... är så himla godtyckliga, de är inte så pass kritiska eller självkritiska de nog borde vara.

Exempel:
    Nån skriver på nåt socialt media att nån annan har gjort nåt dumt mot denne (välj själv nåt som du tycker är elakt och dumt) och nämner denna elaking med namn. Alla (eller i mitt tycke alltför många) är sannerligen mycket lojala mot den mobbade. Fast de inte känner personerna i fråga, utan minsta tvekan droppar den ena kommentaren in efter den andra med ord som: "Nä, va elakt!!!!!!!!", "Stackars dig!!!!!!!!!!" samt "Nej Fyyyyy!! Anmäl!!!!!!!!!!!!!!! (till polisen eller till admin, typ samma sak.. eller?). Så låter det i (de allra flesta) kommentarerna och alltid är dessa prydda med typ tusen utropstecken (ifall du har missat hur ett sådant tecken ut, så får du en illustration här: "!", och i flertal: "!!!!!!").
    De allra flesta tycks svälja trådstarten direkt, så där bara. 

När sedan den anklagade besvarar påhoppet; försvarar sig och förklarar sin syn på saken, men tyvärr på samma tarvliga sätt som sin stridstupp så blir det genast annat ljud i källan.
    Ja, inte som du då kanske kunde tro, att folk (förtydligande: se första meningen här ovanför) då är på dennes sida, utan denne är fortfarande en elaking: "Näe! Hur lågt kan man sjunka?????", "Hur kan man uttala sig så här i vår trevliga grupp?????" och "Fy fasen vilken dålig människa du är!!!!!!!!!!!!!!!!!!!". 

"Kan det måhända vara en elaking som smyger fram?", undrar Gromit mycket misstänksam på MH.

Hm? Jag kan aldrig låta bli att ponera hur reaktionerna skulle ha blivit om den förste inläggsskrivaren istället skulle blivit publicerad sist? Alltså, att denne skulle påskina att det är hon (ja, det är oftast honor, det är ingen idé att larva sig med hen i alla fall när det gäller alla dessa hundsidor på nätet) som har blivit mobbad? Jag menar anfall är bästa försvar, typ. Det gäller att vara först ut med att man har satt på sig sin offerkofta.

Ingen offerkofta, men iklädd dumstrut. Spirre har absolut inget emot tratten.

En liten vilsen lillpys kikar ut.

Kan den simpla anledningen till att de följande kommentarskrivarna, medborgargardet, mobben fortsätter på den förstes sida utan pardon bara för att de vill inte medge att de måhända kanske hade fel när de okritiskt hängde på den förste trådskaparens påståenden?

Det finns människor som vill att brottslingar ska hängas ut, för att skydda "oss andra" hederliga rackare, men... tyvärr (?) så fungerar inte det något bra, för det skulle bara bli etter värre; alltför många bara sväljer påståenden och sätter igång med sin mobbning, och faktiskt inte enbart till den (falskt?) anklagade - utan även alla som har liknande namn, liknande utseende, bor i samma område som den anklagade osv, osv.

Nä, fy!!!!!! ;)

Och så har vi dom där som inte har en tillstymmelse till självkritik...
    I alla fall jag tycker inte det är så särdeles smart att lägga ut en bild på nåt dumt, och därtill även skriva nåt dumt som förtydligar dumheten, som även är ett lagbrott utan att ens nämna att man är fullt medveten om att man har brutit mot nationens bestämmelser. I alla fall jag får då tanken att denne inte är medveten om att denne har just begått detta lagbrott; att trådskaparen inte är fullt klar om hur man bör/ska uppföra sig mot sin skyddsling/sin hund. Allra helst när skyddslingen/hunden har uppvisat ett beteende som kan (obs!) visa på att jycken inte mår bra av det den har blivit utsatt för av sin skyddare/matte/husse.

Självklart blir TS sur när det ramlar in kommentarer som upplyser TS om lagbrottet/förseelsen. Själv blev jag mest förvånad över de positiva kommentarerna...
    TS försvarar sig - givetvis - med: "Men vad ska jag göra? Jag måste ju!!!! Annars kan nåt annat värre ske, ju!!!!!!! Det är för att skydda hunden, ju!!!!!!!!!!".
    Jo, det kan hända, men i alla fall jag skulle inte skylta med det offentligt; att man begår lagbrott för att man har misslyckats med/glömt träna något som borde vara en av ens hunds grundfärdigheter. Jag skulle faktiskt hålla en ganska låg profil när det gäller den saken. Så pass "vettig" (eh?) är i alla fall jag.

Jo, slutligen i min klagan på allt godtyckligt i världen... En annan sak som också är gaaaanska godtyckligt...
    Om det har gått bra resultatmässigt för en deltagare på en tävling så får arrangörerna massor med beröm i dessa sociala medier, men om det mesta har gått åt skogen för den tävlande, så... Ni fattar va? ;) 

Pingu tyckte den stora konen som hade vält var hiskeligt dum och ful, så den fick sig en ordentlig utskällning fast den egentligen var helt oskyldig. (som synes vågade Pingu till slut smyga sig fram och kolla in den. "Aha! Det var ju bara en vanlig kon som hade vält, ju!", konstaterade han sen.

Det är bättre att vara mycket missnöjd över ett lopp än över två... Haninge BK

Ja... vad ska man säga... "Det är bara regn hos mig." (Oruplåt). Idag på Haninge BK, regn både bokstavligt och bildligt talat. Allt blev blött, bittert och surt.
    När jag åkte därifrån funderade jag om det var den tredje eller fjärde gången som jag åker ifrån detta ställe och tänker: "Ja, den tävlingen kunde man likväl varit utan..." Det är nåt med mig och stackars Haninge BK, tror jag. ;) 

Agilityklassen såg ut så här... Håll i er nu.

 .. och där försvann han ut i periferin till vänster.... Svosch bara.

 Av nån märklig anledning *harkl* så slutade Ulrika att filma efter typ... halva loppet. Eller var det efter en tredjedels lopp? Eh? Lopp och lopp? En definitionsfråga.. *suck*

Fast man får väl vara glad att han i alla fall rusade upp på gungan utan den allra minsta tvekan. Gungan som han ju förut tyckte var livsfarlig och skydde som elden. Ja, inte såg han rädd ut nu när han flög av den. Ska ändå bli intressant och se hur han reagerar nästa gång han ska forcera en gunga.

Så här lång är han, min Pingu.

 Bilden som är från i torsdags, på Märsta Sigtuna BK, så var han med sin matte. Det var han sannerligen inte igår - och det var han sannerligen inte idag.


Inför hoppklassloppet så testade jag att stå i det där luktspännande hörnet som han smet till i det första loppet.
    Tränade lätta saker (sitt, ligg, ögonkontakt) med belöning att få nosa nästan så mycket man ville. Min naiva tanke var att han skulle få nosa av stället samtidigt som man inpräntar "Gör som jag säger, så får du sen"-filosofin, typ.
    Jodå, han fixade så fint att sitta, ligga och ha ögonkontakt och invänta mitt "Varsågod", men sen så var han pyttsväck i skallen. Fick draaaa tillbaka. Testade flera gånger, men samma sak. Jag gav upp och gick därifrån... Nä, Pingu drog iväg med mig... typ.

Före och även efteråt så har jag förstås flertal gånger förbjudit honom att nosa, men... Nä! Han lägger knappt märke till mig. Det är med milt våld jag får loss honom från luktfläckarna. Så det är väl ett misslyckande i uppfostran. *suck*

Borta vid uppvärmningsstället så försökte jag - förgäves - med splitterny leksak (dragkampsboll, vinst på WBK för nån vecka sen, aldrig tidigare använd) samt korvbitar från Anneli. *skakar uppgivet på huvudet* Nä, han kollar in leksak/korvbitar lite lamt, sen är han borta igen. Och jag försökte verkligen vara envis med leksaken; lattjade/hetsade uppe i luften samt drog den nere på marken bortåt, ringlande för att få igång en jaktlek. Näe!
    Regnet strilade även lika obönhörligt som Pingu-nosen nosade. "Nä, det är inget kul.", konstaterade jag samt förstod att chansen att jycken - helt plötsligt - skulle bli sugen på agility var minimal. Så jag gick fram till inroparen och strök oss. :( 

Kändes mycket synd. Synd på nåt som skulle kunnat bli roligt. Synd på en bana som verkade kul. Skulle verkligen velat köra den. Den hade några fina utmaningar som jag var nyfiken på om vi skulle klara av. Men nä! Det blev inget alls.

Jag tror minsann att Pingu blev lite snopen när han blev beordrad att skutta in i bilen efter uppvärmningsproceduren (nja, försök till uppvärmingsprocedur är nog en bättre beskrivning) istället för att bli fri och få rusa iväg som han själv ville... Tji, fick han!

    "Det är ändå bättre att vara missnöjd över ett lopp än att vara missnöjd över två.", konstaterade mina tävlingskompisar och jag när jag släntrade tillbaka till tältet till mina först förvånade kamrater varför jag kom lugnt gående så där utan jycke utan ha startat som jag ju borde ha gjort.

Innan jag åkte hem, så gick jag in i klubbstugan för att köpa en tröstekanelbulle som jag sen åt upp i bilen till resten av den varma chokladen som jag hade kvar. Det var allt tur att inte kanelbullarna var slut. För då!!! *suck, suck, suck*

På väg hemåt. (gammal bild)

Nä, nya tag. Känns dock som man åter igen har hamnat tillbaka till förra årets nederlag. Så där bara.
    Men det är ju inte så konstigt. Dels så har vi inte hunnit/orkat/kunnat (välj själva) träna nåt mellan de senaste tävlingarna; man får den hund man förtjänar. Dels så om det nu är löpelisor (troligt) han trånar efter (han till och med gnydde trängtande lite då och då), så har det ju på de senaste tävlingarna varit typ samma ekipage som ställt upp. Hm? Så eventuella löpelisor är väl/kommer väl snart vara i höglöp...  Undrar hur det kommer gå på nästa helgs tävlingar?

Tja... Om jag nu inte är duktig nog att någonsin få jycken att fatta grejen, så får man väl sluta tävla då. Det är inte mer med det. Jag menar, vi kan nästan ha lika kul och köra agility hemma på brukshundklubben, helt själva utan en massa extra superstörningar. Det är svårt nog ändå, liksom.
    Fast å andra sidan så är det ju jäkla synd - för jycken är så duktig när han är tillräckligt motiverad.

Haha! *skrattar bittert åt mig själv* För att toppa motgångarna, så när jag efter att ha hämtat Linus hos brorsan glider in till McDonalds.... Öh? Vadå stängt?!!! Jag som hade bestämt McDonaldsbesöket flera dagar i förväg. Vad jag hade längtat! Så är det stängt!! *suck*
    Desperat funderar jag vad jag ska göra. Bestämmer att jag vill verkligen ha min hamburgare. Åker till Hägernäs (som jag ju typ nyss åkte förbi *suck*). Svänger av motorleden och åker lite trevande mot McDonaldsresturangen som jag aldrig varit hos tidigare. Men... var är infarten? Självklart lyckas jag missa infarten - och hamnar ute på motorleden - igen!! *suckar djupt i regnvädret*

Svänger av vid nästa avfart, kör runt tillbaka till motorleden och gör ett nytt försök... Till slut (efter om och men och massor med kö) lyckas jag få mitt McDonaldsmeal. Om jag är envis? Nja, kanske. Ibland så.


Ja, ja... Jag har i alla fall idag lärt mig att regn bekommer inte Pingu.

Idag är jag - inte (!) - glad i min pojkslyngelbyrackahundkräkdumhund :( SBK:s Sthlmavd.

Bu!

Resultatlista från förra tävlingen i torsdags.

 Ja, idag kan jag inte skryta med några fina placeringar inte. 

Nä, hundkräket ville "för mycket" idag; han ville - både - "publikmingla" och skutta agility samtidigt. Det är ingen bra kombination. Kan trösta mig med att det var flera hundar som var ute och spejade runt idag.

Det blev inga actionbilder, inga filmsnuttar. Men jag kan bjuda på bilder på Annelis nya fina tält!! :) Ni minns väl att jag råkade ta sönder hennes tält för nån vecka sen. "Äntligen får jag en anledning att köpa nytt!", utbrast hon - som tur var. *skäms lite fortfarande* Det nya tältet är rackarns snyggt. Och så kommer jag hålla mig på behörigt avstånd i fortsättningen när det är dags att montera ned det. :)

Själva tältet kanske inte syns så mycket på bilden, men så här såg det ut inuti under tävlingsdagen. Det är hundburar, hundar och pryttlar i långa banor.

Förresten så blev jag idag lite småsur även på Spirre. "Gnälla, gnälla! Ge mig godis! Nu!!!", pep han typ hela tiden. Mmmm. Så blir det när vissa är generösa och håller på och bjuder på godis i parti och minut. "Vadå? På förra tävlingen fick jag ju massor av - vissa -snälla människor!", protesterade Spirou.

"Mutter, mutter! Det var bättre förr!!", surar Spirre för sig själv.

 "Hörru! Skulle inte det här blogginlägget handla om dum-Pingu? Äh, släng hit en godis, va!!"

  Den här tjejen (?) tyckte Pingu att man skulle hälsa på mitt i hans lopp. Eh? Jag tror att det var den hunden i alla fall. Jag uppmärksammade bara nåt ljusbrunt och vitt som blev burdust antastat av en viss svart-vit slyngelkräk. Jag var liksom mest koncentrerad på Pingu, liksom; att få honom att komma tillbaka till mig.

Så vi summerar dagen med tre disk. Han tjuvstartade (väl?) i första loppet, hoppklass... Äh, jag minns inte. Jag minns mest att han var ute på vift hela tiden. Loppet finns i Annelis mobil.. ? Eller var det det andra loppet? Agilityklassloppet..? Jo, det var det nog. Jag kollade filmen efteråt, och då såg det faktiskt bättre ut än jag mindes det. Alltså det kändes värre än vad det egentligen var. Eh? Nån som fattar? Om nån vill se det, så får ni leta rätt på Anneli... eller det räcker med hennes mobil. ;) 

Det tredje och sista agilityklassloppet, så hejdade jag honom när han tjuvstartade (diskade oss självmant, alltså).

    Exakt på sekunden.. Nej, sekunden efter så mindes jag varför jag inte brukar hejda och göra om när byrackan tjuvstartar... Jo! Det blir då typ etter värre. Jag menar, man har ju typ äntligen fått igång hundskrället från startpunktens luktparadis, och då sätter man dit honom igen - helt frivilligt. Hur dum får man va, liksom?!! Jag menar, om jycken då inte - åter igen - blir som fastklistrad så kutar byrackeslyngelpojkvaskern åstad och försöker sätta igång lite rajtantajtan-mingel med de stackars jyckar som råkar stå närmast och väntar på att få starta. *suck* Nä! Jycken får helt enkelt inte tjuvstarta!! Allt - och då menar jag allt bara måste funka på första försöket. Det får inte bli nåt strul överhuvudtaget!! Nånstans!! I alla fall inte om Pingu-pojken är på publikmingelhumör.

Spirou drömmer om berg av godis.

I morrn är det Haninge BK... Kommer det bli revansch eller kommer jag stanna hemma? Alltså.. på grund av regn.