Jag har en plan!

Men först några andra saker...

 Jag är ingen blomexpert.. men det är nog kanske dags att hiva ut dom här i komposthögen nu, va? De har stått på fönsterbrädan inne i detta "något vissna" tillstånd i månader. Nu har stackarna fått mellanlanda på altanräcket (och jag kom precis på att de fortfarande står kvar där).

 Wilbur, över 15 år, så gott som blind och döv, tar täten i rask takt på promenaden. Linus försöker hänga med.

 Spirou sackar efter... *ogillar*

Nu till planen... alltså den som rubriken syftar på...

 Nej! Vänta! Jag blev - plötsligt - så nostalgisk när Pingu och jag gick förbi den här gamla bänken uppe på brukshundklubben.

    Jag minns när den stod på den bakre planen (då agilitybanan var där), och jag i min enfald band fast Keaton i denna bänk medan jag gick bort för att göra nåt borta på planen. När jag sen vänder mig om så upptäcker jag att Keaton har rusat efter mig - med bänken på släp. :) Han hann över halva planen innan jag hejdade det glada "ekipaget".

    "Öh, jag tyckte väl att det tog emot lite när jag sprang till dig, matte!", visade Keaton glatt. "Äh, om det tar emot, så tar man bara i lite mer.", ansåg Keaton.

    Efter den händelsen så känner jag alltid efter hur stadig prylen/stolpen/trädet är som jag binder upp hundarna i.

 Nu till planen...
    Pingu och jag tränade agility nu på kvällskvisten. Träningen gick mycket bra. Ja, vilket den ofta gör när man är ensam och alena uppe på klubben. Fast visst fanns det störningar ändå. Till exempel så var det en särdeles intressant doftfläck mitt i banan som jag hade byggt upp.
    Istället för att försöka undvika stället, så körde vi där flera gånger, och jag hejade på honom som en galning i förebyggande syfte precis innan Pingu kom till fläcken. "Öh?!!", kollade Pingu förvånat upp på mig, "Matte har blivit skvatt galen!!" Så han missade att stanna upp och nosa. Yes!!
    Fast lite längre in i banan, så trodde jag att "faran var över", och då smet han dit igen. Jag borde ha insett att när banan gick bara lite grann åt det hållet som doftfläcken var, så räckte det att jag fortfarande måste vara på honom som en hök. Jag hade glömt fläcken - men det hade icke Pingu.

Det här med intressanta luktfläckar kommer ju även vara på tävling; inte ens en tävlingsbana är "klinisk ren", och Pingu skulle mycket väl kunna stanna upp och nosa precis som idag på träningen.

    Så min plan är att om det händer, så grabbar jag tag i honom/lockar jag honom med mig för att göra om från hindret före doftfläcken - och sen heja på honom som en galning - i ett försök att lära honom att man ignorerar intressanta doftfläckar när man kör agility, och sen ge honom massor med beröm och glada tillrop.

    Men sen får jag inte glömma bort mig - utan fortsätta vara på honom som en hök resten av banan. Vilket jag i och för sig alltid måste vara från första hindret till det sista - såsom om det vore högintressanta dofter överallt. *pust* Men det är en viss skillnad mellan "vara på som en hök" mot "heja på som en galning", om än så lite.

Jo, Pingu och jag körde en 22-hinders lång bana, och det var faktiskt skönt att få bli riktigt andfådd när man kom i mål.

    Pingu var också duktig och vände tillbaka mot mig efter målgång. Han ratade det intressanta gräset vid staketet (la målgången där med flit bara för att få doftstörningen) och valde godisbelöningen hos mig istället. Pingu fick MASSOR!!

    Gungan tränade vi i en särskild kontaktfältskombination (gungan var ej med i den långa banan) - och Pingu tvekade bara den första vändan, sedan var det bara rakt på gungbrädan, men jag dämpar fortfarande själva markdunket något. Detta kommer jag även göra på tävlingen nästa helg.

Just det, ja! Tävlingen... 

    Läste PM:et. Large börjar redan klockan 8.00. Hur ska jag vakna? Måste ju åka typ halv sju - om jag vill vara där i god tid och hinna värma upp byrackan ordentligt innan start. *suck* Men jag vet ju hur det blir... "Nä, jag vill inte gå upp! Sova mer!!! Banvandring är helt överreklamerat. Det går ändå!" Tänk vad lättlurad man är när förståndet fortfarande sover. :)

Hur som helst, idag så gick jag ifrån agilityträningen vid gott mod. :) Nu längtar jag till tävlingen igen... men inte att gå upp förstås... *gäsp* Hur ska det gå?!!!

Oj! Höll på att glömma den andra delen av min plan...
    Jag planerar att ha med mig Pingu på agilitykurserna som är på måndag och tisdag kväll. Han ska få ha med sig sin bur samt markkrok. Planen är att han ska typ vänja sig med att ha en bunt hundar runt om sig. Det har ju varit alldeles för dåligt med den varan på sistone.
    Och så skulle jag ju hinna åka till grannklubbarna för att träna också... Hm? Tid? Vad är det? I alla fall om man är lat som jag. Vi hinner nog...