Nä! Det gnälls alldeles för lite nu för tiden...

... så nu tänker jag dra mitt strå till stacken!

 Kommer det här bli ett giftigt...

... och lite fult inlägg, månntro? Med ett slag under bältet?

Jag tror att just nu så är hela Åkersberga en enda stor byggarbetsplats - på alla sätt och vis.
    Vägarbeten överallt; man blir tvingad att ofrivilligt inkräkta på motståndarnas sida. Jag vill inte!! Jag vill att jag och mina allierade ska kunna åka rakt fram - utan att behöva väja för en massa fulbilar på motståndarvägfilen.
    Allra, allra, allra värst är det när de har satt ut en sån där vakt-jocke/jockelina som ställer sig mitt i vägen (!) och viftar med en massa fula flaggor. Vadå visa röd flagg? JAG vill fram. NU!!! Varför ska JAG behöva vänta på att ANDRA ska få komma fram. Näe!!

 Släpp fram mig!! Jag är bäst, störst och vackrast!!

Och när man promenerar (ja, det händer), så står en massa byggbråte, alltså stora vägsuggor, klätterställningar (läs: betongblock med lång rackarns stolpe i mitten) och blockerar där man ska kunna gå helt frittt. Rakt fram!! Nä, då! Rätt som det är så snubblar man över en gigantiskt skylt som lyder "Gående hänsvisas till....". Ja, vart då? Oftast så brukar det stå hänvisas till andra sidan. Ja, men hur sjutton ska man ta sig dit, då? Det står minsann inte!
    Värst var hänsvisningsskylten jag stötte på igår. "Gående hänvisas...." sen stod det inget mer. Duh!! Jag ser mig omkring, mina hundar ser sig också mycket förvirrade omkring....
    Det enda vi ser är garagelängor, en gigantisk grävskopa på den relativt smala gångvägen, hänvisningskyltar (obs. utan själva hänvisningen), meterhöga järnstaket och en livligt trafikerad väg. Öh? Jo, det fanns en utväg: att gå in på en intilliggande tomt. Observera att jag lyckades hindra mina lättmarkerade hanhundar att hålla alla fyra tassarna på den mycket kissvänliga och höst/vinterleriga gräsmattan.

 Borde vara förbjudet att ställa såna här mackapärer mitt i vägen!

Se! Det vimlar av dom! Skyltar som säger åt en att man inte får göra som man själv vill.

Och så har vi alla byggarbeten inne i byggnaden där jag jobbar. Det vimlar av blåklädda byggnadsarbetare överallt!!! Allra oftast så möter jag dom i den långa korridoren, och varje gång så möts man av samma dilemma (eller vad jag ska kalla det för); ska man säga hej eller inte? Det känns ju urfånigt att inte heja på nån som man möter sådär på "tu man hand", men samtidigt känns det typ ännu fånigare om den andre inte säger hej tillbaka. Fast.... å andra sidan, så har jag gjort mitt om det sistnämnda nu händer. Äh, hädanefter så ska jag köra att vartannat möte får ett hej, vartannat får en kall och hård blick bara rakt fram.
    Men byggjobbarmötena i korridoren ger mig fler problem som jag kan gnälla över (yes!!). Jag brukar ju annars kunna gå helt själv och alena samt ostört i korridoren tillsammans med mina hundar. Med andra ord så kopplar jag loss dom från sina läderremmar (kopplen, alltså) och de får löpa fritt i den långa (tja, lite längre i alla fall) korridoren. Med löpa fritt menar jag att de går lugnt vid min sida, medan jag skyndsamt kränger av mig ryggsäcken för att plocka fram nycklarna i en hast, så att jag enkelt och i ett svep ska kunna låsa upp dörren och skynda mig att öppna butiken - i tid - så att kunderna kan välla in och handla sina efterlängtade och välbehövliga varor. Alltså jag kopplar loss hundarna för att mina medmänniskor ska kunna känna sig vid gott mod.

Om man ska vara riktigt noga så är vi på denna bild på väg hemåt, inte till jobbet.

 

    Fast... nu möter jag ju alla dessa byggjobbararbetare i korridoren... och de kanske inte uppskattar två hundskrällen (Pingu och Spirou) som makligt traskar (Spirou) och förrädiskt travar (Pingu) rakt fram, som om de tänker låta de mötande byggjobbarna ifred. Ha! När man minst anar så girar dumhundarna åt sidan, och sträcker sina fula, dreglande nosar mot byggjobbarna, som antingen slänger sig åt sidan, och förgäves försöker trycka sig genom korridorsväggen för att undkomma hundhälsningar eller så böjer de sig ned för att glatt hälsa på byrackorna. Inget av dessa alternativ gillas av denna stränga matte:; har jag sagt nej, strunta i mötande folk, så ska de låta bli. Fast bäst vore det om de där byggjobbarna kunde behaga sig att gå nån annanstans. Inte gå där och störa mig på morgonen när jag har bråttom, ju!

 Här är man giftig som ett bär...

... och vägrar att tiga som muren.

 Hm? Vad kan jag gnälla på mer, månntro..?
    Jo, dessa idiotiska påståenden: "Är inte rasist, men... " och så berättar de alternativt klistrar in nån länk-tjohejsan med nåt dumt (små-) rasistiskt. Duh!! *suck* Jo, du är rasist, men inte fullt ut - som tur är!

En tanke som slog mig igår på jobbet: i butiken "Ibland kommer det in människor som gör att man blir sur och grinig samt irriterad, ibland kommer det in människor som gör en glad och upprymd." Vid ett tillfälle igår så löpte de ström - om vartannat (jmr hopprepsleken "hoppa ström", och med de menar jag alltså de där som oftast (!) håller sig på utsidan av disken). Otroligt nog så tycker jag att de som gör en glad och upprymd är trevligare än de andra, även om de sist nämda kräken ofta liksom kryddar upp tillvaron - på sitt... egensinniga sätt. Om man säger så.

En egensinnig padda som icke uppskattade min närgångna kamera.

Eh? Mer gnäll. Det måste finnas mer jag kan gnälla över... *tänker efter*

Jo!!!! Haha! Vet inte varför alltid (?) trådar på Fb-grupper blir borttagna där jag till slut inte kunde hålla mina ivriga tangenttryckarfingrar ifrån att trycka på enter? Alltså hela tråden blir borttagen. (Det har alltså hänt två gånger, och det är typ "alltid") Ja, för det måste ju bero på min lilla ynka kommentar (som ofta blir alldeles för lång), inte att hela tråden har liksom urartat.
    Den jag just nu tänker på måste ha försvunnit nån timme (eller flera) efter min kommentar (jag hann se att jag fick i alla fall tre stycken gilla-tryckningar, så helt ute är jag inte, och jag ansträngde mig så ända ned till tårna att uttrycka mig snyggt, belevat med viss humor samt hövlighet). Nej, jag är inte alls nyfiken på vad som hände sen, om nån/några helt löpte amok,eller nåt? Nä, inte alls nyfiken i en strut... *suck*

En liten giftig svamp som nästlar in sig i.... trådarna här och där.

Det hela handlade om att ibland så blir tävlingsarrangörer tvingade att köra med bortlottning. Under trådens gång, så var det några som upplevde att SBK-Tävlings lottningsprogram är under all kritik; att de tävlande alltid/ofta får samma startnummer. Nyfiken själ som jag ju är, så kunde jag då inte låta bli att kolla upp mina egna senaste startnummer, alltså Pingus, Spirous och Gromits senaste tävlingar. Och jag tycker att det absolut är "random play".
    I och med att jag vet (av egen erfarenhet) att det är väldigt lätt att missminna sig, så fortsatte jag sen att lite lurigt leka detektiv - med enkelt samarbete med Google; jag kollade upp några av kommentarsskrivarnas startnummer på deras tävlingar (alltså de som var fullt övertygade om att det måste vara fel på lottningsprogrammet). Jag blev mest nyfiken på personen som påstod att hennes hittills sex rallylydnadstävlingar då hon alltid har fått tidigt startnummer. Hm? 2, 6, 16, 2, 24 och 16. Tja... Okej, beror förstås lite på hur man definierar "tidigt startnummer", men om startfältet är cirka 30 stycken, så tycker i alla fall inte jag att startnummer 16 och 24 kan definieras som "tidigt", eller? (nu så förutsätter jag att startnumren i resultatlisterna stämmer)

 Visserligen giftiga, men visst är dom söta!

    Jag tyckte dock att det var liiite märkligt att en av mina gilla-tryckningar var gjorda av denna person, men jag var förstås inte lika rättfram som jag är här. Observera!!! Jag har full förståelse för att man kan missminna sig!! Been there, done that!! Allra speciellt i tävlingssammanhang, där man (eventuellt) är i ett mer eller mindre nervöst tillstånd.
    Observera också att jag har absolut ingen aning huruvida SBK-Tävlings lottningsprogram bör kritiseras eller inte.
    Jag undrar också lite om alla är medvetna om att om man singlar slant så är det hela tiden 50 procents chans att den ena halvan kommer uppåt - hur länge du än håller på - vilket ju kan kännas som märkligt och otroligt.

 

Det gäller att hålla fokus på rätt tråd... eller strå, då.

 

Apropå lottning, huruvida det är rättvist eller inte, så tycker jag att av två onda ting så är ju det mer rättvist än "först till kvarn". Som en kommentarsskrivare skrev (i en annan tråd än den som nämns här ovan):

"Att bli bortlottad är aldrig roligt men det finns inget system som är rättvisare än lottning om man med rättvisa menar att ALLA ska ha lika god chans att komma med och inte "ett system som ökar chansen för just MIG att komma med" vilket det oftast känns som när lottningen ifrågasätts..."

 Nä, nu har jag tröttnat på att gnälla, nu får nån annan ta vid - så att gnället inte utrotas och försvinner från världsaltet. Knock on wood.
    Jo, det här inlägget började jag skriva för någon dag sen, så när det står "igår" så behöver det inte alls vara just bokstavligen "igår". Och så en till sak; ibland så undrar jag hur många som fattar ironi (vilket detta inlägg är besudlad av lite här och där)? Men... det är ju bara intelligenta människor som fattar sånt. (Äh, bäst att plita dit en ;) ) :)

 Enbart sommarhalvår-bilder idag, första advent. Yes!!

Våga vägra vinter och mörker! Fram för sommar - och ljuset!!