Messerschmitter!!! eller Jag, en sur och grinig kärring strikes back!

Nä, nu känner jag för att klaga..!

Hm? Vad ska jag börja med, månntro..?

    Jo, häromdagen, hundarna och jag går på den relativt smala trottoaren på väg mot jobbet, då en cyklist svischar förbi min rygg medan jag - hänsynsfull och laglydig som jag är - plockar upp efter mina hundar. Strax efter så ser jag en annan cyklist komma mot oss, cirka 20 meter bort...
    Okej... jag provocerar lite grann genom att inte genast gå åt sidan, eller rättare sagt; jag ger cyklisten en chans att visa mig att denne är fullt medveten om att man inte cyklar på trottoarer. Men nä då! Kvinnan fortsätter rakt mot oss, hundarna och mig.
    När hon är cirka 10 meter framför, så saktar hon in. Jag viker fortfarande inte åt sidan; hundarna och jag fyller upp den smala trottoarens hela bredd. Tjejen blir nu något tveksam...
    När hon är typ fem meter från mig, så tänker jag: "Äh, jag ska inte vara mer fånig än jag redan är.", och jag bereder väg åt henne (jag makar upp hundarna upp på gräsmattan intill).
    Haha! Men precis samtidigt som hon passerar mig, så kan jag inte låta bli. Jag menar, det var ju ändå tidigt på morgonen, och mitt morgonhumör, alltså... ;)  

"Eh? Är det inte lämpligare att cykla på vägen än på trottoaren?", säger jag lugnt, nästintill för mig själv, och pekar lite menande mot gatan. Cykelkvinnan fortsätter bortåt - på trottoaren, förstås.

    Hundarna och jag fortsätter - förstås - vår väg mot jobbet. Vi viker av från trottoaren, in på en gångväg. När jag sedan står där i godan ro och väntar på att hundarna ska nosa färdigt vid ett träd, så svänger cykelkvinnan upp på gångvägen och cyklar resolut fram till oss. "Vad sa du till mig?!!!", frågar hon ilsket. Tjejen har alltså bemödat sig med att vända, och att cykla ifatt oss. *suck* 
   "Vad sa du?!!", upprepar hon, mycket argt.
    "Jag sa att du inte borde cykla på trottoaren, utan på vägen!", svarar jag både förvånat och bestämt.
    "Va? Menar du att att jag ska cykla på vägen, bland bilarna?!!!!", svarar hon mycket bestört.Vägen vi talar om är alltså en mycket lugn gata strax intill centrum.
    "Eh? Ja....!", svarar jag nu mycket förvånad över hennes fråga. "Du får inte cykla på trottoarer, utan på cykelväg eller om det inte finns nån sådan, på vägen... bland bilarna, ja."
    "Det ska jag minsann kolla upp!", säger hon.
    "Ja, gör det...!", svarar jag.
    "Jag saktade ju ned, och jag cyklade inte på dig!!", upplyser hon mig surt.
    "Eh? Nä, du körde inte på mig... men... du får ändå inte cykla på trottoarer!", svarar jag fortfarande totalt oförstående.

Huuva! Att få den nosen på sig. Bläh!

 

Nu tar Pingu några steg mot henne, för att nosa och hälsa.
    "Håll dina hundar bort från mig!!!!!", ryter hon argt som ett bi, innan jag hunnit reagera mot Pingus tilltag.
    "Ja, det gör jag!", svarar jag samtidigt som jag redan har dragit Pingu till mig. "Hur som helst så får man inte cykla på trottoarer, utan cyklar gör man på vägen eller på cykelväg om det finns sådan."
    "Jag ska tala om för dig... att ni har inte bara mist en kund utan flera!!!", hotar hon innan hon vänder sin cykel, och cyklar iväg. 
    "Ha! Var inte så barnslig och fånig nu!", fnyser jag och ruskar på huvudet, mycket luttrad. Jag menar, det hotet har man hört flertalet gånger. *suck* Men folk brukar inte hålla vad de lovar... Ja, ja...

När jag sen googlar "cykla trottoar", så upptäcker jag, förutom att det jag redan vet; att man "förstås inte får cykla på trottoarer" (som det stod i trafiksäkerhetsverkets lilla guide för cyklister) att det finns två läger; dels de som avskyr cyklister på trottoarer, och dels de som helt medvetet bryter mot trafikreglerna. 
    Jag har faktiskt förståelse för bägge parter. Det är inte lätt med cykelvägar som plötsligt bara "försvinner" och sen (i bästa fall) dyker upp på andra sidan vägen istället. Och det är inte lätt att "tampas" ihop med bilarna, men... det är inte så lätt för fotgängare att "tampas" med cyklister som svischar förbi en på trottoaren heller.
    Jag skulle inte sagt ett dugg till denna cyklist om hon hade antingen cyklat ned på vägen när hon upptäckte mig eller klivit av sin cykel och lett den medan vi passerade varandra. Med andra ord; visat hänsyn och visat att hon var medveten om att hon faktiskt bröt mot trafikreglerna. Fast det visste hon ju inte, tydligen, vuxna människan.
   Men.. enligt henne, så skulle jag visst vara tacksam över att hon faktiskt inte cyklade på mig. ;)

Lite kuriosa: cykla på trottoar kan ge upp till 500 kr i böter.

Nä, nu känner jag för att klaga på nåt mer... vänta... 

    Jo, för nån dag sen så hade nån lagt upp nån bild på Fb på en stackars ihjälbiten hund. Hunden var styckad i bitar. Jag lider med hundägarna. Vem hade gjord detta illdåd? Jo, en varg. 
    Visst, det är otäckt. Naturen och verkligheten är grym. Fast jag tycker denna bild mycket väl kan jämföras med bilder på när människor styckar till exempel älg. Det ser precis lika otäckt och grymt ut. För att inte tala om fotografier på stolta jägare som glatt poserar intill sitt (stackars) byte; rådjur, vildsvin, hare, gädda eller vad det nu kan vara.
   Och ja, jag äter kött jag med, men för den skull behöver man inte typ skända eller håna djuret. 

Ett vilt djur, som jag - precis som med alla andra djur, stor som liten - visar stor respekt för.

 

Just det! Mer Fb-klagan...
    Jag kunde inte låta bli att kommentera att jag inte höll med vad som stod i en länk (som nån annan hade delat), och jag blev genast "attackerad" av en annan kommentarskrivare (alltså inte av den som hade delat länken); det var jag som var "roten till problemet", det onda. Hihi! Ärligt talat så kände jag mig därmed lite stolt, för om min åsikt är "den onda", så... bring it on! 
    Jag hade först tänkt ge en replik till kommentarskrivaren, men det blev inte så. Dels för jag just då inte hade tid, dels för att det antagligen skulle vara helt förgäves (jag är medveten om att jag troligtvis inte skulle kunna "omvända" personen ifråga), men mest för att jag inte vill att den där dumma länken ska spridas ännu mer. Ibland - oftast, kanske - är det bäst att hålla käft.

Haha! Nu kom jag på en till Fb...

    Jo, jag har alltid retat mig på såna där dumma inlägg typ; dela detta om du älskar dina barn etc. Öh! Har man barn, så älskar man dom, om inte så är det nåt som är väldigt fel. Och vadå "dela om"? Om jag då inte delar, är det då ett bevis på att jag inte älskar min barn, eller vadå? Jag begriper mig inte på dom där dumma och fåniga "formulären". Vad är vitsen med dom? Om du vill skriva nåt snällt till ditt barn - hitt´ på nåt själv! Nåt genuint, nåt personligt.
    Ni ska bara veta hur nära jag var att vara riktigt elak igår, men jag - med stor möda - lyckades hålla mina sarkastiska fingrar i styr.
    Någon hade länkat ett "plakat" där det stod: "Jag älskar min syster.... kan inte tänka mig ett liv utan henne..." och så "gilla och dela om du... " Nu råkade det slumpa sig att just igår var det min systers födelsedag, min syster som inte längre finns här hos oss (det är därför Linus numera bor hos mig). Ironisk som jag är, så hade jag en sån god lust att kommentera "dela om-plakatet": "Min syster dog förra året - och det går alldeles utmärkt att leva utan henne. (Man har inte mkt att välja på, liksom). :)
    Jag slår vad om att min syrra skulle ha skrattat gott och rått åt detta. Hehe!

Fler Fb-irritationer...
   Jag skiter, ja, jag skiter i vilken temperatur det är i den och den staden, samhället, orten eller vad det nu heter. Om - och då menar jag om - jag skulle vilja få reda på utetemperaturen nånstans, så kollar jag in nån väderkarta istället.// Sur och grinig kärring som faktiskt vet var "scroll-knappen" sitter - den används flitigt.

Ytterligare fler Fb-dumheter (från min eller från andras sida, välj själva)...
    Att man verkligen måste passa sig, välja sina ord varsamt och minutiöst, så man inte - trots sin enkla välmening - blir missförstådd och därmed blir offentligt hängd. Men man får stå sitt kast; har man gett sig in i leken får man leken tåla. Nä, ska aldrig mer kommentera nånting, nångång... någonsin. *harkl* ;)