The BIG no-no

Jo, i tisdags så råkade (?) Pingu utföra "the BIG no-no"*, så nu blir det andra bullar hädanefter. Här börjas det genast att mota Olle från grinden; började smida träningsplaner direkt. Så vi har passat på lite då och då att träna lite konster mellan kunderna på jobbet. Ja, alltså inte bokstavligt talat mellan kunderna utan när det är "kundfritt" i butiken.
    I fredags så försökte jag fixa lite bildbevis, men... det var inte så lätt. Pingu tyckte jag var konstig när jag höll på och flipprade med mobilen samtidigt, och då tyckte han att man kunde vara lika okoncentrerad som sin matte. *harkl*

Det vi tränar är backa, men här blev det buga istället - fast han egentligen inte kan det. Jag hade full sjå att inte falla för frestelsen och belöna hans snygga bugning. Vi höll ju på med backa, ju! (Pingu flänger runt med huvudet, och kameran hängde inte med)

Här står han still och funderar: "Vad sjutton vill hon, män´skan? Hur ska jag göra får att få ett "Yes!"(istället för klickern) och en godisbit?"

Det är lite komiskt att när vi tränar shapingvis så är Pingu som en slö slashas med ett stort blinkande frågetecken ovanför hans söta huvud. "Öh?", frågar han - och lägger sig ned - blickstilla. Att fortsätta att försöka prova nåt annat.... är inte direkt det första han kommer på - om man säger så. Hela han går i slow motion, till skillnad mot annars. Det är jobbigt att tänka själv, tycker Pingu."Visa istället!", uppmanar han.

Spirou däremot - som annars är en slö slashas - blir som en fnittrande och fladdrande gigantisk skogsmus som testar både det ena och det andra - i en hysterisk kackafoni när vi tränar konster. Kameran hinner definitivt inte med (som synes). Det är förresten inte bara kameran som inte hinner med; jag gör det inte heller.

Bilden ovanför så körde han ett kvickt och slarvigt "Skäms!"

Här har han precis backat och gjort några snurrar åt bägge hållen - och tycker att nu är det belöningsdags. Vem är det som bestämmer vad här egentligen? Va?!!!

Ett nytt försök, men han backade iväg och körde sitt race. Hahaha!

Här är det på gång i alla fall; "Se fånig ut"-konsten.

Där satt den!!

Jag har ju nu misstänkt under en längre tid att Spirou börjar höra sämre, därför så har jag nu introducerat nya handtecken för skämmas- och "se fånig ut"-konsterna. Jag trodde ett tag att han hade fattat handtecknen, men sen så har jag börjat tvivla... men det kan ju bero på att jag höll på med mobiltelefonen samtidigt.

 Spirou, Pingu och jag går promenad i Österskär by night. Vi (i alla fall jag) hoppades på flera hundmöten, men det blev inte så. Inte ett enda. Det fanns däremot fina stenar att skutta upp på.

Anledningen till att vi styrt promenader till Österskär är för att där bor det typ millioner hundar, i alla fall fler hundar än människor (nja... en lätt överdrift, eller en stor då). Denna morgon fick vi bara två hundmöten - med samma lilla tax. Men det gick alldeles utmärkt. Typ.

Mitt "typ" nyss var för att Pingu var helt galen (en lätt underdrift) i början av promenaden (han var överlycklig av spänningen att vara på en ny plats); han höll på att dra omkull mig ett flertal gånger - men jag lyckades hålla mig på fötter, trots att jag förblindad av solen lyckades kliva i värsta leran samtidigt som Pingu gjorde världens megaryck. Taxmatten tittade skeptiskt mot mig och de två windsurfingkillarna som stod bredvid.... jag undvek att se åt deras håll, om man säger så...

Om ni undrar varför inte Wilbur och Linus är med på bilderna är för att de inte är med. De fick gå en egen kort liten promenad i "storstan" eller i Åkersberga "city" om man vill kalla det så. De brukar ju annars promenera i Österskär, så jag tyckte de behövde lite omväxling på dofterna. Spirou och Pingu däremot brukar ju oftast tillbringa sina kortpromenader i Åkersberga, så då blev det Österskär för dom (plus att det bor typ millioner hundar där).

Pingu tyckte det var så läskigt ute på bryggan med blåsten och de kluckande vågorna samt båtförtöjargnissel så han ansåg att det var säkrast att lägga sig ned.

Här står han dock på darrande tassar. Hehe!

Igår morse (eller förmiddag, då.. nja... tidig eftermiddag, kanske) så hängde vi på att lägga lite spår. Det var typ ett och ett halvt år sen sist. Om man inte räknar med då jag och Pingu gick våra hemmagjorda "latmansspår" (gick först ut i skogen med de andra hundarna och sen satte jag på spårlinan på Pingu och så fick han sköta sig själv, typ).
Bilden är från igår. Se hur fint han går i spårlinan... *harkl*

 Eller så var det så att han fattade nada (konstigt, va?). Här nosar han runt lite grann.

Här ställde han sig på en sten för att lättare kunna se vad Zero och Izza hade för sig på andra sidan två höga staket.

 Som ni ser så är han fullt koncentrerad på spårkärnan... *harkl*

"Men... hallå?!!! Vad är det här som sitter runt min mage?!!!!", undrar plötsligt Pingu och försöker dra av sig spårselet. Just det! Den väl erfarna spårhunden... *harkl*

"Hm? Vad gör dom där nere på åkern, månntro?", funderar spår-Pingu mitt i alltihopa.

"Öh, matte? Vad händer egentligen?", fråga en spårnovis Pingu.

"Men hallå!!!! Vad är det här?!! Min agilitykampleksak ligger och skrotar ensam för sig själv mitt i spårterrängen!!!", visar en ÖVERLYCKLIG Pingu. Jag tror att jag aldrig har sett honom så euforisk - någonsin!
Annars så tycker han att hans agilitykampleksak är tämligen småtråkig när vi kör agility (då oftast godis är en bättre belöning enligt honom).
Gissa om jag är ovan att spåra med en hund som tycker att spårslutet är roligare än själva spåret!!

"Min agilitykampleksak!!", skuttar, rullar och har sig Pingu överlycklig - och trasslar in sig i både spårlina, sele samt koppel.

"Åh, min agilitykampleksak! Vilken tur att jag hittade dig här ensam ute i ödesmarken. Vad jag har längtat efter dig". <3

 Sen fick Spirou visa framtassarna i spårlinan. Vilken skillnad! Han går metodiskt och lugnt tillväga, men så kan han det här också. Spåret korsade stigar ett par gånger, men det var inga problem, och vid ett ställe så gick spåret på stigen men vek sen av - inga problem för Spirre inte!

Visserligen var han ute på villovägar vid vinklarna, men han fixade till det på egen tass.

 Stolt Spirou efter att ha spårat. Det var länge sen sist, men han kommer ihåg. Borde ju spåra oftare, men jag är ju så himla lat. *suck*
Jo, jag kör ju bara lekmans-spår - inga spårpinnar och sånt tjafs. ;) Vi gör det som en rolig aktivering utan en endaste tanke på att göra det tävlingsmässigt.

Efter spåret så blev det uppletande. Dra på trissor, va!! :)

Här kommer en glad och lycklig Spirou i full fart med upphittad pryl.

Jag tycker att han var jätteduktig! Allra helst med tanke på att det var evigheter sen sist. Visserligen gick jag med honom i rutan, men han hittade prylarna helt själv - och levererade dom så fint så. Trots att de flesta grejerna inte var våra. Så det så!!

Har tyvärr ingen bild på när Pingu körde. Det fanns liksom inget utrymme för det - för det gick undan när Pingu var i uppletanderutan. Jag blev mäkta förvånad över att han faktiskt visade samarbete med sin matte, och levererade med bara små egna "utflykter". Slyngeln har visst mognat lite. Yes!! :)

Efter uppletande fick Pingu leka lite med Deedee. Jo, min slyngel-Pingu kan sitt hundspråk (vilket jag verklgien gillar att konstatera) - fast visst är han en envis slyngel. Det tyckte även Deedee. :)

Även i morse så tog vi en promenad i det hundtätbefolkade Österskär. Idag så mötte vi i alla fall tre hundar, men alla tre i "messtorlek" (ursäkta ordvalet, meshundar ;) ). Det var i alla fall nära att vi fick till hundmöten med större och mer pondusaktiga jyckar, men de smet precis förbi oss. Fast å andra sidan så blev det bra hundmöten; Pingu såg och begrundade samt fick/tiggde sen belöning av mig. Duktig, vovve!

Idag precis som förra gången så passade vi på att ha lite passivitetsövning vid en parkbänk. Pingu var jätte-duktig, fast å andra sidan så hade han denna gång flera spännande "prylar" att beskåda.

Så spännande så att man måste spontant lägga sig ned.

 Här spanar Pingu in en hund som precis har gått förbi oss.
Denne hund hade en tennisbollkedjekastande husse. De hade hållit på med detta ihålliga bollkastande (med bollkastare) i minst en kvart (eller två). "Det är väl ändå märkligt att hon är så tokig i bollar. Hon bryr sig inte alls om andra hundar. Det är bara bollen som räknas!", förklarade hussen glatt och stolt när de gick förbi. Ja, ja...

Den här (suddiga) bilden tog jag bara för att Pingu är så söt och fin.

 Jo, Spirou var också med.

 Och även han är söt och fin.

* The BIG no-no är när ens jycke svarar upp mot en. 

I tisdags morse så gjorde Pingu utfall mot en främmande hund. Han brukar inte ha problem med hundmöten, men denna gång blev det lite tokigt:

Pingu står stilla i slakt koppel och spanar in den mötande hunden (av spanieltyp och med pondus, alltså den typ av jycke som mina hundar mycket väl kan gå igång på). Jag hade velat ha Pingu närmare mig (det var ju nu han som stod "på frontlinjen"), men samtidigt så ville jag inte "störa" Spirou som valde att nosa i dikesrenen bakom mig istället för att intressera sig för den främmande hunden. Spirou har ett förflutet som "främmandehundgruffare". Helst hade jag velat kalla in Pingu, men jag avstod (och hoppades att det skulle gå ändå) för jag misstänkte att han inte skulle lyda mig, dvs vända ryggen mot den mötande hunden. Pingu gör utfall, jag tillrättavisar - och då fortsätter han "sitt grälmuckande" med mig - han svarar upp mot mig. 

    Gissa om jag fick "Buster-känsla"!

    På ett sätt blev jag inte förvånad över Pingus tilltag, eftersom Pingu har en gång tidigare visat upp försvar (mot människa, förut på kurs). En gång är ingen gång, men... ja, ni vet. Så nu vill jag ha hundmöten (och Pingu ska stå bakom mig) att träna på. Samtidigt så måste Pingu och jag öka på vår samarbete samt alllmänt trevligt gos. Bland annat därför så blev han häromkvällen "tvångspussad" över hela huvudet och full med mattedregel. :)