Imorrn är det dags igen! Kommer Pingu månntro denna gång skutta över mållinjen? :)

Imorgon bär det av igen till agilitytävling. Pingu och jag samt Spirou, som är vår främsta hejarklack, rattar bilen bort till Uppsala BK. Wilbur och Linus stannar hemma och hänger med brorsan istället.

Idag, direkt efter jobbet åkte vi upp till brukshundklubben för en liten träningsstund. Jag fattar egentligen inte hur det gick till, med tanke på att jag var så trött, hungrig samt ganska kissnödig, men allt det glömdes helt bort väl på plats.
    Carina och lill-Cava var där på appellplanen, och småglina fick en rolig liten lekstund, som nog var ganska välbehövlig i alla fall för Pingu som har haft ganska tråkigt de senaste dagarna. Men det var fasligt vad den där lilla aussie-tjejen var kvick under tassarna; Pingu hade inte en susning till chans att hänga med i svängarna. 

Väl på agilityplanen efter enkelt banbygge till en klass 1-bana och en låååång uppvärmning för att få till lite kontakt samt koncentration från slyngel-Pingun, så körde vi ett litet genrep inför morgondagen.
    Starten var medvetet snodd från Nacka-tävlingen; två hopphinder och sen balansbommen som tredje hinder. På Nacka så rusade Pingu förbi balansen... Det gjorde han inte ikväll... däremot hoppade han nonchalant kontaktfältet - och rusade iväg för att nosa i gräset en bit ifrån, och han vägrade först att komma tillbaka. *suck* Vad jag avskyr detta oflyt och otyg i träningen av olydig byracka! Och vems fel är det, då? Ja, ja... 

Gungbrädan hade jag fått till som tredje hindret från slutet, så att Pingu skulle "vara i gasen" samt att jag skulle belöna direkt på eller direkt efter gungan. Pingu fick en klar vägran vid gungan, och jag fick verkligen jobba för att kunna övertala honom om att man faktiskt kan klättra upp på den. Men han gjorde det - flera gånger. Visserligen alldeles för långsamt och tvekande. Man skulle kunna påstå att det har (på ett sätt) blivit bakslag i gungbrädeträningen (efter Haninge-tävlingen).
    Fast å andra sidan, så är det ganska fantastiskt med tanke på hur skrämd han var för gungan, att feg-jycken ändå har kommit så här långt.
    Jag tror nog att jag borde hädanefter ett bra tag till hjälpa honom på gungbrädan och dämpa nedslaget.

Pingu missade ingången till slalomet, det som han förut var så klockren på. Han tänkte tjuvstarta ett par gånger - starter som han förut var så klockren på...  Så vi tränade olika varianter av starter, om och om igen.

Alla bilderna är stillbilder från filmsnutten från Västerås-tävlingen.

Haha! Vad håller jag på med? Leker väderkvarn, eller? :) (det jag försöker göra är att visa jycken att nästa hinder är typ "framåt och ut" medan matte genar åt vänster)

Jag vet inte om Pingu kändes ganska trött idag på träningen, om det kanske var för att han fick rusa av sig ett slag med Cava innan agilityträningen? I så fall, tala om att han har dålig kondition!

    Hur som helst så avbröt jag träningen, gick en liten nedvarvningsrunda tillsammans med Spirou, som i sin tur istället fick en uppvärmningstur. Därefter fick Pingu titta på medan Spirou och jag körde lite pensionärsagility samt lite freestylemoves. Spirou uppskattade det. Pingu däremot såg något uttråkad ut. Hehe!

    Sen fick Pingu köra lite agilityfinlir (bland annat starter, ta hinder bakifrån, gungan etc).

Efter en kort nedvarvningsrunda, så fick - självklart - även Wilbur och Linus lite brukshundklubbsluft i nosarna. :)

Mål var det, ja...
    Folk är ju så envisa att man absolut måste ha en målbild. "Annars kommer man ingen vart", påstås det. Man ska ha förutbestämda delmål och sen ett slutmål för att nå... Ja, just det! Vad är det man vill nå?
    Det enda jag vill nå är att ha en kul stund tillsammans med jycken på banan. Jag vill ha skoj! Och jag vill att jycken ska ha skoj - tillsammans med mig! Det är alles!

Sen vad detta "skoj" är är frågan?
    Ett klockrent slalom? Ett perfekt taget kontaktfält? Att jycken vågar köra gungan? Att lyckas komma i mål? Att lyckas behålla hundkräket kvar på banan? Att nolla? (Haha! Keep on dreaming!) Att bli uppflyttad till klass2 - och sen trean - för att slutligen bli agilitychampion? (Haha!) Att tävla SM?

Nä, jag tar varje dag, varje ny bana, en i taget. Jag vägrar sätta mål och sånt - för jag vill... Jag avskyr, hatar att bli besviken. Det är inte skoj! Ja, vad var det jag ville ha? Jo, skoj!!

Meeeen... Du måste ju tro på dig själv, säger ni i kör. Ja, men det gör jag ju. Jag tror att vi kan, Pingu och jag. Jag tror att vi kan ha skoj - tillsammans. :)