Jo, latat oss mest. Ja, jag har latat mig, inte haft nån lust att göra nåt överhuvudtaget, och hundstackarna får då lov att göra som sin latmask till matte. Urtrist, tycker dom!
Det har till och med funnits självkritiska tankar att man är totalt värdelös som hundtränare, totalt, alldeles sämst, typ. Dessa dystra tankar dyker mest upp vid draghundkoppelpromenaderna, där jag ständigt blir förföljd av ett grått, tråkigt åskmoln över mitt huvud, som ackompanjeras av ett evinnerligt trist nejande hit och dit. Jag, urtråkig, sämst matte och hundtränare.
Fast vad kan man förvänta sig av en slyngeljycke som har varit alldeles jätteduktig och lugn hela dagen på jobbet medan han väntar på att hans matte ska jobba klart. Såklart det är liv under tassarna när man äntligen kommer ut i det fria!
Linus måtte ibland undra vad det är för ett ställe han har hamnat på.
När man kommer hem efter promenaden, så är det detta som gäller; hundarna bara sover, och sover. Det finns ju inget annat att göra ju, när matte är en sådan latmask!
Zzzzzzzzzz
Zzzzzzzz.
Slö slappar-Pingu vilar huvudet på mattes arm medan hon glor på TV och äter chokladpraliner i parti och minut.
Spirou har bytt plats - för att snarka där också.
Här sover Wilbur så pass djupt att han inte lägger märke till att han faktiskt använder Spirous svans som kudde. Men jag tror nog att Spirou är väl medveten om det. ;)
Men hallå?!!!! Vem är det här? Varför sover denna pippi i min soffa?!!!!
Titta! Nu har han vaknat också!
Pingu undrar vad matte mumlar om...
"Vad säger du, matte? Ska vi göra nåt kul?"
Och så tog han pippin i mun och bjuder upp matte till lek. Och jag förstår honom, vi har ju inte tränat eller gjort nåt ordentligt sen före jul nån gång. Det känns som om det är urlänge sen.
Spirou och Linus har nu gått på metacam en liten tid, och visst tycker jag att den har effekt. Speciellt nu idag, så har Spirou, 11 år, varit helt odräglig! När vi efter jobbet åkte för att hämta Wilbur och Linus hos brorsan, så tjöt han - ja, han vråltjöt i bilen - av lycka att få åka till Österskär och brorsan. Brorsan som alltid bjuder på läckra schmackos. Spirou väsnades därbak i bilen precis som förr i tiden.
Sen när vi skulle fara därifrån, så skuttade han glatt in i bilen - helt på egen tass. Jag brukar annars få lov att lyfta in honom, men idag så skuttade han in av bara farten.
Vi stannade på vägen hem för en längre promenad då Wilbur och Linus fick vara kvar i bilen. Vi kunde gå i en ganska rask takt, med andra ord; Spirou hängde lätt med.
Sedan väl hemma, så var han helt tokig inför middagsmålet; han hoppade jämfota av lycka att få mat. Efter maten så fortsatte han sitt envisa pockande; han var riktigt odräglig. "Gå och lägg dig!", kommenderade jag honom, och visst han gjorde som jag sa, men med mycket uppfordrande blickar så visade han vad han egentligen tyckte. Till slut orkade jag inte med att känna de där blickarna i ögonvrån.
"Ska vi träna?", frågade jag, och gick ut i köket. Spirou var helt vild ute i köket, som om han vore en yster tonåring. Han bjöd på den ena gamla konsten efter den andra. "Nä, det här går inte", tänkte jag, "Spirou måste lära sig nåt nytt!", så jag gick och hämtade en klicker, och satte igång att shejpa in nåt kul.
Spirou bjöd hejvilt, och jag fastnade för några roliga jämfotaskutt han fick till med framtassarna. Vi får se vad det blir med det.
Efter Spirou blev det Linus tur. Haha! Gissa om Pingu blev besviken. Du skulle sett hans min bakom kompostgallret. Olyckligare och mer besviken min går ej att åstadkomma.
Linus fick bara köra sina snurrar. Motsolssnurr kan han perfekt, men medsolscirkel funkar inte utan ordentligt handtecken.
Sen blev det Pingus tur. Han är nu säker på att backa, till och med när han är vid min sida för att backa bakom mig. Ingång till- och att sitta "högerfot" funkar också riktigt bra. Tänk att jycken blir duktig bara för att man tränar! Märkligt! :) "Mellan" (fot mellan mina knän) funkar. Vi jobbar nu på följsamhet vid sväng (i mellan knälposition), vilket är betydligt svårare än att bara gå framåt. Vi tränar också "nolla" (gå cirkel runt mig), men det glömde jag idag.
Däremot kom jag på att Pingu borde lära sig nåt "riktigt" trick. Så vi började några stapplande steg som någon gång ska bli "skämmas"-konsten. Vi kom inte långt ikväll, inte!
Efter att de tre jyckarna fått sin lilla träningsstund, så "schasade" jag ut dom för lite godissök på tomten (jag slänger ut en näve godis på gräsmattan). Medan de roade sig med godissök, så tog jag mig i kragen för att träna Wilbur lite. Jag letade rätt på den gamla och mycket HÖGLJUDDA klickern, och satte mig bredvid Wilbur i soffan. Han vädrade snabbt in godiset i min hand, och han nosade även mot klickern (!). Han låg fortfarande ned medan han testade lite olika saker, och jag bestämde mig för att klicka när han lyfte på högertassen. Det spelar ju ingen roll vad han gör, bara han får träna, fundera och tänka efter hur sjutton han ska få matte att klicka. Jag är ganska säker på att Wilbur uppskattade träningsstunden, att han tyckte det var uppfriskande med en liten utmaning.
Wilbur. Snart är det hans 15-års dag, den 12 januari.
Wilbur slappar i soffan. Sådan matte, sådan hund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar