Min hatkärlek till rallylydnaden. Zafir har rallytävlat

Hm? Varför har jag lagt hit dom här bilderna? De är alltså tagna för lite drygt en vecka sedan..

Jo!! Det var ju dagen före Zafirs rallytävling. Hundarna och jag tränade lite grann på lördagskvällen innan mörkret föll, och så hade vi lovat se till att agilityhindren skulle bort från planen eftersom det var gräsklippardags. Nu minns jag! Det blev cirka sammanlagt 30 minuters agilityhindersbärande och en tio minuter en kvarts hundtränande x 2. 😊
   Minns också nu att jag blev lite fundersam över Zafirs agilityträning. Jag hade med mig den enkom för honom inköpta "minipipormen" för att ha som agilityträningsbelöning... Han blir väldans ivrig när "minipipormen" är med och det blir fart under hans tassar, men han blir trött ganska  fort, och då börjar han sväva förbi hindren istället och riva hoppbommar... Hm?

Zafir var anmäld till hemmaklubbens arrangemang i Norrortscupen, som var på onsdagen efter denna lördag (antagligen därför gräset blev klippt 😉). Jag anmälde honom bara för att tävlingen var just på hemmaplan. Det blir antagligen hans sista agilitytävling... för en lång tid framåt i alla fall.

Men nu! Strunt i agilityn! Nu är det rally som gäller!! 😊😊

Allra först vill jag förtydliga att jag hyser stor respekt för domare av alla de slag. Jag är glad att människor vill ta sig den här tiden för mig som tävlande.

Men jag har så himla svårt för bedömningssporter. Jag får ideligen intala mig själv att minnas att det är just en personlig bedömning av vad just denna domare ser och gillar, så jag inte glömmer bort det. 😉 Och när jag minns det så känns allt bättre, och jag tar det med en axelryckning.

Rallytävling på Solna-Sundbybergs BK.

Så här skrev jag på Fb när jag kom hem:

"Äh, man ska inte pyssla med bedömningssporter! 😊

Dubbla starter. Första rundan känns riktigt bra. Bästa rundan ever med Zafir, och då räknar jag med hans enda kval.poängrunda i våras. Okej visst, lite strul o ofokuserat i början, och två helfel (bl a, vi kan inte sitt-stå), men sen bara lite småfel (tyckte jag iaf 😉). Kändes som en kvalificeringsrunda... och så får man ynka 57 poäng!! 😊 Äh!

Andra rundan. Mkt mer okoncentrerat och vädrande i luften, ev efter söta fåren som vi hade som publik i hagen intill. 😊 Jag vet inte. Själv var jag koncentrerad på hunden min.
Jag klantar mig i starten, men sen jobbar jag på och försöker känna av vims-Zafir och få honom på rätt köl, typ. Vi kan fortfarande inte sitt-stå. 😉 Lyckas ändå hyfsat med resten, men den rundan kändes inte lika bra som den förra... och då får man 68 poäng! Nära men... Äsch!

Tycker man kan få tävla och ha roligt utan att man ska få dumma poäng. Tycker det ska vara känslan som räknas! Så det så!! 😊😊😊

Men det var en trevlig dag med trevliga domare och andra dödliga samt trevligt tävlingssällskap. 😊 På´t igen, bara!!"







Jo, det blåste en redig bris hela dagen, något som kan (?) störa Zafir väldans; han blir som i trans med vittringsnosen i vädret, men han vädrade inte nånting alls under den första rundan!! *en mycket förvånad matte* Under den andra rundan, så var det värre med luftvittringen. Som sagt, det kan ha varit fåren i hagen intill, men vad vet jag? Och vadå? Inte ska väl en liten skock söta får störa en bra rallyjycke, eller hur? Träna i blåst och med får och annat i närheten, vetja!


Där på So-SuBK är det värsta mördarbacken upp- och nedför till och från appellplanerna. Jag svär över den varje gång jag är där. 😉

Fast det är en rackarns bra utsikt från klubbstugan! Man har full koll vad som händer därnere med tävlande och fåren intill... eller var det tvärtom? 😏

Ralf skäller ut stackars domare samt skrivare: "Vad gör ni på min tävlingsplan?!!"

Jo, vad världen är liten!
   Precis när jag äntrar klubbstugan och går fram till kafeteriadisken, så ringer jobbet. Jag svarar i mobilen samtidigt som jag säger vänligt till de kvicka funktionärerna bakom disken att jag bara kollar fikaläget. Jo, jag jobbar själv i butik, så jag vet hur man uppför sig när det ringer och man är intill en disk med väntande personal bakom. Just det, ja! 😏

Jag kikar ut genom klubbstugefönstret ned mot planerna och upptäcker att min tävlingskompis är på väg att starta. "Vänta! Jag ska ju vara därnere nu!", säger jag i telefonen medan jag raskt går ut. En kille som sitter lugnt på sin stol ler litegrann mot mig.

Jag ställer mig på "klubbstugealtanen" som är under renovering och kollar in Ralf.
   När jag sen går tillbaka till klubbstugan för att inhandla mitt fikabröd, så möter jag killen som frågar: "Österåkers BK... (pekar mot min t-shirt) Var ligger det?" Jag svarar: "I Åkersberga". "Men var?", undrar killen envist, och jag förklarar.
   "Aha!", svarar killen och berättar att han har bott i Åkersberga. "Jag bodde i Stava.", upplyser han. "Men där bor ju jag!", svarar jag lite förvånat. "På Poppelvägen...", fortsätter killen. "Men där bor ju jag!!", säger jag nu ännu mer förvånat. 

Det visar sig sen att han - eller rättare sagt hans mamma - var min förra granne!! "Jaha! Då var det säkert du som schasade tillbaka en av mina hundar när han sprang in till er innan jag fick upp staketet.", skrattade jag. "Ja.. eller så var det min bror... Minns att det var mig en skällig jycke..", svarade killen, som antagligen har schasat tillbaka min Wilbur för en herrans många år sedan. 😊

Jo, när jag flyttade hit så hade jag de första åren väldans skönt och lugnt runt omkring min tomt. Killens mamma bodde där enbart på långhelger eller på sommaren, grannen bakom mig höll på att bygga huset, men husbygget var nedlagt i några år och grannen på andra sidan hade nyligen avlidit och därmed var det tomt där ett bra tag.
   Så jag menar, det var inte konstigt att mina hundar blev upprörda när det ibland var folk intill vår tomt. Så klart man måste skälla ut dom!! 😀

Pingu slöar i bilen medan lillebrorsan rallytävlar.

Jo, min hatkärlek till rallyn...

Bedömningen är rätt och riktig - eftersom det är ju domarens upplevelse och vad denne ser (eller inte ser) som gäller.

Men min, som tävlande, känsla blir lite undrande och skeptisk till sporten, när man ser annan tävlande som får tjata om och om igen på sin hund för att få den att utföra momenten får högre poäng än ens egen hund som har sprudlande energi och gör allt på en gång, men lite snett samt lite ljud och kanske till och med ett voff (jag minns inte det skallet), och råkade slå i en skylt en (1) gång, men - kors i taket - bara ett enda "sk" (= sträckt koppel) och bara en enda "nos" (nosar).
    Visst två "Fel Ö" (fel övning, den ena var Zafirs "fel", den andra för vi kan inte "Sitt-Stå" ännu), och så hela -5 för "Skall"; skall som jag själv inte ens minns, men det är kanske för jag är så van med dom 😉.

Det hör till tävlandet, men det är lite trist när nåt känns så bra, men ändå blir lite ynkligt med poäng, så man får en stilla besvikelsekänsla, och så har vi nästa runda som inte alls känns bra, men där går det bättre poängmässigt. Ja, så är bedömningssporten!
   I och för sig så är det väl liknande i agilityn.. Jag menar, ett disklopp kan kännas väldans flytigt och bra, men ett nollat (felfritt) lopp hackigt och oflytigt. Skillnaden är dock att ett rivet hinder är helt klart rivet; bommen ligger på marken. Men hur ett rallymove blev utfört rätt och riktigt eller inte är mer "godtyckligt", om man nu ska uttrycka sig lite djärvt. 

Så jag vidhåller att man ska strunta i poängen - gå bara på känslan, vetja!! 😊😊

Det jag nästan tycker är roligast med dessa bedömningssporter är domarkommentarerna, så här få ni dom..

Runda nr 1:"Något okoncentrerad i början, bättre kontakt på slutet. Matte jobbar på bra!"

Runda nr 2: "Härlig energi. Träna samarbete  & störning." 

Onsdag den 22:a aug. Norrortscupen på hemmaplan

Ja, så var det dags för den tredje deltävlingen i cupen. I och med att det var på hemmaplan så hade jag anmält även Zafir... men jag hade likväl kunnat låtit bli det. *suck*

Pingu diskade sig i båda loppen (väl?), men han höll sig på banan. Jo! Nu minns jag! I det andra loppet så råkade en hund passera precis intill där vi for fram - i rasande fart 😏 - och jag ser att Pingu kollar in jycken, så då diskar jag oss frivilligt och springer förbi hinder som var åt "passerarhundhållet".
    Det var i och för sig helt onödigt eftersom vi hade banan inhängnad med fårnät, men jag vill inte ha några tråkiga och obehagliga incidenter, så det var nog rätt beslut ändå.

"Tråkagility-Zafir" på Norrortscupen på hemmaplan. "Jag gör väl som jag vill.", visar han uppnosigt.

 Ja, ja... Okej, då!
   Zafir visade på lite hindersug - han flöööög över långhoppet, och sen tillbaka igen över det, alltså i motsatt riktning. Han skulle alltså inte alls ta långhoppet då överhuvudtaget, men man får väl försöka se nåt positivt i det hela... tror jag.

När det gäller Pingu, så var jag (ja, just det "var" jag; en cliffhanger till nästa blogginlägg. Hehe!) lite tveksam till hans klass 2-tävlande. Jag trivdes i klass 1. Gillade banorna för det mesta. Klass 2-banor kan alltför ofta vara alltför krångliga och bökiga för oss... Hittar inte flytet... Trivs inte... (som sagt; cliffhanger... 😉😎)

Eftersom vi var sist att åka hem från kvällens Norrortscup, så latmanssläppte jag ut Pingu och Zafir ur bilen så de skulle få rejsa av sig lite kvickt innan vi åkte hemåt...
    De hann inte rusa många meter innan matte kallade in dom igen. En räv spatserade nämligen ute på de nu öde planerna och letade matrester. Den måste ha legat och tryckt i närheten, och väntat ut oss att vi nångång skulle bli klara med tävlingen.
Med en massa fantasi så ser ni att det är en räv på bilden. 😊

Cliffhangerblogginlägget kommer inom en snar framtid...