Två disk - och jag är glad! :)

Agility är en märklig sport. Att man kan känna sig både glad och nöjd över att diska sig i två lopp! Hihi! Hur ska det då inte kännas om... nej, jag menar när man lyckas komma i mål, eller till och med vinna?! :)

 Det var rackarns varmt idag på Väsby BK, men värmen (som jag i och för sig typ avskyr) kan mycket väl vara - tävlingsmässigt - en fördel för oss; Pingu lugnar då ned sig ett litet snäpp, och då hinner jag med bättre.
    Men samtidigt så är man ju lite orolig för jyckens väl och ve, så i en liten desperation tog jag med den där kylhandduken...

 Haha! Pingu visar här vad han tyckte om den. Han lipar åt den, ju!! :)

 Förresten så blev det inga actionbilder idag.

 Jag funderade ett slag om jag skulle be nån filma det sista loppet, agilityklassen, men sen beslöt jag mig för att låta bli. Nu efteråt ångrar jag mig lite. Att jag inte bad nån filma, alltså.

 Så här ska det förresten se ut; den gamla, något stela pensionärshunden i den större hundburen.

 En viss kylhandduksförsedd slyngel hälsar på...

 Jaha! Så blev det rockad i hundburliggning, samt även kylhandduksförseddning, faktiskt.

 Den här bilden illustrerar vad som gällde idag: stor dunk vatten till hundarna, iskall cola till matte (hade med mig kylväska) och kylhandduk till jycken.

 Hm? Ser inte Pingu något uttråkad ut? Jag misstänker att han är lite putt för att han inte får rusa runt och flirta med tjejerna.

Ja, apropå det, hur gick loppen egentligen?

    Första loppet, Hoppklass, där satt han faktiskt jättefint kvar i starten (jag blev något förvånad), men jag tror att en anledning till hans fastklistrade söta rumpa i backen var nog att precis innan start så fastnade hans nos i en särdeles intressant luktfläck mitt i startfållerutan. Jag tror nog att denna luktfläck liksom höll honom tillbaka, att den "drog" honom bakåt; att inte bara rusa iväg in mitt i banan (som han tyvärr alltför ofta gör). Det jag nästan mest oroade mig för var att jycken skulle dra tillbaka till startfållerutan och "förlusta sig" på luktfläcken.

    Bägge banorna var förresten typ klassiska M-banor med lite klurigheter framför allt med hinderföljderna (däck före slalom, L-tunnel före långhopp där det fanns stor risk att föraren skymde sikten mot långhoppet etc). Annars så är ju den största utmaningen med klass1-banor alla dessa raksträckor ofta följda av nån handlingsklurighet längst fram. Eftersom jag nu gillar alla utmaningar, stora som små, så gillar jag det. Jag menar, ett riktigt duktigt ekipage fixar sånt. *fniss* ;)

Pingus och min disk kom förresten efter en sån där klassisk M-bana-raksträcka. Haha! Fast vår disk var på grund av en viss slyngel sprang runt ett tält i tjejspanarstråt. Jag tror att det var söta Lollos nya fina tält (tjusigt lila och svart, vill också ha!) som fick sig en extra titt av Pingu. Söta Lollo var visserligen inte där, men det spelar ju ingen roll, eller hur? Förresten så kanske Pingu till och med rundade granntältet.

    

Hm? Missförstå nu inte!! Det här ingår ju i Pingus och mitt träningsschema; att låta tjejspanet vänta till efter agilityloppen. Vissa har problem med platta tunnlar, gungbrädor, regnväder och så vidare. Vi har tjejer.

    Därför så blev jag jätte-glad när friarjycken kommer direkt tillbaka!!! Han tog bara en repa runt tältet, sen sprang han tillbaka till mig. Givetvis fick han belöning för det. Upp med belöningsbollen!!

    Sen fortsatte vi banan med bra fart och rätt. Jag var orolig att han sen skulle rusa av planen igen vid en kort tunnel som låg parallellt utmed ringside; jag gastade "Pingu! Pingu! Pingu!" som en idiot när jycken var inne i tunneln - och jycken håller sig kvar på planen. Han ränner sedan förbi slalomet, men lyckas sen ändå att forcera det helt rätt - trots fria-till-tjejer-tankar i hans söta huvud. Bra jobbat, Pingu!! Sen var det bara målrakan kvar, inklusive däcket. Pingu rusar framåt suveränt!

Det jag däremot inte gillade var att efter målgång så ratade han vår "specialbelöningsboll". :( Jag kämpade med honom att låta bli de andras utlagda leksaker - och ta vår! Envist nästan slår jag honom i huvudet (lek- samt retfullt, alltså) med vår mjuka belöningsboll. "Lek med vår boll, dumskalle!!", tänkte jag smått, nästan irriterat över att andras leksaker ligger där, men... det är spelets regler. Bara att gilla läget. 

 "Man får inte flirta med tjejerna. Man får inte knycka andras leksaker... Urtrist, ju!!!", suckar Pingu.

"Hmpf! Vad glor du på matte! Låt mig va! Du får minsann gå iväg och roa dig med tjejer (!) och leka med andras leksaker. Jag ser nog hur du står där vid banan och pratar med kompisar och leker med den där svarta lådan som blixtrar om ibland. Roa dig du bara... medan jag ligger här och har det urtrist i värmen!"

Inför det andra loppet, agilityklass, så noterar jag när jag går och anmäler mig till inroparen att löptiksmattan ligger slängd intill startfållerutan... Jag övertalar mig själv genast att inte bry mig, och glömma den. Vilket jag även genast gjorde.

I detta lopp så tjuvstartar jycken. Jag kallar honom tillbaka. På typ tillbakavägen så passar han på att kika in i en tunnel (han hade väl typ en klo in i tunnelöppningen) - diskad. Men det spelar absolut ingen roll för jag hade ju tänkt att frivilligt diska oss genom att starta om. Jag blev hur som helst glad över att jycken kom tillbaka till mig - och jag belönade fint.

    Vi startar om. Loppet gick riktigt bra. Om vi inte redan hade varit diskade, så hade vi fått en vägran i slalomet, en vägran vid A-hindret... och inte så mycket mer... tror jag.. Om vi inte hade redan varit diskade, så hade jag frivilligt diskat oss vid gungbrädan, där jag planerade vid banvandringen att ta tag i gungbrädan och hjälpa jycken. Nu var jag inte helt beredd på att jycken skulle skutta upp på gungan med sådan fart (efter att först tyckas springa förbi den, men skuttade glatt upp från sidan, typ), så när jag nu tar tag i brädan (för att dämpa nedslaget), så tror jag att jag bara stjälpte istället för hjälpte Pingu - han for av den i ett snyggt svanhopp, som om den vore en svikthoppstrampolin. Jag tycker att han borde försökt fått till nån halvnelson, eller en rackabaljare eller nåt. :)

    Målrakan kör han snyggt, faktiskt utan någon fulsnurr fast matte är lite på efterkälken. Bra hindersug, alltså.

Sen så har vi de där dumma utlagda leksakerna i målrutan. Grrrr. "Nej!!! Inte bli sur!!", muttrade jag åt mig själv, "Bli glad istället!!!", beordrade mitt bättre jag - och då gjorde jag som hon sa. Glatt - och mycket envist - lyckas jag övertala byrackan att vår belöningsboll är den allra, allra roligaste. Yes!!! Pingu lekte ganska länge med bollen medan jag klappade om honom och berömde flitigt. Duktig matte!

När vi sen åkte hemåt, så tänkte jag på det här att agility är en märklig sport; att man kan bli så glad och nöjd över två diskade lopp; jycken kom genast tillbaka när han tänkte gå på friarstråt, han var uppe på alla tre balanshindren och han fixade slalom, trots en viss vimsighet i sin tjejfriaryra samt han var jätteduktig däremellan.

Jo! Vet ni vad mer som det är bra med att bli diskad? Jo, att då får man åka hem! Man "behöver" inte sitta kvar och vänta på resultatet (för man vill ju veta så snart som möjligt vilken placering det blev). Man kan bara åka hem, ljuva hem.

 Men väl hemma, fast innan vi åkte hem till hus och tomt - samt Wilbur och Linus, som redan hade blivit hemskjutsade av brorsan, så tog vi en liten avstickare till badet.

 Han är över två år... och vågar ännu inte att simma. Pingu kollar efter Spirou som simmar iväg...

 ... efter en utkastad pinne....

 ... sen när Spirre kommer till där man bottnar, så tjuvar Pingu pinnen. Detta händer om och om igen.

 Visst är Spirre fin när han simmar!

 Hihi! Spirou gapar efter nåt som flyter på vattnet.

 "Kasta en till pinne, matte!!", kollar Spirou uppfordrande.

 Pingu är - som vanligt - alltid i vägen.

 Här ser det ut som om Pingu simmar - men det gör han inte! Han sträcker sig fram för att nå nåt som flyter förbi.

Spirou kollar som vanligt på sin kära matte. <3

"Öh? Vad har du hittat?", undrar feg-Pingu, som inte vågar simma.

Jo, (nu skryter jag lite... men det får man göra på sin egen sida... tror jag), jag blev väldigt glad när jag fick beröm idag (och även förut på Nadine-kursen), att jag duktigt kämpar på med Pingu-slyngeln. *slurp* vad jag slurpar i mig - och känner mig lite stolt. Tack! Orden värmer! :)