Kärran tycker till. Ett riktigt gnällinlägg med bilder från nyss och nyligen

Nu tänker jag så där lite lurigt blanda in en massa tyckeriande mellan de annars så försynt tillrättalagda bilderna. Hehe! Först ser ni en bild på en söt hund, och sen kommer text med åsikter... som kanske inte alls delas med dig, du anonyme läsare. Så riktigt lömskt av mig. Hehe!
    Ni som inte vill läsa en massa gnäll - läs bara den blå texten. Haha! Det här blev liksom två olika blogginlägg i ett. 

Ånej! Inte nu igen!!

Bild från finaldeltävlingen i Sommarcupen (1:a aug), där Pingu var så kär. Så det blev en mycket bra träningstävling. Ja, allt kommer ifatt en, även sånt som att det var länge sen vi tränade just "antilöptik". Träning är färskvara. Och ja, det var dagar efter Sommarcupen, och sen veckan senare Norrortscupen, som jag - åter - började tvivla på mig själv och mina envisa träningsförsök att få pojkvaskern att för en stund ignorera sitt flickintresse.

Med ojämna mellanrum så ploppar det upp Fb-trådar om löptikars vara eller icke vara på tävlingar. Det kanske blir lite tjatigt i längden - eftersom man har liksom hört det förut - och nu så fortsätter även jag här. Tjatigt värre, liksom.
   Fast det är inte så konstigt att dessa löptikstrådar dyker upp lite då och då, eftersom det ju kommer nya tävlande vartefter - vilket ju är väldigt bra och kul.
   Det tråkiga är dock att de nya tävlande inte (tydligen) är förberedda på att löptikar förekommer/kan förekomma på tävling. Det blir som en chock för dom... eller nåt. Med andra ord så bör instruktörer på kurser bli ännu bättre på att berätta om löptikars deltagande och hur man, framför allt som hanhundsägare, kan träna denna störning.

Haha! Kom att tänka på att jag lite då och då får frågan om jag ska avla på Pingu, och/eller får tipset att kastrera honom.
    Det är alltid lika roligt att se minen när jag svarar att jag inte har några som helst tankar att låta honom gå till avel. De blir helt tysta, och man riktigt ser hur det tänks och funderas i huvudet på dom. "Men... varför..?", funderar de tyst undrande för sig själva.
   Jag tror nog att för de allra flesta är det mer eller mindre en självklarhet att kastrera sin hund. Allra helst om träningen inte riktigt går så bra som de önskar.

För mig personligen tar det emot att operera en fullt frisk hund, både ekonomiskt och med tanke på risktagandet (man vet vad man har, men vet inte vad man får...  om man får nåt kvar överhuvudtaget 💀👀) och även ideologiskt, typ.

Det är inte alltid för mitt eget bästa, men precis som med colan så gillar jag bäst the real thing.

    Det är förstås skillnad om jycken är sjuk eller mår dåligt. Då har man liksom inte något val. Likaså om hunden används i vardagens arbetssysslor, likt ett "verktyg" för att jobbet ska kunna genomföras. Det är skillnad på hund och hund... typ.

Bild tagen 7:e augusti...

Sen kväll på brukshundklubben där man hann med ett tjugominuters agilityträningspass innan klockan blev för mycket. Måste ju tänka på grannarna; det är inte alla som uppskattar Pingus ystra glädjeskall medan han forcerar hindren. Vikten la jag på att få Pingu-grabben att inte nosa vid starthindrets luktparadis. I och med jag nu inte har nån löptik i träningsväskan, så blev det ett subtitut; jag hällde ut en 6-7 godbitar vid startpunkten när Pingu inte såg. Pingu måste förstå skillnaden på kommandona "Kör!" och "Varsågod!". Den skillnaden gäller överallt - även vid ett agilityhinder (funkar alltså bra hemma).

   Om jag skulle vara tvungen att kastrera min fullt friska hund för att lyckas med min träning, så skulle jag känna mig ganska misslyckad som hundtränare; att jag måste ta till typ ett quick fix/en genväg för att få till det.
   Men det är jag, det! Hur andra gör bryr jag mig inte om det minsta (så länge hunden inte far illa). Det är deras beslut och tankar.

Nån dag senare, eller kväll rättare sagt, så var jag vid brukshundklubben i alla fall liite tidigare. Min tanke var att fortsätta indoktrineringen av liten Pingu och "Varsågod!" vs "Kör!" vid starthindret.

  Men... när jag kom dit till agilityplanen så var det så stökigt, så jag började att städa bland hindren. Sen när jag var ganska nöjd, så började jag fixa till nån liten bana/hinderkombination.
Precis när jag satte ned det sista hindret, så dyker en glad klubbkompis upp som också vill träna, och vi samsas självklart om planen.
    Fast... nu ville jag inte köra Pingu, i och med smitningsrisk till hennes söta tikar, som jag inte riktigt känner. Så Zafir fick börja träningen istället, vilket var välbehövligt samt även Pinguträningslistigt (för att han ska bli mer taggad när han sen fick köra). "Nä, matte! Det är jättesvårt att koncentrera sig när det är andra hundar därborta!", visade en föga hoppintresserad Zaf. Men envisast vinner! 😉

  Sen när jag laddade upp tillräckligt mod att köra Pingu, så gick det så bra så. Så det så! Ingen smitar-Pingu - för matten var beredd och förekom innan. Vi hann precis med det vi skulle göra innan det nu snart berömda klockslaget 22.00 var slagen. (bilden är från en annan dag)

Just nu är jag - och därmed Pingu - i en jobbig formsvacka att tya med att ignorera go´lukter runtom. Ja, det är helt klart att tränng är en färskvara. Så just nu är man tillbaka till den jobbiga uppförsbacken, men det är på´t igen!! *pustar*

Det är lite smålustigt att i vissa hundsporter, ex. utställning, så får (läs: blir diskad) man inte delta om hunden är manipulerad/opererad, vilket är fullkomligt förståeligt, eftersom det hela går ut på vilken hund som man bör avla på.
   Men i andra hundsporter så uppmanas man - mer eller mindre - att manipulera/operera jycken för att kunna delta. 😏

Vi alla (de flesta) vill att även löptikar ska få delta på tävling, och nu tänker jag framför allt på agilitysporten. Då måste vi alla även stå för konsekvenserna. Alla visar hänsyn (vilket kan betyda att du själv måste försaka saker), ha överseende med att det kan ta längre tid vid starten för hunden fastnar i luktfläck etc.

Bilder från 11:e augusti...

Här hemma är det för tillfället nåt som doftar så himmelskt gott utanför på vägarna. Så hundarna (läs: Pingu) behöver lite annan tankeverksamhet utomhus. Här tränar Zafir samarbete (hämta prylar till matte) medan Pingu bokstavligt sitter på "avbytarbänken".

Och så spelarbyte. Zafir på "avbytarstolen" medan Pingu fick jobba lite genom att samarbeta med sin matte.

Det hela avslutades med sitt i grupp med godisregn över deras söta huvuden som störning. Sen blev det ligg-kommando, vilket Zafir tyckte var väldans jobbigt med en godbit liggande precis framför nosen. Det jobbiga var dock mest att storebrorsan var så nära. Zafir är nämligen lite resursvaktig av sig, men det ska gå ändå anser denna envisa matte (lita på mig, Zaffegrabben) - och det gjorde det! Därefter blev det "sitt upp", sen "Zafir, varsågod!" följt av "Pingu, varsågod!". Duktiga vovvar! 😊

När vi i alla fall är inne på hundträningmetoder...

  Har i skrivande stund semester (det var alltså då det, min komm ett antal dagar efter), och alltför ofta slöar jag i TV-soffan och zappar slött runt... och hamnade mitt i ett Herr Milan-program. Det var länge sen sist, men jag hade sett avsnittet förut... mådde direkt illa - och zappade vidare. Tål inte längre se eländet. Jag tänker då inte enbart på hundar som far illa, som gör allt de kan för att försöka kommunicera med människorna, utan även alla faktafel som spottas ur munnen på ´han.

Det mest tråkiga - eller inte - är att en hel del saker som Mr Milan säger är helt rätt, vilket krånglar till det. Det vore ju sååå mycket enklare om allt han säger är fel. Ja, världen är inte bara svart eller vit utan färgrann, och då inkluderar jag olika nyanser av en massa grått.

Nån dag senare, då jag åter slöade och zappade runt med TV-fjärrkontrollen, så stötte jag på Milanaren igen. Hihi! Det var det avsnittet då han besöker en brukshundklubb (eller liknande), och det blev lite smått komiskt när brukshundklubbsinstruktören gör typ precis tvärtom (förekommer, bjuder ofta på godis-/lekbelöningar) än C. Milan brukar göra. Det var kul (och intressant) att höra "Hundviskar´ns" kommentarer till sina egna medhavda klienter när han förklarade vad proffsinstruktören pysslade med och varför. *fniss*

Jo, apropå kastrering...
   Kommer ihåg det där gamla avsnittet med hundägaren av två småhundar av hankön som ofta slogs med varandra. Minns Herr Milans chockade min när han fick höra att de två jyckarna inte var kastrerade. "Va?!! Är de inte kastrerade? Det går inte ha två okastrerade hanhundar ihop i samma familj!!", förklarade han myndigt.
   Om jag minns rätt så hade jag då på den tiden fem (5) okastrerade hanhundar. Minns att jag då vände mig till dom, där de låg, en del harmoniskt tätt intill varandra och en del utspridda för sig själva i rummet, och sa högt: "Hörrni, det här går inte! Måste kasterara er hela bunten för ni slåss ju hela tiden." I och med att de alla fem förstod att jag skojade med dom, så brydde de sig inte ett dugg, utan bara slumrade vidare.

Bilder från 10:e augusti...

Zafir på rallyträning.

Pingu provkörde en klass 3-bana som så behändigt stod kvar efter att klubbkompisar hade tränat på den.

Zafir på rallyträning där Pingu också var med. Enligt mig själv blev vi godkända alla tre. 😉

Störningar av söta fyrbenta flickor, ja tvåbenta också 😉 och 8:ans frestelse klarades av galant (till slut), och matte var noga med att ta om och få till det rätt när det gick åt skogen. Man ska passa på när det är banträning. 😊 
Tack Inger och Marianne för bra träning!!


Därefter agilityträning bara med Pingu. Sen en liten promenad i fårhagen där matte var en riktigt jobbig pain in the ass enligt byrackorna.

Sen en sväng till jobbet följt av besök på ICA där båda hundarna knappt gav mig nån notis när jag kom tillbaka med fylld matkasse.

Bild från förra söndagen den 12:e augusti...

Nån som vill köpa? Nej, inte tältet! Nej, inte 3-liters dunken! Hunden i buren! Lägsta budet får ´han.

   Skämt åsido... Första loppet (av fyra) var jag inte närvarande (för tidigt på morgonen). Andra och tredje loppet med hund som inte vill skutta agility (hans huvud var proppfullt av 💘) och banor som varken jag eller Pingu är duktiga nog att bemästra att hitta flyt i. Det fjärde loppets banvandring hade jag full sjå att tysta mina "Vill tillbaks till kl 1"-tankar. Ösregn precis innan vi skulle in. Då fick jag nog! Strök oss. Mitt bästra drag den tävlingsdagen, typ.

Grattis till Anneli o Zack som kom 2:a i två lopp och femma i det sista. 😊

 

Bild från 7:e augusti...

En utslagen och ormbiten (bildligt talat 😉) hund. 😊😊😊 Zafirs piporm måtte vara hans allra käresta ägodel 💗 😊

 

Skrämselpropaganda. Rädslor rules!

Det är inget snack om saken att skrämsel fungerar. Och det är egentligen inte så konstigt. Om vi, den primitiva människan samt alla djur, inte kunde känna rädsla, så hade vi inte ha existerat; arten hade dött ut. Det är ju livsviktigt att kunna förstå att nåt är farligt, och därmed fly därifrån.

Problem uppstår dock om vi, den moderna människan, som ju har ett visst sunt förnuft, inte ifrågasätter och måhända avslöjar faran som ren och skär lögn eller lurendrejeri.

Sånt är just nu i år väldigt relevant när det är valår och vissa partier nyttjar flitigt just denna skrämselpropaganda istället för att berätta sanning.

Likaså nu när det är/har varit så hiskeligt varmt, så ploppar fakta upp i uppmaningar där faktan har blivit svårt förvrängd. Jag menar, istället för att skriva vad som kan hända, så skrivs det att det kommer att hända.
    Olika hundar är faktiskt olika värmekänsliga; en del hundar klarar värmen alldeles utmärkt, och att pälsen skyddar istället för tvärtom. Nej, asfalten är just nu och här inte alls brännhet; jag har själv känt efter., för att ta ett exempel.

Ett sunt förnuft; iaktta hunden och handla därefter, tack

Mera bilder från 11:e augusti...

(bilderna är alltså inte i  kontinuerlig ordning, utan det hoppas hit och dit)

Den blekgröna pipormen fick följa med på agiltiyträning tillsammans med Zafir.😊

Yes! Yes! Yes! På det tredje träningspasset med Pingu så satt den på första försöket. Hällde åter igen ut godbitar vid starten precis framför Pingus startpunkt. Jag kör en helt vanlig startrutin, ställer mig vid andra hindret och säger "Kör!".... och Pingu reser sig upp... glor på mig... funderar i två sekunder.... sen skuttar han hindren. Med andra ord ignorerar totalt godbitarna vid hans framtassar som han mycket väl visste att de låg där.

Nu känns det liiiite bättre inför morgondagens agilitytävling (Hmpf! Min komm ett antal dagar senare, se ovan). Jag har haft/har fortfarande tvivel.
Zafir blev överlycklig när hans piporm fick följa med i bilen till brukshundklubben. 😊 När den sen fick följa med ned till banan blev han ÄNNU mer överlycklig! 😀

Vi började liksom om från början. Använde pipormen som extrern belöning (Tack Rosie för tipset) och det blev mer fart under tassarna samt högre motivation att forcera hindren. Vi för se hur det här går...

Väntan på varsågod och rusa runt... Hehe! Men de fick de inte. Mohahaha!

Pingu följsam med kontakt när vi sen gick mot bilen = fjäsk, fjäsk, fjäsk från hans sida - inget nosande utan mattes tillstånd.

Två trötta hundar när vi sen efteråt tog en sväng ned till jobbet.

Jaha, då kommer vi in på att kvickt döma...

Man ser ett par cykla förbi med sin hund mitt på dagen, det vill säga i sommarvärmen, och lägger ut en notis i sociala medier. Genast blir paret idiotförklarade och anklagade för djurplågeri - trots att hunden glatt och kavat travar jämte cykeln.
   Man har alltså iakttagit ekipaget under knappa 20 sekunder medan de passerade. På den korta tiden så blev de omedelbart dömda.

Men vad vet vi om omständigheterna runt det hela? Ingenting. Vi vet inte hur långt de har eller kommer att cykla. Vi vet ingenting om hundens kondition eller hälsotillstånd. Vi vet inte i vilken hastighet de har färdats eller kommer att göra. Har de promenerat och lett cyklarna eller spurtat på? Vi vet ingenting - men hängas ut och dömas skall dom!! *suck*

Visst är det jättebra att folk bryr sig - för det finns dumskallar därute som inte har förstånd att sköta om sin hund -  men... tänk till innan ni (över-)reagerar. 

På arbetsdagar passerar jag ofta förbi en restaurang med uteservering till och från jobbet. När vi går förbi där så har jag alltid hundarna i kort koppel för att vara säker på att förhindra eventuella markeringsförsök på staketstolparna intill borden. Jag slår vad om att det finns folk som ser mig, och som tänker: "Stackars hundar! De får aldrig gå med slakt hängande koppel och nosa runt."

Även hundar kan vara alltför kvicka att döma... När brorsan började att gå ut med Pingu, så ville han inte alls följa med. Pingu typ gömde sig darrande i sin korg under skrivbordet. Det var för tre år sen det! Nu kan han knappt bärga sig. "Men husse! Jobba färdigt nångång då, så vi kan gå ut!!", suckar han djupt.

Och så har vi förstås dom som inte gillar hundar... 

För en tid sen kunde man läsa på en grannsamverkangemenskapFb-sida nära mig om en lösspringande hund som förvillat sig (?) till villaföreningens badplats. Det var väl varmt, den ville väl svalka av sig. Hunden, som beskrevs som en glad och lekfull valp, togs till fånga och letadet efter ägaren påbörjades. Ägaren hittades ganska snart (som tydligen inte var vid badplatsen).

I Fb-tråden råkades nämnas att denna hund/valp hade brutalt lekt med några leksaker som är placerade på badplatsen, och är till badgästernas förfogande. De är skänkta av en av de boende i villaföreningen, som också fortsätter att skänka gamla prylar som "blivit över", som ligger uppställda vid deras grindhål. Så jag kan tänka mig att dessa leksaker inte är inköpta speciellt för badet utan är "gammalt ärvegods", typ av ringa värde.

När det kungjordes på Fb-sidan att en hund härjade fritt på badplatsen kommenterade ett par av mina  grannar detta så här:

Kommentarskrivare 1:*En riktigt ful emoji-gubbe som svär* (alltså så ful så att den inte finns med i bloggers "emoji-kartotek").

Kommentarskrivare 2: "En lekfull valp som bet sönder barnens leksaker!"

Kommentarskrivare 1 igen:  "Då är det upp till ägarna att ersätta dom trasiga leksakerna med andra leksaker som dom flesta barnen på stranden leker med kan man tycka 🤨"


Det kom in ytterligare ett inlägg om hunden, som startades precis samtidigt som den här ovanför, där det även beskrevs hur hunden kom tillrätta, och även ett stort tack för hjälpen:

citat: "Hunden är tillbaka till sin ägare som hälsar och tackar för hjälp och engagemang. 💗"


Med andra ord: En av mina "kära" grannar värdesätter några skänkta och uttjänta gamla strandleksaker mer än ett husdjur, en levande familjemedlem - men också faktiskt helt juridiskt en vara, där - förutom affektionsvärdet - är säkerligen värderad till runt cirka tiotusen kronor om inte mer, och så bryr man sig mer om några gamla plastleksaker. Alltså, jag begriper inte!!
   Det jag inte heller begriper är att dennes sura kommentarer är skrivna flera timmar efter hunden har kommit tillrätta.

Visst okej, hundägaren brast i sin tillsyn, men... man kan ibland göra misstag - fast man är hundägare.

Detta påminner mig lite om när jag förr på jobbet, i ett inneköpcentrum, hastar mig ut därifrån genom innetorget med mina hundar (i den lokalen vi hade då fanns ingen bakdörr), så blev jag lite då och då stoppad av myndiga stämmor: "Man får inte ha hundar i centrum!!".
   Men hallå!! Det är helt uppenbart att jag är ju på väg ut härifrån! Alltså, precis det du vill att jag ska göra - och då hejdar du mig?!!" Duh!!

Jag vet inte heller hur många gånger man har blivit stoppad när man helt lugnt promenerar med sina hundar, och man får frågan: "Du plockar väl upp efter dom?" Eh? Vadan denna privata gallup? Nu var det i och för sig länge sen sist, men jag brukade ofta svara med en motfråga: "Betalar du för alla varor du tar med dig ut från ICA?" alternativt om min påhoppare sitter i en bil som enkom stannat för att fråga ut mig (ja, det har hänt): "Följer du alltid hastighetsbegränsningarna?"
   Haha! Minns att gubben i bilen tydligen blev kränkt och därmed tvärilsk, och utan att svara for han iväg med en rivstart. 😏😊

   Jo, jag, som hundägare, är less på att mer eller mindre ständigt vara ett legitimt villebråd som (tydligen) är helt egalt att stoppa och att bli hoppad på.

 Slutgnället...

Kan man lita på resultatlistor? Kan arrangörer, det vill säga människor av kött och blod, ibland göra fel? Undra om det finns en anledning varför det är två funktionärer - alltså människor - som helt separat av varandra plitar ned resultaten under tävlingens gång? Vi pratar nu agility.

Efter sista ekipaget har gått i mål kan det finnas olika resultatlistor: De riktiga och de ännu inte riktiga. 😉 Och så förstås de slutgiltiga som rapporteras till Gud... Nej, fel! Det ska stå SAgiK och SKK. Sorry, fel av mig. 😉

Men varför skriver jag om detta?
    Jo, det var en stackare till tävlande som kollade resultatlistan direkt efter loppet var klart och blev själaglad för sitt SM-pinne-lopp, men som sen visade sig inte alls vara ett pinnlopp; en annan - mer lycklig - tävlande hade smygit sig upp före i placeringen, vilket upptäcktes av den först lycklige tävlande när denne senare på kvällen fick infallet att åter studera resultaten. Då vid upptäckten att SM-pinnen hade flugit sin kos, blev hon "jävla ledsen, arg och besviken".

Jag förstår hennes besvikelse, men inte ilskan och ledsamheten. Strul och misstag och felaktigheter är sånt som kan hända, och nu efter en låååång diskussionstråd på sociala medier så förstår hon detta, och tycker att rätt ska vara rätt.

Det är nog fler som bör följa undertecknads motto: Inte tro på nåt förrän det är bevisat.

 I samma diskussionstråd dök en annan besviken och förbannad tävlande upp. Tidtagningen hade strulat; det blev ingen tid tagen. Då blev det omlopp. Ja, vad ska man annars göra?
   Men tyvärr så blev omloppet inte lika bra som det första felfria loppet (varken hinder- eller tidsfel), så hennes klassvinst flög iväg till intet.

Visst, jag förstår besvikelsen, men mänskliga och tekniska misstag kan hända. Det är därför omlopp finns med i reglerna; för att få det hela så rättvist som möjligt. Att påstå att "min hund riskerar inte tidsfel" funkar inte. Man kan inte bara höfta till en tid, liksom. Fakta måste vara det som rules.

Att bli sur och arg för att arrangöreren inte erbjuder att ge tillbaka startavgiften begriper jag inte alls. Hallå! Du har ju för sjutton fått två lopp för pengarna!! Alla andra fick bara ett!
   Och även om du nu skulle få startavgiften tillbaka... Vad hjälper det? Du får ju knappast vinsten och pinnen.

"Jag har skrivit till Sagik och kommer driva detta vidare så långt det går.", blev slutklämmen från den argsinta samt hämndlystna tävlanden.

Det här påminner mig lite om när kunder vill få rabatt på varor med argumentet: "Jag ska ge bort den här i present, och jag vill att den ska vara så fin, men det är en liten skada/smuts där (ofta knappt synbar), så jag vill få den billigare."

Eh..? Detta - knappt synbara - "felet" på varan försvinner inte bara för att du betalar ett lägre pris för den, så argumentet att det är en present funkar inte. Hihi! Och... vadå? Tycker du inte att presenttagarna är värda priset, eller? 😏😊

 

Jaha, så kom jag in på det här med det största tabuet som bara finns...

... att "gnälla" på en tävlingsarrangör. 😉
Så fort någon dristar sig att komma med förslag eller kanske till och med kritik så får de ofta genast tillbaka "Du ska bara veta hur jobbigt det är att arrangera tävling!!!! Man ska vara rädd om tävlingsarrangörer. Annars blir det inga tävlingar alls!!!! (alltid följt av en överdriven mängd av utropstecken)

Det finns också tävlingsarrangörer som beklagar sig över "dumma" och överdrivet krävande (?) tävlande som inget begriper. Just det här med efteranmälningar är ett hett ämne. "Står det INGA EFTERANMÄLNINGAR så är det så. Sluta fråga!! IDIOTER!!! Är ni inte LÄSKUNNIGA!!!!! (överdrivet antal utropstecken)"

Alltså, jag tycker man ska vara rädd om de tävlande också. Annars finns det inga tävlingar att arrangera...

Som sagt, jag jobbar i affär. Möter kunder dagligen. De allra flesta är mycket trevliga och vettiga, men... så finns det dom som man inte skulle beskriva som trevliga och vettiga. De har krav som är helt orimliga. De frågar saker som är helt omöjliga att svara på. De bli argsinta och sura när de inte får svar på dessa omöjliga frågor eller får de orimliga kraven till viljes. På nåt sätt så ingår det i jobbet att kunna på ett trevligt och proffsigt sätt bemöta dessa omöjliga frågor och orimliga krav. En viss pondus krävs dock för att få till det. Att inte ta det personligt, utan helt sakligt.

Ja, ja... jag får lön för mödan, men ändå. Jag anser att den pengalön jag får är för själva arbetet och arbetstiden - inte att bli oförskämt bemött och bli utskälld inför alla närvarande i butiken.
   Och visst händer det att man beklagar sig, men då är det till ens kollegor. Enbart småkomiska händelser kan råka dyka upp på nätet (se ovan).

Bild tagen 9:e augusti...

Puh! Bild tagen kl. 00.00. Dags att åka hem från den första deltävlingen i Norrortscupen (agility, alltså).på Waxholms BK. Är man inte så många så tar det "en stund" att packa ihop alltihopa. 😉
Fråga inte hur det gick med själva tävlandet. Fast det inte är så, så känns det lite som tillbaka på ruta ett... men ruta ett är väl bra..? Tänk om det hade varit minus ruta 100 eller nåt. 😉
Okej, då! Zafirs målraka (superdiskad) i första loppet var det bästa han gjort nånsin, och Pingu var väl helt okej i det första loppet.

Mer gnäll på att andra gnäller

"Va?!! Vem sjutton har spärrat av stigen?!! Får man göra på det här viset? Allemansrätten gäller! Alla ska kunna komma fram i skogen, inte bara fyrbenta! Här ska gnällas!! Vem är den ansvarige och framför allt: Vem är den skyldige?!!!

I skrivande stund (det var alltså för ett tag sedan, min komm i efterhand) pågår ett inlägg i en agilitysida nära dig där trådstartaren gnäller på att andra gnäller vid banvandringen över banans utformning. Hen skriver: "Blir tokig på kommentarer så som: "det krävs att vi är 20 åriga sprint löpare för att ta oss runt!" det har vi väl alla hört runt planerna denna sommaren å alla andra?". Lite längre ned i tråden finns TS-kommentaren: "jo men jag tänker att det handlar om hundträning också. där av galen på kommentarerna"

    Men snälla! Ta inte allt så him la grav allvarligt. Person ligen har jag aldrig hört det där om åldern, men däre mot konstater ande som " riktig spring bana", "kommer aldrig hinn a".
    Jag tor nog att de flesta som ut talar sig om banan be finner sig i smått för tvivlan att det är just en ut maning. Inte klago mål att banan är fel konstruerad el nått.

Eller som nån skrev i tråden att det mycket väl bara kan vara "avundsjukt konstaterande... önska man var 20 och springa som en gasell", alltså inte gnäll.

Personlig en blir jag rellatift toki på sär skrivningar å när man glömmer . på slut et åck att de är skill nad på , o . men vem e ja att dömma 👀💥💪💬😎💫😱🙏💀💃💅 och så lite !!!!!!!


Lugn! Lugn! Hetsa inte upp er! Stilla er!!
   Om jag nu blir lite mer seriös... Vi människor - och hundar - är olika. En del är duktiga hundtränare - en del inte. En del är duktiga på att träna sig själv - en del inte. En del är duktiga på att stava och har grammatiska talanger - en del inte. En del är duktiga på att läsa av om något är sagt helt allvarligt eller med en liten glimt i ögat - en del inte.
    Jag respekterar er alla, men ibland känner jag för att driva lite med er - och med mig själv. 😉😊

En del är duktiga på trädgårdsarbete och att sköta om sina trädgårdsmöbler... en del inte. 😉

 

 

En sån där vardagsbild som får ens fantasi att skena iväg...

Wow!! Vilka bajspåsar de har på Tierps BK!!! Vet inte riktigt om jag vill stöta på dom hundarna. De måtte vara GIGANTISKA!! *imponerad*

Lathet. Dagens sanning...

Hur gjorde folk förr? Innan Google och GPS:ar? Haha! Men nu tyar folk inte ens att googla längre!! Man kan absolut önska att orten - och var i landet den ligger - nämns i kommande tävlingarlistan, men tycka att det är så oerhört jobbigt att behöva klicka ett par till klick för att leta upp var i världen (oftast i Sverige) det rör sig om är väl liiiite överdrivet, eller?

Tänk förr i tiden, om man inte redan visste var en ort befinner sig i världen, så var man tvungen att resa sig upp från den bekväma soffan, leta reda på en dammig kartbok som borde stå i bokhyllan nånstans eller gå ut till bilen för att kolla bilatlasen i handsfacket, och sen bläddra, bläddra, bläddra och slutligen ögna sig igenom en plottrig kartsida för att hitta platsen.
    Öh? Vet folk av i dag vad bläddra är för nåt..? Bilatlas..? Eh? Resa sig upp..? 😜😊

Bilder från i onsdags den16:e augusti...

Tänk hur ens humör kan vara så olika bara på några timmar emellan...

När jag åkte till Norrortscupen (agility) borta på Väsby BK, var jag full av "Jag vill inte!!" 😓😟, mycket beroende på min oro att Pingu ska smita från planen och nåt dumt händer.

När jag sen åkte därifrån så är jag upprymd och glad - trots två disklopp. Han var inte så där extremt nosig, bara som vanligt - och han körde faktiskt agility ikväll 😀😀 (till skillnad mot i helgen som var).

Och när vi i alla fall var på "bortaplan" så passade jag på att träna lite torr-rally med Zafir, som inte var anmäld till agilityn, (men ska tävla rally nu på söndag) - och det gick riktigt hyfsat. 😊 Sen när vi gick över till freestyle så... Han älskar det!! 😊💗


Bilden till vänster: Zafir sitter på agilityavbytarbänken på Västby BK till onsdag nästa vecka. Då gör vi ett försök igen på hemmaplan.

En totalt avslappnad Zafir på Väsby BK.

Undra hur många av er som bara läste den blå texten? 😉😎😊