Hallå? Hur är det med Wilbur och Linus, då?

Det är ett rackarns tjat om de där springrarna hela tiden. Vad gör pudlarna? Varför skriver du knappt något om dom för? Det är bara prickar och prickar, men var är lurvet?!!! Nå!!!!

Tja... (lugna ned dig, män´ska, förresten) Jag har ju berättat om Wilbur v/s Pingu-intrigerna, men jag kan skriva mer om pudlar. Om det ska vara på det viset. 

*Tänker efter*

Kan berätta en kul grej... 
    Jag har på senare tid gått en liten promenad med Wilbur och Linus i Åkersberga "city", stadshundar som pudlar är (eh?) (och så har Spirou och Pingu fått gått ute i skärgården i Österskär, se här). Jag tycker faktiskt det är helt rättvist, för annars så brukar de så där till vardags ofta gå sina dagliga promenader vice versa (alltså pudlar i skärgården/skogen och springrarna "city") de måste ju få lite omväxling på dofterna.

Jo, i alla fall...
    När Wilbur, Linus och jag skulle gå över ett övergångsställe med trafikljus, så tryckte jag på knappen (annars så brukar ju Pingu få göra det, men nu när inte han var med så fick jag "offra mig"; vare sig Wilbur eller Linus når liksom upp), och vet ni vad som hände? Ja, förutom att "Gröna Gubben" började att blinka och ticka. Direkt efter mitt knapptryck så vända Wilbur upp mot mig och började tigga godis. :) Tala om att jyckar är situationsbundna!! Självklart hängde Linus genast på.
    Nästa dag vi gjorde samma sak, så var istället Linus först med godistiggeriet vid övergångsställetryckeriet, och Wilbur hakade genast på.

Det brukar ju bli allmän godisutdelning efter att Pingu har tryckt på knappen. Undrar vad som triggade Wilbur och Linus? Själva platsen, att jag stannade upp och tryckte på knappen eller "Gå-nu-över-gatan-"klickljudet?

Linus hos veterinären.

För ett bra tag sen skjutsade jag Linus till Farbror Veterinären. Jag blev positivt förvånad över att Linus faktiskt uppförde sig riktigt bra i väntrummet. Han kan ju vara lite odräglig ihop med främmande hundar. Om man säger så.

    Eftersom han nu inte har blivit bättre så är det dags för ett nytt veterinärbesök, och så vill jag även få en liten second opinion - innan vi gör nåt drastiskt, om man säger så.

Idag fick jag ju lov att jobba - fast det är lördag. Och då fick alla jyckarna också lov att jobba. Nån rättvisa ska det väl va´! Vare sig Wilbur eller Linus är vana med sånt här kneg (de brukar ljudligt protestera), men de skötte sig galant! De brukar ju annars vara hos brorsan när jag (och springrarna) jobbar.

Wilbur har tagit beslag på den största hundsängen. Förstås.

Här står de i och för sig - och protesterar - hand(tass?)gripligen lite grann vid grinden. Men de förlikade sig till sitt bittra öde (att de måste vara kvar på fel sida om grindhålet) förvånansvärt fort

Just det! När pudlarna jobbar så är det ett måste att vända på grindkroken så att själva grinden verkligen krokar fast. Jag har ingen större lust att riskera att få jaga efter döv och blind pudel runt innecentrumet.

Apropå det....

    Undrar egentligen hur mycket Wilbur verkligen ser? En sak som jag har märkt att han ser betydligt sämre i mörker (annars brukar ju hundar ha bättre mörkerseende än människor). När jag släcker lyset så får han mycket svårare att orientera sig, så han förlitar sig inte enbart efter hans nos när han förflyttar sig.

   Förresten apropå det, så börjar jag numera bli lite less på att sova med taklampan på... men vad gör man inte för sin hund. Den dagen (eller natten då, om man ska vara så himla noga) jag släcker taklampan, så finns inte Wilbur längre med oss... så det är bara att njuta istället för att beklaga sig. Tyst med mig!!

 

Men vad är det här?

Spirou ligger på Pingus egenbestämda tillhåll och "upphittadskattbearbetarplats" nere på lagret - med ett gammalt väl tilltuggat tuggben...

 

... och han njuter...

 

... till Pingus stora besvikelse!

Va! Vilken olycka!! Spirou har snott både hans privata (?) plats och tuggben.

Vad försiggår här då?

Jo, Pingu försöker att "hjälpa till" så att pappersarbetet går fortare, så att man får gå hem. Eh? Jag vet inte om Pingus sätt att få tråkjobb att gå snabbare är så hiiiimla effektivt. 

Titta vad fint Pingu sitter still så att jag kan sätta på mig skorna utan att bli brutalt knuffad i genuin glädjeyra. Arbetsdagen är äntligen slut, och det är dags att gå hem. (Han satt still i hela... tja.... kanske det var fyra sekunder, typ)

Men hallå?!!! Author!!! Det skulle ju handla om pudlarna! Jag ser inte ett lurv på de senaste bilderna, ju!! 

Oj! Sorry!!

När vi kom hem var det matdags, och jag skämmer inte alls bort mina gammelhundar...

Wilbur får sin mat uppe i soffan. Och idag var han visst lite trött i tassarna; han låg ned och åt. 

 Gott var det i alla fall.

 Pingu (som precis har slukat sin egen mat) står och tigger mot mig - att han vill ha Wilburs käk.

(Wilbur hade nu precis ätit klart, men jag hade ännu inte tagit bort matskålen.)

 

Ser ni det subtila hundspråket? Pingu sneglar lite åt Wilbur (och hans matskål) håll.

Jag blir om och om igen förbluffad över hundarnas koll..

Här har Pingu förflyttat sig runt bordet, och trots Wilburs syn- och hörselhandikapp så har han kontroll på läget. Han sneglar och har full uppsikt mot Pingu.

 Som ni vet så har Wilbur och Pingu lite issues mellan varandra, men oftast så är det hur lugnt som helst; de sköter det galant. (det är bara jag som alltför ofta har hjärtat i halsgropen, men jag försöker så gott jag kan att spela cool)

    Några som absolut inte har nåt emot att ligga tätt intill varandra är Spirou och Pingu...

 Spirou och Pingu ser på TV. Jag kommer inte ihåg vad det var för program som var så himla intressant. Fast Spirou ser lite sömning ut.

Jo, skämt åsido, anledningen till bilderna var för att det är tämligen ovanligt att Spirou ligger överst. Det brukar annars alltid vara tvärtom, och att Spirou brukar åla sig där ifrån efter en liten stund. Fast här låg de och myste tillsammans.

*suck* Se! Kunde inte låta bli att avsluta med prickbilder. Det är ju hopplöst.