Vad är rättvisa?!!! Värsta gnällblogginlägget

Det här blogginlägget har legat och "mognat" en längre tid.

 
Jaha, så har Fb-mänskligheten (?) blossat upp igen, och jag själv är väl i alla fall nästan lika dum, i och med detta gnällblogginlägg....

 Detta blogginlägg handlar alltså för en gång skull inte om nån av mina hundar eller om hundträning, utan är bara vanligt enkelt allmänt gnäll. Så om du inte roas av gnäll; stäng av datorn och gå ut och ta en promenad med din hund istället för att läsa nedanstående gnälltext. ;)

 

För en tid sedan kunde jag inte slita mig från tre Fb-trådar med "favorit i repris"-ämnena: "Är bortlottning i rally verkligen rättvist?", "Vad är det att vara rekordelig hundtränare?" samt "Rallylydnadsporten - en hundsport för alla?".

Jag kan inte sluta att förvånas över folk, och vad säger det om mig? Här, där jag sitter för mig själv framför datorn iklädd min T-shirt med texten "The more PEOPLE I meet, the more I love my DOG" som jag så trevligt - och passande - har fått i present. :)

Vi tar rallybortlottningen först...

 

Först till kvarn eller lottning? Det är frågan!

Jag blir förvånad över att det finns människor som kan tycka att "först till kvarn" är det mest rättvisa systemet.
  Jag menar, om de bara tänker efter det allra minsta så borde de förstå att vid lottning har ALLA lika stor chans att komma med - oavsett arbetsförhållanden, ekonomi, tillgång till dator etc. Ja, det vill säga om själva lottningen går schysst till.

    Men jag antar att det  är just det de retar sig på; att just ALLA - oavsett när de har anmält sig - har lika stor chans att få komma med. Det spelar ingen roll om de var först (till kvarn) eller anmälde sig allra sist, precis innan anmälningstidens slut. De anser att man borde få fördel för att man varit duktig (?) att vara först.
    Men nä! Att vara först och bäst är nåt som kommer sen... på själva tävlingen nämligen. ;)

Jag fnissade högt åt de (ett flertal, faktiskt!) som protesterade mot farhågan att om "först till kvarn" tillämpas så kommer tävlingarna bli fulla direkt strax efter öppningstillfället: "Nä, för tävlingarna nu (!) (min komm.) är ju inte alls fulla förrän någon dag innan sista anmälningsdag, ju!!"

    Men hallå!!! Det är ju för att "först till kvarn" INTE tillämpas! Duh!! Ursäkta, men hur dum får man va? Snälla, tänk till liiiite. När man kan invänta med sin anmälan (för att vara säker om man verkligen har möjlighet att ta ledigt från jobbet etc), så gör man det. Dum vore man väl annars?

    Sen kan jag hålla med om att "först till kvarn"-systemet nog skulle förenkla arrangörernas planering - och självklart även för de tävlande som har möjlighet att planera sin vardag långt i förväg.
    Fast å andra sidan kanske det blir fler strykningar - mer jobb - för arrangörerna att hantera vid "först till kvarn" (ex: anmält sig långt i förväg till fel klass etc)?

Det som talar mot det rådande lottningssystemet (om/när tävlingen blir överfull) är att de som åker långt, och har bokat boende och blivit bortlottade, ofta (?) inte kan avboka övernattningsstället och därmed blir detta "icke-tävlande" väldigt dyrt för dom.
    En annan aspekt är också att om de i förväg visste (alltså "först till kvarn"-systemet) att de inte kom med till tävlingen kunde de istället ha anmält sig till en annan tävling samma datum - och (kanske) kommit med där - men nu (vid bortlottning) är det för sent att anmäla till en annan tävling för anmälningstiden har ju då hunnit gått ut.

Alltså, min första tanke här är: "Hur långt är folk egentligen beredda att åka för att få tävla?". Själv har jag ju min "max två timmars resväg"-regel, och när det gäller rallyn så är regeln reducerad till en... max en och en halv timme. Längre resväg är inte rallyn värd. ;) (Anser alltså jag som tycker agilityn är roligare, och därmed är mer beredd att offra längre resväg.)
    
Okej, jag kan tänka mig att man kanske ser tävlingstrippen som en liten typ semesterutflykt...
    Eh? Varför kan man då inte behålla sin boendeuppbokning, och kanske till och med besöka tävlingen; ta det istället som nån typ av åhörarplatskurstillfälle, eller är det som att strö salt i såren, vilket jag i och för sig mycket väl kan förstå?

    Man skulle även kunna åka på "utflykten" men att göra nåt annat trevligt istället. Alltså, om man inte kan avboka boendet... Fast man kanske vill spara denna boeendekostnad till framtida tävlingar? Frågan är egentligen hur god ekonomi man har... och då kommer vi tillbaka till ursprungsrättvisefrågan...

Så här skrev en kommentarskrivare (kunde inte låta bli att rätta till några få skriverrors samt överstryksmåla det allra viktigaste):

"Det man inte verkar förstå är att alla inte har samma ekonomiska förutsättningar. Vid lottning kan alla anmäla, höginkomsttagare som låginkomsttagare. Alla har lika stor chans att vara med och man har chansen och få vara med och tävla nära hemmet.
Vid först till kvarn kommer de som har råd att anmäla direkt att favoriseras, en låginkomsttagare kanske inte har möjlighet att anmäla den 13:e när anmälningen öppnar utan måste vänta till lönen den 25:e. När den personen då kan anmäla är tävlingen stängd. Personen har inte råd att åka till en tävling som är öppen 25 mil bort. Ska tävlandet bli en klass fråga? Är det här scenariot rättvist?
Alla har heller inte råd att sova borta"

Sen kom nån på den lysande idéen (not) att man kan ju köra "först till kvarn" med den första hälften av maxantalet tävlande och den andra hälften kör lottning.
    Eh? Fortfarande så blir det ju då att en del - de som har ekonomi och har arbetsförhållanden som tillåter att kunna anmäla när som helst på dygnet, och även de som kanske har fått förhandsinfo när tävlingen öppnas - får då en stor fördel. Alltså nån typ av "jaktstart", fast fördelen är inte på grund av dina tidigare prestationer, utan på din ekonomi, arbetsförhållanden, dina kontakter med arrangörerna etc.

Vi kanske ska börja med att de som har fått bäst poäng på den senaste tävlingen ska få förtur? Eh? Eller måhända tvärtom; de som presterade sämst får förtur? För det är ju de sistnämnda som har ett högre behov till fler tävlingsförsök. (obs, ironi)

    Skämt åsido, förslaget går alltså ut på att vissa placeras i nån typ av gräddfil som ej kan utnyttjas av alla; tävlingsdeltagarna blir uppdelade i två anmälningsklasser, typ. Skulle detta verkligen generera till en ännu trevligare stämning på tävlingsplatserna?
    Jag menar, rallyfolket är ju redan nu - på s k sociala medier - uppdelade i typ två läger: de som vill att ursprungsidéen ska bevaras, "Alla ska känna att de har en chans att lyckas; Rally, sporten för alla" och elitfolket, med vinnarskallarnas motto: "Vad kul med ÄNNU svårare utmaningar! Höj rallystatusen!! Vi vill visa alla att vi är BÄST!!"

Rallylydnadstävling på gång.

    Som väl är är det in real life, ute på tävlingsbanorna, en mycket trevligare stämning.

Jag kunde heller inte låta bli att skratta högt för mig själv när jag läste argumentet (?!): "Jag har alltid otur vid lottning!!!!!!" (citat inkl alla utropstecken) av några "först till kvarn"-förespråkarna.
    Ja, det kan tänkas att du upplever det som det, men... om du inte har ekonomin, eller inte har möjligheten att plötsligt kunna börja fippla med dator/mobil mitt under arbetstid eller inte har möjlighet att vara uppe vid midnatt för att passa tävlingsöppningstider, så blir du garanterat utan plats på tävlingen - med eller utan otur - rent verkligt, vetenskapligt, på riktigt - inte bara din känsla på otur eller fantasier och tycken.
    Självklart måste lottningen, datorns slumpgenerator fungera som sig bör.

"Men det är ju så orättvist när vissa kommer med med ALLA sina anmälda hundar, och jag kommer inte med med min enda hund!! Lottning är orättvist!! Först till kvarn är mycket mer rättvist!"

    Ja, så är det: Vid lottning har alla ekipage (hund+förare) lika stor chans. Men tänk dig att alla/de flesta av dessa som har flera hundar också har god ekonomi, kan planera långt i förväg och har arbetsförhållanden som ger dom möjlighet att "hänga på anmälningsöppningstidslåset", och gör så (och det kan ju vara flera stycken) så blir de ju garanterade att komma med med ALLA deras hundar, och du blir i alla fall (kanske) utan tävlingschans. Är det verkligen en förbättring?

En variant skulle då vara att platserna var kvotade, man får bara tävla med en hund i taget typ, men... vill vi ha det så?
    Så finns förstås varianten att om man har blivit bortlottad, så får man i gengäld en garanterad plats vid nästa tävlingsanmälning. Det vore väl ändå det mest rättvisa, men har vi tekniken/arrangörsjobb till det? Och hur skulle "bortlottningsreglerna" vara?

    Frågorna hopas liksom: Hur länge ska denna "garanti" gälla? Hur blir det om den nästa tävling man anmäler sig till inte behöver lotta bort anmälningar, är "garantin" förbrukad då eller ska den finnas kvar tills det blir en "bortlottningstävling"? Och ska denna "garanti" gälla alla tävlingar, i hela landet eller bara de som är inom en viss ressträcka från den tävlandes hem?
    Ja, det finns nog fler klurigheter att fundera på.

Så går vi över till nästa ämne...

Hur är man en rekorderlig hundägare?

För nåt år sen (typ) blev det ju en näst intill hetsjakt på "Skuggfolket" på en Fb-sida nära dig.

Eller var det verkligen en hetsjakt? Det var kanske bara det att man ville förstå? Nu för en tid sedan så var det hetsjaktdags igen, fast denna gång blev typ "Skuggfolkets" yttersta motsats kritiskt granskade/påhoppade (välj själva)...

Alltså, på ett sätt förstår jag att "de rekorderliga" får kritik. Hur kan man vara så dum att kalla sig och sitt faktiskt trevliga hundträningstänk och -metod för denna bokstavslekskombination? Tala om att riskera provocera folk med att insinuera att "de andra" kör med oschyssta inlärningsmetoder! Fast.. det kanske är just det som är meningen, att provocera..?

Hur som helst så blev jag nyfiken vad som lärs ut - helt ärligt. Jag vill ju bli bättre som hundägare. Jag vill lära mig. Jag letade upp deras Fb-sida, som förstås - tyvärr - inte var offentlig. Funderade att slag att fråga om att få gå med gruppen, och läste förstås först beskrivningen... och jag fick sektkänsla direkt (admins uppfordan: "läs reglerna först, skriv under...om ni ifrågasätter åker ni ut", typ). Jag fick genast samma obehagkänsla som med "Skuggfolket". Så med andra ord: same same but diffrent.

Jag kan i och för sig förstå fristadstänket; att sidan är enbart för likasinnade, att slippa fula påhopp, men.... varför vill man inte nå ut, och sprida sin "tro"?

Under den andra Fb-sidans diskussioner om att det är viktigt att sätta gränser för hunden där folk om och om igen talade förbi varandra (mer eller mindre avsiktligt), så dök en givande kommentar upp som gav mig en liten aha-upplevelse; att en del människor anser att det krävs ett muntligt kommando för att uppfostra sin hund.
    Att begränsa hundens framfart med hjälp av omgivningen (ex stänga dörren framför nosen om hunden försöker smita ut, dörren öppnas enbart om/när hunden tar kontakt med matte/husse) räknas helt enkelt inte som uppfostran enligt somliga för att det förekommer inga muntliga kommandon. Jag kan förstå tänket, men håller inte med.


Det som verkar reta "de orekorderliga", alltså de kritiska, är att många (?) av "de rekorderliga" avsiktligt avstår att ge kommandot "Nej!". Istället kallar de in sin hund om/när den gör nåt olovligt. Jag förstår inte varför det är så provocerande för somliga? Det ger ju samma effekt; hunden avbryter det olovliga beteendet.

Det vill säga om "avbrytningsproceduren" är ordentligt inlärt och befäst. Det gäller både "Nej!"-sägarnas som "de rekorderligas" träningsmetoder.

Sen å andra sidan, så förstår jag inte varför ett "Nej!" skulle vara så fel? Jag är också ganska imponerad av att folk lyckas låta bli att automatiskt haspla ur sig detta "Nej!".

Jag vet minsann på agilitykurserna att det ofta är ett helsike att få kursdeltagarna att låta bli att "neja" vid inlärning av hinder, och när vi tränar släpp över hinder (hindersug) med extern belöning modell godisskål/leksak efter hindren, som är bevakad av utstationerad "godisskålvakt" som hindrar hunden att tjuva åt sig belöningen (genomatt helt enkelt tyst och kvickt ta bort den) ifall hunden inte har utfört momentet rätt. "Det kommer liksom av sig själv!", ursäktar hundföraren sig - om och om igen, fullt medveten om sitt misstag. ;)

Vilken metod man än använder, så är ju det viktigaste att det fungerar - för både hund och förare

Jag förstår inte vad "de orekorderliga" och "de rekorderliga" egentligen "bråkar om" när det gäller själva inlärandet. Äh, nu lägger jag ned det här! :) 


Vad var det mer jag skulle gnälla om..? Rallyfolk..
   Äsch, strunt samma! Nu går jag ut med mina hundar istället. :)

 
PRESS-STOPP!!

Inte alls så länge sen fick jag ögonen på en annan trevlig (?) Fb-tråd... *ruskar på huvudet* Okej... Nä, folk (läs: tävlingsarrangörer/funktionärer) ska inte behöva ta svordomar och hot, men... när en officiell (!) tävling plötsligt börjar att hitta på egna regler, exempelvis vilka som tyvärr blir bortlottade, så förstår jag att folk (läs: tävlande) blir upprörda.
    Allra helst nu när det är många som vill försöka knipa åt sig de/den sista kvalificeringspoängen för att få Mästartiteln innan årsskiftet, eftersom nästa år så ändras reglerna; mästardiplomet, RLD M, utgår, ersätts istället med rallylydnadschampionat, men med en högre kval.poäng än RLD M. Med andra ord kommer tidigare erövrade mästarklasskval.poängen frysas inne.

Jo, en tävlingsarrangör kan få göra misstag; att de inte tänkte på risken att deras officiella tävling skulle bli överfull på grund av de nya reglerna nästa år, en tävling där de även arrangerar samtidigt DM, men inbjuder förstås även ekipage utanför deras distrikt (eftersom deras tävling ju är officiell), som det så fint stod i inbjudan:.

OBS! Deltävlingarna är öppna även för ekipage utanför xxx-distriktets gränser!

 Om de bara hade kört sitt DM - som ju precis som KM och SM är en inofficiell tävling, där man (i princip) får hitta på vilka regler som helst, så hade denna "rallytittarstorm" helt uteblivit. 

Jag blev faktiskt förvånad över att både tävlingsarrangörs- samt distriktsfolk (som enligt hörsägen bestämde vilka som skulle bli bortlottade, alltså att inte köra efter de officiella reglerna vid bortlottning) inte känner till reglerna vid officiella tävlingar.
  Mail hade man sen alltför kvickt skickat ut till de bortlottade (?) utan att först tänka efter om det verkligen är rätt sätt att lösa problemet som så tråkigt nog hade uppstått för dom.

Nu har visst allt ordnat sig, men visst blir man förvånad?!
    Jag blev även lite förundrad över att de, arrangörerna alltså, inte kvickt som sjutton la ut en Fb-offentlig ursäkt! Ja, det skulle i alla fall jag gjort om man hade klantat till det så in i norden. Så vitt jag har sett kom det bara en förklaring (som kändes mer som en bortförklaring "... det var inte vi utan dom..." , ej citat) samt att nu sker (eventuell) bortlottningen enligt de gängse officiella reglerna - som sig bör.

Men nej! Nej! Nej!!! Vad skrev jag alldeles nyss? Jag klagade och gnällde på en tävlingsarrangör, det är ju tabu! Sånt får man inte göra!! Nej, jag ska vara för evigt tacksam för att de ställer upp för mig. Jag ska kasta mig ned på mina bara knän och pussa deras väl använda samt leriga kängor. Man får inte gnälla på en tävlingsarrangör. Fy! Usch och fy!! *smäller mig själv hårt på fingrarna* Aj!! Det gjorde ju ont, ju!

PRESS STOPP!!! Nr 2 

Eftersom jag ännu inte hade publicerat detta gnällinlägg, så kunde jag inte låta bli att fortsätta...
    Läste en agility-Fb-tråd med frågan om hur folk ställer sig till förslaget att det skulle vara valfritt (!) att löptikar kunde få bära tikskydd, i ett försök att visa hänsyn till andra tävlande samt för att förhindra löptiksdräll i inomhushallar (enligt tävlingsreglerna får inte hunden ha något på sig).

Jag skrattade gott åt de tikägare - speciellt de som i typ samma mening - uppmanade alla hanhundsägare: "Det är bara att träna det!!" (att få sin hund att låta bli löptiksdoft) samt i samma kommentar påstod att "... det skulla aldrig gå att få min tik att prestera på tävling med tikskydd på sig!!"

 Eh? Märkligt det där att vissa saker går hur lätt som helst att träna medan annat är helt omöjligt... speciellt om det är en själv som ska lägga ned tid och ork samt en hel del tandagnisslan. ;)

(Observera att jag har full förståelse att löptikar numera får tävla (med eller utan tikskydd); jag har med berott mod införskaffat mig en hanhund, jag står mitt kast.)

    Personligen tycker jag att det borde - rent praktiskt - vara enklare att vänja sin tik med att bära tikskydd eftersom ett sådant går väl att inhandla i vilken djuraffär som helst, eller? Och sen är det bara att gå hem med tikskyddet och sätta igång att träna när lusten faller på. Jag menar till skillnad mot en löptik. "Jo, jag skulle vilka köpa en löptik för att träna min hanhund att ignorera den. Har ni det?" *ser mig själv stega in i en zooaffär och fråga folket bakom disken*

Hm? Men vilken bra affärsidé!! Man kan få hyra löptik mot betalning. Nån som ställer upp? :) 

PRESS-STOPP!!! Nr 3

 Alltså, nu snart måste jag trycka på publiceringsknappen, annars kommer det här gnällblogginlägget bli hur långt som helst, ju!! ;)

Läste en Fb-blänkare från en agilityklubb "nära mig". Suck! *ruskar på huvudet* Att inte folk kan lära sig att låta bli att publicera sitt gnäll när de fortfarande är i affekt, och sen försöker dölja gnället med att sätta igång en "antimobbningskampanj" där de själva tar det... ja, kanske inte det första steget, men fortsätter mobbningen offentligt... *suckar djupt*
    Tja... initiativet hade kunnat varit bra om de hade varit åtminstone liiiite storsinta och dragit ett streck över konflikteriandet* samt visat försök till att gå vidare istället för att fortsätta tjatet om att "de" har varit dumma, så se nu hur tokigt det blev och oj, vad fin offerkoftan är, visst sitter den bra, va?  *suck* 


* I denna konflikts olika parter, så anser jag att båda lägren har i omgångar varit ute och cyklat bakom ryggen på varandra istället för att parkera cykeln och ställt sig rakryggad intill cykelstället. :)