And the story continues.. draaaaagiga hundar, bedrövliga snökanoner och Vasaloppet

Men allra först en varning!!

 Det är värsta snöbildsbomben i detta blogginlägg! Vi vill ju ha vår nu!! 

 

Förra söndagen. 25:e februari. Varför nöja sig med småpinnar när man kan fånga ordentliga grenar? 

Som värsta tornadon i turbofart flyyyger han förbi mig (han = Zafir) med grenen i högsta hugg. Man får vara glad att man inte blir knäad och blåslagen. Jo, han har fått sig en å annan åthutning - av både mig och Pingu - om att man måste vara försiktig när han far förbi oss med stor gren i käften.

Zafir käftar inte emot; för han är så lycklig över sin grenskatt... grenskaft..?

"Åh, vilken fin pinne jag har funnit!", utforskar Zafir sin skatt.

Även Pingu är för tillfället helt tokig i pinntugg... grentugg. Precis innan bilden togs så for han runt med lyckliga krumsprångsskutt med grenen i munnen.

"Matte!! Beskåda min pinne! Den är ju bara bäst!!", triumferar Pingu.

"Man kan kasta och sparka på den, samt låtsas att det är ett byte och anfalla den med!!", visar Ping.

Skogspromenad förra söndagen....

Kan nån förklara för mig varför jag tog dessa två bilder som är här ovanför! Tackar på förhand!

Jooooo! Nu vet jag!! (flera timmar efteråt). Dum-Zafir hade smitit (igen = sur matte). Jag hörde hur han började skälla nånstans "i fjärran", men det lät inte som jaktskall - vilket jag var tacksam för! Det var mer vaktskall, och så kom han sen farande tillbaka, slyngeln..
   Kan det möjligtvis ha varit stentornet uppe på stenen som skrämde honom? Stenstapelhögen syns något bättre på den övre bilden.
    Ibland kan han ju bli rädd/orolig för fåniga saker som i hans tycke inte ska vara där de är. Speciellt om han är helt själv, vilket jag nu tycker är rätt åt honom. Dumma smitar-hund! 😒

Nu är vi hemma igen, och Zafir är på sitt speciella tillhåll där han ofta dumpar sina fina fynd.

 

Årsmöte på ÖBK och prisutdelning av Nosacupen

Stolt vinnare av Nosacupen 2018 med hela famnen full med priser:

Linda och Tee!! De var helt fenomenala!

 

Gillar den här bilden. Så trevligt att se hur klubbkompisar glädjs åt andras fina framgångar. 😊

 

Här är Zafirs och Pingus priser. Zafir kom 9:a och Pingu sist (av 19). Hehe! Pingu var i och för sig bara med vid ett tillfälle.

Lite kul att alla priser låg i just pizzakartonger. Så nu kan jag ju träna välbehövligt behållarsök... Eh? Var det inte just behållarsök vi aldrig mer skulle köra..? Jag blir ju bara sur och irriterad. 😏😊 (se tidigare blogginlägg nånstans)

Sen senare på kvällen så var det åter dags för riktig träning: Agility!! 😉😊😊

Så här skrev jag på Fejjan när jag kom hem:

"Nu har det äntligen hänt!! 😊😊
På kvällens träning har Zafir för första gången sen han började med agility hittat rätt in i slalomet på första försöket!! Och det fortsatte han med under hela träningspasset, förutom den näst sista gången, men då var han väl lite trött i knoppen. Så han är förlåten. 😊"

Vad gör Pingu?

Skäms han medan han sover? Fryser han om näsan? Eller drömmer han nån hemsk mardröm och gömmer ansiktet och blundar för det otäcka? 😉

Måndag, 26:e feb. SNÖÖÖÖÖÖÖ

Tja, vi har lite olika arbetsuppgifter i det här hushållet...

Hundarna står därborta i snåren och tuggar pinnar medan matte skottar uppfarten.

Zafir har hittat den bästa pinnen och tar fart i full språng.

Tjohooooo!!

Jag råkade (nja, det var lite med flit) skotta med en av deras upphittade pinnar och dumpade av den vid sidan med resten av snön. Pingu har nu återfunnit pinnen. Den där blåa bollen blev också återfunnen från snödjupet.

Zafir får nöja sig med att tugga pinnrester medan Pingu tuggar på "urpinnen".

Pingu nosade upp pinnen som var begravd i snöhögen bakom honom.

Jag tror nog att Pingu var mäkta nöjd över den återfunna pinnen som matte så skoningslöst skottade bort med snön.

Och så var uppfarten färdigskottad.

 💗 Söthundarna. 💗

Sen var det dags för att skotta altanen...

Rätt som det var så kom båda hundarna, en efter den andre, i full kareta till mig.

"Matte! Grannhunden skäller!", skvallrade Zafir och Pingu.

Så här skrev jag sen på Fb när jag kom in:

"Man gör saker lite olika, men huvudsaken är att det funkar...
Jag har lärt mina hundar att de ska så fort som möjligt springa till matte (och skvallra) om grannens hund skäller.
Grannen däremot ropar (tjatar) hundens namn följt av "Godis!" om och om igen. Jag tror nog att mina jyckar får godis fortare än grannens hund... 😉😊"

Jo, Pingu brukar springa bortåt mot grannen och skälla tillbaka några skall, men sen så kutar han till matte (det vill säga "så fort som möjligt" 😉). Zafir, som är lite fegare, kommer direkt till mig för godisbelöning så fort grannhunden skäller eller när nån passerar på vägen utanför grindhålet. 😊

 

Onsdag, 28:e feb. Och så var det skottardags igen

Först blev man tvungen att ställa bilen ute på vägen för att kvickt hasta in på tomten för att hämta snösläden för att få bort blogvallen, så man åtminstone kunde få in bilen in i grindhålet.

Pingu och Zafir inväntar ett godisregn över den färdigskottade marken. Jag brukar göra så mest för att de inte hela tiden ska vara i vägen där jag skottar.

Sen blir det söka av...

,,, som synes även där det fortfarande är oskottat. Hm? 😏

Ni ser Zafir därborta uppe vid huset, va? Hint: Se pilen.

"Tjohoooo! Nu koooommer jaaag!!!!"

Pingu hoppade högt när Zafir kom rusande.

"Eh? Vadå, matte? Sitter nån mitt i vägen när du ska skotta? Vem skulle det vara?", ser Zafir oförstående runt omkring.

"Jag begriper inte vad hon mumlar om, den där matten.", och Zafir sitter lugnt kvar.

Rätt som det var, mitt i snöskottandet, fick Söt-Pingu 💖 infallet att skutta upp på lill-kullen för lite godistiggeri, som matten förstås föll pladask för.

"Aha!", tänkte Zafir och fick värsta snilleblixten en liten stund efteråt...

... och gjorde detsamma som storebrorsan.

Självklart föll jag även pladask för Söt-Zafirs 💖 godistiggarplan.

Jag gillar verkligen när man ser hur jyckarna tänker till. 

Det sista snöslädelasset för den här gången.

Nu är det färdigskottat. Fritt fram för att träna, leka.. och ruska sig på gårdsplanen.

Fin-Zafir visar hur fint det blev. Nä! Titta inte på smutsbilen! Tänk bort den.

Om nån undrar vad det är som ligger där till höger på marken (bilden här ovanför), så kan jag tala om att det är bara posten. Jag dumpade den där när jag liksom gick förbi. Här går man inget extra - upp till huset fram och tillbaka - bara för att få saker och ting på rätt plats, när man lika bra kan göra det sen när man ska upp till huset.

 

Fredag, 2:a mars. Promenad efter jobbet

Med hemskpromenaden dagen innan väl i minnet, så tänkte jag om - igen - för sjuhundratrettioelfte gången. Jag måste göra nåt åt våra koppelpromenader!
   Så jag testade en variant av den av mig ratade "kott-metoden" som jag skrev om i det tidigare blogginlägget: "Varför kan inte mina hundar gå som normala hundar?".

Istället för att lite lätt kasta en kotte på dom för att få de att reagera och vakna upp från sitt dragande, så kastade jag en liten godbit på dom. Det funkar mycket bättre.
    Dels så far inte godbiten studsande all världens väg (oftast i alla fall) så att jycken i sin tur far efter den studsande kotten med ett brutalt ryck för att få tag och leka med den - och jag - ytterligare i min tur - far efter som en fånig vante i andra änden av kopplet.
    Med godisbitkastet blir allting istället lugnare (nja, typ) när jyckarna stannar upp på plats och snor åt sig godbiten framför den andres nos eller så blir det lite godissök på platsen, ofta med hjälp av mattes goda syn och visande hand.  Med andra ord lite teamwork mellan hundarna och mig, vilket ju är en stor förbättring från tidigare ständiga och tråkiga dragkamp mellan oss åt var sitt håll. Nu blir vi mer samlade som en samarbetande liten tropp.

I och med att det är "något" kyligt ute, så har jag godiskastarhanden mest i den värmande godisfickan för att inte förfrysa... så nu går Zafir fot typ hela promenaden. Han gör liksom aldrig ifrån sig, vilket ju är en av anledningarna till att man går ut med hundskrällena. *suck* Att man aldrig får vara nöjd. Att det alltid är antingen eller! 😖😕😠
    Fast man får välan vara glad.. för... förbättringen... eller? 😉

Två hundar på cementgodissugga. Ser ni vad som rör sig i snåren? Se under pilen.

Ett helt gäng med koltrastar och en och annan skogsduva kalasade på fågelfrön som ramlat ned från ett fågelbord. Pingu visade stort intresse för fågelfäna, men det var allt.

Märkligt nog så gav inte Zafir fåglarna någon notis alls.

Nja, nu kanske han upptäckte dom. 😊

Här en filmsnutt hur det är - varje dag - när vi kommer hem. Att han aldrig lär sig... 😉

Sprillans dagsfärska bilder från Vasaloppet!!

Nu pratar vi nästintill livebilder!!

Ja, inifrån mitt vardagsrum, från soffan framför TV:n, alltså. Vad trodde ni? 😊😊

"Vasaloppet! Jätte-spännande!", tänker Pingu skönt nedbäddad intill matte i soffan.

Trettio sekunder senare: Zzzzzzzz

Samtidigt i fåtöljen. Zafir kollar...

... in Vasaloppet under stor entuiasm...

... och där tog det intresset slut. "När ska vi gå ut egentligen?", funderar han medan han längtansfullt ser ut genom fönstret.

Hm? Var det ett sammanträffande eller lyssnar jyckarna mer på TV:n än vad jag tror?

När kommentatorerna började prata om frukost, så gick Zafir med bestämda steg in till köket, och Pingu följde strax efter.

När jag en liten stund senare kollade in mot köket möttes jag av dessa förväntasfulla blickar. Bilden till höger.

Ja, ja. Matte kommer följa med er ut. Sen.