Jag skjutsade Pingu till Uppsala BK idag. Han tävlade agility i Blåbärsklass (för jyckar som ännu inte har tävlat officiellt). Wilbur, Spirou och Linus fick följa med som hejarklack. Eh? Fast hejarklacken fick vara kvar i bilen (som stod i skuggan, så det så!). Pingu skulle ju bara köra ett ynka lopp, så det skulle ju inte ta så lång tid.
Min plan var detta:
- Komma dit i tid, så att Pingu skulle få tid att nosa av stället, och att vi skulle i lugn och ro "prata ihop oss".
- Ta med mig två "back-uper" i fickan; retrieverkoppel (för kvickt kunna koppla honom när (om) han löpte amok och minglade för intensivt med publiken) och en kampleksak (för att kunna glatt belöna honom om (när) han kom "självmant" tillbaka från publikminglet.
- Köra järnet, och vara på, på, på.
Jag pulade ned retrieverkopplet i fickan, men Pingus speciella favvo-träningskampleksak är för stor, så jag pulade ned en gammal, sliten kamptofs istället i en annan ficka. Med andra ord; jag var beredd för det värsta (typ).
Jag försökte "köra järnet", men som vanligt kunde jag ha gjort det bättre.
Här kommer filmsnutten med Pingus debut-tävlande i agility på Uppsala BK. Tack Ann-Marie och Krister för filmandet!
Vi fick vänta en liten stund framför första hindret medan domaren rättade till lite tunnelingångar. Först sitter Pingu fint, och tålmodigt väntar på att få starta, men precis sekunden innan domaren visar startsignal, så lägger sig Pingu ned bekvämt tillrätta och börjar nosa framför sig. Fast jag fick upp honom rätt så snabbt.
Han sitter fint kvar i starten :) medan jag som vanligt berömmer honom medan jag går bort till min utvalda startpunkt, och han startar på mitt "Kör!".... Han skuttar de två första hindren helt rätt... sen försvinner han bort i horisonten. :) (jag var alldeles för sen att visa mot rätt hinder, och gör det lamt och halvdant)
På filmen ser man att Pingu spanar in en passerande hund, själv var jag så pass koncentrerad på Pingu, så jag la aldrig märke till den. I alla fall registrerade inte min hjärna den.
Den gamla kamptofsen var ingen "hit" till belöning enligt Pingu (jag är inte förvånad), men den var nog ändå bättre än ingenting. Nästa gång (när det nu blir) ska jag fixa till en bättre belöningsleksak som lätt får plats i fickan. Jag är ändå väldigt glad över att Pingu inte minglade lika mycket som han har gjort på Sommarcupen. På filmsnutten ser man att han är lite osäker, törs inte riktigt mingla hela vägen ut, typ.
Jag är hur som helst mycket glad över att vi i alla fall fick till målrakan helt rätt, så att jag kunde belöna Pingu ordentligt, och att vi fick en liten trevlig belöningsstund tillsammans efter målet. :)
Nästnästa helg (väl?) ska vi till Uppsala BK igen. Då blir det rallylydnadstävling!! :)
Pingu visar att han vill in på banan igen. (läs: han visar att han vill in till Tosca och de andra söta tikarna i tältet bredvid)
Hejarklacken spanar ned mot agilityplanens folk- och fävimmel.Vi åkte hem igen ganska direkt efter Pingus lopp. Men först fick hejarklacken (Spirou, Wilbur och Linus) en liten rastningspromenadsrunda medan Pingu fick vänta i bilen. Linus var helt rabiat (milt uttryckt) när vi kom runt till brukshundklubben, och han fick syn på alla hundarna. Nej, jag skämdes inte alls. *harkl* För mig spelar det ingen roll om hunden är pytteliten eller stor; jyckar ska kunna uppföra sig. Men just då så orkade jag inte träna Linus som jag borde. Jag var dum. Ångrar mig.
Vatten till alla vovvar.
Glad Pingu! Och en ganska nöjd matte bakom kameran.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar