Pingu: Vilket lattjo ställe!!

Idag skjutsade jag Spirou och Pingu till Albano. Det var nämligen dags för vaccinationsspruta.
    Det finns både för- och nackdelar med att ta med sig bägge hundarna samtidigt in på dylikt ställe:
Nackdelen med att ha slashasen Spirou med sig tillsammans med Pingu är att man blir något förhindrad av att "sitta fast" med kopplet med honom när man försöker desperat rädda omgivningen från den ystra - och mycket nyfikna - Pingu att råka i sin vilda framfart rasera hela byggnaden inklusive folk och fä.
    Fördelen att ha Spirou med sig är att han är ett levande bevis på att man har i alla fall lyckats uppfostra en hund.

Nu har vi lyckats komma in i ett väntrum. Pingu ser något moloken ut på bilden. Jag misstänker att han tyckte jag var dum när han inte fick undersöka precis allt på vägen dit.

Spirou försöker sig på sin mera diskreta approach - med andra ord; Pingus raka motsats - i hopp att vi människor då ska glömma bort honom, det vill säga slippa bli stucken av sprutor och annat dumt människopåhitt.

Till min förvåning... så lägger sig Pingu lugnt ned och väntar.

Titta!! De ligger ned, tätt intill mig - som en liten flock!

De spanar mot dörren.... Vem kommer komma in? Och vad kommer då denne att göra?

När sen sköterskan kom in för att göra "sin grej" (fixa med sprutor) så bombarderades hon - mycket närgånget - med "frågor" från Pingu: "Vem är du?", "Vad är det?", "Vad gör du med det där?"

    Pingu hoppade upp med framtassarna på bordet för att bättre se när hon fixade med alla småflaskor och sprutor, och jag fick rädda några flaskor från att falla i golvet. Med andra ord så lät jag Pingu få vara nyfiken - och vilja vara uppe på undersökningsbordet - för framtida veterinärbesöks skull; det ska vara roligt på djursjukhus.

    Dagens djurskötare var mycket bra; även hon tyckte det bara var roligt - och bra - att Pingu var så framåt. Hon lät Pingu få undersöka sprutorna (med försiktighet förstås). Bägge hundarna fick godis av henne efteråt (och hon var skärpt nog att fråga om allergiska Spirou fick äta vanligt hundgodis!). Hon fick till och med några svansviftningar av Spirou när han upptäckte att hon var in charge om godisskålen.

Det här är en gammal bild från Albano. Jag minns att han var ännu värre då. Jämfört med den gången var han idag nästan from som en lamm. *harkl* Bara det att han nu väger mer och är ett strå starkare (minst sagt).

Efter arbetsdagens slut åkte vi som vanligt och hämtade Wilbur och Linus hos brorsan. Jag blev lite förvånad att ingen hund mötte oss i dörröppningen....

Nä, för den ena hunden står på fönsterbrädan och spanar och undrar varför matte inte kommer in för... för det var väl hennes bil som körde in på tomten?

Wilbur hörde mig inte alls; jag gick ända fram till honom, satte mig jämte honom - och låtsades spana ut - precis som han. Wilbur blev inte särskilt förvånad över mitt tilltag, utan typ frågade mig: 

"Hörru matte, varför kommer hon inte in för?"

"Men hörru själv! Det är ju jag som är din matte!"

"Jaaa, det vet jag väl, pucko! Men varför kommer hon inte in för?"

Okej, ungefär så gick vår konversation. Ja, ja... är man ibland lite senil så är man (och jag tänker då på Wilbur!!), men jag är ändå ganska imponerad över att han på nåt vis trots sin bristande syn och hörsel uppfattar att bilen har kört in på gården.

Linus var uppe på övervåningen med brorsan, annars så hade han varit framme och välkomnat mig i dörröppningen.

Innan vi åkte hem gick bilfärden via Fängelseskogen...

Pingu passar på att träna lite balansövningar som sedvanligt när man är i Fängelseskogen.

Vid den höga trädstammen får Spirou bara titta på...

... men på den låga så får även han visa framtassarna.

Fast... han tycker det är lite knöligt, föredrar att bara visa upp framtassarna på själva stammen. (Hihi!)

Ja, ja... jag är partiskt, men jag tycker han är ganska söt..

... och Pingu är söt me´!

En gammal bild på parhästarna vid en fallen trädstam - i Fängelseskogen.

"Meeen.. fick inte Wilbur och Linus gå nån skogstur, då? Du visar bara bilder på ESS:en, ju!", protesterar nu kanske du.

Jo, de fick visst gå ut (de hade för övrigt redan gått en timmes skogspromenad med brorsan tidigare på dagen), men jag tar jyckarna i två omgångar. Idag fick de först vänta i bilen, sen var det deras tur...

... men igår (när bilderna är tagna) fick de gå först - medan Spirou och Pingu besviket fick vänta i bilen. Jag menar det måste ju även vara rättvist på det viset; variera vem som får göra roligt först.