Nu ska vi dock börja dagen från början...
När man vänder sig om... så har en viss liten - uttråkad - Pingu öppnat grinden och under protest lagt sig precis i dörröppningen.
Ja, vad kan en liten Pingu dagdrömma om, då?
Här fick jyckarna en rolig (?) kartongbit för att leka med. Den var kul i typ... tre sekunder.
Senare på eftermiddagen upptäcker jag en viss liten Pingu ligga uttråkad nere på lagret intill sin "roliga låda".
Kan man se mer uttråkad ut? Inte ens hans gamla känga var rolig att tugga på.
Men till slut så var arbetsdagen slut. Vi åkte till Fästingskogen ganska direkt.
Jag släpper ut Spirou och Pingu ur bilen. Som vanligt så måste de sitta stilla kvar medan jag låser bilen. Sedan ska de gå intill mig de få metrarna på den lilla grusvägen mot skogsstigen. När Pingu travar in på stigen säger jag mitt "Så!", vilket betyder "du får göra vad du vill - men håll dig här intill mig". Hm?
Det är nu det händer. Cirka 5-10 meter in i skogen får Pingu nys på nåt. Han far iväg som skjuten ur en kanon - och något springer före honom. De rusar mot länsvägen (där bilar kommer relativt ofta och i ganska hög hastighet). Jag inser direkt att det är nåt vilt som han har skrämt upp. Jag hör Pingu springa rakt över vägen. Jag visslar i visselpipan som en galning. Men tji Pingu. Så nu har jag fått svaret på det som jag faktiskt länge har funderat på; lyder Pingu om han får synintryck på vilt? Svar: NEJ! Illa, illa, illa. Detta är det ju nolltolerans på.
Förra gången det här hände, alltså för ungefär sex år sedan, så var det en knappt ett-årig Gromit som for iväg - med vilt jaktskall - efter ett stackars rådjur. Det var i samma skog, men cirka 50-75 meter ifrån detta nu händer med Pingu. Då var det vinter med lite snö på marken. Gromit kom tillbaka efter en stund. Jag såg hur han sprang tillbaka för att korsa vägen. Jag hör att det kommer bilar; en från varsitt håll. Jag ser hur Gromit rusar över vägen - mitt emellan bilarna - men jag inser där jag står en bit ifrån och beskådar eländet att om han fortsätter i samma takt, så är det lugnt. Det var lugnt. *puh*
Tillbaka till nutid...
Nu ser jag vad Pingu springer efter: en älg, en stor ståtlig älg. Jag menar, hur ofta möter man älgar i Fästingskogen? Typ aldrig, eller i alla fall väldigt sällan.
Jag visslar och visslar hysteriskt, men samtidigt så blev jag något lättad över att viltet var en stor älg. Pingu lär knappast våga att närma sig den, Pingu som kan skrämt varningsvoffa på stora hästar.
Nu är både älg och Pingu utanför synhåll. Jag går för att korsa vägen, där en och annan bil far förbi. Spirou går lös efter mig. Han måste kopplas, men jag vill ha ständigt koll åt Pingu/älghållet - ifall han skulle komma tillbaka och försöka korsa vägen, så jag eventuellt kan hejda honom ifall det kommer bilar samtidigt. Snabbt som attan vänder jag ryggen åt vägen/Pinguhållet, och kvickt sätter på Spirou kopplet, för att åter vända mig om och spana efter Pingu.
Spirou och jag går över vägen. Jag visslar och visslar. Men hallå! Där kommer Pingu - utan älg. Ja! Men hallå?!!! Men där kommer en hund till?
Från samma ställe som älgen och Pingu for över vägen, så travar en okänd hund? Pingu ser hunden (tror jag) som nu har korsat vägen, Pingu springer med full fart mot den. Den okända hunden vänder tillbaka över vägen. Jag visslar nu som en galning, men Pingu ignorerar mig totalt. "PINGU!!!!!!!!!!", gastar jag - och han upptäcker mig - och vänder av mot mig. Han får beröm, samtidigt som jag spanar efter den okända jycken.
På med kopplet på Pingu. Vi går över vägen mot bilen. Där står den okända hunden stilla och typ väntar..?
Jaha? Vad gör jag nu då? Plötsligt så har man blivit med fem hundar! Pingu visar intresse för hunden. Jag tar det säkra före det osäkra och föser in mina jyckar in i bilen igen (där redan Wilbur och Linus är). Sedan går jag lugnt fram till jycken. Den möter upp mig stilla och lugnt. Jag ser att det står något på halsbandet, men genast som jag försöker ta tag i det, så skyggar jycken. Jag avstår. Vill absolut inte riskera att jycken rusar åstad över vägen igen. "Det är ju en likadan hund som xxx har (typ en "avlägsen" klubbkompis).", konstaterar jag. Men vad gör jag nu? Antagligen är väl ägaren någonstans här i närheten, i skogen eller kanske bor den i nån av husen som finns där i närheten?
Min första ingivelse är att gå på grusvägen ned mot husen borta vid sjön. Jycken följer spontant efter. Jag småpratar lite med den. Efter ett par försök så får jag på kopplet. Då kommer jag på! Jag såg ju xx:s bil när jag körde förbi Fängelseskogen, ju! Men jag har ju inte hennes telefonnummer. Vem känner jag som kan kunna ha det? Jag ringer Katta för råd. Hon ringer sen i sin tur till Monica, som i sin tur ringer Annica, men hon svarar inte, så då kollar Monica på Eniro (eller liknande), men där stod enbart hemnumret. Monica ringer dock dit, och xx:s make svarar - som berättar att xx:s hund har rymt i skogen och att matte letar efter den. Monica sms:ar xx.s mobilnummer till mig - och allt slutar lyckligt för alla inblandade - inklusive älgen.
Under tiden som detta telefonnummerdetektivarbete pågick, så traskade jag och rymmarhunden på vägen mot deras bil. Det var lite lustigt att när vi hade kommit uppför backkrönet, så började jycken plötsligt att gå före mig. "Följ mig! Jag hittar nog min matte nu!", visade han nu sturskt.
Jag behöver nog inte tillägga att rymmarjyckens matte var lättad över att se sin telning igen. De hade tränat uppletande inne i skogen, och hon höll precis på att plocka ihop pryttlarna, och när hon vänder sig om - så är hunden bara borta!! Som uppslukad av jorden.
Matten var oerhört tacksam. "Vill du ha hittelön?", frågade hon. "Nä, det enda jag vill är att du kanske kan skjutsa mig tillbaka till min bil.", svarade jag. Det fick jag. :)
Väl borta vid bilen satt fyra mycket förvånade jyckar och undrade vad matte egentligen pysslar med. Nu gjorde jag ett nytt försök att ta en liten skogstur med Pingu och Spirou. Behöver jag nämna att Pingu fick ha "långkoppel" (= hans koppel förlängt med Spirous koppel) på sig?
Pingu var verkligen på i skogen, men även Spirou. Det fanns många mycket intressanta dofter där idag.
Spirou undersöker där någon (älgen?) har krafsat i mossan.
De här vissna grenarna undersöktes väldigt noga av Pingu (alltså strax före bilden togs).
Vad är det här då? Kan det varit älgtassar som kvickt rusat över träskgräset?
Spirou inspekterar avtrycken på marken noggrant.
Pingu spanar uppe på stenen där någon har trampat förbi i all hast. Stora tassavtryck (?) vid stenen.
Haha! När jag vänder mig om efter att ha tagit bilden med Pingu på "tassavtryckstenen", så upptäcker jag att Spirou har hittat en alldeles ny godissten.
Minns ni dummien som Pingu hittade där i skogen för typ en vecka sen. Den ligger kvar där Pingu lämnade den - ifall ägaren undrar...
... och när jag vänder mig om efter ha tagit bilden på Pingu stående bredvid dummien - så upptäcker jag att Spirou har - åter igen - hittat ytterligare en alldeles ny godissten.
Nu är vi alldeles strax tillbaka vid bilen. Spirou nosar runt där Pingu och älgen påbörjade sin "springtur".
Pingu spanar bort mot där han och älgen rusade åstad. Spirou suckar och himlar med ögonen åt sin ohängda lillebrorsa.
Det var meningen att kameran skulle hinna ta kort på bilen som fräste förbi i full fart. Man kan faktiskt ändå skymta den mellan träden. Om man kollar mycket noggrant. Varför man nu vill göra det? Alla har väl sett en bil förut?
"Ja, ja.. Vem bryr sig om bilar?", mumlar Pingu, "Vart tog den där stora bruna grejen vägen?", spanar Pingu (antar han menar älgen), och konstaterar att den här dagen som först började så urtrist på "matte-jobbet" faktiskt artade till sig på slutet.
Där i hörnet stod rymmarjycken och väntade in oss och lät sig gärna få lite sällskap.
Jag vet en som ska träna inkallning med synlig störning... Gissa vem?
PS. Tänk vad mycket man hann tänka under den knappa minuten som Pingu var borta; "Ja, vi som skulle agilitydebutera om ett par veckor... och nu så är han borta... tänk om han....". Undra hur många tankar om ond bråd död som rymmarhundens matte hann tänka?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar