Imorrn vill jag ha revansch!!!

Ja, så är det ju. Bara för att det gick så bra förra helgen, så har man, mer eller mindre undermedvetet, höjt ribban. Nu ville jag att Pingu skulle komma i mål. *suck* Vad dum man är!

Okej, vi börjar från början...

Gissa vem som inte kom fram till tävlingen i tid? Gissa vem som - åter igen - missade dagens första banvandring? Ni får inte så himla mycket lång betänketid, faktiskt. Så... ett svar nu, tack!!  Jaaaa, ni gissade rätt! :)

 Idag så försov jag mig inte egentligen på morgonen - utan på kvällen innan. "Öh?", undrar ni. Jo, det där jag ska fixa på jobbet... gjorde jag aldrig, utan jag snarkade i soffan istället. Jag ställde inte ens alarmet på klockradion. "Äh, jag vaknar..!", bestämde jag - mycket sömndrucket - sådär vid ett-tiden på natten...

Ja, det som väckte mig var faktiskt Spirou; ljudet av att han - helt på eget bevåg - öppnar ytterdörren. Han ville gå ut - och då går han ut. Eller... jag tror att det var Spirou i alla fall.
    Så jag sätter raskt igång med morgonfixeriet, och på vägen till brorsan (för att dumpa Wilbur och Linus) så gör jag en liten avstickare till jobbet, samt efter det lite påfyllning av bensin. Det gick relativt snabbt.
    Pingu, Spirou och jag åker från Åkersberga typ en kvart före jag hade planerat att vara framme vid tävlingsplatsen i Haninge. Med andra ord, jag inser att man kommer åter igen missa banvandringen. Äsch!!

Faktum är att jag tycker att loppet där jag inte memorerade banan gick bättre än loppet där jag var med på banvandringen. Så jag börjar fundera på att hädanefter alltid skippa banvandringen. Den är helt klart överreklamerad.
    Det var dock liiite tur att när jag och Pingu står näst på tur för att få starta att jag upptäcker med ett förvånat "Aha! Står dom där hopphindren vinklade så där!!" när jag spanar bort mot tredje och fjärde hindren i banan. Hindrens vinkling syntes inte riktigt från ringside där jag några minuter innan stod och försökte (desperat) att förstå hur banan gick.

 "Jag får aldrig göra som jag vill!", tjurar Pingu. Spirou håller med, typ.

Okej...
    Pingu tjuvstartade i bägge loppen. I det första loppet upptäcker jag inte det förrän vid det andra hindret, gungbrädan. När jag lämnade honom framför första hindret, så var jag tvärsäker på att han - självklart - skulle sitta kvar, ju!
    Jag släpper igenom tjuvstarten, mycket för att andra hindret var just gungan; jag var ju glad att han liksom bjöd mot den. Han skuttar dock - något skrämt - av gungbrädan innan den slår mark (jag hade innan bestämt att frivilligt diska oss genom att dämpa den). Till min stora glädje så tvekar han inte för balansbommen, men inte bjöd han på några önskvärda kontaktfältsbeteenden, inte. Nä! För Pingu rusar iväg - i värsta running contacts-stil - av bommen, av planen - mot Lotten, en söt springer spaniel-tös, som stod med sin husse en bra bit utanför planen. Pingu hade faktiskt redan spanat in henne innan, men då var hon inte just på den här platsen - men det spelar ju ingen roll för en kvick och alert spaniel-pojke, som har öronen på skaft (när det gäller söta tjejer, alltså).

Söta racer-Lotten.

 

I bägge loppen skuttade Pingu hinder lite hejvilt. Det irriterade mig - för jag hade (tydligen) höjt ribban nu; jag var (är) inte nöjd längre bara med att han håller sig kvar på planen, typ; jag blev besviken, dum som jag är. Fast jag har nu talat förstånd med mig själv.

Idag märktes ganska tydligt att Pingu har kommit på två saker när det gäller att vara på tävling:

1. "Hehe! På såna här tillställningar (tävlingar) finns det ju tjejer ju!!" Pingu nosade/spårade intensivt, blängde runt och spanade med fånig "kär-min" samt började till och med att smågnälla lite.
2. "Öh? Det ligger massor med kuligare leksaker (än vår boll som förut var värsta bästa leksaken) på marken vid målgång. De ligger bara där och väntar på mig!", nosade Pingu nyfiket på alla andra leksakerna i målområdet, och ratade helt min inbjudan till rolig lek (trots jag var ganska envis, men nä).

Agilityloppet.
(I filmsnutten har tryckf-enisse varit framme: det ska vara "Snygg-Lotten" inte Lisen)

Hopploppet.

 Tack Anneli för att troget filma Pingus lopp!!

Inför det andra loppet, hoppklass, så var jag nu helt beredd på att Pingu skulle försöka tjuvstarta. Mycket riktigt! Så jag går envist tillbaka och sätter tillbaka honom - ett flertal gånger. Till slut bestämmer jag mig bara för att nu sitter han kvar, och går resolut bort mot andra hindret (platta tunneln). Precis då jag ställer mig vid tunneln, så kommer en dum liten rackare farande över första hindret. Tjuvstart igen, och jag släpper igenom. :( 
    Innan loppet, vid "uppvärmningsplanen", så får jag knappt nån kontakt med Pingu alls; han bara flamsar runt och spanar med både syn och nos: "Var är hon?!" Jag försöker envist att få till nån sorts av uppvärmning - till agility, alltså, men näe. Jag bestämmer mig då att gå ifrån "uppvärmningsplanen"; den doftar för intressant.
    När vi sedan står intill startfållan och väntar, så börjar jycken att smågnälla samt spana mot en söt... aussie-tjej (tror jag). Jag däremot försöker låta bli att se åt det hållet (därav min tveksamhet över hundras), utan försöker få min pojkvasker att glo åt nåt annat håll. Det är absolut inte säkert att just denna - av Pingu utvalda - verkligen var en löptik; jag vet minsann hur kärlekskranka hanhundslynglar kan önsketänka! (men jag noterade löptiksmattan som låg slängd under ett bord intill sekretariatstältet.

"Det här är ingår i spelets regler", intalade jag mig, "Det är bara att gilla läget, och träna, det!" Både när det gäller löptikar samt utlagda leksaker vid målfållan, och jag började så smått att tyst och lite humoristiskt att nynna på ABBA:s "It´s the name of the game".

Zack och Anneli in action!

Jag är så glad över att de vågade ta steget att köra!! Zack är nämligen - precis som Pingu - en "sticka-iväg-och-strunta-i-matte"-jycke, fast han spanar mer efter rådjur än tjejer.

 
På vägen hem, så sa jag åt mig själv att jag är dum som plötsligt så där bara höjde kraven för att känna sig nöjd med tävlingen (förra helgen "dög" det med att jycken bara höll sig kvar på planen), så sänk ribban igen, dumskalle! *suck* Det känns dock fortfarande lite bittert, men man måste väl försöka tala förstånd med sig själv.

Nä! Revansch imorrn!! Då är det Västerås, som faktiskt är en eftermiddagstävling för oss med large-jyckar; ska inte vara där förrän vid kl. 12.30!! Haha! Fast jag lyckas väl ändå med att bli sen, åka lite vilse och så. :)

 Snart dags att packa ihop och åka hem.

PS. I förra inlägget skrev jag om Fredhälls-tunneln.. Det ska ju givetvis vara Eugenia-tunneln (upptäckte det i morse). Äh, tunnel som tunnel! Och så ligger de ju nästan bredvid varandra, ju. DS.

PS - igen. De hade jättegott hembakat fikabröd på Haninge BK!! :) DS - igen.
PS - åter igen. På väg mot Haninge - väl försenad - precis när jag körde in på Jordbrolänken (hette det väl?) så blir jag inbjuden av en trevlig poliskonstapel att blåsa i mackapär. Så då gjorde jag det. DS - åter igen.