lördag 7 april 2018

Påskledighet och ett erkännande på slutet

Påskdagen... eh? Eller var det annandag påsk? Äsch! Spela roll. Vi tog oss en promenad i ledighetens töcken 😊 i alla fall.

Fast allra först så fick jyckarna springa av sig på hemma på trygga tomten. Det vill säga jag behöver inte hålla utkik efter vilt, andra hundar... eh? Förhoppningsvis inte i alla fall 😉 Grannhund kan dyka upp ibland när man minst anar det.
Vet inte varför jag är så förtjust i Zafirs självvalda "tillhåll" där han ofta stannar upp för en stund. Ni ser väl alla hans prylar som han har samlat där? Mest gamla skor och pinnar.


Okej, nu är det promenaddags...

Fast promenaden börjar med lite - för jyckarna - oväntad lydnadsträning.
    I och med att min uppfart är värsta sluttande isbanan, så är det liksom inte läge för att försöka hålla tillbaka ystert framåtvilliga och extremt promenadsugna samt starka ESS gånger två. I alla fall inte när matte inte har icebugsen på sig. Vilket hon inte har för det är typ isfritt överallt - förutom på denna uppfart och gårdsplan. Det är samma sak varje år. Är faktiskt lite less på det. Vår, kom hit och smält min dumma is!!

Jag råkade faktiskt halka och ramla omkull förra veckan när jag skulle gå ned och öppna grinden. Ramlade på näsan, gjorde jag! Fast jag höll näsan från isen. Haha! Sen satt jag där på rumpan och undrade hur sjutton jag skulle ta mig därifrån. Alltså, det var sluttande glans-is!
   Om jag - vig som en hind 😏 - skulle lyckas resa mig upp.. så hade jag garanterat halkat och ramlat igen!! 

Hundarna skuttade glatt runtom mig medan jag satt där mitt på isen och funderade. Sen kanade jag mig rumpledes mot kanten och tog tag i blåbärsriset för att kunna resa mig upp. Haha! Vilken syn, va?! 

Efter denna incident, så balanserar jag numera på skarsnön på kanten genom förväxta blåbärsris, snår, förrädiska gropar, men grangrenarna är bra handtag och behändiga livlinor. 😊
Först så får de båda stanna kvar innanför grinden (ja, ja, kompostgallren) medan jag passerar. Sen får en i taget komma till mig - och vänta där - medan jag stänger grinden. Sen - åter igen - får de båda vänta på plats medan jag försiktigt trevar på isen några meter ned till grusvägen - som är isfri - tills jag kallar in en i taget, bara för att. Ni ser väl hur Zafir vädrar otåligt i luften och spanar bortåt. Han är ivrig!!

Fast matte är envisast. Här ska det väntas och fotas och mattekollas innan vi påbörjar den efterlängtade promenaden.

På denna promenad råkade vi hamna nere vid sjön. Ville bara kolla läget där... (inte alls att passa på att slänga den välfyllda bajspåsen i villa/sjöföreningens sopkärl. 😉 Vadå´ra? Nån nytta ska man väl få av avgiften? Jag som hundägare är ju portförbjudna från sjön.. eh? typ 😏)... Zafir var mycket sugen på att kuta ut på isen. Men det fick han INTE!! Men en fin bild blev det! "Vem bryr sig?", muttrar Zaf, "Det hade ju bara varit bäst att få rejsa runt därute, ju!!". Ibland vet de där byrackorna inte sitt eget bästa.



Som ni kanske vet så är undertecknad matte inte världsbäst på att lära sina jyckar att gå fint i kopplet. Det går ändå ganska hyfsat, men det märks så väl på Zafir när viltvittringen från omgivningen liksom tar över. Han kan bara inte motstå!! Det spelar liksom ingen roll vad jag gör. Jag skulle kunna slå ihjäl honom utan att han skulle märka vad jag pysslar med. I hans huvud skulle det ändå bara låta: "Viltvittring! Viltvittring! Viltvittring!". Haha! Jag överdriver, fattar ni väl!! 😊
   Jag varken brukar slå ihjäl odågan eller att han är så viltparalyserad... Shhh! ... men bara nästan *viskar*

På denna promenad då jag hade all tid i världen, så satte jag på mig min pedagogiska hundtränarsida, och var en närvarande samt kommunicerande matte.
   Lite då och då så stannade vi upp för lite konster och trix (som roligt alternativ till koppeldrag och viltvädrande), ibland så kastade jag godbit på jycke (läs: Zafir) när han ändå började dra i kopplet, ibland (läs: typ varje gång) berömde jag glatt när byrackan (läs: Zafir) spontant vände sig om för att kolla in sin matte eller till och med slöt upp intill mattes sida, ibland så skällde jag ut hundskrället så orden visslade runt trädtopparna och läste lusen ur honom.


Här kör vi den senaste modeflugan "Hund rundar annan hund". Självklart så fick de turas om att vara kon alternativt hund/konrundare.

Ja, ja.. Jag kämpade på att vara en sån där hurtfrisk och pedagogisk matte.
.. men det enda han verkligen vill är att vädra vilt och spåra. Strax innan bilden togs så stod han urtjusig och still i viltspanarpose. (Vad den slarvtrimmade svansen stör mig.)

"Måste spåra med honom, eller åtminstone köra lite nose work, så han får använda sin näsa till det den ska..", tänkte jag för - och lite förebrående till - mig själv... sen glömde jag bort det. Sorry, Zaffe!


Zafir inväntar varsågod-signal att få kuta in på sin tomt. Notera att fina Stig Helmer-tofsen är på återväxt. 😊
Pingu och Zafir inväntar kommando...

Hihi! Alltså, vissa hundägare... man skulle kunna påstå de allra flesta... lägger ned en hel del arbete på att lära sina hundar inkallning, men inte denna matte, inte!
   Nä, hon (läs: undertecknad) är mäkta stolt över hennes mest tokiga infall; nämligen att hon har lärt sina hundar att...

"Skingra er!!!" Båda hundarna rusar bort (!) från mig i full fart.

Faktum är att jag har haft nytta av "Skingra er"-konsten. Här när jag ville gå obehindrat och utan uppvaktning av två hundar när jag försökte komma uppför ishala uppfarten, och även på jobbet när det kommer leverans med massor med kollin och slippa få hundar som hamnar under lådor eller få tunga lastpallar på tassarna.

"Snälla matte! Kan vi inte få skingra oss en gång till!!", ber Zafir.. och Pingu.

Pingu visar att det inte är bara uppfarten som är isig utan även hela gårdsplanen. Inte går det att träna nåt där längre så länge isen är kvar.

Jo, ni kanske kommer ihåg att jag har ju anmält Pingu till freestyletävling, och helt "plötsligt" var det bara knappt två veckor kvar till tävlingsdagen. Vet inte hur det gick till egentligen? Hur som helst så börjar det bli dags att lägga på musiken till programmet, och det vore ju lite behändigt om man kunde liksom ha musiken med sig lite varstans, så man kan träna så där lite spontant där man råkar vara just då andan faller på...

Plötsligt i tisdags fick hon en snilleblixt!! 💡😀 (läs: vaknade upp från 1800-talet, typ) 😏)

"Mobilen!! Öh? Man kan säkert överföra låten till mobilen!!" 

En (1) minut senare är låten i mobilen. //Hon som har jobbat i TV-Radio-CD-butik i hela sitt liv, uppväxt med rullband, kassetter och vinyl samt CD, som nu vaknade upp till verkligheten som den ter sig nu för tiden 😉, men är ändå inte helt oförmögen att lista ut datorgrejs.  😎😊

  
Bilden är från senare på dagen då hundarna och jag tränade på en ovanlig plats där det fanns en is- och snöfri plätt med medhavd musik från mobiltelefonen. Yes!! 😊😊


Zafirs rallyträning gick först inte alls. Han kunde inte fokusera på rally när man var på en sådan spännande plats med dofter, lövprassel och jag vet inte vad!! Så han åkte tämligen kvickt tillbaka upp på avbytarbänken.
   Pingu var faktiskt ganska duktig, men vi har en del att få till mycket bättre. Exempelvis jag kommer av mig hela tiden vid ett ställe i programmet. Alltså, om inte ens jag vet vilka moves det ska vara så hur i all världen ska Pingu-stackarn veta?

Zafir fick därefter ett nytt försök med rallyträningen - och nu med musik! Då gick det mycket bättre. 😊

 
Senare på kvällen...
Men hallå!! Ser ni!! Pingu la sitt huvud - mycket försiktigt - på Zafir rumpa, och Zafir i sin tur låg kvar. Kors i taket!!

Båda hundarna snarkade avslappnat tätt intill varandra. Det var länge sen sist!


I torsdags, 5:e april


Så här skrev jag på Fb:

"Är ledig idag.. nja, typ.. och när jag iaf var "nere i byn" så passade jag på att ta hundpromenad uppe på brukshundklubben istället för hemma.
Dels för att slippa forcera vattenbelagda isbanan på min sluttande uppfart flera gånger än nödvändigt, och dels för att återanpassa jyckarna att gå i koppel i civilisation full med miljoner spännande dofter. 😉
Inget bildbevis från klubben, men väl på knögglig isbana hemma, då hundarna inte kunde begripa varför matte tog sån tid på sig för att komma uppför mot huset.
Jag tog djupasnövägen istället för - som hundarna gjorde - isbanan."

Zafir dansar på hal och knögglig samt sluttande isbana en yster och sprudlande kombinerad trofédans att vi har kommit hem till hans älskade tomt plus att han har funnit världens bästa pinne.
"Matte! Kom och isdansa du med!!"
"Men matte, varför tar du en sån tid på dig?", undrar Pingu.
"Ja, varför kommer du inte nångång för?", undrar även Zafir i bakgrunden.


Ytterligare en pinne till Zafirs speciella "tillhåll" där han samlar sina funna skatter.


Senare på kvällen...


Latmansbloggar genom att ctrl:a från Fb...

"Rally- och freestyleträning nere i centrum med passerande människor o bilar samt en kille som stod länge och iakttog Pingu o mig när vi freestylade för fullt. Jag hade mobilmusiken i handen, fast tveksamt om ljudet hördes bort till killen.
Rally-och freestyleträningen föregicks av promenad där vi stötte på en mamma med tre ungar därav två av dom (den tredje ungen sov i sittvagn) ville hälsa på Zafir o Pingu, som båda var mkt avvaktande till början, men det hela slutade med att småtjejerna började träna jyckarna i konster och trix - till hundarnas stora glädje 😀😋 och småtjejerna fick lära sig lite hundhyfs, alltså hur man uppför sig mot hundar. Mao bra träning för både Pingu, Zafir o ungarna. 😊😊
Zafir satt i bilen när bilderna togs, men även han fick träna rally. 😊"

Bild tagen strax innan vi for iväg hemåt, men vi tog oss en avstickare först till McDriven. Haha! Och när jag sitter där i bilen och väntar på att få min "mat" (har svårt att kalla McDonaldskäk för mat), så passerar mamman med tre ungar och barnvagn framför bilen för att komma in på Donken. "Mamma! Det är hon med hundarna!!", utbrast ungarna. Vi alla vinkade glatt åt varandra. 😊😊


Fick ett svar på ett gammalt undrande...


Det var igår (fredag) som jag fick förklaringen på nåt som jag småfunderat på länge. Vadå? Jo, var sjutton hittar Zafir alla grenar som han sen kommer farande med i högsta hugg som man nästan ramlar omkull av vindfånget?

Aha! Det är från den gamla grenochkvist-högen.
*gnaga, gnaga, gnaga*
Och så tar man ett ordentligt grepp på en gren och....
... rusar iväg... men utan grenen!! Öh? Vadan detta? Vad förvånad jag faktiskt blev.

Jo, Pingu undrar om ni vet vad man kan göra på en liten... upphöjning på marken?

Man kan stå helt still och glo på sin matte.
Man kan snurra motsols...
(Man kan även spana in Zafirs svans som matten äntligen har trimmat till, men hon är ännu inte riktigt, riktigt nöjd)
Man kan snurra medsols...
Man kan sitta blickstilla likt en staty samtidigt som man undrar vad matte menar vad man ska göra...
Man kan gäspa... på kommando. Ja, faktiskt.
Man kan skämmas att man har varit olydig, men göra det så himla snabbt att kameran inte hann med när tassen låg lite kvickt mot nosen.
Zafir undersöker upphöjningen medan matten och Pingu gör nya försök till att få till en bild på en olydig och skämmande Pingu.

"Matte! Jag kan flaxa med öronen!!", föreslår Pingu istället för att göra skämmas-konsten.

Jag tror nog att Zafir fnyser och lipar i bakgrunden åt storebrorsans nypåhittade flaxamedöronen-konst.

Men vad spanar Pingu på nu då? Jo....

Dagens vardagskedjereaktion:

Hundarna är MYCKET intresserade av kråkorna, som i sin tur är MYCKET intresserade av grannens överfulla soptunna, som i sin tur antagligen är MYCKET överfull på grund av soptunnetömningsföretagets nyss MYCKET (?) ändrade tömningsintervall. 


Men vad har Zafir hittat begravd i snön..?

Ser ni vad det är?
Är det en kvarlämning från Keatons gamla dagar?
Zafir fortsätter med sina arkeologiska utgrävningar med största frenesi.
Men hallå?!! Det är ju tomt!! Ett tomt hål bara!
Zafir, som är kvick som en vessla att sno åt sig fyndet, blev mäkta stolt över sin nyfunna, men antika tennisboll.


Nästa helg börjar tävlingssäsongen 2018 med både freestyle (lördag) och rallylydnad (söndag)

Redan i måndags så var PM:et till rallytävlingen ute..
 Från min Fb-sida:

"Alltså, hur tänkte jag där? *skrattar o ruskar på huvudet åt mig själv*
PM:et till rallytävlingen nästnästa helg är ute redan nu... och jag anmälde ju både Pingu o Zafir till varsin dubblerad klass - som går samtidigt!!
Att byta startnummer när det krockar är väl inget större problem, men banvandringarna? Vad jag förstår måste jag ha två banor i huvudet *skrattar*. Ja, ja... Får väl prioritera Pingus bana. Zafir sitter ju fasttjudrad i kopplet. 😊😊"


Tidigare idag, på sen eftermiddag, så trimmade jag båda jyckarna så de ska vara fint tjusiga till nästa helg. Ja, så jag åtminstone ska slippa skämmas för ovårdade hundar.
   Sen senare på kvällen så tog jag och hundarna först en promenad uppe vid brukshundklubben, för att sedan köra ett träningspass där. Tja, inte på själva gräsplanerna, för dom var som typ värsta myrmarkerna. Så uppe vid parkeringen fick det bli. Först ut Zafir och lite rally, sen Pingu med lite rallyuppvärmning innan freestyleträningen där jag hade mobilmusiken i handen under tiden.

*suckar* 😒 Ja, det är nu erkännandet kommer....
   Jag är så irriterad på mig själv! 😡 Varför då? Jo, jag börjar känna en press inför tävlingarna. Alltså, en press från mig själv. Dumma mig!!
    Jag vill så gärna att det ska gå åtminstone hyfsat bra. Speciellt freestylen, som ju är typ en once in a lifetime-tävling. Rallyn... tja, det kommer det kanske flera tillfällen. I alla fall fler än freestylen (om inte det plötsligt börjar arrangeras en massa tävlingar närmare Åkersberga).

Alltså... idag så kunde Zafir knappt sitt. Han kunde absolut inte fokusera på rallyn. Han var på en annan planet, typ. En planet full av spännande vittring i luften, ljud från fjärran etc. Ja, så här kommer han antagligen vara på tävlingen. Jag tycker inte det är kul när man måste typ övertala byrackan att "leka" och ha roligt med matte.

Pingu var i alla fall något bättre när det gäller koncentrationen, men... när till och med jag klantar mig och hela tiden kommer av mig på samma dumma ställe så är det illa. Alltså! Hur svårt kan det va?!!

Jag slår vad om att båda jyckarna känner på sig att matte inte är riktigt glad och avslappnad. Zafir åkte på time out (två gånger) för jag höll på att tappa fattningen. Men då lär han sig ju inte nåt!! 😖😠
    Och Pingu har plötsligt "glömt bort" flera moves, bland annat hans paradnummer "sudda" (backa runt matte), som jag med flit har lagt i slutet av programmet, eftersom han brukar (annars) tycka att "sudda" är superkul, som en extra motivation om/när han börjar bli trött.

Nä! Så här ska det inte va´! Vare sig Pingu eller Zafir har bett om att få tävla. Det ska vara kul, ju! Jag tror nog att de känner på sig mattes dumpress på sig själv.

Det knepiga är att vi alla tre behöver nog en liten träningspaus för att få tillbaka den spontana glädjen, men samtidigt så behöver hundarna träna korta delmoment (med jättebelöning) samtidigt som jag behöver träna hela freestyleprogrammet för att minnas rörelserna, samtidigt (ytterligare igen) som hundarna behöver tränas uthållighet att invänta belöning. Eh? Hur ska det här gå till egentligen?

Nä, nu ska jag lägga all dumpress och förväntningar på hyllan (hatar att bli besviken), och plocka fram spontan tränarglädje istället. Träna när andan faller på, så där på skoj, bara.

En förtydligan: Mina förväntningar har inget med poäng eller bra tävlingsresultat att göra (i alla fall inte mycket). Utan vi pratar om min förväntan på flyt, utstrålning av glädje och att ha kul på rallybanan/freestyleplanen.

Imorgon, söndag, är det det sista tillfället för agilityträningen i Arningehallen. Det ska bli skönt och kul att få köra lite gammal hederlig agility!! 😊😊 Som omväxling från rallyn och freestylen, alltså.


Jo! Höll på att glömma berätta en glad nyhet!!


Min sluttande isbana till uppfart och gången upp till huset samt gårdsplanen är nu idag (lördag) lättforcerade. Isen är så gott som borta eller så pass spröd att man inte halkar. Yes!! Och bofinken har flyttat hit. Våren är på gång!! Tjohooo!! Kviddeviddevitt!! 😊😊

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar