Tropisk värme, föltitt och kennelträff hos Lindcrofts

Ett fullmatat blogginlägg - igen!!

  Bilderna och texterna är nu "några" dagar gamla. De flesta är från juli månad (förutom Sommarcupsbilderna).
    Därav tjatet om den hiskeliga värmen, som nu i dags dato ej längre stämmer. Nu kan man åter gå ut utan att få värmeslag. Man kliver inte längre in i en bastant värmevägg meddetsamma man stiger ur bilens behagliga AC.

Rallyträning pågår!! 😊

Ja, det är ju varit så varmt så man orkar inte/går inte att göra nånting om dagarna. Så ibland på sena kvällen så åker mina "iställetförriktigarallyskyltar" och småkonerna fram.

Pingu ligger så fint och poserar mitt i banan, men var är Zafiren, då?

Jo, här kommer han. I full kareta - med sin "Den blekgröna pipormen" i käften. Precis som vanligt.

Men det var ju inte hans tur än, så han blev genast satt på avbytarbänken... Haha! Fortfarande med sin piporm i munnen.

Måste man vänta så här länge så är det lika bra att lägga sig ned tillrätta - tillsammans med sin kära piporm.

"Men matte! Sluta fota! Vi börjar nu!!", protesterar Pingu lite otåligt, men sitter ändå tålmodigt och lydigt kvar intill startskylten där jag satte honom innan mobilen åkte fram ur bakfickan.

Efter Pingu fått ett litet rallyträningspass, så var det hundbytedags...

Men Zafir är så otålig. *ruskar på huvudet* Han kunde minsann inte sitta i startposition med sikte framåt i banan - eller åtminstone titta in i kameran - när det skulle tas fotobevis att även Zafir får träna. Nä! Det var nån spännande luftvittring som man bara måste sniffa på.

Efter Zafirrallyn...

Så var det hund- samt hundsportbytedags till freestyle. Innan hade Zafir fått belöning för sin prestation på rallybanan med extern belöning - som självfallet var hans älskade "Den blekgröna pipormen" Ni kan se honom där borta i bakgrunden (under pilen) där han ligger och spanar på oss. Han har pipormen i famnen, typ.

Följande dag...

Gissa vad det är som Zafiren bär på där han kommer rusande i full fart! 😊

 

 Oj! Nu helt plötsligt har vi hamnat i skogen!

Ja, det var därför Zafir kom rusande som ett jehu ned till gårdsplanen där matte stod och väntade med kopplen i handen.

Ibland kommer jag ihåg att ta lite passivitetsträning mitt under skogspromenaden. Här sitter vi och lyssnar och spanar på.... just ingenting.

När jag sen reste mig upp så ligger Zaf kvar!!

Tja, det kanske var ganska skönt att ligga kvar i skuggan vid stenblocken.

Men grabbar! Kom igen nu! Vi går hem.

Ja, alltså... Så här harmoniskt var egentligen inte vår skogspromenad. Jo, förresten - först var den det!!

Så här skrev jag på Fejjan när jag "något" irriterad kom hem...

    Ibland tycker jag att den där Murphy kan slänga sig i väggen. 😡

    Här får man till bästa lilla skogspromenaden på länge. Undertecknad matte är med o på redan från man sätter på sig skorna i hallen och förekommer (med positiv förstärkning!) Pingus enerverande glädjeskall som helt kommer av sig o är tyst. Likadant vid grinden. Jag förekommer, så ingen Pingu som sedvanligt kutar glädjeskällande eller varningsskällande (om han råkar få span på nåt) upp på bergsknallen.
    Zafir tokdrar inte i sin iver att äntligen få gå åt höger mot skogen, utan båda går tjusigt fint i kopplen i o m att matten förekommer och är på.
    Båda jyckarna och matten uppför sig korrekt i skogen. Visst får jag påminna lite då och då, men de hörsammar direkt mattens uppmaningar (läs: Zafir när han börjar spåra åt fel håll). Jag är duktig nog att tänka på att använda "Häråt!" oftare än "Nej!" - fast det eg är samma sak. Det ena låter bara trevligare än det andra.
    Vi stannar upp och tränar lite freestyle mitt i skogen. Vid ett annat ställe tränar vi lite passivitet (bild) o sitter ned och bara är. Vi är duktiga alla tre...
    Sen när vi är tillbaka vid vägen, koppel på under den korta sträckan till grindhålet, och vi får hundmöte. En lite skrajsen liten lurvig... dvärgpudel (?) som stretar bakåt i kopplet. Den vill INTE möta oss.
    Vi människor hälsar trevligt när vi passerar varandra. "Det är ingen fara. De har säkert fått sin lunch.", skojar den andra matten, och jag skämtar tillbaka: "Hm? Det har de faktiskt inte..." GRUFFVAFFGRRROFFF!!!! blir jag avbruten av Zafir och Pingu hänger genast på och båda kastar sig framåt mot den stackars jycken. Jag var (nästan) helt oförberedd att de skulle uppföra sig så illa mot den lilla pyttehunden.
    Jag blir urförbannad: "Den var ju rädd redan innan!! Ska jag ta den ena hunden o klå den andra med?!!"
    Alltså, när ingen ser en - då är jyckarna så duktiga så, men när det finns andra runtom då.... 👿👿




 Som grädde på moset så smiter Zafir in genom grindhålet innan sitt varsågod. Han hade väl fått span på den blekgröna pipormen. Jag blir överrumplad, besviken o arg. "Ska det vara på det viset får du inte följa med!!", stänger jag grinden framför nosen på honom, och går in på tomten medan han får sitta skamset kvar på utsidan av grinden. 😏

Sen lekte JAG med blekpipormen, "råkade" kasta den intill Zafir - som bara sitter still och tittar på. Hehe!

    Sen efter "Varsågod!" så blev det dock rusa och leka av!! 😊😊

Nosework!!

Alltså, när man inte tyat med att göra nånting alls på hela långa dagen på grund av den "tropiska" värmen, så körde vi lite hemmagjord nosework så där till husbehov (= vi är inte så noga, bara vi gör nåt som jyckarna tycker är kul och de får användning och utlopp av sina nedärvda nosaegenskaper).

Det är nog inte alla hundar som "noseworkar" med en avbiten pipormsdel i munnen. 😁😊😉 Jag lät Zafir hållas. Som sagt, vi gör det här enbart för hundarnas stora nöjes skull, och vill hunden noseworka så, så får han det. 😊💗

Jodå, Zaf fann till slut eukalyptusmöbeltassen inne i den förfallna stengrillmackapären.

Pingu fann den till slut även han...

Han hade dock ännu svårare finna möbeltassen som satt lite högre upp på husknuten på den gamla - och förfallna 😉 - boden (till höger på bilden). "Lite tilltrassligt det här med nosework!", tyckte Pingu och fastnade i den trasiga presenningen, men just tilltrasslandet brydde han sig inte om alls. "Vadå´ra? Jag känner ju att det doftar eukalyptus här nånstans. Måste ju leta ordentligt överallt ju!"

"Nej!! Jag vill inte åka hem!!"

"Neeej! Ska vi åka hem redan nu? Vi kan väl stanna ett tag till", ber Zafir som vill vara kvar i sjön.
Det var köbildning till "vattenhålet" intill den allmänna badplatsen. Direkt efter vi hade badat färdigt kom en kille med en radiostyrd modellbåt. Zafir stod och glodde efter den med STORA ögon: "En sån vill jag ha!!!"

Onsdag, 25:e juli. Valptitt.. Nej!! Inte valp. Föl- och människovalptitt

"Hej! Jag heter Rune!"

Citerar mig själv från Fejjan:

"Idag har vi hälsat på två föl- och en människounge. Allihopa i samma familj, och föl-/människoungarna är nu c:a 1-2 månader.
Hihi! Kom på sen nu här hemma att jag tog bara bilder på de fyrfota.
Sofia, du bor i värsta idyllen, och tack för de godaste hamburgarna!! Helt klart bättre än Donkens. 😋 Jag kommer åter!" 😊

Slurp, slurp.

En av fölmammorna. Så fin!

Det här är Harry! Ja, det stämmer. Jag har mött Harry tidigare (fast då hade han inte fått sitt namn ännu).

Gnägg på dig!!

Alltså, jag hyser en sån STOR respekt för dessa vackra djur. De är GIGANTISKT stora, ju!! De skulle ju kunna mörda dig hur lätt som helst! Men de vill inte. För de är snälla.... för det mesta, ja. 😉

Jag är imponerad av hästmattar och -hussar som rår på dessa stora muskelpaket. Faktum är ändå att trots min hästskräck, så kliade det lite i fingrarna på mig att själv försöka rå på dom, att se om jag kunde få dom vilja lyda/följa mig, men jag är trots allt för feg.

Ett jättefint stall som var svalt och skönt i värmen. Förstår att hästarna vill vara därinne, borta från hettan utanför. Nu för tiden får uteaktiviteterna ske på kvällskvisten istället för på ljusa dagen.

Tja, fast i skogen har man i alla fall chans till skugga...

Hundarna blev lite förvånade när matten helt plötsligt satte sig ned på en sten - typ mitt i stigen. Men vi (läs: jag) behövde en paus, och det är alltid nyttigt med lite passivitetsträning - även i skogen.

Pingu satte sig spontant intill mig.

Zafir la sig i mossan bakom oss och började tugga på en pinne.

De bästa sötvovvarna i hela skogen!!💕

"Den bästa pipormen på hela tomten!", kontrade Zafir när vi sen kom hem.

Lördag, 28 juli. Kennelträff hos Lindcrofts

Så var det dags för den årliga kennelträffen. Alltid lika roligt att få träffa på släkten, och Elin, uppfödare, förstås. 😊

Numera morbror Zafir visar stolt upp sin systerdotter Sessan. Det är Zafirs syrra Mello/Melody som är mamma till ungarna.

Och här har vi systersonen Gustaf.

Här ligger ett till syskonbarn utslaget i värmen och mitt i festligheterna runt om.

Är man liten så får man faktiskt ta en tupplur var, när och hur som helst.

Urduktiga Sessan, enbart cirka 12 veckor gammal, testar här rallyslalom.

Zafir med sin kullsyster Mindie...

Zafir var dock mest intresserad av syrrans väldoftande rumpa, vilket inte uppskattades av syrrans själv. Med all rätt! Metoo, du vet. 😉

Vid parkering samt vattendepån.

Ni behöver inte vara oroliga. Pingu fick gå ur bilen och lufta tassarna.

Släktfotografering pågår.

En till släkting, Lowa. Så vacker!

Zafir spanar på släkten. Man kan säga att han var inte speciellt tyst under dagen. Det hördes när vi kom... om man säger så.

Det tog fyra timmar (!) innan Zafir för en liten stund blev helt tyst. Annars hade hans gnyende och gnällande gått i vågor av intensitet.

Under kennelträffen bjöds det på rolig rallyaktivitetstipsrunda, go´fika samt trimtips och förstås släktfotografering. Det fanns ett välfyllt prisbord (tipsrundan), så nu äntligen har jag och Zafir en riktig "spanielvisselpipa". 😊
    Jag testade jaktlydnadsinkallningssignal med den efter vi kom hem, och oj vilken fart det blev på Zafir! Full fart till mig, och ned med rumpan till sitt i ett huj så dammet yrde. Jag tror nog att kennelmamma Elin körde visselpipa på valparna, och Zafir kände igen signalen (annat ljud än den visselpipan jag hade sen förr).

Hmpf! Den där trevliga inkallningsreaktionen efter visselpipan var visst bara ett nyhetens behag, typ. Två dagar senare så var den reaktionen puts väck! Så antingen nyhetens behag eller så har jag - åter igen - mycket metodiskt fördärvat jycken. 😏

Bilderna här nedanför från kennelträffen är tagna av kennelmamman Elin Söderlind.

Hela gänget!! 😊 Lite pinsamt, men jag försökte komma ned på huk/knä, men det gick bara inte. Själva knäböjarfunktionen är liksom ur funktion.

Kullsyskonen Mindie, Mello och Zafir (Marvin i stamtavlan)... som lipar åt fotografen. Hehe! Eller lipar han åt min tjocka, feta mage? Eller åt att hans matte inte kunde sätta sig ned...? Fnys! Om (!) jag skulle satt mig ned, så hade han garanterat passat på att dra iväg mig när jag inte har full styrka att hålla emot hans envishet att sniffa syrrans rumpa. 😉😊

Rallylydnadslek. Synd att det inte riktigt syns hur fint Zaf faktiskt sitter och glor upp på mig (läs: godbiten i min hand).

Ja, det var ju lite skojig lekstuga. Här skulle man balansera en dummy på huvudet medan jycken går tjusigt fot intill ens sida. Det gick sådär. Ja, alltså balanserandet av dummy. Jycken gick förvånansvärt bra fot. Kanske alltid ska balansera en dummy på huvudet för att få till linförigheten! 😊😊

Lekrally pågår.

Tjusig tårta som också var väldigt god!!

Fikadags hos sanna hundägare där jyckarna ligger utslagna här och där.

Sötvalparna!

 

Agilityträning!! 😊😊😊

Äntligen blev det dags! 😊

Senare på kvällen efter kennelträffen åkte vi till brukshundklubben. Så här skrev jag på Fb:

"Ikväll körde Zafir första agilityträningspasset sen anno 1896 ... kändes det som 😉 (mer sanningsenligt 20 juni). Vi båda tyckte det var lika kul!! 😊 Han satte både höger- och vänsterslalom på första försöket. Han trampade kontaktfält som aldrig förr. Han skuttade hopphinder o forcerade tunnlar samt däck. Inget nosande alls.Vi slutade medan vi var som bäst. 😊😊"

Innan vi åkte hem så testade jag den nya visselpipan igen. Zafir kom rusande som ett skott och satte ned rumpan i ett huj och såg sen så där lycklig ut som bara en spaniel kan.

 

Vardag varje dag fast ibland är det helg

Först blev hundarna glada för vi skulle gå en skogspromenad... Men!! Vad gör du matte? Börjar fixa med stege och fönstertvättargrejer.

Om fönstret blev fint? Tja, med tanke på att jag har stor ovilja mot att klättra på stegar så blev det helt okej (tycker grårandigt är snyggt 😉 ). Helst med tanke på mina två motton: "Det är aldrig för sent att ge upp." samt "Skjut alltid upp allting till i morrn... eller nån annan dag." 😊 Observera att jag tvättade enbart sovrumsfönstret, resten väntar fortfarande på sin rengöring.

Det blev sen skogspromenad...

Blir hela tiden impad av Pingu som hittar nya godisstenar vart man än går.

Den här stigen har vi inte gått på år, men godisstenar finner man ändå.

Dagen efter, som också var en helt vanlig vardag...

... fick jag infallet att ta en tur bort till Waxholms BK

Började med att ta en promenad till hundbadstället.

Blev (åter igen) förvånad att badkruke-Pingen gick längre ut än simmar-Zafir.

Zafir var denna kväll mer intresserad av nåt vid strandkanten än att simma runt.

Nä, men vad ovanligt!! *ironi* Pingen har hittat en godissten!!

Vad jag gillar denna trollskog! Kan inte se mig mätt på den här bilden.

Hm? Undrar vart den här stigen leder..? Zafir och Pingu spanar nyfiket, men också lite pirrigt spännande. Kan inte riktigt se mig mätt på den här bilden heller.

Samma godissten, men från två vinklar.

Jo, anledningen till detta ryck att åka bort till Waxholms BK var för att testa Zafirs agilitytalanger.

Alltså, jycken var helt galen!! 😀😀 Han flööööög över hindren (låg höjd) som en antilop i medvind! 😊
   Det ska bli intressant att se på onsdag på Sommarcupen hur han kommer vara där; gamla vanliga nosjycken eller nya racer-ESS:et?

Självklart fick även Pingu köra agility.

Jaha, nu efter Zafirs agilityvila och allt känns så bra, så kommer väl hundarna dödens dö i algförgiftning (eftersom de fick bada i havsbadet innan) när de äntligen fick lite fart under agilitytassarna. //Hundhypokondrikern 😉

PRESS-STOPP!!!

Endast för er nyfikna hur det gick för Zafiren på Sommarcupsfinalen...

En lite småkär Pingu på Sommarcupsfinalen 2018. Men skam den som ger sig. 😉
Zafiren var förstås "lite" nosig, men som sagt, skam den som ger sig. En vacker dag, så!

När jag nu i alla fall håller på så bjuder jag även på Sommarcupsprisutdelningsbilderna.

X-Small: Eva med Iza och Zepp. De lyckades få samma poäng, men Iza hade flest vinster.

 Eftersom vinnaren i small-klassen inte var där så blev det ingen bild på Ann-Sofi och Elli.

Medium: Tyra och Tryffel men just här på bilden med Siri (prisutdelares hund).

Large: Malin och Eo.... som inte syns alls, men vann gjorde hon! 😊
Men frågan är: Vad tittar Tomas på?😉

X-Large: Vera och Lykke, som är lika nyfiken som prisutdelarna vad som finns i påsarna. 😊
Och Tomas står fortfarande och spanar efter nåt väldans spännande. 😉

Applåder till alla deltagarna!! 😊
Lykke kollar fortfarande vad som finns i påsarna... och Tomas har nu bytt intresse. 😉

"Du väljer väl rätt prylar, matte?", undrar Lykke.

För er nyfikna som undrar så kom Pingu på en ganska hedrande fjärdeplats, ett ynka poäng från bronsmedaljen. Attans! 😉

Ja, ja, lugna er! Jag ska berätta vilken plats Zafir kom också...

Fast han bara var med vid två tillfällen - och diskade sig i alla fyra loppen - så blev det en tolfteplats. (Man får poäng även när man bara deltar)