Märsta-Sigtuna BK. Nöjd men inte glad. :/

"Mycket vill ha mer!" Ja, så var det på Märsta-Sigtuna BK i torsdags. Den där ribban har man mer eller mindre omedvetet höjt. Nu räcker det inte längre med att jycken håller sig på banan för att jag ska bli glad. Är jag dum i huvudet, eller? Tack ni som var där som påminde mig om att det var faktiskt inte alls länge sen som jycken typ enbart pysslade med sitt "publikmingel" istället för agility. 

Min adept ;) Linda (alltså, hon och sin schäfer Check har gått agilitykurs för mig) var där och debuterade på officiell tävling. Under väntan på sin start så filmade hon oss. Här är agilityloppet:

........................ Eh? Hallå? Filmsnutten? Vart tog du vägen?!!! Jasså! Det duger bara att visa sig på Facebook. Vissa filmsnuttar är ju lite fina i kanten av sig. Ja, ja.
    Här är länken. Du har nu fritt val att antingen klicka på "länken" i meningen "Här är länken" eller att klicka här... och då menar jag på "häret" där till vänster. Inte "häret" i meningen "Här är länken". *skrattar högt för mig själv åt min dåliga, torra humor som knappt är rolig alls*

Okej, mina kommentarer till agilityloppet...
    Pingu tjuvstartar, och dum som jag är så bryter jag inte utan försöker haka på Pingu, men det är förstås som förgjort; disk direkt för jag lyckas inte hejda jycken att ta hopphinder från fel håll. Resten av banan funkar, men han skuttar A-hindrets kontaktfält, och balansbommens dito så hoppar han av åt sidan (!!). Hemma har han minsann riktigt fina kontaktfältstagande, men det är hemma det!
    Pingu körde nosning i backen istället för slalom, men på andra försöket så fixar han det galant. Sedan så strular jag till det med de följande hopphindren, fast målrakan funkar okej (ingen fulsnurr).

Här kommer Hopploppet.... Ja, det kommer i den här länken, alltså. Så klicka på nu! Nej!!! Inte på "nu" - utan på ordet "länken", dumskalle! :) Om du absolut vill så kan du även klicka på "Hopploppet"... Ja, inte i den förra meningen - utan där ovanför. (sluta fåna dig nu author´n)

    Inför loppet så blev vi tvungna att vänta in tunnelfixeriande när vi redan är på plats framför starthindret. Jag blev lite orolig att Pingu skulle fnatta ur och börja nosa, rulla sig eller att tokskälla och allmänt uppföra sig illa. Därför så förekommer jag med lite "Give-me-five" och "ligg" för att bibehålla hans koncentration plus att han inte ska kolla alltför mycket på tunnelfixeriet (så han blev nyfiken och springer direkt dit).
    Om jag minns rätt så tjuvstartar han igen (väl?), men resten går alldeles utmärkt fram till slalomet. Med andra ord så klarade vi av svårigheten vid tunneln, där man skulle ta den bortre tunnelingången (lite stolt :) ).
    Vid slalomet var "Nos-Pingu" framme igen, och efter slalomet var "Klant-Kerstin" framme. Jag skulle ju gasta "Piiiingu!" direkt efter att han hade fått nosen utanför sista porten - så att han inte sprang rakt fram till fel hopphinder. Pyttsan! När jag ser jycken rusa bortåt, så får jag tanken: "Jag skulle ju gasta ju!!", så då gör jag det, men givetvis är det nu för sent; jycken har ju redan låst sig på hindret.
    Målrakan går riktigt hyfsat utan fulsnurrar (filmen tog slut i förtid).

Egentligen så skulle jag ju känna mig nöjd med loppen, men.... Okej, jag är glad och nöjd över Pingus insats, däremot inte min. Det räcker inte att bara vara "på" när man kör agility - man måste vara "på, på, på, på" - om ni fattar vad jag menar. Jag kände efter loppen att jag kan ju bättre.

En annan sak... innan loppen....
    Jo, vet ni! Jag anade en uns av nervositet; kände så smått att mina ben darrade inför starterna. "Men hallå? Vad är det här?", tänkte jag något irriterat, och längtade efter att få starta. För inne på banan finns bara en sak; att guida jycken. Allt annat - både inom mig samt runt om - finns liksom inte.
    Nä, att var nervös är inget jag vill hålla på med. Bort med sånt!!

 Någon som inte var nervös eller sånt var Spirou, min och Pingus hejarklack. :)

 Och när man inte latar sig i gräset, så kan man ju alltid försöka få nån i närheten (som Spirou inte känner) att bjuda på lite godis...

 "Okej, om jag lägger mig ned då, då kanske..."

 "Äh, grannarna var svårflirtade... Jag testar med matte igen, då!"

 Rätt som det var blev det riktigt varmt (annars så blåste det kyliga, rejäla vindar) så Spirre fick ett "kylhuckle" på huvudet. :)

 Efter en lååååång dags väntan, så fick Check äntligen starta. Här sitter han i starten och kollar... ja, inte efter sin matte som har gått in i banan - utan efter husse tror jag.  :)

 Linda och Check in action!

 Och så kom dom i mål!! :)

Utav 50 startande blev det en 23:e plats i debuten med 13.73 fp. Bra jobbat!!

Hmpf! Så nu står det 0 -1 mellan oss i inbördes möten i vår egen agilitykamp. Men de får passa sig. Vänta bara!!