Agilitytävling på Tierps BK. Enligt Eniro tar det cirka 1,5 timme till Tierp. Jag la till en extra halvtimme för skjuts av Wilbur och Linus hem till brorsan. Ja, denna gång så kom jag ihåg det vid min minutiösa planering (se tidigare inlägg).
Tävlingen började kl. 09.00 med banvandring för small, och jag siktade in mig på att vara på plats då. Jag skulle med andra ord ha ganska gott om tid att fixa till lägerplats och att rasta hundar. Min plan var att åka hemifrån klockan 07.00.
Är det nån som tror på det här? Att jag fixade till det? Att jag åkte vid sju-tiden? Hmpf!
När jag äntligen kom iväg (efter att ha misslyckats att vakna i tid, och efter borttransport av pudlar) så var jag nästan exakt en timme sen. *suck* Jag är typ totalt oförmögen att passa tider på morgonen. Nä, det ska fixas. Nä, det ska kollas in TV. Nä, facebook ska kommenteras. Nä, tumnageln har typ gått av, måste fixas annars blir jag tokig om man fastnar överallt. Nä, nu glömde jag ju bajspåsar, ju. Nä, vänta!! Nu har jag ju inte med mig "vardagsgodiset"! Låser upp dörren igen. Nä, måste dricka lite... osv. Så håller jag på.
Men trots allt så lyckades jag komma dit i tid; small hade precis typ börjat när jag och min full-lastade pirra äntrar tävlingsplatsen. Och sen hinner vi med en liten morgonrastningspromenad.
Sen efter första loppet så tog vi en lite längre promenad...
Tierps BK har världens bästa skogsstig!
Precis intill den fina skogsstigen ligger åkrarna och hägrar. Man kan nog se milsvida fält. :)
På tillbakavägen till vårt läger passerade vi framhoppningshindren."Titta! Jag kan!!", visade den snart tolvårige farbrorn. Spirou tyckte att han visst kunde klättra över. Jag tyckte dock att det var säkrast om han avstod.
Spirou fick dock tillstånd att tjusigt posera längst ned.
Slyngel-Pingu fick traska över balansbommen....
.... och sätta tassarna längst ned på kontaktfältet.
Vi passade även på att träna gungbrädan ett antal gånger under dagen.
Men hur gick det i första loppet, då?
Jo, tror det eller ej, men Pingu kom i mål!!!! Helt otroligt!
Pingu inväntade mitt "Kör!" (ingen tjuvstart), och jag gastar "Pingu!" direkt efter första hindret (för att få hans uppmärksamhet, så han förhoppningsvis inte gör som han brukar; dra in mitt på planen). Och det lyckas! Det var i den bemärkelsen en ganska bra hinderkombination i starten (en tunnel som lockade in honom - precis som han skulle). Efter nästa tunnel kom balansbommen... vägran! Jag får dock genast tillbaka honom (han hade alltså sprungit förbi), och han får trevligt beröm från mig. Sedan efter ganska mycket övertalning ("Jo, du kan! Du fixar! Kom igen nu!!) så kliver han upp med framtassarna på balansbommen, och jag utropar "Braaaa!", sen fortsätter han upp. :)
Resten av banan klarar han av galant (slalom och A-hinder, som tur var var inte gungan med. Hihi). Om jag minns rätt så var jag rätt så nöjd med min egen handlerinsats, förutom nån miss, som jag just nu inte minns vad det var.
När Pingu och jag korsar mållinjen, så tjoar jag glatt till - för vi är i mål! Vi är inte diskade!! Jag hör speakern säga fem felpoäng, och jag förstår att vi måste ha fått typ tusen (i agilitymått mätt) tidsfel med tanke på balansbomstrulet. Men spela roll!! Vi kom i mål!!
"Men hallå!! Jag vill ju dela det här med nån!!", tänker jag euforiskt. Det lite småtråkiga var ju att jag hade ju inga klubbkompisar närvarande. Jag kunde ju knappast ta tag i första bästa (främmande) människa och uppsluppet utbrista "Vi kom i mål!!!".
Med andra ord så finns det inget filmbevis på mästarloppet, vilket resulterade i en hedrande (?) 17:e placering av 29 startande, varav 20 i mål med tiden 64,75 sekunder och 11,75 fp (5 fp hinderfel, 6,75 tidsfel).
Jaha! Här har man med sig varsin hundbur till jyckarna, en stor och en som är lite mindre. Den stora till pensionärsjycken som behöver kunna sträcka ut sig mer ordentligt än slyngeln.
En tom, lite större hundbur. *suck*
Ja, ja... så länge de trivs.
Det var allt varmt idag!
Jag tror nog att värmen var "på min sida", för jag tror att Pingu blev ett snäpp lugnare på grund av värmen, och då lyckades jag med att hänga med "i svängarna".
Detta kan jämföras med Gromit, som lugnade ned sig ett snäpp vid regn, som då var en fördel rent tävlingsmässigt för mig.
Ja, så kan det vara! Den enes "bröd" är den andres "död"... eller hur man nu säger. Eh? (det finns många hundar som blir låga av regn eller värme)
Varför står Spirou så där märkligt för?
Oj då! Det visade sig att kopplet hade lyckats sno in sig i markkroken. Jag hade ju bundit fast Spirou intill hans lite större hundbur, ju.
Titta, vilken söt granntjej vi hade!!
Pingu vart allt lite småkär. <3
(jag fick lov att "bura in" honom)
Men ser ni?! En agilitymops!!
Det är inte ofta man träffar på en sån!
Tänk vilket gytter av hinder det måste kännas som när man är så liten!
Och varför har jag tagit kort på den här jycken, då?
Jo, för jag blev så imponerad av jyckens lilla duktiga handler!! Vilket ekipage!!
Vart efter solen flyttade på sig, så flyttade jag omkring hundburarna i tältet. Och vart efter dagen led, så snarkade om vartannat den ena hunden...
... och sen den andra hunden.
Man skulle kunna säga att...
... de jobbade i skift.
Men titta! Nu har granntjejen somnat, ju!
Granntjejen hade en kompis. Irländsk setter är en av mina favorithundraser. Bara så ni vet!
Men hur gick de andra två loppen, då?
Det blev två disk. I det första Hopploppet, så tjuvstartade han - och jag tar då tillbaka honom, och diskar oss frivilligt. Jag tror att jag fick lov att envist gå fram och tillbaka vid starten minst fyra gånger, men till slut satt han kvar till mitt "Kör!". Resten av loppet (utom tävlan) gick helt galant. Jag var mest nöjd med en tvär sväng efter långhoppet, där jycken sen skulle in i en lång tunnel, och jag körde ett blindbyte efter tunneln (och har skickat in honom i tunneln från avstånd). De flesta körde framförbyte före tunneln, med följden att dels så blev det ofta en alldeles för vid sväng innan tunneln, och sen så hade föraren svårt att hinna med på den följande raksträckan.
Spirou har tröttnat lite på det något enformiga lägerlivet. Han vill ha mattes fika!
"Det här går för bra för att vara sant!", tänkte jag oroligt inför det sista Hopploppet, "Nåt hemskt borde/brukar ju hända! Man ska inte tro att man får vara glad, inte!", tänkte jag med lagen om alltings jävelskap i bakhuvudet.
Haha! Och det var nära att den här dagen skulle sluta med en typ katastrof!
I det sista loppet, så sitter jycken som klistrad i starten (!). Med andra ord, så hade jag inte behövt "nödlösa" starten; jag vågade inte lita på att jag skulle hinna dit jag egentligen ville placera mig, så jag körde en nödlösning, som nog gjorde att det blev missförstånd (läs: jag visade för mesigt) och Pingu tog hinder från fel håll (väl?); diskade.
Resten av banan (utom tävlan) gick fenomenalt. Jag är mest nöjd med en tight sväng som vi ju tränade på på fredagen kurs. :)
Efter Pingu har forcerat det sista hindret, så rusar vi ut över plastbandet, och jag håller först inne den "speciella belöningsbollen" tills jag själv har hunnit ut från planen (jag fuskade faktiskt med det i de andra loppen).
Kopplet låg och väntade precis intill "belöningslådan" (en plastlåda som de tävlande kan lägga sin belöningssak i om de vill) som stod nån meter ifrån målfållerutan.
När Pingu och jag rusar dit - så kommer en ståtlig långhårig collie med husse också dit (för att lämna sin leksak i lådan). Pingu stelnar till (jyckarna står precis intill varandra), och jag gormar "Neeej!!!!" (vilken fin belöning efter målgång - NOT). Hussen och collien står först - totalt - lugna kvar. Hussen ser mest förvånad ut när han sakta droppar sin kamptofs i belöningslådan. Det kändes som en evighet innan de gick därifrån, och jag kunde (nästan) pusta ut, belöna och berömma min hund och få fatt i kopplet som låg intill belöningslådan. "Öh? Vad är det här?! MASSOR men roliga leksaker, ju!!", upptäcker Pingu och försöker tjuva till sig allihopa.
Hans egna "specialbelöningsboll" blev nu inte lika rolig, men efter viss envishet från min sida, så vart den kul i alla fall. Pingu tuggade och gjorde glädjeskutt med bollen i munnen och jag efter - som drog en lättnadens suck. *puh*
Jag tycker faktiskt att dessa belöningslådor är ett gissel. Speciellt eftersom Pingu tycker att alla andra leksaker är sååååå mycket roligare än hans egna. Det är en av orsakerna varför jag inte lägger vår leksak bland alla andras i lådan. Jag vill inte att han ska få upp ögonen att denna "skattkistelåda" existerar, och för att jag vill inte behöva bråka/diskutera med honom om vilken leksak vi ska belöna med.
Jag tycker att denna belöningslåda alltid ska vara "uppe i luften" på nåt vis, så inte vilken jycke som helst kan ta vilken leksak som helst.
Visst kan jag lära honom hur man uppför sig intill lådan, men det är ju så mycket att lära ändå, liksom; att övertyga jycken att balansbommar är roliga, speciellt gungan, att tåla all störning runt om, att inte "publikmingla", att rata alla löptikar och deras efterdröjande förföriska dofter. Det skulle ju vara behändigt att slippa orosmomentet med belöningslådan genom att höja upp den.
Fast alla har ju sitt. Idag var det många av small- och mediumhundarna som hade problem med platta tunneln. Blev faktiskt lite förvånad över det. Men så har jag ju också varit borta från tävlandet i över två år också. Man är visst lite ringrostig ändå.
Pingu är nu i bilen, väntar på avfärd hem. När jag kom tillbaka till vårt läger för att packa ihop, så snarkade Spirou lugnt i sin bur. På bilden har jag precis fått ned tältet, som föll över Spirou och hans bur. Undrar om han la märke till att det "plötsligt blev svart". :)
PRESS-EXTRA!!! :)
Nästa tävling är nästa helg (lördag), Väsby BK. Oj! Det är ju nästgårds, ju! Vad skönt!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar