Det är en inoff-tävling, Blåbärsklass (för jyckar som ännu inte har startat officiellt). Vi behöver definitivt träna! Nästa vecka börjar samtidigt höstens mastodont-veckor; nästa vecka har jag kurs på måndag, tisdag (eller går kurs själv, vi får se hur det blir), onsdag, torsdag - ledig fredag! - kurs lördag och slutligen tävling söndag. Hur sjutton ska det här gå?!!! "Mastodont-veckorna" pågår sen i sex veckor framåt (om jag minns rätt). Jag är ju en lat individ, ju! Hm?
Pingu far iväg i all hast! Foto: Jennie Ejneroos.
Tillbaka till dagens träningspass...
När vi kommer fram till brukshundklubben så har det börjat skymma ordentligt, men glad i hågen går jag och Pingu fram till "belysningsstolpen", och vrider på timervredet..... Men hallå? Men lyyys, då! Nä, det varde ICKE nåt ljus.
Så kvickt som attan innan det blir alltför mörkt fixar jag till en kort Hoppklassbana. Pingu och jag kör den fyra gånger, fyra olika varianter. Pingu var jätte-duktig!!
Jag vill mig påstå att Pingu fick inte heller en endaste liten uns till chans att fara iväg och hitta på annat än agility - för det hade vi liksom inte tid med.
Mellan loppen, medan jag finurla ut nästa hoppvariant, så var det platsliggning som gällde, då jag var så på, på, på; han fick inte en chans att vandra iväg. Jag använde favvoleksaken som rolig och hetsig kampbelöning, då jag absolut inte släppte taget - och gav honom tillfälle att rusa runt triumferande. Jag var mycket effektiv, så på, på, på.
Sedan gick vi bort till appellplanen för rallylydnadsträning med imaginära skyltar - i mörkret. Jag menar, om jag hade bemödat mig att gå och hämta skyltarna, så hade det varit helt i onödan - för de hade i alla fall inte synats
Snart är det dags för rallylydnadstävling igen, om två veckor för att vara mer exakt. Foto: Louise Medman.
Pingu var nu här på appellplanen jättenosig. Så jag började lätt; begärde bara att han skulle sitta fot med kontakt. Yes!! Belöningskamp... Men nä, nu dög inte längre favvokampleksaken (som nyss varit super-rolig). Nu var det bara dofterna som var nåt att ha. Och jag trugar inte med belöningar; duger de inte, så tar jag nåt annat som duger. Det blev "life reward"-stuk igen.
Haha! Det måtte sett väldans komiskt ut hur Pingu och jag höll på. Jag höjde kriterierna gradvis: du följer mig och utför ett rallymoment, sedan två, tre, fyra, fem innan jag säger "Varsågod!" - och Pingu for iväg som skjuten ur en kanon - med mig hängande efter i andra änden av kopplet, flygande som en vante. :)
Det knepiga med life reward-belöning som extern belöning är ju att jag vet ju inte exakt var "rewarden" är. Så Pingu for iväg med mig hängandes efter hej vilt över appellplanen. Jag hade fullt sjå att hänga med. *pust* Det gick ganska snart upp för mig att troligtvis så var det hunden, en schäfer, som gick därifrån strax efter vi kom, som luktade mycket, mycket, riktigt mycket intressant.
På slutet fick Pingu verkligen jobba med koncentrationen innan han fick mitt varsågod-kommando. Slutligen så var han jätte-duktig och kämpade så väl att jag tyckte att nu avslutar vi och det blir "jackpot", så efter mitt "Varsågod!" släpper jag kopplet.
Pingu rusar iväg som ett jehu! Bort över parkeringen (!), och självklart råkar en kille komma gående - just precis då! Pingu varningsvoffar barskt mot stackars killen som träder fram ur skymningsmörkret (jag förstår att Pingu voffade). Jag skäms och ber om ursäkt (det var helt okej, tyckte killen). Pingu, han fortsätter i rejäl fart - med kopplet släpandes efter - bort på stigen mot Röllingbybackar. Jag ropar lite halvhjärtat, jag vill egentligen inte kalla in honom - jag hade ju faktiskt sagt varsågod, gett honom tillstånd att rusa efter sin "belöning". Jag minns nu att schäfern hade ju gått där, innan de for iväg i bilen. Det är inte lätt med life reward-extern belöning, när belöningen går iväg. :)
Hur som helst, så var detta korta träningspass - med en matte som var så effektiv, effektiv och på, på, på - mycket bra och givande - tack vare att belysningen inte fungerade som den borde. Mer sånt! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar