Jag tar tillbaka allt! Jag tar tillbaka PRECIS allting!! :)

Öh? Varför sitter vår Pingu där med en prisrosettslips runt halsen?

 Det förra blogginlägget avslutades ju med en cliffhanger, men innan jag avslöjar den så bara måste (?) jag få ur mig lite mer av min hatkärlek till rallytävlandet som jag glömde nämna förra gången, och det är det här lite komiska med löptiksförfarandet.

 Löptiksägarna får lite i lönndom (alltså, vi hanhundsägarna får inget veta) anvisad en plats där de ska uppehålla sig under tävlingsdagen, men hur ska de komma fram till själva planen eller till den speciella löptiksuppvärmningsplatsen utan att på vägen dit besudla marken med deras smutsiga tassar? *mycket ironisk*

Jag förstår inte riktigt hur det går till. Bär man hunden? Men hur går det till om man råkar ha en berner sennen eller nåt annat gigantiskt?
    Tja, det är mycket en hanhundsägare inte begriper. Så jag går var jag vill, och jag hamnar ofta där jag anar är löptikarnas område, men jag vet inte säkert - eftersom det är löptikarnas stora hemlighet. 😏😊

   Jo, jag ser väl på min snofsande hanhunds beteende, men hans löptiksintresse kan likväl vara efter en löptik som gått där kvällen innan eller har ägaren inte ännu märkt att deras tik är i löp eller så trotsar de uppmaningen att hålla sig på mattan/anvisad plats.

Hur som så tycker jag det lite komiskt lustigt.

Bilderna här ovan är från rallyträning på fredagskvällen innan förra helgens begivenheter. Vi blev precis klara innan störtregnet föll över våra huvuden.

Minns förresten en tävling för några år sedan, där jag och Pingu äntrade tävlingsområdet för att göra oss en lägerplats, och ser ett ledigt ställe. När jag passerar en annans lägerplats vid det tomma området, så hejar vi på varandra, och löptiksägaren (!) upplyser mig vänligt att det här är området där löptikarna uppehåller sig. "Jaha!", svarar jag lite överraskat, "Äh, det är lika bra att han (Pingu) får lära sig. All träning är bra träning, typ. Även om det nu råkar bli på en (officiell) tävling.", och så satte jag mig på ett litet lagom behörigt avstånd från tiken.
"Åh, vad trevligt!", svarade löptiksägaren, "Jag har nämligen känt mig lite ensam här för för mig själv." Vi samtalade sen under hela tävlingsdagen, och jag passade på att träna lite "antilöptik" runt om henne.

 

Lördag 25:e augusti. Hundens dag i Waxholm

Vårt läger på "Lägret" i Vaxholm. *fniss* (platsen där det hela utspelade sig kallas för Lägret)

Både Pingu och Zafir ställde upp i rasparaden som invigde dagens begivenheter. Två tokdragiga ESS tog sig runt uppvisningsringen. *harkl*

  Sedan var Pingu med på agilityuppvisningen. Hans bidrag där blev lite så där. Mitt i alltihopa smet han iväg bort mot en liten dvärgpudel som stod i publiken på andra sidan av den fårstängselinhägnade planen. "Inte flirta med tjejerna nu!!", hojtade jag till honom och han kom lydigt (!) tillbaka och skuttade de sista hindren. Publiken skrattade lite åt oss. 😊

💗

Lite senare på dagen var det dags för freestyleuppvisning! 😊😊
   Vi körde vår invanda gamla program. Varför förnya sig? Never change a.... eh? Äh!

När jag gick in på planen med Pingu så tänkte jag att jag är inte riktigt klok. Jag skulle ju tränat det här ordentligt, men när jag tackade ja till det hela så var det ju så himla långt fram till själva uppvisningsdagen, och... så där - plötsligt - så var dagen... imorrn!! Typ.
   Kvällen innan, vid ovan nämnda rallyträning, så körde jag igenom programmet med mobilmusiken i handen. Det är inte lätt att visa med mobil i handen, så det gick så där.
   På morgonen, innan vi åkte till Hundens dag i Vaxholm, så testade jag om Pingu verkligen vill sitta på stolen som är med i freestyleprogrammet. Han kan ju vara lite skrajsen för saker som rör på sig. Men det gick bra.

Strax innan vi skulle köra, så kom freestyleproffset som skulle köra efter mig fram och frågade hur långt mitt program var, så hon visste hur lång tid hon hade på sig att värma upp. "Eh..? Två minuter!", svarade jag lite smått överraskat, men också lite proffsigt samt lite starstrucked. 😎

Så här gick själva uppvisningen...

Pingu var väldigt trög i början, men sen tände han till. Han tände så pass mycket så han fick feeling, och gick ad lib (!) och körde plötsligt ett rulla under mina fötter så jag höll på stå på näsan.

Bilderna här ovanför, foto: Kerstin Anderberg.

Lite senare på dagen så råkade fresstyleproffset med sällskap passera oss när vi roade oss med tipsrundan, och jag hälsnickar vänligt. Sen kommer freestyleproffskompisen fram och berömmer mitt och Pingus program. Jag blev jätteglad!! 😊😊 "Åh, tack! Jag säger detsamma!", svarade jag och nickade mot freestyleproffset.

Nedan ett bildsvep från dagens uppvisningar med massor av duktiga jyckar...

Nose work.

Rallylydnad

Agilityuppvisning.

Prova-på-agility. Det arrangerades förstås även prova-på-rally etc.

Sök.

Lydnad, inkallning med ställande.

Lydnad igen, rutan.

En olydig hund mitt i folkvimlet. 😉

Freestyle med två jyckar, som heter nån förkortning som jag just nu har glömt bort... TtM, nånting, kanske?

Svansviftartävling!! 😊😊

Stilstudie på Lukas med matte Helena...

"Men.. hur länge ska man behöva hålla på egentligen? När ska de andra ge upp, liksom?", funderar Helena medan Lukas viftar på så hela rumpan svajar...
Och jag kan säga att det var många av deltagarna som "fuskade", men domarna hade svårt att hinna se när en del svansar "tog en paus", om man säger så. Lukas svans däremot svängde oavbrutet hela tiden.

Nu är det inte så många kvar längre...  Och så höjdes ribban för att kunna utse en vinnare: Mattarna och hussarna beordrades att stå helt stilla... Och vinnaren i årets Svansviftartävling blev... *trumvirvel*

Jaaaaa! Lukas och Helena!! Grattis!! 😊

Slutligen var det "Konster och trix"-uppvisning. Alla deltagare som stolt och glatt visade upp sina hundar fick pris.

Men vad är det för en söt vovve som ligger och snarkar därborta? 💗

"Jag snarkade inte alls! Vilade ögonen lite bara..", protesterar Pingen. Av alla fina, vackra, duktiga och söta hundar där på Hundens dag i Vaxholm, så är ändå mina hundar allra sötast. Så det så! 😊

Okej, då! Det här gänget kommer väl på andra plats, då! 😊

Låt mig få presentera Shiloh, Zia, Sharon och Sheena.

Söndag, 26:e augusti. Agilitytävling på Norsborgs LKK

Det här var första gången jag var på detta ställe. Fina planer, nära till klubbstugan - med riktiga vattenklosetter (!) - och vackert väder där de mörka samt dovt hotande åsk-och ovädersregntunga molnen bara svävade förbi över kilometersvida slätterna mot fjärran ställen att ovädra på. 😊😊

Vi har det bra i vårt (Annelis) tält.

När vi nu i alla fall var på en hundklubb på bortaplan, så passade jag givetvis på att träna lite torr-rally med Zafir. Det gick väldans trögt att få upp koncentrationen först, men sen så tog "minipipormens" lockelser över alla dofter och synintryck.

 

Jo, det är nu cliffhangern tar slut...

   Jag har ju muttrat att jag vill tillbaka till klass 1. Trivs inte i klass 2. Har väl haft otur att alltför ofta stöta på banor där jag inte hittar flytet. Det har känts bara bökigt, knaggligt och skvätt omöjligt...

Men i söndags.. Alla tre loppen kändes bra i flytiga och trevliga samt lagom utmanande banor... och i det sista loppet - som faktiskt också blev filmat (!) - så klämde Pingu och jag till med att nolla (alltså felfritt) och till och med knipa åt oss vår allra första (och sista? 😉) pinne i tvåan!!! Pingu kom på andra plats!! Vad kul!! 😊😊

   Jag fnissade dock åt vinnarens och Pingus tider. Hihi! Vinnaren var cirka 16 sekunder snabbare än Pingu, och det är i agilitytid räknat cirka två århundranden. 😏 Men vadå? Vi slog ett halvt dussin border collies och lite andra dödliga jyckar, vilket är helt otroligt!! 😀

 Här kommer bildbeviset...

 

Hoppklass B.

Han tjuvstartar, och det blev lite svajigt i början, men sen...

Det jag faktiskt är mest förvånad över är att Pingu fixar raksträckan ungefär i mitten av banan, fast jag är typ nästan två hinder efter - jag bara gastade "Fram! Fram! Över! Slalom!" och hoppades - och jycken flyyyger över långhoppet och han fixar slalomet galant (jag fegsejfar de sista portarna). Han lyssnade och var med mig! Yes! Yes! Yes!!

Pingen kom även i mål i det första hoppklassloppet. Det blev en blygsam 14:e placering av 23 startande, men vadå? (igen) Han kom i mål! 😊 Och framför allt han skötte sig och höll sig på banan hela tiden.

Det första loppet för dagen, agilityloppet, diskade vi oss; missförstånd vid dold tunnelingång, men annars ett hyfsat bra lopp.

Nu känns allt bra igen. Nu är vi back on agilitytrack! 😊

Pingen på prispallen!

Och jag lovar.. Jag ska inte deppa ihop så där igen. Motgångar och formsvackor hör tävlandet till, liksom. Jag ska komma ihåg det när dom dyker upp igen, för det lär dom göra.

Sista deltävlingen i Norrortscupen på DTBK

 Och i onsdags, på Norrortscupen, så diskade vi oss i båda loppen, men det var bra disklopp, med flyt, men med lite missförstånd oss emellan, bland annat där jycken ska ta den bortre tunnelingången - och jag ropar "UT - igenom!!" och visar med hela motsatta armen, men nä! "Titta, här är ju en närmare tunnelingång - bakom matte! Den tar jag!!", svischade Pingu in i fel ingång
   Men jag är glad över loppen, framför allt att jag fixade Pingus tjuvstartarfasoner (som har dykt upp igen). Duktig matte!!

 Och åter igen så passar man på att träna rally med Zafir 💗 när man ändå är på en bortaplan. Det gick riktigt bra... till slut. 😉😊

Det finns mycket att titta på när man är på ett tävlingsområde.

Mattes bästa agilitystjärna. 💖

Som ni kanske märker på bildkvalitéerna så var Norrortscupen en kvällstävling.

Vad i helvete har dom för sig inne i bank.. nej, sekretariatstältet efter tävlingen är slut? Ni som inte är allmänbildade så får jag välan förklara... Äh, klicka här på länken så fattar ni: Hasse & Tage m fl.

Och slutligen...

Låt mig stolt få presentera cupvinnarna i Norrortscupen...

Eva med ett gäng pappisar (XS), Anita med ett par vovvar (M), Rosie här utan hund (L) och så Gösta*.. Nej, jag menar Tomas med Gibson (XL). (cupvinnaren i S var inte längre på plats) Stort GRATTIS till er allihopa!! Sträck på er, vetja!! 😊😊

 * Inside joke. 😎😊

 

Torsdag, 30:e augusti, alltså igår. Kurs för Maria Alexandersson

På torsdagseftermiddagen så bar det hastigt iväg direkt från jobbet mot kurs hemma på brukshundklubben.
   En klurig bana med flera "tahinderfrånandrahålletklurigheter" - men med flyt 😉 - fick vi tampas med. Och det gick över all förväntan. Maria är duktig på att berömma och peppa så man nästan tror på det. 😉😊

Huvudsaken är dock att Pingu tror på det. 😏😊😊